Dvärghundspossens liv

Mary rymde!

2012-01-24T13:22:00.000+01:00

Mary som brukar vara så duktig! Jag var ute och promenerade med henne, och plötsligt ville hon sticka in i skogen. Jag ropade på henne, hon kom, och sen lät jag henne fortsätta springa lös. Vilket väl var dumt, jag borde ha kopplat henne en bit. För sen stack hon in i skogen igen, och denna gång var jag inte riktigt uppmärksam, jag hängde inte med. Rätt som det var, så var hon borta bara. Jag gick runt och ropade efter henne i en kvart, men hon var som bortblåst... Åkte hem och hämtade bilen. Där mötte jag en kvinna som var ute och gick med en BC och en terrier. Hon berättade att dom mött Mary som var på väg hem, men sen hade hon vänt åt andra hållet när hon såg kvinnan med sina hundar. Jag körde lite till och såg snart Mary, som direkt kom springande när hon såg matte.
Ja nu j-ar blir det till att ha koll i fortsättningen...

Maken tappar bort sej

2012-01-20T18:46:00.000+01:00

Normalt sett brukar det ju vara jag som går vilse i skogen! (Även om det var länge sen sist nu, har lärt mej med åren att inte lita på mitt icke-existerande lokalsinne...). Men igår skulle maken ut med alla gossar, och tänkte att han skulle ta en smart genväg hem. Han trodde att han snart skulle komma ut på nån form av stig, men den stigen fanns bara i hans önsketänkande... Nu har ju maken till skillnad från mej lokalsinne på riktigt, så han tappade aldrig riktningen, men fick plöja fram genom värsta terrängen i iskallt duggregn hur länge som helst innan han kom hem. Bissen var den enda som tyckte det var kul. Logan och Pietro var mindre roade.

Spår

2012-01-19T14:11:00.000+01:00

Idag spårade jag typ ett appellspår med Mary. Det gick rätt bra, fast hon tog pinnarna med viss tvekan. Jag försökte leka upp henne ordentligt över varje pinne. Hon gick iaf spåret som hon skulle och vi fick med oss alla pinnar hem, vilket är mer än vad man kan säga om dom två senaste gångerna vi spårat. Får nog göra lite såna här lätta spår ett tag eftersom hon verkar ha fått nån sorts spårhjärnsläpp, och sen börja med svårare igen. Och så mycket pinnövningar förstås.

Drömmen om grand danoisen.

2012-01-18T19:43:00.000+01:00

Inatt drömde jag att nån frågade mej hur många hundar jag hade. Jag svarade:
- Fyra. En schäfer, en tibetansk spaniel, en dvärgpinscher och en italiensk vinthund.
Då dök Alexander upp och sa:
- Men du glömmer ju Julius!
Det visade sej att vi hade ytterligare en hund, en fullständigt gigantisk grå grand danois som hette just Julius. Som tur var så var han väldigt lugn och snäll. Skulle ändå varit jobbigt att ha en GD ovanpå flocken vi redan har...

Äntligen har vi internet igen!

2012-01-18T16:51:00.000+01:00

...och hemtelefon, efter att ha varit utan dessa två tjänster i två veckor! Jäkla stormar. Jäkla Telia. Telia har hela tiden hållit på och flyttat fram och flyttat fram datumet när kabelbrotten skulle vara fixat. Dålig stil. Har dom inte den blekaste aning om hur lång tid nånting tar att laga är det väl bättre att säga så. Hade vi bara möjlighet skulle vi byta bort Telia... men det är ju det ända som finns här ute i bushen.

Universitetets hemlighet. Del 13.

2012-01-02T21:54:00.000+01:00

Sofia: Okay, we've stopped the epidemic. But what are we gonna do with the happiness monsters already in existence?

Mary: I know! You remember Jupiter?

The gaseous inhabitants got all their electricity from german sheperd dogs running around in hamster wheels... until we liberated the dogs!

Sofia: What a good idea Mary! We can contact the Jupitereans and tell them that their energy problems are solved! The monsters find everything just as funny!

Soon, on Jupiter:
Monsters: Hihihi, running in hamster wheels, great!
Jupitereans: And we have loads of electricity again! Thanks to the Earthling happiness monsters!
The end.

Så skönt att det går framåt!

2011-12-31T19:37:00.000+01:00

Jag har ju skrivit tidigare om hur Bisse gradvis blev mer och mer skottberörd under årens lopp, nämnde det också i förra inlägget. Vi försökte träna efter alla konstens regler, vänja honom försiktigt vid skott först på riktigt långt avstånd, låtsas som om det regnade om han visade nån rädsla, men det blev bara värre. Sen började jag göra tvärtom istället, och låta honom bestämma helt själv hur mycket han ville utsättas för. Ingen mer skotträning, inget mer låtsas som det regnar, istället ta hans rädsla på allvar och låta honom gå hem igen om han blev skrämd av nånting på promenad. Och då vände det äntligen och började gå åt rätt håll igen.
Nyligen var han ute på tomten på eget initiativ och kissade, trots att det redan smäller ganska mycket. Så härligt att se!

Även härute...

2011-12-31T14:39:00.000+01:00

Med tanke på att en av mina hundar (Bisse) gradvis blivit mer och mer skottberörd under årens lopp, så är det väldigt skönt att vi numera bor ute i bushen. Här smäller folk på nyårsafton, inte flera veckor i sträck både före och efter nyår som i Skarpnäck. Främst smäller dom runt tolvslaget, som man kan förvänta sej. Nu när jag var ute och promenerade hundflocken så hörde jag dock enstaka fyrverkerier här och var nånstans söderifrån. Även härute finns det alltså folk som känner att dom iaf måste börja testa sina fyrverkerier redan när det är ljust ute och man garanterat inte kan se nån färgprakt. Suck.

Själv tycker jag det skulle vara förbjudet för privatpersoner att köpa och smälla fyrverkerier. Jag anser också att hundägare som säger "men det är ju ett avelsproblem" är naiva puckon som förmodligen bott ute i bushen hela sitt liv. Även om man lyckades avla bort all skotträdsla i hela arten så kvarstår det faktum att flera hundra människor skadar sej på fyrverkerier varje nyår, ett par stycken smäller ihjäl sej, ungdomsgäng använder fyrverkeripjäser som vapen m m. Ingenting av detta går att "avla bort", eller har öht med hundar att göra. Och sen har vi alla katter, hästar, kor och människor med diverse trauman från krigszoner att tänka på också...
Det är så uppenbart att det inte funkar i dagens läge... ändå händer ingenting.

Årets julserie!

2011-12-29T18:42:00.000+01:00

Som vanligt gäller att man kan klicka på bilderna för att få dom större!

Och återigen har Pietro gjort succé

2011-12-29T14:12:00.000+01:00

Vi har haft lite försenad julafton hos svärfar och hans familj. Som vanligt var jag, Alexander och Pietro inbjudna, inte övriga hundar. Och Pietro gjorde samma succé som alltid. Så fort vi närmar oss deras hus börjar han dra i kopplet - han vet att det vankas köttbullar!

Utan el arton timmar

2011-12-27T20:13:00.000+01:00

Det här är alltså det längsta jag gått utan el nån gång.

Stormen Dagmar slog ut elen i stora delar av Tungelstas omgivningar, inklusive vår lilla "by". Elen gick tre på natten till annandagen (Alexander var uppe på toa precis när elen gick, så han märkte det). På morgonen hade elen fortfarande inte kommit tillbaks, man är ju annars van vid att det bara tar några timmar att fixa strömavbrott. Vi ringde Vattenfall, men dom kunde inte ge några besked alls om när saken skulle vara fixad. Hundarna hade vatten i sina skålar och vi gav dom torrfoder till frukost, men själva ville vi inte tugga på några brödskivor när vi inte hade vatten (pumpen går ju på el den också). Vi hade iofs ett par frysta vattenflaskor i frysen, men det tar ju tid att tina.
Till slut var vi vråltörstiga och trötta på att bara ligga och vänta på el. Vi packade ihop alla hundar i bilen och åkte in till Haninge Centrum. Där fanns det el iaf!

Först fick hundarna sitta kvar i bilen och vänta medan vi gick till ett thaiställe och köpte lunch - och bälgade i oss vatten. Sen till Hemköp för att införskaffa en massa flaskvatten. Tillbaks till bilen och hämta hundarna för en promenad runt Haninge. Efter en timmes promenad stoppade vi in dom i bilen igen och gick och köpte kaffe på Espresso House - vi hade fått värsta huvudvärken båda två, av brist på morgonkaffe. Sen köpte vi också två portioner vegetarisk sushi som vi kunde ha till middag.

Hem igen. Brasa, levande ljus, och i övrigt leta sej fram genom huset med hjälp av pannlampa. Fy satan vad primitivt! Vårt enda nöje var att läsa böcker med pannlamporna. Hundarna fick torrfoder igen och vi åt vår sushi.

Till slut, klockan nio på kvällen, kom strömmen på igen. Det är banne mej det längsta strömavbrott jag varit med om!

Hundträning på Julafton

2011-12-24T14:40:00.000+01:00

Julafton ska ju vara en dag då man har roligt, hundar såväl som människor. Alltså fick Mary spåra idag. Det gick dock inte så bra. Spåret gick på äng med ganska många spetsvinklar. Det var också väldigt blött, typ pölar i gräset. Nåt av detta eller kanske en kombination gjorde tydligen spåret väldigt svårt. Nu har jag lagt alltför svåra spår åt Mary två gånger i rad; inte pedagogiskt. Jag ska lägga ett riktigt enkelt spår åt henne nästa gång! Sen tog hon bara en pinne av sex, det var ju knappast nåt lysande resultat. Delvis berodde det kanske på att hon hade svårt att hålla sej på spåret, men delvis var det nog för att jag inte gjort pinn-övningar på ett tag. Memo to self: Gör mycket pinnstigar nu en period. Och sen ett riktigt enkelt spår.

Gossarna å sin sida ska få gå promenad i Tungelsta (sen vi flyttade ut i bushen så tycker dom det är spännande och jättekul att gå promenad inne i samhället, med dom lukter som finns där).

Positionering - hemligheten bakom fint koppelgående

2011-12-23T16:18:00.000+01:00

Jag, Mary och Alexander åkte in till stan en dag. Mary blev oerhört uppspelt och verkade helt ha glömt bort vad coolt hon har tagit dom senaste stadsbesöken. Hon drog som sjutton i kopplet när vi skulle uppför trappan från pendeltåget, så Alexander körde med att stanna när hon drog och gå framåt när kopplet slaknade för att påminna henne om hur man gör. När vi då kom upp från trappan så kommer en vilt främmande man och börjar prata med oss. Jag utgick ifrån att han skulle fråga om vägen nånstans, så det tog ett tag innan jag fattade att han stod och instruerade oss i koppelträning. Enligt mannen så gjorde vi helt fel. Man ska lära hunden att gå fint i koppel genom en metod han kallade "positionering". Den skulle gå ut på att man, utan att dra i kopplet, kliver framför hunden och ställer sej ivägen för den varje gång den försöker dra. Detta illustrerade han genom att börja ställa sej framför Mary hela tiden. Mary blev ju nyfiken på vad han höll på med, denna vilt främmande människa som helt plötsligt börjar studsa hit och dit rätt i hennes synfält, och följde honom med blicken, vilket han säkert tog som ett kvitto på att "positionering" är rätt metod om man vill ha en uppmärksam hund. Men lycka till att göra detta i en normal situation utan att dra i kopplet.

Vi liksom bara "jaja" och gick vidare. Alltså, om man envist ställde sej framför hunden varje gång den försökte dra så skulle det säkert kunna funka på samma sätt som "stanna när kopplet blir sträckt" kan funka, eller Memea Mholins metod att ta in hunden till sidan varje gång den drar kan funka... Man lär helt enkelt hunden att den inte kommer nån vart med att dra. Men att det skulle vara otroligt mycket mer effektivt med "positionering" jämfört med nån annan metod har jag lite svårt att tro. Gissningsvis hade väl mannen bara erfarenhet av ganska lugna hundar, och såna är ju lätta att lära att gå med slakt koppel oavsett metod. Och f ö är det ganska oartigt att hoppa fram till vilt främmande människor och börja ge oönskade hundlektioner.

Mary var dock lite väl uppspelt på hela promenaden. Det måste till fler stadsturer tror jag minsann, verkar vara en färskvara det där med att uppföra sej fint i city.

Universitetets hemlighet. Del 12.

2011-12-19T20:43:00.000+01:00

Bursting with mad joy Mary bounces towards the monsters.

Monster: Help!

Bissy: But Mum, why doesn't Mary turn into a monster herself?
Sofia: I deduced that anybody who's already at a maximum level of happiness is immune to the monster's happiness powers.

Mary's crazy play-fighting makes even the monsters hesitate.
Monster 1: Stop it!
Monster 2: We give up!
Monster 3: Don't pull our arms off!

Sofia: Lot's of actions aren't universalizable when you think about it. But making dogs super-happy can never be wrong! Thus I figured out the solution to the problem by using the categorical imperative.
Bissy: Thanks for the explanation...

Sök!

2011-12-17T09:04:00.001+01:00

I torsdags var jag och tränade sök för första gången på säkert ett år. Hade med mej "svarta blocket", dvs Mary och Logan. Logan blev så lycklig! Sök är ju verkligen hans största hobby, finns ingenting som är lika roligt i hans ögon. Han gjorde sex jättefina skick. Inte så långt avstånd, typ tjugofem-trettio meter (ville ju inte göra för svårt när det var så länge sen vi körde sist) men jättefint gick han.
Mary fick springa mellan två figgar som hon fick se gå ut och gömma sej, och kampa. Det tyckte hon var oerhört roligt! Kanske blir en sökhund av henne när hon blir stor...

Lite misslyckat spår

2011-12-11T12:44:00.000+01:00

Idag spårade jag och Mary ett spår vid Tungelsta skola som först gick över asfalt och sen på grus. Den första delen av asfaltsspåret kändes det som att det inte blev nåt spårande öht. Jag höll ju i linan när hon var på väg att springa fel, men det kändes som om hon i slutändan gick längs spåret bara för att det var den enda riktning hon kunde ta sej fram i, inte för att hon verkligen spårade. Mot slutet av asfaltsdelen däremot så verkade hon faktiskt spåra på riktigt. Det kanske var för svårt i början för att alltför många människor gått där eller nåt... Men asfalt är verkligen mycket svårare än grus för henne, det har jag märkt. Jag kanske borde försöka underlätta på asfalten på nåt sätt... T ex gå barfota där (fy f-n vad kallt det hade varit).
Jag trodde grusplanen skulle bli svår för henne, för där hade precis innan en hel flock hundar med ägare kutat fram och tillbaks och lekt frisbee (alltså precis innan vi skulle gå spåret, inte precis innan jag la det). Men där gick det bra. Varje gång hon kom till ett ställe där jag sparkat upp gruset (jag gör det då och då för att jag ska kunna se vart jag själv gått) så stannade hon till och tryckte näsan i marken. Jag blev lite orolig för att hon börjat gå på synintryck istället för vittring, att hon kollade in grusuppsparkningarna... Men det är nog ingen större risk. Gruset åker ju upp även där andra människor och hundar sprungit runt. Visst, mina uppsparkningar har en särskild form (som gör att jag kan se skillnad på dom och random uppsparkningar som andra gjort) men det är nog inget en hund tänker på. Så det gick bra på gruset, men mindre bra på asfalten i början.
Nästa gång jag spårar med henne ska jag nog lägga fältspår på fälten precis utanför Tungelsta station, med mycket vinklar så det ändå blir lite klurigt. Sen nästa gång jag spårar på asfalt ska jag försöka underlätta på nåt vis.

Universitetets hemlighet. Del 11.

2011-12-09T21:28:00.000+01:00

Sofia tries to figure out how to fight monsters according to the categorical imperative.
Sofia: I could play MacGyver, wrap together a bomb from the white board cleaner and some pens, and blow them up. But if everybody blew monsters up the entire country would explode. Nobody can want that.

Sofia: Perhaps I could call the government and call in the army! But if everybody did that, phone lines would be overloaded. Nobody can want that.

But perhaps if I found somebody who was happier than the happiness monsters!

Sofia: Mary! Check this out! Something to play with!

Barfota-Pietro!

2011-12-06T15:15:00.000+01:00

Var ute på en riktigt lång härlig promenad (11 km) med hela flocken. Det var ganska exakt nollgradigt. Och Pietro klarade att gå barfota hela vägen utan köldkramp! På nåt sätt verkar han ha fått mindre känsliga fötter den här vintern. Jag får säkert sätta på honom skorna ändå om det börjar bli kallare än såhär, om det blir typ tio minus eller värre, men det är ju underbart att han inte behöver skor redan vid nollan längre. Det måste ju ändå vara skönare för hunden att gå barfota, om den bara kan det utan att krampa.

Helgen

2011-12-06T08:39:00.000+01:00

...var trevlig. På lördagen firade vi Alexanders födelsedag genom att äta veganskt julbord på restaurang Kokyo. Mängder av olika sorters tofu, sushirullar, dumplings och grytor att proppa i sej, så vi vaggade lätt överdästa därifrån, men så ska det väl vara på julbord. Det var jag, Alexander, hans mamma Eva, Evas man Leif och hans pappa Tomas.

På söndagen blev det spårträning med alla hundarna. Jättekul för dom, eftersom jag varit sjuk i en vecka och det inte blivit nån särskild träning för dom. Mary fick ett hårt spår på 3-400 m med tre pinnar (små smala pinnar som inte syntes på håll). Memo till mej själv: Lägg ingen pinne efter en spetsvinkel! Mary fick vittring på pinnen innan vinkeln och ville gena över och ta den. Till slut lät jag henne göra det... hon ska ju trots allt bli svenskbrukshund och bara få poäng för själva pinnplockandet. Jag får hjälpa till en hel del med att hålla emot i linan när hon vill fladdra iväg, men jag tycker ändå hon blir säkrare och säkrare på hårda spår.
Medan spåret (som var vid Västerhaninge skola, på deras idrottsplan) låg till sej gick vi en liten promenad i VH centrum och övade en del fotgående. Jag märker att Mary tycker det är svårare att gå fot i VH eller på BHK jämfört med mitt i stan på t ex Sergels torg. Det är som om störningarna i stan blir så många att dom bara blir som ett vitt brus som går att stänga av. Men kommer det då och då en människa eller en hund och går förbi, så är det mer distraherande. Bara att öva på.
Gossarna fick varsitt litet spår i skogen på andra sidan väg 73.

Efter spårandet åkte vi till kompisen Johan som bjöd på "adventsvåfflor". Det visade sej vara inte bara våfflor, utan olika smörgåsar, pålägg, massa olika sorters frukt osv. Ett riktigt lyxfika med andra ord!

Trevlig helg var det.

Universitetets hemlighet. Del 10.

2011-12-02T20:24:00.000+01:00

Sofia: Hume considered sympathy... AGAIN?
The dogs: MONSTER INVASION!

Finally the dogs manage to make Mum understand the seriousness of the situation.
Mary: What we don't understand is why they wanted to replace all people with pink giggling monsters?
Sofia: Elementary, my dear dogs.

The men who created the monsters are utilitarians! All they care about is maximizing happiness in the world! They think the monsters are worth more than humans because they're happier!

Sofia: We seem to be safe in the class room as long as we keep the door shut.
Mary: But how are we gonna stop the monsters?

Sofia: If the problem is utilitarianism, the solution must be Kant's categorical imperative! I must find a monster-fighting maxim that I can will to be a law for all!

Spår, tax, kür

2011-11-27T19:38:00.001+01:00

Igår spårade jag med alla hundarna. Gossarna fick som vanligt ganska korta små spår var. Mary fick ett fältspår på nio hundra meter med sex pinnar. Hon tog det jättebra, trots att det blåst hårt när jag la spåret!

Efter detta kom syster Elin på besök. Elin hade fått två biljetter till söndagens kür på Stockholm Horse Show i födelsedagspresent, och bjudit med mej. Hon kom dock redan på lördagen för att umgås lite och sova över. På vägen från tågstationen fick jag väja för vad jag trodde var en svart katt som sprang över vägen, men Elin kollade lite noggrannare, och såg att det faktiskt var en tax (obs, det var mörkt, och man kan ju inte titta så jättenoga på en enskild grej när man kör bil). Vi stannade och plockade upp taxen. Den hade ett mobilnummer på halsbandet som vi ringde. Den visade sej tillhöra en jägare som befann sej flera kilometer därifrån. Han var iaf tacksam för att vi tagit rätt på hans hund. Himla tur att vi fick syn på henne! Och himla tur också att jag råkade ha hundgodis i fickan... jag tvivlar på att vi fått tag i henne annars, hon var rätt blyg.
Jag förstår faktiskt inte hur man pallar att jaga med drivande hund... det är ju inte precis ovanligt att hundarna försvinner långt bort från ägaren, och så riskerar dom att bli överkörda eller tagna av rovdjur eller allt möjligt. Denna gång slutade det iaf lyckligt.

På kvällen spelade vi spel, kollade på film och svullade tacos, jordnötsringar och godis.

På söndagen så var det då dags för kür. Det var faktiskt jättekul att kolla på! Det höll på i tre timmar, men dom bara rann iväg. Jag och Elin hade faktiskt bra koll på vilka som gjorde bra respektive mindre bra framträdanden. Innan poängen visades så gissade vi alltid om det ekipage som nyss gjort sitt program skulle hamna långt bak i fältet, i mitten eller gå upp i ledning, och vi hade nästan jämt rätt. Trots att det var länge sen vi båda höll på med hästar regelbundet.

Ja det var helgen det!

Drömmen om bruks-OS

2011-11-26T09:15:00.000+01:00

För ovanlighetens skull kommer här en dröm som Alexander haft.

Drottning Elizabeths man prins Philip hade små terriers som skulle tävla i OS, närmare bestämt OS i bruks. Men tyvärr var dom helt oregerliga. Jag och Alexander fick rycka in och coacha prinsen i hund-uppfostran. När sen dagen kom för OS högtidliga invigning, där en mängd tävlande hundar i bruks-OS skulle gå i parad och sen ställa upp sej snyggt, så slet sej Mary från oss och sprang in på arenan och ville busa med alla och ställde till total oreda. (Just det sistnämnda känns som den mest realistiska delen av drömmen.)

Universitetets hemlighet. Del 9.

2011-11-24T11:15:00.000+01:00

The giggling creatures run out into the university.
Mary: They transform everyone who gets in their way!
Logan: This wasn't exactly what we'd planned.

-: What have you done? You've ruined everything!
-: Yes, the happiness monsters were supposed to spread to all the cities in the world before they were let loose.

- : Now when the monsters are only released at one place, there's always a risk that the UN or NATO or some similar organisation will stop them by simply bombing Stockholm.
Pietro: And then we'll die!
-: Er... yes, that too of course. I was rather thinking of the monsters not getting a chance to take over. But us dying is also a drawback of course.

-: If we're gonna die we're gonna die happy! Let's touch the monsters!
Creatures: Touch us... Be happy for ever... Hihihi!
Logan: Let's fetch Mum! Now she's got to come!

De ofrivilliga

2011-11-20T13:25:00.000+01:00

Igår såg vi Ruben Östlunds "De ofrivilliga". Fem olika historier som flätas runt varandra, med den gemensamma nämnaren att gruppdynamik och grupptryck undersöks. Till skillnad från ungefär alla andra tyckte vi det var en helt okej film. Alla andra har ju varit superlyriska. Den levde helt enkelt inte upp till hajpen.

Aquaria

2011-11-20T08:10:00.000+01:00

Mamma ringde och berättade att hon skulle bjuda min syster Anna och hennes kille Robert på julbord. För rättvisans skull satte hon då in tusen kronor på vårt konto, öronmärkta för restaurangbesök. Så vi bestämde oss för att gå ut och äta igår. Blev gamla favoriten Kokyo, japansk restaurang som har mycket veganmat. Innan dess åkte vi dock till Aquaria vatten-museum. Typiskt tidsfördriv för barnfamiljer, men vem har sagt att man inte kan göra sånt utan barn också? Det är ju faktiskt kul att kolla på roliga fiskar och grodor. :-) Charmigast var dom små rockorna som såg ut som om dom flinade.

Hårda spår

2011-11-20T08:07:00.000+01:00

Igår la jag ett trehundra meters hårt spår på en grusklädd fotbollsplan åt Mary, och höll emot i linan varje gång hon ville börja springa runt runt (som hon kan göra när det blir svårt). Det blev en riktig utmaning för tjejen! Fr o m nu är det såna här spår som gäller ett tag... snarare än att skena i hundraåttio genom skogen.

Universitetets hemlighet. Del 8.

2011-11-16T21:32:00.000+01:00

- : What kind of an animal is that?
Mary: Er.. genetically manipulated hairless sloths whom they use to test Rogain.

- : Take my hand, I will bring you to safety!

- : What?

Bus och Bäs på BhK

2011-11-13T14:47:00.002+01:00

Igår var jag på BhK med Bus och Bäs (=Mary och Bisse) för första gången på rätt länge. Bisse var så oerhört lycklig över att vara tillbaks på BhK och träna lydnad och agility. Fr o m nu ska vi göra detta i stort sett varje vecka!

Galenpanna i spåret

2011-11-13T14:46:00.000+01:00

Har just spårat ett skogsspår med Mary på c:a 600 m (kollade på en karta, och blev förvånad över vad kort det var, för det kändes som en mil ungefär). Det var med några vinklar, dock inga direkt spetsiga, och sju apporter.
Precis där spåret började var det en ganska brant slänt ner mot en bäck, så jag lyckades få Mary att sitta och vänta medan jag själv kanade ner för slänten och hoppade över bäcken. Sen släppte jag på henne. Hon drog genast iväg i 180 och lyckades dra in mej i ett träd med vänster axel före (AJ!). Plockade sen pinne nummer ett, och jag fick lite andrum. När pinne nummer ett var nerstoppad i väskan drog hon iväg så att jag inte riktigt hängde med utan råkade tappa linan. Mary galopperade iväg i spåret, jag kutade efter och ropade på en fullständigt döv spårhund. Jag hittade pinne nummer två som hon bara sprungit över, men trean plockade hon som tur var och kom tillbaks till mej med (jag trodde ett tag där att hon tänkte köra hela spåret i galopp och skita i alla pinnar). Så då fick jag ju tag i linan igen. Sen lyckades jag platsa henne när det kom t ex hala stenar som jag behövde ta mej över, men annars så låg hon på i selen och drog av bara helvete, jag skubbade efter med värkande händer (trots handskarna har jag märken efter linan!). Mot slutet var det ganska ojämn mark och jag var tvungen att hålla nere farten för att inte bryta benen. Det lyckades jag göra genom att verkligen hänga i linan som en stoppkloss och dagdrömma om att ha gå-fint-sele som spårsele (men hon skulle förmodligen ligga på allt vad hon hade ändå med blodet sprutandes ur armhålorna, om jag känner Mary rätt). Till slut var vi klara med spåret och det kändes som om jag gått en mil ungefär, helt blöt av svett.

Tipset jag fick av Linda uppfödare var att bara köra riktigt kluriga spår, inga lätta spår förrän hunden fått in en god vana att ta det lite lugnare. Låter klokt.

Logan är nog inte vassaste kniven i lådan

2011-11-11T18:02:00.000+01:00

Jag tog fram slalompinnarna och agility-hindret ur förrådet, för första gången på evigheter, och körde lite agility-moment på tomten. Logan är verkligen inte vassaste kniven ur lådan. Han står och kollar på hindret och funderar. Tassar lite på det. Skäller lite. Funderar lite till. Först när jag hoppat fram och tillbaka över hindret några gånger kom han på att han kunde hoppa det. Hoppade några gånger. Stannade sen till. Testade tass-target igen... Tänkte lite... Justja, hoppa skulle man. Bisse är typ fem gånger så snabb i huvudet. Det var ju länge sen han såg dom här hindren också, men han kommer snabbt på vad han ska göra. Han är också snabb på att testa olika beteenden, istället för att stanna upp och bara fundeeeera. Pietro ville inte vara med och träna idag, han ville bara ligga framför elden och mysa, men annars är han ett sorts mellanting mellan dom två. Pietro brukar också stanna upp och se ut att bara fundera, istället för att testa en massa beteenden. Skillnaden mot Logan är att när Pietro funderat klart har han oftast kommit fram till rätt svar, och sen gör han rätt. Logan tänker inte så smart när han funderar.
Mary, hon blev så uppspelt när det var hennes tur att hon var tvungen att rusa ett antal varv runt huset först och ruska på sina brandslangar. Men sen körde hon också lite hopp och slalom. Kanske blir en agility-schäfer av henne en vacker dag.

Uppdatering på "Sveriges mest förbryllade hund" + träningsrapport

2011-11-10T18:37:00.001+01:00

Idag gick vi förbi samma ställe och Mary verkar ha glömt hela grejen. Det var ju bra.

Lite allmän träningsrapport förresten:
Körde en del fotgående, läggande, sättande, inkallning och sen platsliggning idag, med bara lite klapp och bus och stoj som beröm. Gick jättebra. Skönt att man inte behöver oroa sej för uthålligheten när man ska ut och tävla sen.
Övade också på ställanden och framförgående med klickern. Framförgående är det som det går långsammast med. Hon kan för det mesta gå några steg sådär och sen belöning, men ibland ska hon kolla på mej och ibland blir hon lite förvirrad. Det är väl bara att nöta på. Ställande går bättre och bättre.
Körde också apportering med kong-belöning. Det funkar rätt bra nu, hon väntar på signal innan hon springer och hämtar apporten och håller i den tills jag tar den. Ibland håller hon i ena kulan istället för på mitten, och ibland springer hon in i mej på tillbakavägen, men tycker ändå det funkar okej nu. När jag fått ännu lite mer flyt får jag börja att bara belöna när det blir helt rätt. Testade metall-apporten också men det funkade inte alls. Hon började tjuta och skulle attackera den. Jag ska vänta med metallen tills vanliga apporteringen sitter som en smäck, och sen börja med att bara hålla metallen.
Övade också handtarget från liggande (ska bli kryp sen är det tänkt) med klickern, och det fattar hon rätt bra nu, fast vi bara gjort det ett par gånger.

Uppletande, där är hon riktigt duktig nu på att lämna av grejerna (tidigare har hon haft en tendens att bara stapla grejerna i en hög nånstans i rutan).

Lekte också en hel del pinnlekar, pinn-intresset är jättebra nu men måste ju underhållas.

Vi passerade en hel flock med hundar och jag kommenderade Mary "fot". Gick väl sådär, fokus var minst sagt lite splittrat, men hon höll typ position iaf. Hörde en kommentar från nån av dom andra hundägarna: "Tänk om du kunde gå sådär fint vid hundmöten!" till sin hund. Stolt matte! :-D

På hemvägen så sprang Mary in i en trädgård och lyssnade inte på inkallning! Tror jag har underhållit min tidigare superinkallning för dåligt. Lekt lite för slappt som belöning. Jag såg inte exakt vad som hände i trädgården, men jag tror att hon jagade en katt som sen for in i en kattlucka, så att det bara blev några sekunders jakt och sen tillbaks till mej. Tur att inget värre hände... Sen övade jag iaf på inkallning med riktig super-kamp med vrålande galen matte och slita och rycka så svetten sprutar som belöning. Får aldrig glömma att underhålla detta!

Och gossarna, dom fick promenad med husse under tiden.

Sveriges mest förbryllade hund

2011-11-09T20:06:00.000+01:00

Jag har funderat tidigare på att en hund kanske kan gå emot ett elstängsel utan att känna nånting för att pälsen liksom isolerar lite. Jag har sett Mary komma emot trådarna runt hästhagar ibland utan reaktion. Eller så har stängslet varit trasigt helt enkelt. Idag fick hon iaf en stöt och då såg man reaktion...
Vi gick förbi en hästhage, och en häst kom fram till stängslet och kollade lite på oss. Mary duckade då sitt huvud in under stängslet för att kolla tillbaks på hästen, men råkade nudda eltråden med ena örat. Hon studsade iväg med ett VOFF. Sen stod hon bara och kollade sej omkring, totalt förvånad. Hon tittade än hit och än dit och såg ut som om hon letade efter nånting med blicken. Jag fick intrycket att hon letade efter den som gjort illa hennes öra, att hon inte kunde fatta att det var själva staketet. Hon verkade inte misstänka mej, mina andra hundar eller hästen heller, såg ut som om hon letade efter ytterligare en varelse i närheten. Jag tänkte att hon kunde få se sej omkring och vara nöjd sen, men hon bara fortsatte och fortsatte att hänga precis bredvid staketet och spana och spana efter vad hon nu letade efter, så till slut fick jag dra med henne för att komma vidare. När jag drog med henne så släppte hon iaf hela grejen. Men fram tills dess var hon typ Sveriges mest förbryllade hund.

Men vete sjutton om man själv hade betett sej så mycket mer rationellt om man hade fått en elstöt utan att öht känna till konceptet elektricitet!

Universitetets hemlighet. Del 7.

2011-11-09T19:59:00.000+01:00

Bissy: But how are we gonna explain that his colleagues have such devious plans?
Logan: Yes, perhaps he trusts them more than us. We gotta make something up.

Pietro: We've discovered that the biology department conducts painful experiments on animals in the basement!
Mary: Clever story.
- : What? We gotta stop them!

- : Fear not! We've come to save you!
Creatures: Wohoo! Rescue! Great!

Universitetets hemlighet. Del 6.

2011-11-06T20:45:00.001+01:00

Sofia: So Hume was a compatibilist in the issue of... what are you doing here again?
Mary: Mum!
Bissy: There's weird stuff going on here Mum!
Logan: Your colleagues are involved Mum!

Mary: Mum is stupid who refuses to listen to us.
Bissy: Look! Mum's colleague - ! Perhaps he can help us!

Mary: Do you have a few minutes!
-: Sure, I've always got a few minutes to spare for animals!

Tränings-schemat

2011-11-06T13:02:00.000+01:00

Mary får träna lydnad på BhK eller i stan på onsdagar och spåra på söndagar. Däremellan brukar det bli två gånger som hon får gå på hyfsat lång promenad (halvmil) och vara lös hela vägen, och då även köra lydnadsövningar samt ett rejält uppletande.
Dvärghundarna får också spåra på söndagar, men korta små spår, vilket dom nöjer sej med. Bisse och nån gång ibland Logan ska få börja hänga med Mary på lydnadsträning också (dom senaste gångerna har vi ju förväntat oss skott på BhK, inte kul tycker Bisse).
Hela gänget får gå på rejäl långpromenad (runt milen) nån gång i veckan iaf.
Det här är hundarna glada och nöjda med. :-)

Citylydnad

2011-11-02T22:01:00.000+01:00

Idag var jag och Mary inne till stan, medan gossarna fick gå promenad med Alexander. Vi tränade olika lydnadsmoment på Sergels torg och Järntorget i Gamla stan. Det gick riktigt bra! Det går framåt med kontakten och allmänlydnaden.

Universitetets hemlighet. Del 5.

2011-11-01T22:10:00.001+01:00

(All guest stars in the comic are anonymous.)
Person 1: Haha! Soon humanity in its entirety will be replaced!
Person 2: I long for that day!

Bissy: So they want to replace all humans with those giggling haysacks! That's sick!
Logan: We gotta stop them!

When the men have leaft:
Mary: We can't quietly sit down and watch while devious plans are acted upon. We will stop you!
Creature: Stop us, hahaha
Logan: They really find everything funny.

När det är grått och ruggigt som idag...

2011-10-30T19:31:00.000+01:00

...vill helst Bisse och Pietro tillbringa hela dagen såhär.

Mary Marvel har gjort MH!

2011-10-29T18:48:00.000+02:00

Hon fick följande resultat:
1a Kontakt Hälsning 4
1b Kontakt Samarbete 4
1c Kontakt Hantering 3
2a Lek1 Leklust 4
2b Lek 1 Gripande 4
2c Lek 1 Dragkamp 4
3a Förföljande 3
Förföljande 4
3b Gripande 3
Gripande 5
4 Aktivitet 2
5a Avståndslek Intresse 3
5b Avståndslek Hot/Aggression 1
5c Avståndslek Nyfikenhet 5
5d Avståndslek Leklust 4
5e Avståndslek Samarbete 3
6a Överraskning Rädsla 2
6b Överraskning Hot/Aggression 1
6c Överraskning Nyfikenhet 5
6d Överraskning Kvarstående rädsla 1
6e Överraskning Kvarstående intresse 2
7a Ljudkänslighet Rädsla 1
7b Ljudkänslighet Nyfikenhet 5
7c Ljudkänslighet Kvarstående rädsla 1
7d Ljudkänslighet Kvarstående intresse 3
8a Spöken Hot/Aggression 2
8b Spöken Kontroll 4
8c Spöken Rädsla 2
8d Spöken Nyfikenhet 3
8e Spöken Kontakt 3
9a Lek 2 Leklust 4
9b Lek 2 Gripande 4
10 Skott 1

Jag är så stolt över Marys beteende vid spökena! Hon var så modig! Först så stod hon framför mej och råglodde på båda två, pendlade med huvudet mellan den ena och den andra och verkligen höll koll. När spökena kom riktigt nära så tog rädslan överhanden och hon sprang bakom mej - men bara helt tillfälligt. När hon dragit ett djupt andetag samlade hon sej, spände åter blicken i spökena, och började marschera framåt samtidigt som hon skällde VOFF VOFF VOFF VOFF med dånande basröst. Hon marscherade ut i kopplets längd och hade nog fortsatt ända fram till vänsterspöket, som blev det hon "valde ut", om inte kopplet tagit stopp. Där stod hon sen, fortsatt med blicken stint fäst på spöket, och mässade sitt VOFF VOFF VOFF VOFF med imponerande bas.
Skönt att det iaf är en hund i familjen som är beredd att försvara matte mot spöken!

Universitetets hemlighet. Del 4.

2011-10-27T21:04:00.000+02:00

Mary: Somebody's coming!
Logan: We can hide in that locker!

Mary: Don't tell the one's who are coming that we're here!
Creature 1: Wow! A secret!
Creature 2: Secrets are awesome!

Man: How are you, my little darlings?
Creature: Great! Awesome! Hahaha.
Man: Are you ready to take over the world soon?
Creature: Hihihi taking over the world oh yeah!

Skotträning utan skott

2011-10-26T19:29:00.000+02:00

Idag åkte jag och Mary till SoSu BhK för lite skotträning. Dock lyste skotten med sin frånvaro, trots att det skulle vara sådan enligt hemsidan. Istället blev det lite annan träning - lydnadsmoment, träna på att inte bry sej om andra hundar utan fokusera på matte, och så laja runt lite på agilitybanan. Mary stormade upp på gungbräden och for i backen med en smäll innan jag hunnit stoppa henne, så hårt att hon ramlade av. Men hon blev inte nedslagen för den sakens skull utan hoppade direkt upp på gungbrädan igen, och gick sen långsamt ner för den med snygg teknik. Framtida agilitystjärna? ;-)

Universitetets hemlighet. Del 3.

2011-10-24T20:18:00.000+02:00

Mary: Mum was so boring when she didn't want to hang out with us.
Logan: We'll have to amuse ourselves!
Pietro: Do you hear giggling?
Bissy: I smell something behind this wall.

All dogs: A secret door!

The dogs follow the steps down with great curiousity, and find a secret basement room.
Creature 1: Hihihi we're sitting in a basement!
Creature 2: Hahahaha and now there are dogs too!

Klantarsle i spåret

2011-10-23T14:13:00.000+02:00

Idag har jag spårat med Mary, och ska spåra med gossarna också (blev matpaus däremellan). Mary fick ett spår på en knapp kilometer med sex apporter i, nästan bara på fält, men passerade en skogsdunge på ett ställe (finns massa bra spårfält häromkring men inga bra skogsområden... måste hitta nån skog att göra spår i också, så det blir lite variation). Mary tog apporterna jättebra. Jag har börjat byta ut apporten mot två andra pinnar som vi sen leker med när hon lämnar den till mej. Då blir det bara några små tandmärken på apporten, eftersom hon håller den ganska hårt i munnen, men den blir iaf inte söndertuggad.

Vid ett tillfälle var jag dock rena klantarslet. Mary tappade spåret och sprang runt i cirklar, men hittade sen spåret igen, och började gå snett åt vänster. Jag var dock säker på att jag hade gått snett åt höger på det stället, så jag trodde Mary följde ett djurspår eller nåt. Jag halade in henne och försökte få henne att spåra där jag var säker på att mitt spår gick, men Mary bara slet sej iväg åt vänster istället. Och hittade en spårpinne! Så Mary hade rätt, jag hade fel, matte fick stå där med skammen!

Mary och hundmöten

2011-10-22T11:23:00.000+02:00

Igår var jag ute och gick med Mary lös, när en hund dök upp runt kröken precis framför henne (hon hade sprungit en bra bit i förväg). Jag ropade "kom" och Mary kom, inkallningen sitter verkligen som en smäck. Men sen när hon och hunden skulle passera förbi varandra i koppel så drog hunden som en tok mot Mary, och Mary skällde då på hunden. Hon hade nog gjort ett rejält utfall om jag inte varit snabb med att koppla grepp runt hela hennes kropp så hon inte kom nånstans.
Mary har lärt sej nu att möta hundar inne i tätort, där hunden oftast dyker upp strax innan man passerar den. Men när det nån enstaka gång blir ett hundmöte här, på nån grusväg där Mary får gott om tid på sej att kolla in hunden och ladda upp inför mötet, då uppför hon sej inte. Och visst, jag skulle kunna sätta på henne en kedja och rycka till av bara f-n när hon gör en ansats till utfall, men för det första vill jag inte köra med såna metoder längre, för det andra så tror jag i vilket fall det skulle vara extremt svårt att avskräcka henne för gott den vägen. Nu är det ju bara några enstaka gånger i sitt liv som hon faktiskt blivit skrämd av nånting (och bara en av dom gångerna hon blivit skrämd av mej - när hon skulle slänga sej ut i vägen och jaga bilar, och jag blev helt tokig på henne av skräckblandad ilska), men samtliga gånger har hon totalt glömt bort det hela några timmar senare.
Det jag ska göra nu är att åka till BhK iaf en gång i veckan och hårdträna lydnad. Nån gång ibland kan man ta stan istället, men för det mesta BhK. Där finns det ju hundar som hon får gott om tid på sej att kolla in, precis som när man möter en hund här hemma. Sen får jag öva stenhårt - med klicker, godis och kampskinn - på att gå rakt emot andra hundar i fotgående utan att titta på dom. Så får det bli.

Universitetets hemlighet. Del 2.

2011-10-21T20:23:00.000+02:00

The car trip is hardest on Pietro and Bissy, who handles the pedals.
Logan: We've arrived!
Pietro: Thank God!

The dogs have soon found Mum with their amazing noses.
Sofia: ...and there are different interpretations of Hume's metaethics, but it's clear that - what are you doing here?
Mary: Hi Mum!
Bissy: What are you doing Mum?
Logan: Are you lecturing?
Pietro: Is it fun?

Be careful what you wish for

2011-10-17T19:33:00.002+02:00

Nu börjar en serie som kommer att utspela sej på min kära arbetsplats, Stockholms universitet. Några av mina kollegor uttryckte önskemål om en sådan serie. Nu får ni som ni vill! Men som man säger, be careful what you wish for.

Universitetets hemlighet. Del 1.

2011-10-17T19:32:00.000+02:00

The Jeppsson dogs are bored.
Mary: There's nothing to do.
Pietro: And we can't bug Mum for something to do, since she's at the university.
Bissy: I know! Let's go there and surprise her!

Mary: Let's take the car, there's barely enough space for me in the time machine.
Logan: Okay, if I get to drive!

- Logan, I'm pretty certain that we're supposed to be to the right of that string of grass...
- What do you know? You don't even have a driver's license!
- You neither...

Framtiden, alltså...

2011-10-17T16:34:00.000+02:00

Efter att ha suttit och jobbat X antal timmar med avhandlingen tänkte jag slappna av lite genom att chatta med en chatbot. Det är lite kul, just för att chatbottar är så himla dåliga. Här finns en t ex: http://cleverbot.com/ Kolla varningstexten: "PARENTAL ADVICE: Visitors never talk to a human, however convincing it is - the AI knows many topics - use ONLY WITH OVERSIGHT" Ja just det, för det är ju så lätt att få för sej att man chattar med en riktig människa när man egentligen chattar med en bot. Verkligen.

Alan Turing kom på det s k Turing-testet 1950, för att avgöra om en maskin verkligen är intelligent. Om en människa som chattar med ett datorprogram inte kan avgöra ifall det är ett program eller en människa, då har programmet klarat Turing-testet. Turing själv trodde det skulle finnas datorer som klarade detta några decennier framåt i tiden sådär. Nu är det år 2011, och inte nog med att vi inte har flygande bilar och städer på Mars, det finns inte heller ett endaste datorprogram som är så mycket som i närheten av att klara Turing-testet.

Framtiden blev inte riktigt som vi trodde.

Ännu en dag med långpromenad

2011-10-16T18:11:00.000+02:00

Jättefint väder. Vacker höstdag. Gick till Fors Gård och tillbaka med hela hundflocken, en promenad på elva kilometer. Sen har jag suttit och jobbat, men det kan man stå ut med efter att ha börjat dagen med en så härlig promenad.
Bild från Fotoakuten.se

Bajsrapport

2011-10-15T17:45:00.000+02:00

Inga pratar bajs som småbarnsföräldrar och hundägare. Som den hundägare jag är kommer jag här med en bajsrapport: Magarna är mycket bättre. Mary var den som hade värst diarré av dom alla igår, bajsade som brunt vatten bara, men idag har även hon producerat en (väldigt lös och kladdig, men ändå) bajskorv. Skönt!

MH-planering

2011-10-15T12:31:00.000+02:00

Det är lite knepigt ibland att ha fyra hundar. Alexander jobbar helgen för MH:et, och dvärghundarna måste ju stanna hemma. Nu blir det så att jag och Mary går bland dom sista. Jag kommer att ta en hyfsat lång promenad med hela flocken på förmiddagen, sen åker jag och Mary till Katrineholm, är där ett par timmar och åker hem igen. Dvärghundarna får väl vara själva kanske sex timmar eller nåt, men det funkar ju.
Kräver lite planering ibland.

Ska bli spännande att se Marys MH-resultat...

Ge aldrig era hundar levergodis som gått ut i datum

2011-10-14T17:27:00.002+02:00

Trodde det var okej, det var ju bara lite för gammalt.
Nu har samtliga hundar diarré. Blir till att köpa massivt med canicur och alaskan pollock i morgon.

Kungabarnet. Del 18.

2011-10-12T21:46:00.000+02:00

A few days later, the Jeppsson dogs recieve a telepathic message from the Jupiter dog.
Jupiter dog: Hi buddies! I'm fine here in the womb.

I've been ultrasounded, but managed to avoid discovery thanks to my ability to make shadow figures.
Daniel and Victoria: How beautiful!

Jupiter dog: Once I get born there will of course be a great scandal, but I'll cross that bridge when I come to it.
Mary: That's a good philosophy of life!
Bissy: Agreed! Now let's check out the new chewing bones Mum bought.
Logan and Pietro: Yes!
The end.

Spår

2011-10-12T20:59:00.000+02:00

Idag körde jag ett fältspår som bitvis gick in i skogen med Mary. Hon tog alla apporterna fint. Tappade bort spåret några gånger, men behövde bara springa i cirkel ett varv för att hitta det igen (det blåste rejält). Hon blir duktigare och duktigare på att spåra när det blåser hårt.

Dvärghundarna fick klättra i berg och göra lite apporteringsövningar. Det tyckte dom var kul.

Hårdhet och minnesbilder

2011-10-12T09:38:00.007+02:00

Var inne i en skitlång diskussion på vovve.net igår om hårdhet och minnesbilder. I gamla MT och än idag i L-testen så beskriver man en egenskap man kallar "hårdhet". I nya MT heter det istället "förmåga att bilda minnesbilder". Detta ska ge upphov till färre missförstånd, då många associerar "hårdhet" till "hårda metoder" och att man skulle vara tvungen att puckla på hunden när man tränar den.

Hårdhet är förmågan att inte påverkas i efterhand av nånting obehagligt som hunden varit med om. Anta t ex att en hund råkar springa in i ett elstängsel och tjuter till - det var obehagligt. Om hunden är hård, så kommer den inte att reagera på nåt speciellt sätt när den vid senare tillfällen går förbi samma stängsel/samma plats/samma djur/befinner sej i samma situation. En vek hund däremot kommer att krypa ihop, gå omväg eller liknande när den återigen ser stängslet/platsen/djuren/situationen. (Självklart är hård och vek ändpunkter på en skala, och dom flesta hundar ligger nånstans i mitten, utan att vara extrema åt nåt håll.) Den hårda hunden visar alltså inga tecken på att minnas händelsen öht. Därför tyckte man det var lämpligt att ändra terminologi till "förmågan att bilda minnesbilder".
Observera att hunden måste reagera först, när händelsen inträffar, för att man ska kunna säga nånting om hårdheten. Om hunden inte reagerade öht när den sprang in i stängslet kommer den självklart inte att reagera när den går förbi stängslet i fortsättningen heller, men det har inte med hårdhet att göra. I så fall är det troligare att hunden av nån anledning inte fick en stöt. Man kan inte heller använda pistolskott för att kolla hårdheten hos en hund som är helt skottfast - även om hunden är vek så kommer den inte att reagera med obehag när den senare går förbi platsen där det sköts, eftersom den inte blev rädd till att börja med. Hunden kan heller inte vara helt galet uppvarvad om man ska testa hårdheten. En hund som egentligen är vek, och som blivit elchockad av ett stängsel, kanske springer förbi stängslet senare utan att visa tecken på att komma ihåg stöten eftersom hunden är mitt i en kattjakt, och hunden är helt tokig i katter och glömmer allt annat när den jagar. Till sist finns det också hundar som lärt sej att sluta reagera på t ex arga röster och hårda tag i kopplet, eftersom dom blivit utsatta så ofta att dom vant sej. En hund som slutat reagera när matte rycker i kopplet kommer förstås inte heller att reagera när den återigen hamnar i den situation som utlöste koppelrycket förra gången, men återigen, det är inte det som är hårdhet. Hårdhet talar vi om när hunden först faktiskt tyckte att nånting var obehagligt, för att sen visa alla tecken på att ha glömt det, även om den inte är speciellt uppjagad/distraherad.

Jag vet att man förr ofta sa att hårda hundar var sämre på att minnas generellt, både negativa och positiva upplevelser. Men detta är faktiskt ingenting man testat på vare sej MT eller L-test, och många hävdar att det inte stämmer med deras personliga erfarenheter. En hund som direkt glömmer elstängslet kan visst komma ihåg redan efter första gången att den fick en köttbulle för att sitta fint. Detta tog en del personer i tråden till intäkt för att hårdhet inte har nånting med minnet att göra. Man resonerade så att om hårda hundar helt enkelt lider av nån sorts glömska, så borde den slå likadant på positiva som på negativa upplevelser. Man tyckte också det verkade konstigt rent evolutionärt hur en egenskap som hårdhet skulle kunna uppstå, då det verkar vara negativt för överlevnadsförmågan att glömma obehagliga händelser.

Den sistnämnda invändningen kan vi avfärda direkt. Ja, det vore förstås negativt för ett vilt djur att glömma bort obehag, skulle försämra överlevnadschanserna. Men det vore precis lika negativt för det vilda djuret att bete sej precis som om den hade glömt det hela, det skulle försämra överlevnadschanserna lika mycket. För vilda djur är det helt enkelt bättre i längden att ha en sån personlighet att man går en omväg för säkerhets skull nästa gång man kommer till elstängslet, än att bara knata på trots smärtan förra gången. Därför är inte vilda djur heller hårda. Vilda djur är ganska veka. Hårdheten är en egenskap vi avlat fram, för att vi tycker den är bra hos vissa tamhundar som ska utföra vissa jobb. En polishund t ex behöver inte själv kunna akta sej för sånt som är farligt, eftersom den har en förare som kan lära den att t ex inte springa ivägen för bilar och i största allmänhet lyssna på kommandon. Den behöver därför inte kunna lära sej av obehagliga misstag. Det är tvärtom bra om den inte lär sej att t ex akta sej för skurkar efter att en skurk sparkat till den i ett trängt läge.

Så om vi struntar i evolutionen, som inte har med saken att göra, finns det några andra skäl att tro att hårda hundar visst minns obehaget, bara beter sej som om dom inte minns? Ett skäl skulle kunna vara att människor mycket väl kan minnas själva händelsen av t ex ett överfall, trots att man lagt själva skräcken bakom sej. Men detta är inget argument för att hårda hundar minns, för människors minne funkar lite annorlunda. Människor har, precis som hundar, förmågan att lära sej olika reaktioner genom klassisk och operant betingning, och precis som hundar har vi "muskelminne" som vi använder när vi utför kroppsligt komplicerade rörelser. Men förutom detta har vi också det s k episodiska minnet. Det är vår förmåga att tänka tillbaka på sånt som hänt ungefär som en inre bok eller inre film som vi kollar på; vi kan "spela upp" händelser i kronologisk ordning för vår inre syn. Denna minnesfunktion är inte färdigutvecklad hos människan förrän i femårs-åldern. Eftersom dom flesta andra djur, t ex hundar, saknar dom delar av hjärnan som sköter det episodiska minnet hos människor, antar vi att hundar saknar episodiskt minne. Dom kan inte sitta och tänka tillbaka på sånt som har hänt dom. Deras minne fungerar bara i form av associationer, t ex att man associerar ett elstängsel till smärta när man ser det. Och vi har liksom ingen anledning att tro att hunden får en plötslig smärt-association om den inte visar nånting öht - om den varken går undan, kryper ihop eller nånting annat.
Ett annat skäl att anta att hunden egentligen minns skulle vara att hunden minns trevliga händelser, alltså verkar minnet vara utmärkt. Men det måste inte vara så att minnet fungerar exakt likadant när det gäller trevliga och otrevliga händelser. Behagliga respektive otäcka händelser involverar lite olika delar av hundens hjärna, så det skulle ju kunna vara så att det bara är just otäcka händelser som har svårt att "fastna" hos vissa hundar. Eller så är det helt enkelt så att hårda hundar är trögare att minnas saker rent generellt, behöver fler repetitioner även för att lära sej trevliga grejer. Det har som sagt aldrig forskats på saken, det enda vi har är många personer som säger att dom verkar minnas trevliga grejer bättre än otrevliga enligt deras personliga erfarenheter. Man kan tänka sej att folk feltolkar här. Kanske är det så att vi människor generellt har större tålamod när vi står och belönar än när vi korrigerar/bestraffar, och därför upplever man inte hundens allmänna "tröghet" på samma sätt när man belönar den. Och så misstolkar man sina träningsupplevelser till att hunden skulle vara snabbare att minnas trevligheter. Kanske det är det så helt enkelt.

Hur som helst: Eftersom vi inte har nån telepatisk kontakt med hunden så kan vi ju inte veta exakt vad den tänker. Så vi kan ju inte veta säkert att inte den hårda hunden får en plötsligt association till smärta när den passerar elstängslet, bara det att den inte visar nånting utåt öht. Men verkar det inte som ett väldigt konstigt antagande att göra? Och ska vi börja anta att hundar har en massa inre upplevelser som dom öht inte visar så kan vi ju lika gärna anta att det inte gör ont till att börja med att gå mot elstängslet, även fast hunden tjuter, eller att hunden tycker köttbullar smakar vidrigt, även fast den till synes gillar dom, eller nånting annat. Just för att vi normalt sett antar att hundens beteende visar hur den känner/mår/tänker så är det väl högst rimligt att anta att en hund som på alla sätt beter sej som om den glömmer bort obehag väldigt fort, faktiskt också glömmer bort obehag väldigt fort.

(Hade ingen riktigt bra etikett för detta, men det anknyter ju lite till medvetandefilosofi iaf, så det fick bli etik och filosofi.)

EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT
Jag hade skrivit hela det här långa, ambitiösa och i mitt tycke väldigt smarta inlägget i tron att nya MT mäter "förmåga att bilda minnesbilder". Men det man faktiskt mäter är hur hunden visar minnesbilder. Man säger alltså ingenting öht om vilka minnesbilder som finns där, bara vad hunden visar att den minns. Inget kontroversiellt alls, alltså. Jag var på vippen att radera det här inlägget, men det får stå kvar som ett monument över vikten av att kolla upp sånt innan man sätter sej och knackar på tangentbordet (och iofs tycker jag ändå resonemangen håller, finns ingen anledning att gå och spekulera i att hunden kanske minns det ena eller det andra utan att det skulle påverka beteendet på nåt vis).

Blev en riktig långpromenad idag

2011-10-11T17:28:00.000+02:00

En mil gick vi. Men det är bara skönt att gå långt när det är så fint väder.

Bilden är från fotoakuten.se

Skydd!

2011-10-09T18:07:00.000+02:00

Idag var jag och Mary och träffade en skyddsgrupp på SSBK. Dom tyckte inte Mary var redo att börja träna skydd på "riktigt" än, eftersom hon är alltför tittig och utåtriktad när hon kommer till SSBK bland en massa andra människor och hundar. Och det har dom nog helt rätt i. Det är lätt för mej att överskatta Marys vardagslydnad eftersom jag dels jämför med hur hon var som valp (totalt bäng när det var andra hundar i närheten, vrålskällde och kastade sej mot alla andra jyckar, plus att hon skulle jaga allt som rörde sej, plus att hon hade svårt att fatta även i lugna situationer att hon skulle följa efter mej om hon var lös), dels jämför med mina äldsta hundar som jag gjort så mycket misstag med att dom väl aldrig blir riktigt hundra, dels är lite förblindad av framgången med min inkallningsträning (som jag skrivit om här ). Men dom har ju helt rätt i att hon är ganska tittig fortfarande när vi kommer till SSBK, och ska hon t ex gå fot när det är mycket andra hundar på plan så får hon anstränga sej för att fokusera på mej, och jag får då och då snabbt byta riktning för att hon börjar kolla på nån hund framför oss istället för på mej. Skyddsgänget menade att det dels behövs mer lydnadsträning på SSBK med alla störningar där (just SSBK är rätt störigt för att vara BhK, det brukar vara kurser och agilityfolk och allt möjligt som pågår runtomkring en), dels behöver nog fjortis-Mary mogna till sej lite helt enkelt. Men framåt våren borde vi vara mogna att sätta igång med skydd "på riktigt".
Jo en övning som vi fick läxa på att göra hemma är följande: Alexander ska bara stå där med skyddsärm på sej medan vi går runt honom. En övning i att inte bitas alltså, fast det står en spännande figge där. Alexander tyckte det lät lagom enkelt och behagligt för hans del.

Utflykt i Jordbro

2011-10-09T10:36:00.002+02:00

Igår gick vi på utflykt hela familjen i skogarna utanför Haninge BhK, utanför Jordbro. Sörmlandsleden går där. Hela leden går från ena ändan av Sörmland till den andra, så vi nöjde oss med att gå några kilometer och sen vända. Sammanlagt blev det promenad på 1,5 h ungefär. Man märker vad hundarna uppskattar att åka på utflykt och gå lite nya vägar ibland! Fast jag har träningsvärk idag... Det var tuff terräng att gå i med Mary hårt dragandes i hundförarbältet.

Kungabarnet. Del 17.

2011-10-08T13:42:00.000+02:00

Tentacled monster: I'm gonna crush your bubble! And then I will, with my spiritual father the mad scienstist, take over the world!

Jupiter dog: Haha, I've got telekinetic as well as telepathic abilities!

In our world:
Victoria: Oh, my stomach just rumbled! I better take a snack.

Fest och improvisations-teater

2011-10-08T10:13:00.002+02:00

Igår var vi som sagt på release-fest för Lina Neidestams Maran, och även Loka Kanarps Hungerhuset och Tummelisa av Matilda Ruta. Dress-code för kvällen var "skogen". Själv var jag stilenligt klädd i gummistövlar, fleece-jacka (som jag fick knyta runt magen, var ju varmt i lokalen), leriga stretchjeans, t-shirt med kenneltryck (brukshundar=skog) och inget smink. Alexander hade inga skogskläder så han såg ut som vanligt, men menade att alla hans kläder bör räknas som skogskläder då han bor i skogen. Han hade iaf lite äkta skogslera på kängorna.
Bäst dressad var en kille som knutit fast en fejkad äppelgren med äppelblom samt utklippta äpplen av papper på kroppen - utklädd till äppelträd helt enkelt.
Bästa uppträdandet var en improvisations-humor-grupp kallade Presens Impro, och jäklar vad roliga dom var... Dom frågade publiken vad som är bra att ha med sej i skogen, och nån ropar "pepparkaksgubbe!". Genast improviserar dom fram en reggae-låt, en snyftig power-ballad och en rock-dänga på temat pepparkaksgubbar. Dom kör en pjäs om tre elektriker i Norrköping (också publikförslag), med restriktionen att två av dom tre medverkande bara fick säga repliker ur pratbubblorna på slumpvis (av publiken) valda seriesidor ur Maran och Hungerhuset. Dom kör en pjäs om tre (av publiken) påhittade seriefigurer som träffas i (publikförslag) tunnelbanan, men "dubbat", så att den som säger replikerna hela tiden är nån annan än den som rör på munnen och gestikulerar. Alltså jäklar vad snabbtänkt och med man måste vara för att underhålla på det här viset, och jäklar vad kul det var. Helt ärligt så skrattade jag tills tårarna rann!
Sen kom vi också hem med ett ex av Linas "Maran", som jag suttit och läst såhär på morgonkvisten. Porr i fäbodmiljö! Det är ju genialt! Att ingen tänkt på det förut? Eller vänta här nu... Det är iaf en både underhållande och väldigt vackert tecknad historia. Min favorit är den om fäbodjäntan som blir galen och har ett förhållande med en real doll av trä.

Ikväll ska vi på release-fest för Maran

2011-10-07T18:50:00.000+02:00

Lina Neidestams folklore-porr-serie. Man träffar skojigt folk i bloggosfären ibland.

Dagar då man hellre skulle ha katt

2011-10-06T20:45:00.000+02:00

Det regnar hela dagen, så hundarna sitter bara inne. På kvällen slutar det äntligen regna, och jag tar ut dom på en halvmila-runda i klafsig gyttja och totalt mörker.

Behöver inte promeneras varenda dag.

Skotträning

2011-10-05T20:37:00.000+02:00

Idag var jag och Mary på SoSu BhK och lyssnade på pang-pang, men Mary brydde sej inte alls. Jag blev förvånad över vad låg ljudvolym det är på en startpistol. Jag har ju vant mej vid att höra militären på avstånd när man är ute och promenerar i Berga-trakten, och jag hade förväntat mej att startpistolen skulle låta högre eftersom den var så nära. Men det är väl inte mycket krut i en startpistol jämfört med amfibie-regementets vapen...

Kungabarnet. Del 16.

2011-10-04T16:03:00.000+02:00

Pietro: There!

Soon, in our world...
Jupiter dog: There's the portal! I will now go to limbo...

Jupiter dog: I challenge you to a battle about Viktoria's womb!

Kungabarnet. Del 15.

2011-10-04T14:58:00.000+02:00

Kerberos: What are you doing here?
Pietro: I'm going to Limbo. Where is it?
Kerberos: Upstairs of course!

Sign: Limbo - for unbaptized dead children, and fetuses whose lives are yet to begin.
Pietro: So the pope was wrong about life starting at conception.

Pietro: Now I just have to create a portal that the Jupiter dog can enter through...

Listigt, Logan!

2011-10-04T14:44:00.000+02:00

Idag tog jag, Alexander och hela hundflocken en promenad i Handen, innan vi åt lunch på ett thai-stället där varpå Alexander åkte till jobbet. Det är verkligen kul för hundarna att promenera på lite nya ställen ibland... man ser hur nosarna går varma på dom!
Väl på thai-stället skulle vi (förstås) sitta på deras uteservering. Den ena hunden efter den andra sattes fast i bänken vi satt på genom att kopplet knäpptes av, och så drar man koppeländen runt bänken och sen genom öglan innan man knäpper fast det i selen igen. När det var Logans tur och Alexander sa "stanna där Logan", så kollade Logan lite lurigt på Alexander, och började sen mycket subtilt tassa iväg mot bakdörren till restaurangen, som leder in till köket. Vi bara "Hallå Logan!". Logan kastade ett getöga bakåt och fortsatte att liksom smyga mot köket. Typ som att han inte trodde att vi skulle se det om han bara smög lite smidigt. Listigt, Logan!

Sömntutorna

2011-10-03T10:12:00.000+02:00

Gick en halvmils promenad med hela gänget i morse innan jobbet, halv sju gick vi ut. Men bara Mary var riktigt på! Dom övriga tre sömntutorna fick tjatas ut. Och så tror folk att alla hundar är så himla morgonpigga och inget hellre vill än att flänga ut i ottan... Så fort vi kommit hem igen kröp dom ner i sängen och somnade.

Snacka om störning!

2011-10-02T19:35:00.000+02:00

Jag körde uppletande med Mary på ett fält där vi tränat detta i förra veckan. Då hade Mary svårt att koncentrera sej på jobbet. Som en magnet drogs hon hela tiden till nedre vänstra hörnet av rutan, där jag inte lagt nåt föremål. När jag vallade rutan idag såg jag varför: En gammal rådjursskank med äckliga larver på låg där! Den här gången lyckades dock Mary ignorera skanken och hittade alla prylar jätteduktigt.
Vi såg också en hel familj rådjur som betade på ett fält. Trevligare med den levande varianten.

Bodyfest

2011-10-02T08:39:00.000+02:00

Alexander är en av arrangörerna bakom Bodyfest , så självklart hade vi tänkt gå. Men så jobbar Alexander den här helgen, börjar sex på morgonen varje dag. Och han kände att han helt enkelt inte pallade att gå ut på lördagen under dessa omständigheter. Och vi går ju alltid på sånt där tillsammans, så jag kände att jag inte hade nån lust att gå utan honom (och ja, jag är medveten om att jag låter som världens mest osjälvständiga fru, men det skiter jag i). Så det blev att vi stannade hemma i år. Lite trist, men det blir väl ett Bodyfest nästa år också.

Spår

2011-10-01T19:22:00.000+02:00

Idag har jag spårat med samtliga hundar. Mary fick ett spår på c:a 750 m med sex pinnar, och hon tog alla pinnarna superbra. Gäller bara att hela tiden hålla igång pinn-intresset på henne så funkar det ju! Bisse fick ett spår på c:a 200 m med tre apporter. Han har tyckt det varit kul med apporter en period nu, men idag sket han i dom två första och tog bara sluten. Pietro fick ett ungefär lika långt spår på hårt underlag med klädnypor som apporter, och det gick jättebra. Logan till sist får skallmarkera sina apporter, det är bara då han tycker spår är riktigt kul. Och han spårade med full entusiasm.
Såhär ser det ut när jag spårar med Mary:

Hon drar verkligen för kung och fosterland - tack gode gud för mina fjollhandskar!
Såhär går det till när jag spårar med Pietro:

Han frispårar långsamt och mycket koncentrerat.
Bisse och Logan är nån sorts mellanting. Dom drar, men eftersom dom är så små är det ändå lätt att hålla linan utan handskar, och det är knappast nån fara att man blir omkulldragen.

Ulf Lundell

2011-10-01T14:02:00.000+02:00

Det var länge sen jag skrev nåt under rubriken "ren humor", men denna intervju är ju klockren: Ulf Lundell slår nåt sorts pretto-rekord Jag skrattade rätt ut när jag läste den, underbar!

Jane Eyre

2011-10-01T12:30:00.000+02:00

Jag har just läst ut boken, som jag gillade väldigt mycket, och blev lite sugen på att se filmen. Efter att ha läst denna blogg blev jag osugen igen. Men genial sammanfattning.

Kungabarnet. Del 14.

2011-10-01T10:06:00.000+02:00

Logan becomes enthusiastic.
Logan: Limbo! Easy! I can bark us there!
Bissy: Er... no, you can't.
Pietro: All problems can't be solved by barking.

- We gotta get back to Earth...

Pietro: ... and then I'll stand outside in a damp weather and five degrees Celsius with no clothes on!

Pietro soon has a near-death-experience and sees the entrance to the underworld.

Kungabarnet. Del 13.

2011-09-28T10:52:00.000+02:00

Bissy: But how are we gonna do that?
Jupiter dog: I just need to find a mother who can give birth to me.

Bissy: What a bright idea I had! We switch the tentacled monster for the jupiter dog in Victoria's womb!

Jupiter dog: Don't look so shocked. Bissy's plan might work... I just need to travel to limbo to battle Victoria's fetus.

Kungabarnet. Del 12.

2011-09-25T19:28:00.000+02:00

The dogs take a tour in the spaceship to gather their thoughts.
- Perhaps something stronger than ordinary abortion pills is needed to abort tentacle monster/human-hybrids...
- Probably.
- I guess we have to get used to the thought of the mad scientist ruling the world.

Jupiter dog: Hello, can I come in?
Mary: Look, we have a visitor!

Jupiter dog: I'm tired of flying around the universe! I want to be a grown-up Earth dog like you - it seems more fun.

Kungabarnet. Del 11.

2011-09-24T10:42:00.000+02:00

Satisfied the dogs go back home.
Bissy: Mission accomplished!

But a few days later:
Mary: Look guys, we've got a letter from the mad scientist!
Bissy: What a big envelope!

The envelope contains an ultrasonic picture, taken AFTER the dogs' coup...
Mary: We failed!
The boys: But hooow?

Är det bara vi...

2011-09-22T22:08:00.000+02:00

...som har hundar som låter extremt konstigt? Nyss var det Mary som höll på och sa nånting. Lät ungefär som "Golliwog, golliwog". Uppenbarligen önskar sej Mary en rasistisk negerdocka till jul.

Kungabarnet. Del 10.

2011-09-18T11:20:00.000+02:00

Pietro hides behind a potted plant with a blowpipe and abortion pills.

Inkallnings-skryt!

2011-09-16T12:24:00.000+02:00

Mary Marvel var en riktig jakttok från dag ett. Nåt av det första hon gjorde när vi fått hem henne vid nio veckors ålder var att ta upp ett rådjursspår (var lite snö på marken den dagen) och dra iväg. Det gick iofs att ropa tillbaka henne med mycket hojtande och viftande med armarna, men ändå. Bilar, cyklar, hästar och allt annat som rörde sej skulle hon också jaga.

Jag hade henne i koppel för det mesta, hade henne lös ibland och övade kontaktövningar, gjorde skitmycket skvallerövningar (fick typ trycka in godis eller leksak i käften på henne när hon var som mest fixerad), spårade människospår för att ge henne lite andra lukter att intressera sej för, och övade inkallning. I våras kändes det som att alltihop satt rätt bra, och jag brukade gå med henne lös. Men så en dag så drog hon ändå helt oväntat iväg på ett rådjursspår och var totalt döv. Kom tillbaka efter några minuter iofs (och utan att vara blodig...) men ändå. Strax därefter var vi på Kista BhK och råkade ut för att en hare for ut på appellplan (j-a kamikaze-hare! Vad ska den på appellplan att göra?) rätt framför Mary, och hon drog efter in i skogen, fast även denna gång kom hon tillbaks ganska snart och oblodig.

Ja hur som helst. Insåg att jag måste få bättre inkallning. Såhär tänkte jag: Hunden vill ju jaga för att den får en adrenalin-kick av jakten. Det är därför jakten är så oemotståndlig för hundarna som väl jagat in sej, dom har lärt sej att springande djur=jordens kick. Men man borde ju istället kunna lära hunden att den får jordens adrenalin-kick av att komma på inkallning, och så blir inkallningen helt oemotståndlig istället.

Hade hunden i lina en period och övade på följande sätt: Jag använde hennes namn för det mesta när jag ville att hon skulle komma. Men kanske två gånger per promenad använde jag istället kommandot "kom", som jag bestämt mej för att öva upp till ett "super-kommando". När hon vände och sprang emot mej så vrålade jag för full hals och visade tänderna samtidigt som jag rusade henne till mötes, och sen slet jag upp ett kampskinn ur fickan (om jag nån gång gör detta utan att ha kampskinn på mej får jag helt enkelt köra med bara händerna och armarna...), och sen fajtades vi som GALNA - jag hoppar, sliter, rycker, vrålar och morrar som en total dåre, och hunden också. Vi fajtas tills vi är helt andfådda och jag har ont i armarna, sen är det bra.

Numera har jag lagt undan långlinan igen. Hon har vänt och kommit när jag ropat "kom" bl a när vi gick förbi en gård där en hund kom rusandes ut mot boningshuset och sprang mot Mary i full karriär vilt vaktskällande, och när vi gått förbi ett par svanar som lyfte och flög iväg och Mary ville följa efter. Idag kom det ett riktigt eldprov! Gick på ett stort fält, och Mary var kanske fyrtio-femtio meter bort och busade runt. Rätt som det är for en katt upp ur gräset och drog som en oljad blixt rätt framför Mary. Hon hann väl förfölja katten några meter innan jag fick mål i mun och ropade "KOM!", men då vände hon på en femöring och rusade tillbaks till mej.

Nu känner jag verkligen att inkallningen sitter som berget... det där med katten måste ju vara nåt av den största frestelse som en hund med stor jaktlust kan råka ut för.

Jag menar självklart inte att alla ska träna såhär, många hundar skulle väl inte alls tycka att det jag beskrev ovan skulle vara en belöning, en del skulle väl även bli rädda för matte... Men har man en hund med mycket drifter kan det nog vara ett bra tips att försöka göra nåt riktigt "adrenalin-rusigt" som belöning vid inkallning!

Kungabarnet. Del 9.

2011-09-14T18:40:00.000+02:00

Under cover of Mary's explosion Logan uses his bark powers to bark a hole in the back wall of the castle.

Bissy and Pietro enters the castle and sniffs out Victoria.

Bissy hides behind a hat.
Victoria: What a bang!

Pietro får en chock

2011-09-14T18:27:00.000+02:00

Var inne i stan idag med gossarna. Alltid lika uppskattad aktivering att följa med till innerstan och lukta på alla lukter... Varje gång vi passerar en affär eller ett matställe med dörren öppen så spanar dom in och vädrar med sina små nosar också. Det är väl en massa information som dom tar in på det sättet... Dom är så söta.
När vi skulle hem så var det rätt fullt i pendeltåget, så vi fick stå upp. Pietro började dock smickra in sej hos en tjej som satt bredvid oss, och hon lät honom sitta i hennes knä. Ett tag. Sen ville tjejen läsa en bok och satte ner Pietro på golvet igen. Pietro blev helt chockad över denna behandling! Han tittade på mej, tittade mot tjejen, drog i kopplet och pep... han skulle bara upp där igen... hennes knä var PIETROS plats, inte nån dum boks!
Bortskämda lilla knähund alltså.

Soundtrack till ett löp

2011-09-13T20:12:00.000+02:00

Mary löper. Här är hennes soundtrack just nu:

Mary blev påhoppad

2011-09-13T13:39:00.000+02:00

En konstig och obehaglig grej hände när jag var ute och gick med hela flocken. Vi mötte en tjej med en aussie på en stig. Jag tänkte gå av stigen med min flock och låta dom passera, men rätt som det var så rusade aussien (som var lös) mot oss. Det tog några sekunder innan jag fattade att hunden faktiskt var aggressiv och ville ge sej på Mary. Det var flera år sen nån aggressiv hund försökte hoppa på min flock - dom flesta hundar verkar inte vilja ge sej på en hel flock när dom är ensamma, och sen vi flyttade hit ut i skogen så möter vi inte så mycket andra hundar öht. Iaf fick tjejen tag i sin hund. Mary blev först rädd (hon som är så stentuff annars!) när hunden försökte bita henne, hon tjöt och sprang runt sin trögt reagerande matte, men när tjejen tagit sin aussie så vågade Mary spänna sej och skälla surt på den andra hunden. Hon ruskar ju iaf snabbt av sej jobbiga händelser, som tur är. Aussie-matten verkade genuint chockad och sa att hennes hund aldrig gjort nåt sånt innan.
Weird.

Kungabarnet. Del 8.

2011-09-11T18:10:00.000+02:00

The dogs soon come up with a cunning plan to act upon. The first step is Mary dressing up like an insectoid from another dimension.
Mary: The revolution is here!

All security guards rush out from the castle.
Guard: Stop the monster!

Mary blows herself away.

Bodyruset!

2011-09-10T20:42:00.001+02:00

Här skriver Fredrik Strage om förra årets Bodyrus.
Här peppar han inför årets evengemang
Jag tävlade inte i år (förra året kom jag faktiskt tvåa i damklassen!) men hade ritat fina skyltar att märka ut banan med. Sammanlagt gick jag banan tre gånger. Första gången gick jag och Tobias och rekade. Eftersom vi båda två totalt saknar lokalsinne så vimsade vi bort oss flera gånger. Andra gången var vi beväpnade med gul-svart-randig bred tejp och skyltar, och så märkte vi ut banan så noga att ingen skulle ha minsta möjlighet att snurra bort sej. Förra året hade Stefan och Alexander, båda med utmärkt lokalsinne, märkt ut banan med diskret brun packtejp, och det slutade med att ett helt gäng synthare sprang fel. Med två virrpannor som förstår vart det är lätt hänt att man tappar bort sej och rejäla skyltar och knallig tejp gick det bättre, alla hittade som dom skulle. Tredje gången jag gick banan var när hela eventet var över, och vi skulle packa ihop alla skyltar och slänga all tejp igen.
Herrklassen vanns av Mikael Andersson på 8,24 minuter, vilket får sägas vara en imponerande tid på sträckan 2,42 km om man har stålhättor på tårna och en flarra vin i kroppen. Men tydligen är han orienterare, så det förklarar väl en del. Tvåa Fredrik Forsström på 9, 46, och trea Johannes Harg på 9, 55. I damklassen vann Emma Nylén på 10, 28 (hon var också 6:a totalt), tvåa Anna Johansson på 10,37 och trea Hanna Hultman på 11.11. Mike Cooper och Nic Toupee kom sist på 34,23 minuter... Det är banne mej en bedrift och värt att nämna att ta så lång tid på sej för att komma runt 2,42 km bana, det gick mycket fortare för mej och Tobias när vi klistrade skyltar! Yngsta deltagarna var Egil och Dessi Vilcans, som nog var runt lågstadie-åldern sådär... Men ordentliga kängor hade dom! Egil och Dessi stod dock över det öldrickande som övriga deltagarna ägnade sej åt under uppvärmningen.
Lite mer folk i år än förra året... Förhoppningsvis fortsätter evengemanget att växa!

Drömmen om våra husdjur

2011-09-07T19:10:00.002+02:00

Jag drömde att vi hade fem djur: Tre hundar, en katt, och ett genmanipulerat djur som var en blandning av hund och apa.
Jag gissar att Pietro var inspirationen till den sistnämnda.

Kungabarnet. Del 7.

2011-09-07T12:25:00.000+02:00

Bissy: We don't have time to worry about where the mad scientist has gone. We gotta get abortion pills to stop his plans!

Thiefboy is sent off to steal the abortion pills.
Pietro: It seems slightly immoral to steal from a hospital...
Bissy: It's for a good cause!

Bissy: Now we only have to get the pills into Victoria...
Logan: For that, we need a cunning plan!

Födelsedagar

2011-09-06T10:16:00.000+02:00

Har haft lite stressigt en period, så bloggen har legat nere lite... Nu vaknar den till liv igen.
Mary har fyllt ett år. Vi var inne till stan ett par dagar innan och köpte födelsedagspresent i förskott. En "boomer-ball" (en stor boll i hårdplast) som hon kan rulla runt i trädgården, och en kong. Väldigt uppskattat båda delarna.
Även mina små-svågrar har fyllt. Arvid (elva) och Alfred (fyra) fyller ganska nära varandra, så vi ger dom presenter samtidigt. Adam (åtta) måste förstås också få nån liten grej fast han inte fyller just nu - så är det ju med barn.
När vi är bjudna till deras familj så går inbjudan till mej, Alexander och Pietro. Inte dom andra hundarna. Arvid är lite hundrädd, och Bisse och Logan skulle öht inte uppskatta att vara med ett gäng busiga och högljudda barn. Bisse blir lite skrämd i såna lägen, medan Logan ska spela polis och ordningsman. Men Pietro är både liten, totalt o-skrämmande, tålmodig och gillar barn. Ffa hos Alfred är Pietro väldigt, väldigt populär. Alfred ska proppa i honom köttbullar precis hela tiden - jag och Alexander försöker se till att Pietro inte blir alldeles övergödd, men det är inte så lätt. Sen ska han också undersöka Pietros anatomi i detalj. Kolla hur handleden ser ut, hur benen i tårna hänger ihop, titta i öronen och munnen osv. Han deklarerade dock att Pietro varken hade bakterier eller loppor i ögon och mun. En framtida veterinär kanske?

Kungabarnet. Del 6.

2011-08-31T20:43:00.000+02:00

The mad scientist: There, I've told you everything! Time to disarm the bomb you used to threaten me.
Dogs: Right! The bomb!

The dogs are blown up to the top of an iceberg.
Mary: Where did the mad scientist go?
Pietro: He must have been blown away in a different direction.

Mycket att göra på jobbet nu

2011-08-31T08:22:00.000+02:00

Därav blir det inte så mycket bloggande.

Kungabarnet. Del 5.

2011-08-27T21:44:00.000+02:00

Mad scientist: One of Nostradamus prophecies goes: "When the noble bastard is born, the man of knowledge will rule". I e when Victoria and Daniel have a baby, I get to rule the world.

Mad scientist: With a clever disguise I won their trust.
Sign: Totally serious expert on infertility.

Det här är så frustrerande

2011-08-24T13:24:00.000+02:00

Jag sitter på jobbet och försöker lösa ett filosofiskt problem. Det känns som om jag hela tiden är en halv tanke ifrån att gripa tag i lösningen, men tankarna lyckas liksom inte nå ÄNDA fram.

Nåja, kanske dags att ta lunch och rensa huvudet lite och sen på det igen...

Kungabarnet. Del 4.

2011-08-23T19:43:00.000+02:00

Mary: Stop it!
Pietro: Put down that experiment!
Bissy: Tell us everything, or we'll blow up this bomb!
Mad scientist: Everything about what?

Mary: The royal child! We've figured out your involvment!
Logan: Why did you want to create a monster hybrid?
Mad scientist: I'm mad!
Bissy: No no, the real reason!

Mad scientist: I think you know about Nostradamus?

Kungabarnet. Del 3.

2011-08-23T19:37:00.000+02:00

Bissy: We've got the bomb! Time to go to the secret fort!
Pietro: Are we taking a short-cut through the dimensions?
Logan: I think so.

- This is where Daniel's species comes from.
- Why are there impossible shapes everywhere?
- Haven't you read H P Lovecraft? That's just the way it is where the tentacled monsters live.

Soon, at the Northpole:
Mary: I hope the mad scientist is home.

Alexander och Pietro på borgen.

2011-08-23T17:24:00.000+02:00

Alexander och Pietro har klättrat upp på en mur från borgruinen i Hammersta naturreservat.

Hammersta naturreservat

2011-08-21T20:22:00.000+02:00

Idag tog jag, Alexander och alla hundarna en härlig promenad i Hammersta naturreservat. Vi var vid resterna av en 1300-tals-borg, och hundarna roade sej med att hoppa upp och ner för murarna och klättra runt. Vi passerade också en enorm flock av väldigt högljutt råmande köttkor, till hundarnas stora intresse. Ska nog göra lite teckningar sen för att illustrera. Det är iaf alltid kul för hundarna med såna här promenader i områden där dom annars inte brukar gå, dom blir uppspelta och näsorna vibrerar.

Marys framsteg i vardagslydnad

2011-08-21T14:30:00.000+02:00

Igår, innan vi gick på Linas vernissage, så tog maken en kort promenad med dvärghundarna (som egentligen inte hade nån lust alls att gå ut i regnet) och jag tog en lång promenad med Mary Marvel. Jag hade sele och långlina på henne som en extra säkerhet, men inget koppel. Det var bara några få gånger jag behövde använda linan.
När det kommer bilar funkar hon klockrent nu (obs, skulle inte ha henne lös på vägarna om bilar åkte fort där, men på dom grusvägar vi går kör dom i max trettio). Jag ropar in henne till sidan varje gång det kommer en bil, så får hon antingen sitta fot eller ligga tills den passerat. Hon har blivit så duktig på detta så några gånger kom hon spontant till min sida när hon såg bilen, innan jag ens hann ropa. Och detta är alltså en hund som velat jaga varenda bil hon ser!
När vi mötte en annan hund kunde hon gå fot fint ända tills vi precis skulle passera den på nära avstånd. Då blev den andra hunden en alltför stor frestelse och jag fick hålla emot i linan eftersom hon ville springa fram till den. Men så fort vi passerat kunde hon gå fot igen. En annan hund kom springades mot oss när Mary låg platsad. Jag fick inte syn på hunden förrän den var några meter ifrån, och den ville uppenbarligen bara hälsa, så då släppte jag upp Mary så dom fick hälsa lite (tror knappast hon hade klarat att ligga kvar medan hunden luktade på henne ändå, och tycker det skulle vara taskigt att utsätta hunden för detta även om hon hade varit tillräckligt lydig). Sen tog jag henne i linan när dom hälsat klart och den andra hunden skulle springa vidare, för då märkte jag att hon var så sugen på att följa efter så jag brydde mej inte om att försöka med nåt kommando. En tredje hund fick hon faktiskt för sej att rusa iväg mot så där stoppade jag henne direkt med linan, men när jag väl stoppat henne kunde hon gå fot därifrån. Detta kanske inte låter så jätteimponerande, men för ett halvår sen så gjorde hon tok-utfall mot alla hundar vi mötte, satte igång att skälla och vråla och ha sej redan när hon fick syn på den andra hunden även om det var på ganska långt avstånd. Så hon har verkligen blivit enormt mycket duktigare på detta.
Vi gick förbi alla möjliga hästhagar, inklusive hästar som sprang omkring i sin hage, men Mary var duktig. Några gånger ville hon springa in i en hage men lyssnade när jag ropade tillbaks henne. Och hon har alltså varit enormt sugen på att jaga hästar tidigare.
Till sist så gick vi på en smal lerväg genom skogen också, och nog var Mary intresserad av skogen runtomkring, men höll sej ändå på vägen för det mesta och gick att ropa tillbaks direkt när hon ville in i skogen.
Mycket duktig tjej! :-D

Kungabarnet. Del 2.

2011-08-20T19:06:00.000+02:00

The dogs consider how Victoria and Daniel, two different species, could have a baby.
Logan: Perhaps Daniel isn't the father.
Bissy: Or perhaps the royals are conspiring with the mad scientist!

Mary: Yes that's gotta be it!
Pietro: How typical of a mad scientist to create a weird hybrid!
Bissy: We gotta find him and confront him!

Bissy: Among Cissi's old stuff we can probably find a bomb to threaten him with unless he comes clean.

På vernissage

2011-08-20T16:46:00.000+02:00

Jag och Alexander har varit på Lina Neidestams vernissage på Seriegalleriet och kollat på Zelda och folklore-porr. Kul att träffa Lina irl för första gången efter att jag varit stammis på hennes blogg så länge. Alexander fick dock en riktig överraskning, då han hade förväntat sej att hon skulle se ut som sin seriefigur Zelda.

Kungabarnet. Del 1.

2011-08-19T22:13:00.000+02:00

One morning the dogs get a schock on reading the news-paper.
Bissy: But... how did it happen? They're not even the same species!

What does Bissy mean, new readers may wonder? Aren't Victoria and Daniel both human beings?

No! Daniel are actually a green tentacled monster in disguise! The dogs accidentily picked him up on a journey through different dimensions.
Logan: You gotta shake it off!
Bissy: I can't! It's stuck!