onsdag 29 september 2010

Galna spårhundar


Igår var vi ute och spårade. Vi var på ett stort fält, och det blåste som sjutton. Vet inte om det hade med blåsten att göra, men hundarna blev helt galna! Bissen galloperade runt sitt spår, han höll sej fint i spåret hela vägen men värsta galoppen, som om han var rädd att vittringen skulle försvinna när som helst... Pietro fick ett spår som löpte snett över fältet, så min vittring hade väl blåst runt som sjutton. Han var alltså tvungen att gå långsamt och väldigt koncentrerat, men typ var tionde meter så tog han en liten paus för att göra dårryck och rusa i full kareta fram och tillbaks över fältet under typ femton sekunder, sen tillbaks där han var sist och fortsatte spåra. Så gjorde han ända till spårets slut (Pietro frispårar alltså - han har ett halsband som arbetstecken, men ingen lina). Logan till sist hade suttit och tjutit för full hals under tiden som Bisse och Pietro tränade, tyckte att det var hans tur redan. När det väl blev hans tur att göra lite uppletande var han också tvungen att göra rusningar hit och dit över fältet först, som en kringblåsande dammtuss i stormen.

Dom är roliga, hundarna.

Tack alla

...för all supporten i bloggen. :-D Det värmer.

tisdag 28 september 2010

En liten sjukrapport

Tja, jag tycker ju man ska avdramatisera psykisk sjukdom. Nu ska jag dra mitt strå till stacken. Såhär är det: En gång i tiden (med början i barndomen) hade jag psykoser av och till, tappade verklighetskontakten rejält. Vid tjugo års ålder åt jag ganska mycket ganska tunga mediciner (haldol och xanor). Så småningom kunde jag trappa ner, och sen sluta. Nu jobbar jag heltid och är omedicinerad sen rätt många år, senaste rejäla återfallet jag hade då jag fick läggas in på sjukhus och tugga massa piller var för sju år sen.
Dock är väl min skalle på olika sätt fortfarande lite mer "svajig" än medel-svenssons. Det får man väl leva med helt enkelt.

Under några veckor nu har det svajat lite mer än vanligt. Minnen, tankar om vad som kunde ha hänt om det hade varit si eller så istället, och den faktiska verkligheten har tenderat att glida ihop. Jag har varit tvungen att lägga rätt mycket mental energi och koncentration på att hålla isär vad som är vad. Vad som är minne och vad som är nu, vad som är hypotetiska scenarior och vad som är aktuellt. Ingen full-blown psykos, men man kanske kan kalla det nån sorts proto-psykos. Detta har varit väldigt tröttande. Till slut var jag så matt att jag bara inte orkade jobba längre. Jag försökte åstadkomma nåt logiskt hållbart resonemang i min avhandling, men det slutade med att jag bara satt och glodde dumt på skärmen. Märkte också att jag inte riktigt orkade umgås normalt på jobbet, zonade ut när folk diskuterade nånting. Alexander har varit på mej i över en vecka nu att jag ska sjukskriva mej för att försöka samla ihop hjärnan igen. Jag protesterade och envisades med att jag kunde jobba mej igenom detta, men till slut fick jag inse att han hade rätt. Så igår sjukskrev jag mej.

Senaste jag fick nån proto-psykos (eller vad man nu ska kalla det), vilket var ett eller två år sen (minns faktiskt inte vilket på rak arm), så kunde jag iaf gå tillbaks till jobbet fit for fight igen efter att ha stannat hemma och bara vilat hjärnan i en vecka eller så. Förhoppningsvis räcker detta nu också. I annat fall får jag väl kontakta psykvården igen. Jag har redan starkt funderat på att göra det, för några dagar sen så snurrade det riktigt i skallen och jag tänkte att nu orkar jag inte med mera, nu ska jag kontakta en psykiater och sen börja äta haldol igen... Men nu känns det redan lite bättre. Själva grejen att ta kontakt med psykvården igen när man varit "ute ur systemet" i åratal är ett ganska stort projekt i sej, och för tillfället är jag inte fullt så kajkad i skallen att det är värt det. Förhoppningsvis behövs det inte heller.

Nu kanske ni tänker "vadå, hon verkar ju helt klar och redig?", men både avhandlingsskrivande och umgänge irl är ju mycket mer psykiskt krävande än att bara blogga lite, eller skriva lite på Fejan eller nåt forum.

Jag ska ägna mej åt att gå på gym en massa (det känns som att skallen klarnar lite när man tränar riktigt hårt... kanske har med endorfiner och sånt att göra), promenera med hundarna, men inte jobba och inte umgås irl med nån annan än Alexander. Så ger det sej förhoppningsvis.

måndag 27 september 2010

I en värld full av arslen...

...kan man ibland få oförtjänt cred bara för att man är lite normaltrevlig. Minns i vintras när det var värsta snöstormen, och jag backade på en stor sten (dold i snön) som kilade sej fast under bilen som en domkraft, och jag och Luss (som var med mej) fick ringa efter bärgningsbil. Jag fick 300 spänn rabatt på bärgningen bara för att jag och Luss hade varit snälla mot den stackars bärgningsmannen... Alla andra bilister bara skrek och bråkade med honom för att dom hade fått stå och vänta i snöstormen, tydligen helt oförmögna att fatta att en bärgningsbil inte kan hinna bärga hur många människor som helst på hur kort tid som helst när det är snöstorm och bilar kör av vägen till höger och vänster.

Det ska vara sotning och brandskydds-inspektion av vårat hus. Jag och Alexander tänkte att vi skulle köpa en takstege, vilket reglerna kräver att man har, och slänga upp på taket i helgen. Alltför sent insåg vi att en sån stege måste monteras, och att det är en lite klurig process som två tummen-mitt-i-handen-klantskallar som jag och maken förmodligen är helt oförmögna att utföra på nöjaktigt sett. Så nu har vi kontakt med en takläggare som ska komma och fixa biffen, men det hinns inte med innan den schemalagda sotningen och brandskydds-kontrollen.
Jag ringde upp sotarföretaget och tyckte det var skitpinsamt att förklara läget, att sotning och kontroll måste skjutas upp... men tjejen jag pratade med var hur snäll som helst. Hon tyckte jag och Alexander skulle ha cred bara för att vi öht tog tag i saken. Reglerna gällande stegar har blivit strängare på sista tiden, och tydligen så finns det massor av folk som bara "JAG VILL INTE HA STEGE PÅ TAKET! DUMMA SOTARE! NI KAN VÄL KLÄTTRA UTAN STEGE? JAG VILL INTE!".
I en värld full av arslen är... tja... den helt normala människan kung.

lördag 25 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 10.

Snogman and the groundsheet. part 10.
Superpig: I bet you all wonder where the groundsheet came from.
Azatoth: Er... where did I put it? Did it roll away?
Flute player: Last time we join Azatoth on space-camping.
Superpig: And how was Askari affected by events?
Carro: How exciting! Our first search contest!
Askari: I smell huma... WTF?
Superpig: He sure was a liiiiittle bit traumatized...
Askari: DIE!
Woman: Help!
Judge: You're disqualified!
The end.

Svamp!

Denna svamp plockade vi idag, i skogen alldeles utanför vårat hus. Svart och rödgul trumpetsvamp. Förra året hittade vi ingen svamp alls. Vi mötte grannar som kom gåendes med korgar fulla av kantareller, trumpetsvampar, taggsvampar och annat smaskens, men själva såg vi bara träd och mossa när vi gick ut i skogen. En granne sa, som förklaring, "ja ni är ju nya här". Typ som att blicken för svamp är nåt förortsbor saknar, och som man övar upp när man bott i bushen ett tag. Nu har vi tydligen bott här tillräckligt länge för att hitta svamp vi också.
Jag brukar göra sån här stuvning: Fräs svampen och lite hackad vitlök i ganska mycket margarin. Ha på salt, cayennepeppar och en liten aning curry och en liten aning ingefära. När det kommit ut en del vätska ur svampen, red med rismjöl. Häll på havre- eller sojagrädde och låt puttra några minuter. Klart och jättegott!

fredag 24 september 2010

Pietros nya kläder


Vi har köpt lite nya kläder åt Pietro ( a k a världens frusnaste lilla hund) . Gäller ju att vara förberedd när vintern kommer...

Vackert runt BhK

Vi var på BhK och tränade lite lydnad. Men först gick vi en hyfsad promenad i skogarna runtomkring... det är väldigt vackra områden runt Haninge BhK.
 Logan trillade i vattnet med bakkroppen när vi gick över den där spången, men ingen skada skedd...
Hundarnas favorittrick är att hoppa upp på stenar och balansera. Det blir många små balans-avbrott under promenadens gång...



Men ni ser vad fint det är!

torsdag 23 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 9.

- Let's throw the ground sheet into the sun, and it will never threaten anybody again.

onsdag 22 september 2010

Fyra timmar blev det

Jag tänkte gå en lång promenad, och stanna till och lägga lite spår på vägen. Det slutade med att vi var ute i sammanlagt fyra timmar! Så kan det gå.

Pietro är så duktig! Spårade genom snår och högt gräs. Han börjar komma ifrån dom där fjoll-fasonerna med att bara kunna spåra på kort gräs à la golfbana.

Jag hade med mej kameran och tänkte ta kort när dom jobbade, men sen glömde jag att plocka på mej den när jag gick spåren. Kanske lika bra iofs. Jag tänker alltid att den enorma fascinationen och glädjen över spår på nåt vis ska lysa igenom i bilderna... men i praktiken så blir det ju bara en bild på en hundröv.
Det blev två bilder på hundarna när dom sitter och väntar istället:


Hundarna sitter alltså bakom min väska och påse med träningsgrejer... Jaja. Dammit Jim, I'm a philosopher, not a photographer!

tisdag 21 september 2010

måndag 20 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 8.

Snogman and the ground sheet. Part 8.
Snogman: Okay, now we'll just have to roll up the ground sheet and tie the strap around it, so it cannot encircle the Earth.
Bissy: "Just"...
Logan: Yes, it's difficult enough with an ordinary ground sheet!
Sofia: It unrolled again!
Pietro: Yeah one has to squeeze it so tightly!
Bissy: While it's sort of trying to twist away!
Snogman: That's it! That's why only SNOGMAN can defeat it!

Jahapp, så var valet över

Våran sida förlorade. Suck.

Och satan vad journalisterna töntar sej med Jimmie Åkesson. Dom bara "Jaha, så du tycker det finns integrationsproblem i Sverige?" och han bara "Ja, övriga politiker har misslyckats". Jaha ja. Men VARFÖR kan ingen bara fråga vad HAN vill göra ANNORLUNDA? (Förutom att stoppa vidare invandring då, för det kommer ju knappast att magiskt göra så att alla som redan finns i landet blir perfekt integrerade.)Om nån endaste journalist ställde en sån fråga till honom så kunde han stå där och se dum ut, eftersom hans parti inte har några vettiga förslag. Allt dom klarar av är ju att säga "den nuvarande politiken är dum". Det är inte så himla imponerande.
Det är som att alla journalister och alla politiker har bestämt sej för att SD är jätteläskiga, och dom går in i debatter och intervjuer med den inställningen, skakande knän och fulla av nervositet. Istället för att gå in med lite självförtroende och bara ställa frågor om vad SD rent konkret har tänkt sej att göra, vad dom rent konkret har för politik på olika områden, hur dom rent konkret hade tänkt åstadkomma nånting bättre på området integration än vad tidigare politiker lyckats med. Om man gjorde DET istället, så skulle dom stå där svarslösa och dumma.
Suck.
Ja det var min lilla mitt-i-natten-snabb-val-analys det.

lördag 18 september 2010

Detta är nog min konstigaste dröm NÅNSIN (och det säger verkligen nånting)

Jag drömde att hundavel gick till såhär: När en tik och en hanne parade sej, så skapades endast en potentiell hund i idé-världen. För att det skulle bli en aktuell hund, med riktig existens, var man tvungen att sen köpa en tub med speciell hund-färg (som akrylfärg i konsistensen ungefär). Sen målade man fyra tass-avtryck på en yta med denna hundfärg, i samma storlek som tass-avtrycken från en valp av den aktuella rasen. När tass-avtrycken torkat, så lossnade dom från ytan man målat på, och började "gå omkring" - röra sej i synk precis som tassarna på en riktig hund skulle ha gjort. När dom rört sej på detta sätt ett tag, så materialiserades en hel hund, med början från tassarna och sen gradvis uppåt, tills även huvud och svans fanns med. Och så fanns där en valp.

fredag 17 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 7.

Snogman and the ground sheet. part 7.
Snogman: It's twisting around Earth!
Pietro: What can we do about it without weapons?
Snogman: Superpig said something about "the rings of Saturn". We gotta check that out.
- How can the rings of Saturn help?
- I don't know... But we don't have any other options for stopping the ground sheet.
Snogman: Hey look!
Logan: I can't believe my eyes!
Bissy: The outer ring...
- is a gigantic ground sheet strap!

Fredrik Strage recenserar affisch-klotter

Mycket roligt

torsdag 16 september 2010

Ett tackbrev från Översten

Det här brevet blev vi glada över, det känns att ens pengar gjort nytta:

Bissen kanske har prostataproblem

Eventuellt har han en infektion i prostata-körteln... så nästa vecka ska jag roa mej med att försöka ta urinprov på honom, som vetten sen kan analysera.

Om prostatan krånglar så kan man ju sen antingen kastrera och slippa problem i fortsättningen, eller behandla med olika mediciner, fast med risk att problemen kommer tillbaks. Men är det så, så kastrerar vi. Han ska ändå inte gå i avel, och det känns bättre att lösa problemen en gång för alla.

Stormvarning

Idag är jag trött. Vaknade flera gånger inatt av att det stormade och regnade så sjukt hårt! Stackars Alexander kunde inte sova över huvud taget...

onsdag 15 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 6.

Snogman and the ground sheet. part 6.
- Look, it's a gigantic ground sheet!
- We'll have to blow it up!
- Nothing happens!
- Er... that's probably my fault.
Logan: What do you mean, your fault?
Bissy: Well you see I didn't manage to invent any laser weapons, they're really just ordinary laser pointers and sound effects.
Logan: But how could we use them to blow up Azatoth's flutes?
Bissy: I don't know... the placebo effect?
Snogman: Quiet! I'm getting a telepathic message from Superpig!
Saturn... rings...

Min tur med vädret är över

Jag var ute på en åtta-kilometers-runda med gossarna. Det var sol och fint när vi gick hemifrån. Vi fick en rejäl skur i skallen när vi var ganska precis halvvägs...

Ska du bara läsa en enda dystopisk totalitär framtidsvision...

...så gör dej själv en tjänst och läs Zamyatins "we" istället för nån av dom mer kända 1984 (som starkt inspirerades av "we") eller Brave New World.

Ytligt sett så är handlingen i We lik handlingen i 1984. Samtidigt är skillnaderna så stora. We porträtterar en perfekt diktatur, som inte liknar nånting som verkligen existerat. Hela den stads-stat där handlingen utspelar sej är byggd av glas. Allt är genomskinligt, ingen har ju nånting att dölja. Alla människor har nummer istället för namn. Alla lever sina liv enligt exakt samma schema; vaknar samtidigt, äter frukost samtidigt, går till jobbet samtidigt. Vår hjälte D-503 arbetar med att konstruera "integralen" - ett enormt rymdskepp byggt i samma vackra, genomskinliga material som staden, som ska skickas ut bland stjärnorna fyllt med Den Enda Statens skrifter, för att omvända allt intelligent liv därute till den enda rätta ideologin. Alla har exakt likadan kläder, alla tar sin motionspromenad samtidigt marscherandes fyra i bredd längs glas-gatorna. Svartsjukan är avskaffad, genom att vem som helst kan "registrera sig" med vem h*n vill, utan att det behövs något samtycke från den andra personen. Detta verkar dock flyta på rätt smidigt, precis som allt annat i Den Enda Staten. D-503 och hans vän R-13 har båda registrerat sej med kvinnan O-90, och dom framstår som en ganska harmonisk liten polyamorös familj.

Allt är så harmoniskt, så perfekt, så hälsosamt, så rent och så glasklart (i både bokstavlig och metaforisk bemärkelse) i denna perfekta diktatur att man lätt känner lockelsen... Jag skrev innan att Den Enda Staten inte liknar nånting som nånsin funnits. Men förmodligen är den ganska lik dom drömmar om framtiden som verklighetens totalitära härskare har, iaf innan ett land har stagnerat och härskarna bara blivit intresserade av att bita sej fast vid makten och inget annat. Så skrevs också boken 1921, av en man som tidigare varit med i Bolsjevik-partiet, även om han hoppade av innan revolutionen genomfördes. Under hela läsningen, när den här fantastiska staten av D-503 beskrivs på ett alldeles underbart vackert språk, så kände jag den attraktion som drömmen om det absolut perfekta samhället utövar... Det är en av dom faktorer som skarpt skiljer den här boken från efterföljaren 1984.

Sen blir D-503 involverad i en anarkistisk (får man väl säga, även om dom inte har det ordet i sin vokabulär) motståndsrörelse. Han träffar kvinnan I-330, som framstår som både skrämmande och lockande (ungefär som Den Enda Staten framstår för läsaren). Hon är ett sorts förkroppsligande av kaos, av det okända. Hon har sneda ögonbryn som pekar uppåt mot tinningarna, och skarpa veck som går från näsan ner mot mungiporna... ögonbrynen och dessa rynkor verkar tillsammans bilda ett X som dominerar hennes ansikte - X som i variabel, X som i det okända. I-330 registrerar D-503 som partner, utan att han förstår varför, då dom inte direkt känner varandra... Hon förklarar det med att D är så söt och säkert aldrig skulle ange henne för hemliga polisen. Det är nånting väldigt masochistiskt över D:s kärlek till I, han blir helt överkörd av sina egna känslor av blandad attraktion och rädsla, och slits hela boken igenom mellan å ena sidan det rena, vackra, glasklara hos staten, och det lockande kaos och mörker som I och anarkismen representerar.

Jag kommer nog att läsa om denna bok många gånger... den liknar helt enkelt inget annat. Den är helt fantastisk.

Nackdelen med att jobba hemma

Ens dygnsrytm börjar glida, och man börjar sova till tio varje dag. Jag ska ju vara på jobbet TIDIGT i morgon! Hupp!

tisdag 14 september 2010

Bra tajming

Häromdagen lyckades jag ta en promenad med hundarna precis innan det började regna. Idag lyckades jag lägga spår, ta ut hundarna en i taget, och inte förrän jag var på väg hem med Logan (som gick sist) så började det regna på oss... det blev iaf nästan rätt.

Hångelmannen och liggunderlaget. del 5.

Snogman and the ground sheet. part 5.
While Carro is distracted by the TV, Askari seizes the opportunity to change.
Carro: Rachel! Phoebe! Come back!
Askari: Superpig was right! A "covering" shields the heavenly bodies and messes up satellite TV.
Snogman: What? I said that I needed to borrow the ship, not the entire crew!
Logan: Hey, I happen to be the captain here! And I decide that we're all coming along!
Logan: And you may be used to being a super-hero, but you don't know anything about being a space-hero! When was the last time you watched Star Trek?
Snogman: But how difficult can it be? Talk a little about the prime directive, piss all over the prime directive, show aliens what "love" is...
Logan: Space-heroes do more than that! Don't bully captain Kirk!

Bissen och explosionerna - Bissen får välja själv

Jag tänkte gå en riktig långpromenad med jycksen. Men när vi kommit ungefär halvvägs på den sträcka som vi tänkte gå fram och tillbaka, så hördes på avstånd precis en sån explosion som Bissen är räddast för i hela världen. Jag vet inte riktigt om det är bönder som spränger bort stenblock från åkrarna eller vägbygget mellan Tungelsta och Nynäshamn... enorma smällar är det iaf.

Enligt allmänt accepterad hund-dogma så ska man ju aldrig bry sej om när hunden börjar hänga med svansen och kolla oroligt omkring sej, utan bara låtsas som om det regnar och vara trygg själv. Det är ju det jag försökt med vid tidigare tillfällen, utan att det hjälpt det allra minsta. Så nu när Bissen tog ner svansen och kollade på mej med bedjande blick och gestikulerade att han ville gå hem, så gjorde jag precis tvärtom och lät honom bestämma. "Okej då, Bisse" sa jag, och sen gick vi hem.

Och han avreagerade riktigt snabbt sen! Vilket han verkligen inte gjort tidigare.

Så okej. Bissen behöver tydligen känna att han har kontroll över situationen, att han får gå bort från det otäcka och hem igen om han vill.

Sensmoralen i historien är väl att man inte ska låsa fast sej vid några dogmer i hundtränandet, utan tänka själv.

Människa=västerländsk medelklass

Lena Anderssons anti-barn-krönika fortsätter att generera reaktioner. Jens Liljestrand skriver om den i dagens kulturdel. Han gör en intressant reflektion över att det kanske är lättare att bli oförblommerat lycklig som pappa än som mamma, eftersom män inte får "barn är livets meeeening" uppkört i ansiktet på sej livet igenom (tvärtom, påpekar han, framställs "göra tjejen med barn" som ett hot, som nåt man ska akta sej för).
Men sen kallar han "skaffa barn", tillsammans med "romantik", "konst" och "resor" för nånting "grundläggande mänskligt".

Alltså ursäkta mej, men fy satan vad j-a dumt. Är karln helt historielös eller? Om man kollar utanför den västerländska medelklassens gränser, och om man går bakåt i tiden, tror han verkligen att det sett likadant ut genom hela mänskligheten? Att alla drömmer om den romantiska kärleken, att man försöker hitta nån man ÄLSKAR att gifta sej med, att alla skaffar 2,5 barn och att alla är ute och reser och konsumerar "konst" när dom är lediga från jobbet?
På många platser och under många tidsåldrar har äktenskap mest varit av resonemangs-typen. På många platser och under många tidsåldrar har romantisk kärlek inte alls varit nåt ideal På många platser och under många tidsåldrar har det sett ut så att vissa människor skaffar många barn, många människor skaffar inga barn, snarare än att barnen är någotsånär jämt fördelade. Och väldigt många människor världen över och genom tiderna har aldrig varit ute och rest. Hur allmänmänskligt det här med konst är, beror väl lite på vad man lägger in i begreppet... men då Jens skriver om det som nånting som är möjligt att välja bort, så har han förmodligen ett ganska snävt begrepp, och då blir ju det också nånting som en massa människor genom världshistorien inte haft.

Jag ska börja säga att alla som inte har hund går miste om ett grundläggande mänskligt värde.

måndag 13 september 2010

Hångelmannen och liggunderlaget. del 4.

Snogman and the ground sheet. part 4.
Late at night, Askari and Carro are watching TV.
Carro: No! It broke up right during "Friends"!
Askari: Something hides the stars.
Carro: Work, dammit!
Askari: Hello, Bissy? Well, you built a space-ship recently. I need to borrow it.

söndag 12 september 2010

Islandshäst och bodyrusbilder

Idag har jag och syrran ridit islandshäst på Fors gård. Det var härligt... jag hade en otroligt söt häst med massa päls och stort skägg, som försökte "köra om" varje gång det var tölt. Glömde kameran hemma, så ni får nöja er med en länk: Fors gård

Kameran var däremot med på gårdagens Bodyruset, enligt Fredrik Strage årets sporthändelse. Eftersom det var jag som höll i min kamera finns jag inte med på bild (jaja, jag vet att jag rent hypotetiskt hade kunnat räcka den till nån annan), men i andra synthares Facebook-album förekommer jag både här och var har jag sett, samt på denna youtube-film av starten där jag syns iklädd knallröd skjorta.
Håll till godo med lite bilder av övriga deltagare: