Vaktriddarna i färg

Färgversion av hur hundarna uppfattar situationen när de vaktar tomten mot brevbärare m m.

Superhjälten Thunder, illustrerad

Det var ju ett tag sen jag hade den här drömmen, men först idag fick jag för mig att göra en teckning av det hela. Jag drömde alltså att jag hade en hemlig identitet som superhjälten "Thunder". Förutom att förvandlingen var frivillig och den normala hudfärgen så påminde Thunder rätt mycket om klassiska Hulken - stor, superstark, osårbar och rätt korkad. Jag gick omkring i super-stretchiga trikåer och kjol, som ni ser på bilden. När det var dags att bli Thunder sparkade jag av mig kängorna och drog kjolen över huvudet som en mask. Ändå rätt värdelös förklädnad - Thunder hade iofs annan fysik än jag och var maskerad, men i grunden samma kläder och samma hår, plus att min käre make alltid hängde med Thunder för att hjälpa till med allt som krävde lite hjärna. Rimligtvis borde han också haft någon maskering. Ändå rätt kul idé för ett superhjälte-team - ett gift par där mannen är hjärnan och kvinnan musklerna.

Hur hundarna själva uppfattar situationen när de vaktar tomten mot exempelvis brevbärare

Bög-designers och magra kvinno-ideal

Angående modellagenturer som värvar anorektiker och osunda smalhets-ideal öht: Vilka är det som uppehåller dessa ideal? Svar: Typ hela media, hela modebranschen, hela reklambranschen, alla vanliga människor som kommer med nedlåtande kommentarer om mer eller mindre tjocka, alla som berömmer folk för att de blivit smalare, ETC ETC.

Många vill dock skjuta över allt ansvar på BÖGARNA. Det är BÖGARNAS FEL *sjunger med Grotesco*. http://www.youtube.com/watch?v=T1lvMJ-l0_A Designer-bögar skulle anlita magra modeller för att dessa ser ut som pojkar, och bögar gillar pojkar.
Öh... nä, de ser inte ut som pojkar. De ser ut som magra kvinnor. Seriöst, tror folk verkligen att modeller regelmässigt blir felkönade och blir tilltalade med "sir" eftersom de inte har några höfter att tala om? Det är så många fel med den där "bögarnas fel"-teorin så man vet knappt vart man ska börja. Kolla på kvinnor som blivit bög-ikoner genom tiderna - knappast idel magra skelett. Och varför skulle man öht vilja göra om det kön man INTE tänder på så det blir mer likt det kön man faktiskt VILL ha sex med?

"Men det kan absolut inte på något sätt vara heterosexuella mäns fel att det råder ett smalt kvinno-ideal, för hetero-män gillar inte smala kvinnor" säger alltid några. En mycket snabb googling visar att playboy-modeller idag ligger strax under gränsen för undervikt i genomsnitt (BMI 18, underviktsgränsen är 18,5). http://flowingdata.com/2009/02/12/wired-relates-playboy-playmate-bmi-and-average-bmi-1954-2008/(Går att hitta fler artiklar om detta med olika vinklingar, inklusive "titta vad fint, hetero-männen vill ha kvinnor som är större än mannekänger".) De är förstås mycket bredare än en genomsnittlig mannekäng, men grejen är att man inte behöver hylla folk som väger 40 kg för att få anorektiker som bantar ner sig till 40 kg. Det räcker att a) samhället som helhet hyllar folk som är SMALA, och b) många tappar koncepterna när de väl börjar banta, och bantar sig långt förbi majoritets-samhällets ideal. (Plus att många förstås lider fruktansvärt av att banta hela tiden, även om de aldrig blir supersmala... läs DN:s artikel om Lena Nymans livslånga ätstörningar och självhat pga vikten t ex.)

Så, slutkläm: Det anorexi-skapande smalhets-idealet är något som upprätthålls av samhället som helhet. Det är INTE bara "bögarnas fel", och det är INTE så att hetero-män som grupp på något sätt är undantagna ansvar.

Rashundar från 1951 del 2.

Dalmatiner:

Har inte så mycket att säga om denna. Ser väl ut som idag ungefär. I texten står att den är ytterst sällsynt i Sverige och har rykte om sig att "sakna intelligens" - men det ryktet är felaktigt. Den är dock mindre lättdresserad än de flesta hundar. Det är en ren sällskapshund.

Drever:

Ser väl också ut som idag ungefär. Det står att den har uppkommit genom korsning mellan tax och stövare, och att detta visar sig i att hård inavel kan leda till valpar som ser ut som rena taxar eller rena stövare. Den är en mycket användbar jakthund som lämpar sig väl för rådjursjakt, eftersom den inte jagar så hetsigt som en stövare.

Grand Danois:

Sägs vara en mycket bra "vakt- och skyddshund", men inte så populär pga att den tar så stor plats. Mycket mindre läppar än dagens, och så tunn sedan!

Griffon Bruxellois:

Ingen vidare prydlig frisyr... och ser absolut ut att ha mera näsa än ett nutida exemplar. Den beskrivs som "en högst lustig liten krabat".

Malteser:

Här är väl största skillnaden mot idag att man inte börjat med papiljotter på hundar på den tiden. Man måste ju ha pälsen på tygpapiljotter hela tiden för att den ska växa ända ner till marken. Författaren har tydligen inte träffat någon malteser själv, så han citerar andra vad det gäller mentaliteten. Vissa författare säger att den är "mycket foglig och snäll", men en påpekar att den blir "retlig då den ej efterhålles".

Mops:

Står att den förmodligen härstammar från bulldoggen. I en annan hundbok från början av 1900-talet läste jag också att mops-uppfödare korsar in bulldogg ibland när de behöver föra in nytt blod i rasen. Jag har läst ambull-ägare påstå att engbull uppstod genom att man korsade den ursprungliga bulldoggen med mops, men läser man gamla hundböcker verkar påverkan ha gått i andra riktningen. Alltså, först avlade man fram engbull genom att helt enkelt i många generationer avla på de bulldoggar som var mest extrema, och sedan så avlade man fram mopsen antingen helt på bas av bulldogg, eller också genom att korsa någon sorts dvärghund med bulldogg...
Det står att den är "synnerligen klok och lättlärd" samt att den har "ett stort, tungt och runt huvud med kort, stympad nos (är så gott som "noslös")".

Newfoundlandshund:

Alltså så lite skinn jämfört med dagens! Och så lätt och smidig den ser ut! Beskrivs som en duktig vattenapportör OCH en effektiv vakt- och skyddshund.

Pekingese:

Sista exemplaret är ju väldigt likt en tibetansk spaniel, och ingen av dem är lika extrema som dagens. Papillon-öronen på exemplar tre är ju roliga. Ståndöron förekom hos tibbar också om man går tillbaka lite i tiden.
Mentaliteten på peken verkar dock inte ha varit så rolig att döma av texten: "Pekingesen har ett ganska våldsamt temperament. ... Den har svårt att behärska sitt humör, och det är verkligen tur att den är så liten och obetydligt. Detta hundens "dåliga" [varför citations-tecken???] lynne beror på nervositet. Den är rädd och i rädslan begynner den "fräsa" så pass, att husse eller matte i sin tur blir rädda och kvickt drar åt sig fingrarna. Hunden får snart klart för sig, att det - om något inte skulle passa - bara är att "spotta och fräsa" för att få vara i fred."

Rashundar från 1951.

Ska börja lägga in bilder ur min bok "rashundar och kennlar i Sverige" från 1951. Intressant att se hur de förändrats eller inte förändrats.

Först ut är "bernardinen", eller sankt Bernards-hunden:

Lite mindre häng-skinn, om man säger så... Enligt texten får man dock se upp om man ska köpa en bernardin, då många är kohasiga eller öht har konstiga vinklar på bakbenen. Så där ser man att alla hundar inte var sunda och funktionella förr i tiden, även om de på vissa punkter var mindre överdrivna!

Sedan har vi boxern:

En med dagens korta näsa, och en med värsta långnäsan! Det fanns massa bilder på boxrar, och näslängden varierade rejält. Det är långnäsan med hängöron som är utvald att illustrera rastexten, så jag antar att författaren tyckte denna boxer var allra mest typisk dock. (Författaren är f ö en polishundsförare... kanske en tidig motståndare till överdrivna utställningsideal? För det måste ju vara detta som ligger bakom att de korta näsorna börjat dyka upp?) Det står att boxern är en tysk "sällskaps- och vakthund" som "räknas till våra brukshundsraser" som "uppkommit genom korsningar", och att det "nuvarande eleganta" utseendet uppstått "de senaste trettio åren".

Så den engelska bulldoggen, som ju började avlas för att få ett udda utseende redan vid förra sekelskiftet:

Är väl lika bisarr som idag ungefär... I texten står det att det är "en smaksak" om man tycker den är vacker eller inte. Det är det väl alltid, så det är lite kul att de påpekar detta just i samband med engbull. I övrigt skriver författaren att det är märkligt att en så rå "sport" som tjurhetsning någonsin varit tillåten i ett kulturland som England. Samt att bulldoggen är mycket svår att uppfostran pga sin egensinnighet, och att de flesta människor är rädda för bulldoggar.

Så fransk bulldogg:

Frallan tycker jag ser ut att ha något mindre extrem huvudform än dagens? Det står att den tidigare kallades "dvärgbulldogg", och var en "modehund" i Frankrike som alla ville ha och som såldes för jättehöga priser. (Intet nytt under solen?) Texten säger också att den har "piggt och gott lynne" och därför är en mycket omtyckt sällskapshund.

Collie:

Intressant att öronen varierade lite på den tiden... pälsen varierar också lite på de olika collies som är avbildade, men den är ganska kort med behäng på samtliga (trots att det i texten står att pälsen är "mycket kraftig").

Texten säger också att den ras vi känner som collie inte har någonting med arbetande fårhundar att göra, utan är en ren utställningshund, som blivit jättepopulär pga Lassie. Tyvärr leder detta till att många köper collie i tron att en så klok hund inte behöver någon sorts träning eller uppfostran.

Border collie:

Är ju ingen stor utseendemässig skillnad mot den vanliga collien... hängigare öron och mindre behäng, men det är ju marginella skillnader. Bara en bild på en BC mot massa bilder på vanliga collien - antar att författaren inte hittade mer än en BC att avbilda, att det helt enkelt var en ovanlig ras i Sverige på den tiden? Om man däremot hade massa bilder på BC också så gissar jag att de utseendemässigt skulle överlappa med vanlig collie. Var nog mest arbetsförmågan som skilde dem åt.

Fler hundrasbilder och texter kommer!

Kattfamiljen flyger iväg

Gjorde den här teckningen också av hur det skulle se ut om hela syster Annas familj flög till Blåkulla.

Lewis och åsnorna

Efter att ha läst ut David Lewis "a plurality of worlds" så drömde jag detta: