tisdag 18 november 2014

Sheila Black, den buffliga minoritetspolisen

Jag och maken kollar nu på andra säsongen av Ashes to Ashes. Jag tycker det är en väldigt bra serie överlag, men kan störa mig på Gene-Hunt-rollen. Det är ju en typ av karaktär som man sett rätt ofta i TV-serier och andra media; en polis eller annan snubbe som är sexist, rasist m m och i största allmänhet proppfull med fördomar, som är på dåligt humör hela tiden och hoppar på folk och är bufflig och jävlig, men övriga karaktärer har värsta överseendet hela tiden och det är meningen att även vi i publiken ska tycka att han är lite härlig liksom med sitt arga gruffa sätt och sina fördomar. Och han får ju resultat! I sitt polisarbete eller något annat han håller på med, om han nu inte skulle vara polis.

Så jag började fundera på hur det skulle se ut om man hade en karaktär som var sådär konstant arg och bufflig och jävlig, men så att säga i omvänd riktning. Och så slängde jag ihop denna lilla serie på snabb inspiration.


















söndag 9 november 2014

Barnvakt åt yrvädret

 
Igår var jag barnvakt åt August. Idag har jag träningsvärk.
Det började så lugnt med att vi skulle fika, och jag fick dricka typ flera lite låtsas-té. Jag skulle också upprepade gånger dricka ur samma kopp som August druckit ur, samt ur gräddkannan? Iaf, denna lugna sysselsättning höll bara i sig så länge Elin och Johan, dvs Augusts mamma och pappa, var kvar i lägenheten. Sen blev det full rulle!


 Sen skulle vi nämligen leka tafatt. Denna tydligen sjukt roliga lek höll vi på med i femtio minuter.
 Och sen var det dags att spela fotboll i hallen.
 Jag fick en kort respit efter fotbollen, då August satte sig ner för att stoppa in klossar i en sån där låda med hål som är formade efter klossarna. Komplicerat! Så kom han på att han kunde öppna en lucka på sidan av lådan, luckan som det är meningen att man ska ta ut klossarna ur, och vräka in allihopa där. Gossen tänker utanför lådan, som man brukar säga.
 Men sen hade August vilat upp sig, så då var det dags för mera tafatt och bli svingad upp och ner i luften.
Åter en kort paus som August ägnade åt expressivist-abstrakt konst.
 Sen var det dags för en ny lek som August kommit på: Att kasta ner soffkuddar på golvet, och så håller jag honom upp och ner och sänker ner honom så han kan plocka upp kudden igen.
 Denna lek, springa omkring i en vägglång garderob med skjutdörrar och dyka upp än i den ena, än i den andra dörren, känns lite Benny-Hill-inspirerad tycker jag.
 Lite dans till Kraftwerk. (August fick en Kraftwerk-skiva i present av mig och Alexander när han var bebis, efter att vi läst i en krönika av Fredrik Strage att Kraftwerk är det enda undantaget i bebisars annars uniformt kassa musiksmak.)
 Till sist så tyckte August att jag skulle köra med hans röda brandbil på soffbordet. Seriöst, detta var det roligaste av allt det roliga vi gjort på hela dagen! Han bara tjöt av skratt! Det var typ största humorn i världshistorien att moster körde med en brandbil! Jag försökte få honom att sköta brandbilskörandet, men då började han bara rycka och dra i mina kläder och visa att det var jag som skulle köra med den.

Till slut blev det iaf dags att kolla på lite DVD tyckte August. Och efter att ha kollat ett tag så började han till slut bli trött. Vi hade då lekt i två timmar och fyrtio minuter sammanlagt...
Tänk om man på något sätt kunde utvinna överskotts-energi ur två-åriga barn. Världens energiproblem lösta på nolltid?

lördag 8 november 2014

Mary är ju pinsam alltså

Sist jag var på Haninge BhK och tränade så drog Mary iväg en liten sväng från mig på inkallningen för att hälsa på en annan schäfer. Idag hade jag koppel och gjorde olika övningar, medan en lagotto också tränade på planen. Mary var så fokuserad på mig att jag typ blev helt avslappnad - men så fick lagotton en röd boll att leka runt med för att belöna sig, och vips och innan jag hann reagera så slet sig Mary och rusade över för att hälsa på lagotton. Iofs tyckte inte lagottons matte att det var så stor grej, Mary hade ju inte stört hennes hund under en övning utan kommer över när han ändå bara lekte, och så hälsade hon ju snällt. Men vilken pinsam hund jag har!
BH-prov känns just nu långt borta... Men bara att öva på som sjutton med andra hundar som störning tills det funkar.

måndag 3 november 2014

Sommarskolan i Moskva, del 1.










Nu när jag kommit igång med bloggen igen kanske jag ska lägga in lite bilder från sommarskolan jag gick för Moskvas statsuniversitet. Såhär ser själva universitetet ut.

onsdag 29 oktober 2014

Lantlollan Mary går på kurs på Östermalm

Alltså, jag hade ju värsta tränings- och tävlingsplanerna när jag skaffade Mary. Och sen rann det ut i sanden. Mest pga stress på jobbet. Jag tänkte att jag skulle ta tag i det när jobbet blev mindre stressigt, men detta inträffade liksom aldrig av sig självt. Mary fick ett riktigt flum-liv - jag har ju hela tiden motionerat och aktiverat henne (flum-spår och flum-uppletande), men ingen strukturerad träning som verkligen leder någon vart. Jag har upprepade gånger sagt till hennes uppfödare att vi ska minsann ut och tävla så småningom, och uppfödare Linda har väl bara "jaja, säkert", luttrad vid det här laget.
MEN nu går jag ju i terapi och har fått lära mig att göra scheman och strukturera min tid, så nu jävlar i min lilla låda kan jag ta tag i hundträningen ordentligt, trots att jag har så mycket att göra på jobbet och att detta knappast kommer att ändras!

Den riktiga sparken i baken kom när vår f d hundvakt Maria berättade att hon skulle hålla en grundlydnadskurs för vuxna hundar. Det var iofs rätt långt att åka då kursen skulle vara på Gärdet på Östermalm, men å andra sidan var det nästan gratis pga att kursen var en del i Marias instruktörs-utbildning. Det jag vill göra med Mary är ju BH-prov och så småningom IPO-FH, och BH-provet kräver ju först och främst riktigt bra vardagslydnad, att klara störningar riktigt bra (själva lydnadsmomenten är däremot inte komplicerade). Så jag tänkte att en grundläggande lydnadskurs i störiga innerstan kunde vara en bra början.

Efter två kurstillfällen kan jag notera att det är ganska stora skillnader på lantlollan Mary och de fina Östermalms-hundarna. Det märks dels när vi faktiskt gör en övning.
 Det märks också en del emellan övningarna.
Nästa gång ska vi öva på att gå fot med hundmöte. Det blir ju en riktig utmaning kan jag säga. Men nog sjutton behöver hon detta!


lördag 25 oktober 2014

Varför vi aldrig kommer att lyckas övertyga hela Sverige att bli veganer för hälsans skull

Jag är vegan av djurrättsskäl. Jag vill förstås att andra också ska bli veganer. Jag tror dock att ett hel-veganskt samhälle ligger mycket långt borta, tyvärr. Att övertyga folk om att bli veganer av djurrättsskäl är en process som går trögt. Vissa veganer tänker sig att det vore lättare att istället övertyga alla om att bli veganer för hälsans skull. Jag är dock rätt säker på att ett samhälle där alla blir veganer av hälsoskäl är ännu mer avlägset, och ska förklara varför.

För det första så har det ju i alla fall hänt, historiskt sett, att en moralisk uppfattning som "alla" har delat i "alla tider" kommer att förkastas av "alla". Exempel: Slaveri är rätt, kvinnor behöver inte ha samma juridiska rättigheter som män. Först allmänt accepterat av "alla" under mycket lång tid, sedan förkastat av "alla". Det visar ju att det iaf inte är totalt omöjligt att detta händer. Men har det någonsin hänt att ett helt samhälle gemensamt anammat en viss diet av hälsoskäl? Jag är ju inte historiker, så det kanske har hänt någon gång bara det att jag inte känner till det, men jag har svårt att tro det.
För det andra så finns det stora grupper av människor som helt enkelt inte kommer att låta sig övertygas av några hälso-argument. Veganer som menar att vi bör trycka på hälso-argument för att få fler att bli veganer kan säga saker som "alla kanske inte bryr sig om djur, men alla bryr sig ju om sig själva" o dyl. Och det kanske är sant, men "bry sig om sig själv" implicerar inte "kunna motiveras att bli vegan av hälsoskäl".

Det finns förstås en stor grupp människor som inte är intresserade av att lyssna på argument alls, och de kommer man ju varken att nå med djurrätts- eller hälso-argument. Den gruppen kommer inte att bli veganer förrän samhället nått en tipping point där det är väldigt enkelt, kanske t o m självklart, att vara vegan. Men även om vi lägger denna grupp åt sidan, så finns fortfarande stora grupper som inte kommer att kunna motiveras att bli veganer av hälsoskäl.

Dels har vi alla personer, oftast kvinnor, som har eller har haft ett mer eller mindre stört och ångestladdat förhållande till kroppen och maten, och som, för att må bra psykiskt, måste låta bli att tänka på vilken mat som är hälsosam respektive ohälsosam och istället tillåta sig att äta det de är sugna på. Nu är ju inte denna grupp homogen, och för vissa ätstörda så kanske alla former av matregler får dem att balla ur i ätstört beteende. Men jag vet att det iaf finns personer som kan diskutera och tänka på djurrätt och för vilka det funkar att ta bort animalier av djurrättsskäl, men som blir triggade av allt prat om att "den här typen av mat fettar igen blodkärlen/ger dig cancer/gör dig FEEEET och ger dig alla sjukdomar som man får av att vara FEEEEET". Dessa människor mår alltså bäst av att slippa snack om vad nyttigt det är att vara vegan.
Nu kanske någon invänder "Jaha, så det är alltså psykiskt destruktivt för dem att tänka på vad de äter, men har ni tänkt på att det är fysiskt destruktivt att inte tänka på maten då? Va? Det är väl precis lika illa? Nä, såna där tjejer får allt ta och skärpa sig och komma över sin matångest." Men den som säger så är ju både okunnig och elak. Att så många människor, och framför allt kvinnor, har så mycket ångest kring kroppen och maten är ett (gigantiskt) samhällsproblem. Det kan inte lösas med att folk individuellt börjar "skärpa sig".

Sedan har vi också alla personer som endast är måttligt hälsointresserade, samtidigt som de tycker kött och andra animalier är gott. Jag räknar mig själv som måttligt hälsointresserad. Det yttrar sig i att jag ofta gör hälsosamma val som inte kräver alltför stora uppoffringar. T ex lagar jag det mesta av min mat från grunden, äter en del kosttillskott som ska vara hälsosamma, tränar mycket (vilket jag också tycker är kul även om det är jobbigt) m m. Men jag äter ibland snabbmat och snacks, för det känns som en alltför stor uppoffring att sluta med det helt. Anta att det är 70 % epistemisk sannolikhet för att min risk att dö i förtid av hjärt-kärlsjukdomar minskar från 2 % till 1 % om jag aldrig mer äter vare sig snabbmat eller snacks - tja, då säger jag "inte värt det". Eller om jag skulle få marginellt bättre hälsa av att börja gå på den där 80-10-10-dieten som är så hajpad i vegan-kretsar numera - nix, inte värt det, det verkar pisstråkigt.
Eftersom jag tyckte kött var väldigt gott när jag åt det så hade jag på motsvarande sett aldrig varit motiverad att verkligen bli vegan för hälsans skull, om jag inte hade blivit det för djurens skull. Jag kanske hade blivit motiverad att sluta med charkprodukter (eller iaf bara äta sådana väldigt sällan) för hälsans skull, kanske med rött kött öht, men nog sjutton hade jag fortsatt med kyckling t ex om det bara hade handlat om min hälsa. Visst, en person som är måttligt hälsointresserad och inte är så jätte-förtjust i animalier till att börja med kanske blir vegan av rena hälsoskäl, men denna grupp är knappast särskilt stor.

Om vi kollar på den lilla skara personer som verkligen är superintresserade av hälsa så kan vi tänka oss två olika scenarier när en vegan försöker övertyga en sådan person om att hen bör ge upp alla animalier. I det första scenariot så läser veganen bara om forskning kring kost och sjukdomar på t ex Läkare för Framtidens Facebook-sida, veganbloggar m m, och får därför enbart nyheter som handlar om att det är mer hälsosamt att vara vegan än att inte vara det. Veganen börjar därför självsäkert förklara för den super-hälso-intresserade köttisen att hen borde bli vegan för sin hälsas skull. Men eftersom vi har stipulerat att vår köttis är super-hälso-intresserad, så läser hen förstås en massa bloggar och artiklar om hälsa - dock inte samma som veganen läser. Vår hälso-intresserade köttis kanske t ex brukar läsa http://tranastyrka.se/  och andra icke-vegan-sidor om hälsa. Där hittar hen artiklar, med hänvisningar till ordentliga vetenskapliga studier, som inte bara visar på fördelar med vissa vegandieter utan också på hälsofördelar med en viss stenåldersdiet eller någon annan diet som innehåller kött. Hen har dragit slutsatsen att vissa dieter som innehåller animalier kan vara lika bra som veganism, och väljer en diet med animalier i eftersom hen gillar detta. Vad ska vår vegan säga då? Stampa ilsket med foten i marken och insistera på att hen minsann vet att hens vegan-studier är bättre än köttisens köttis-studier? Det lär ju knappast köttisen bli övertygad av.
I vårt andra scenario så är vår vegan en enorm expert på det samlade forskningsläget kring hälsa och kost, och kan med övertygande argument förklara för köttisen varför det trots allt är allra bäst att vara vegan; varför köttisens vetenskapliga studier har olika former av svagheter och problem som veganens föredragna studier inte har, alternativt varför de hälsofördelar som veganens studier visar på är större än hälsofördelarna i de studier om stenålderskost m m som köttisen lutar sig på. Och så blir köttisen, som vi ju redan stipulerat är superintresserad av hälsa, övertygad och blir vegan. Jag säger alltså inte att detta omöjligt kan hända, men nog sjutton är detta scenario (med en köttis som är superintresserad av hälsa och en vegan som är värsta experten på all forskning på området) inte särskilt vanligt... Det kommer knappast att vara särskilt många människor som blir omvända på det här sättet.

Till sist har vi då människor som är intresserade av hälsa på det här flummiga pseudo-religiösa viset att de vill vara "rena" och inte vill "besudla" sig. Typ folk som gör tarmsköljning och håller på med detox. Sådana människor kan ju ibland övertygas om att det "renaste" är att äta veganskt. De kanske t ex tänker att kött ruttnar i tarmarna, och det vill man ju inte. (Förhoppningsvis så ser inte vår tänkta renhets-ivrande vegan alla kosttillskott som onaturliga besudlande kemikalier dock - försök att få i sig all vitamin B12 genom "naturliga" metoder som att äta chiafrön, spirulina och otvättade grönsaker med jord på kan sluta illa.)  Men det kan ju lika gärna slå åt andra håll och resultera i andra dieter när folk tänker att de ska vara så "rena" som möjligt - kan bli LCHF t ex, om de tänker att kolhydrater och ffa socker är ett skadligt gift, eller någon sorts stenåldersdiet om de tänker att all modern mat besudlar kroppen. Så även om den här renhets-ivern spred sig genom populasen (vilket jag skulle säga är icke önskvärt av flera oberoende skäl) så innebär det inte att vi plötsligt kan övertyga alla om att bli veganer med hälso-argument, eftersom folks uppfattningar om vad som är den renaste maten varierar, och dessutom verkar ganska styrd av trender.

Så, sammantaget: Att övertyga folk i allmänhet om att de bör bli veganer av djurrättsskäl är kanske inte så lätt, och den värld där det blivit en självklarhet att det är fel att äta kött är avlägsen. Men att övertyga folk i allmänhet om att de bör bli veganer av hälsoskäl är i många fall ännu svårare, och den värld där alla är veganer för hälsans skull är väldigt långt bort.