onsdag 31 augusti 2011

Kungabarnet. Del 6.

The mad scientist: There, I've told you everything! Time to disarm the bomb you used to threaten me.
Dogs: Right! The bomb!
The dogs are blown up to the top of an iceberg.
Mary: Where did the mad scientist go?
Pietro: He must have been blown away in a different direction.

Mycket att göra på jobbet nu

Därav blir det inte så mycket bloggande.

lördag 27 augusti 2011

Kungabarnet. Del 5.

Mad scientist: One of Nostradamus prophecies goes: "When the noble bastard is born, the man of knowledge will rule". I e when Victoria and Daniel have a baby, I get to rule the world.
Mad scientist: With a clever disguise I won their trust.
Sign: Totally serious expert on infertility.

onsdag 24 augusti 2011

Det här är så frustrerande

Jag sitter på jobbet och försöker lösa ett filosofiskt problem. Det känns som om jag hela tiden är en halv tanke ifrån att gripa tag i lösningen, men tankarna lyckas liksom inte nå ÄNDA fram.

Nåja, kanske dags att ta lunch och rensa huvudet lite och sen på det igen...

tisdag 23 augusti 2011

Kungabarnet. Del 4.

Mary: Stop it!
Pietro: Put down that experiment!
Bissy: Tell us everything, or we'll blow up this bomb!
Mad scientist: Everything about what?
Mary: The royal child! We've figured out your involvment!
Logan: Why did you want to create a monster hybrid?
Mad scientist: I'm mad!
Bissy: No no, the real reason!
Mad scientist: I think you know about Nostradamus?

Kungabarnet. Del 3.

Bissy: We've got the bomb! Time to go to the secret fort!
Pietro: Are we taking a short-cut through the dimensions?
Logan: I think so.
- This is where Daniel's species comes from.
- Why are there impossible shapes everywhere?
- Haven't you read H P Lovecraft? That's just the way it is where the tentacled monsters live.
Soon, at the Northpole:
Mary: I hope the mad scientist is home.

Alexander och Pietro på borgen.

Alexander och Pietro har klättrat upp på en mur från borgruinen i Hammersta naturreservat.

söndag 21 augusti 2011

Hammersta naturreservat

Idag tog jag, Alexander och alla hundarna en härlig promenad i Hammersta naturreservat. Vi var vid resterna av en 1300-tals-borg, och hundarna roade sej med att hoppa upp och ner för murarna och klättra runt. Vi passerade också en enorm flock av väldigt högljutt råmande köttkor, till hundarnas stora intresse. Ska nog göra lite teckningar sen för att illustrera. Det är iaf alltid kul för hundarna med såna här promenader i områden där dom annars inte brukar gå, dom blir uppspelta och näsorna vibrerar.

Marys framsteg i vardagslydnad

Igår, innan vi gick på Linas vernissage, så tog maken en kort promenad med dvärghundarna (som egentligen inte hade nån lust alls att gå ut i regnet) och jag tog en lång promenad med Mary Marvel. Jag hade sele och långlina på henne som en extra säkerhet, men inget koppel. Det var bara några få gånger jag behövde använda linan.
När det kommer bilar funkar hon klockrent nu (obs, skulle inte ha henne lös på vägarna om bilar åkte fort där, men på dom grusvägar vi går kör dom i max trettio). Jag ropar in henne till sidan varje gång det kommer en bil, så får hon antingen sitta fot eller ligga tills den passerat. Hon har blivit så duktig på detta så några gånger kom hon spontant till min sida när hon såg bilen, innan jag ens hann ropa. Och detta är alltså en hund som velat jaga varenda bil hon ser!
När vi mötte en annan hund kunde hon gå fot fint ända tills vi precis skulle passera den på nära avstånd. Då blev den andra hunden en alltför stor frestelse och jag fick hålla emot i linan eftersom hon ville springa fram till den. Men så fort vi passerat kunde hon gå fot igen. En annan hund kom springades mot oss när Mary låg platsad. Jag fick inte syn på hunden förrän den var några meter ifrån, och den ville uppenbarligen bara hälsa, så då släppte jag upp Mary så dom fick hälsa lite (tror knappast hon hade klarat att ligga kvar medan hunden luktade på henne ändå, och tycker det skulle vara taskigt att utsätta hunden för detta även om hon hade varit tillräckligt lydig). Sen tog jag henne i linan när dom hälsat klart och den andra hunden skulle springa vidare, för då märkte jag att hon var så sugen på att följa efter så jag brydde mej inte om att försöka med nåt kommando. En tredje hund fick hon faktiskt för sej att rusa iväg mot så där stoppade jag henne direkt med linan, men när jag väl stoppat henne kunde hon gå fot därifrån. Detta kanske inte låter så jätteimponerande, men för ett halvår sen så gjorde hon tok-utfall mot alla hundar vi mötte, satte igång att skälla och vråla och ha sej redan när hon fick syn på den andra hunden även om det var på ganska långt avstånd. Så hon har verkligen blivit enormt mycket duktigare på detta.
Vi gick förbi alla möjliga hästhagar, inklusive hästar som sprang omkring i sin hage, men Mary var duktig. Några gånger ville hon springa in i en hage men lyssnade när jag ropade tillbaks henne. Och hon har alltså varit enormt sugen på att jaga hästar tidigare.
Till sist så gick vi på en smal lerväg genom skogen också, och nog var Mary intresserad av skogen runtomkring, men höll sej ändå på vägen för det mesta och gick att ropa tillbaks direkt när hon ville in i skogen.
Mycket duktig tjej! :-D

lördag 20 augusti 2011

Kungabarnet. Del 2.

The dogs consider how Victoria and Daniel, two different species, could have a baby.
Logan: Perhaps Daniel isn't the father.
Bissy: Or perhaps the royals are conspiring with the mad scientist!
Mary: Yes that's gotta be it!
Pietro: How typical of a mad scientist to create a weird hybrid!
Bissy: We gotta find him and confront him!
Bissy: Among Cissi's old stuff we can probably find a bomb to threaten him with unless he comes clean.

På vernissage

Jag och Alexander har varit på Lina Neidestams vernissage på Seriegalleriet och kollat på Zelda och folklore-porr. Kul att träffa Lina irl för första gången efter att jag varit stammis på hennes blogg så länge. Alexander fick dock en riktig överraskning, då han hade förväntat sej att hon skulle se ut som sin seriefigur Zelda.

fredag 19 augusti 2011

Kungabarnet. Del 1.

One morning the dogs get a schock on reading the news-paper.
Bissy: But... how did it happen? They're not even the same species!
What does Bissy mean, new readers may wonder? Aren't Victoria and Daniel both human beings?
No! Daniel are actually a green tentacled monster in disguise! The dogs accidentily picked him up on a journey through different dimensions.
Logan: You gotta shake it off!
Bissy: I can't! It's stuck!

torsdag 18 augusti 2011

Logantajm. Del 14.

When Logan's shout finally reaches the tentacled monster it runs away.
Monster: Holy Moley! I'll go and bike on Saturn instead.
At home, Logan is more obnoxious than ever.
Logan: You see, Bissy, Mary and Pietro and their buddy Minipig wanted to teach me a lesson about humility... it ended with me saving Earth as I always do...
The end.

Med Bus och Bäs på BhK

Idag var jag på BhK med Bus och Bäs (=Bisse och Mary). Jag  börjar inse att planen med appell redan i höst nog var lite orealistisk. Det är ju liksom inte bara specialen, utan ett lydnadsprogram man ska köra också... Och vi har rätt långt kvar dit. Framförgående kan hon inte alls än. Eller ja, jag kan skicka fram henne till antingen en target-platta eller nån grej (träd, bänk, vad som helst) som jag redan pekat ut, men det är helt beroende av nån sorts target än så länge. Stanna på kommando kan hon inte heller, om jag säger nånting åt henne när hon är på väg framåt så springer hon tillbaks till mej. Vi har kommit så långt att hon kan stanna och fortsätta titta framåt om jag stoppar henne med kopplet under framförgående mot nån target, men jag har inget kommando på det än. Apportering brukar funka bra på tomten numera, men idag när vi var på BhK så blev det lite för svårt (det svåra med apporteringen är ju att hon gärna vill tok-attackera apporten).
Mary var dock väldigt duktig efter sina förutsättningar. Vi körde bl a mycket fotgående nära två andra hundar som tränade ruta och inkallning och sånt, och så fick hon stenhård kamp när hon var duktig och fokuserade på mej. Tidigare när jag tränat henne att klara störningen som andra tränande hundar utgör har jag hållit i kopplet, men då är det lätt hänt att man använder just kopplet väldigt mycket. Nu hade jag kopplet släpandes i gräset. Jag ville inte ta av kopplet helt, eftersom jag ville ha möjligheten att trampa på det om hon fick för sej att springa iväg mot dom andra hundarna - behövde utnyttja detta exakt en gång, men i övrigt var hon så duktig så och kollade på mej, och så fick hon kampa. Vi körde också ett par platsliggningar nära dom andra hundarna.
Med Bisse körde jag lite allt möjligt - fot med externbelöning, inkallning, apportering och lattja runt bland agilityhindren. Han tycker ju det är så kul på BhK! Tror alltid jag ska ha med honom i fortsättningen när jag tar med Mary dit. Det är ju bra också för att det blir små pausar i Marys träning (lätt hänt att man håller på och tragglar och tragglar med hunden alldeles för länge annars).

onsdag 17 augusti 2011

Logantajm. Del 13.

Minipig: I've got a plan, but it requires me turning back into a pig!
Minipig: I'm coming Logan, with all the air you need!
Minipig uses her super-blow to carry Logan's words to the monster.
Logan: Stop fighting!

måndag 15 augusti 2011

Logantajm. Del 12.

Monster: Hahaha I'm gonna bike as I want to! I'm gonna bike Earth to pieces!
Dog 1: What a threat!
Dog 2: Imagine that it still has the bike.

Logan goes out with a space-suit and a megaphone.
Logan: Stop fighting!
Mary: But... why doesn't it react?
Pietro: We forgot that there are no sounds in space!
Minipig: But we could hear the demon speak.
Pietro: Yes, but it's magical.

söndag 14 augusti 2011

Logantajm. Del 11.

Logan: Lalalala, I'm so great...
Mary: Logan! We need your help!
Mary, Pietro and Minipig tells Logan everything.
Logan: Okay, so you're responsible for creating a tentacled monster that threatens Earth. Why should I rescue everyone?
Pietro: It may be a monster, but it is still a child... and nobody scares children like you do!

Vilket "superhjälte-quiz"!

I dagens DN, söndagsbilagan, fanns ett superhjälte-quiz (verkar inte ligga på nätet dock). Det tänkte jag och Alexander göra, vi som kan så mycket om superhjältar. Men hallå! Typ åtta frågor av tio handlade om skådisar i filmer om superhjältar. Förmodligen för att det inte var nån äkta nörd som gjort testet!

När jag letade efter testet på nätet snubblade jag dock över denna artikel: arabiska superhjältar . *Tänka tänka*... nånstans i den enorma superhjälte-floran tycker man ju att det borde finnas några araber. Men den enda jag kommer på är X-mens afghanska medlem Soraya, på bild ovan. (Sånt man känner till om man är en äkta nörd...)

lördag 13 augusti 2011

Budföring!

Igår gick jag, maken och alla hundar ut och körde budföring i skogen. Mary ska ju tävla är det tänkt, så där är vi noga med att hon sitter vid sidan när hon kommer fram. Hon har fattat kommandot "marsch" nu! Logan får göra skallmarkering, det tycker ju han är roligast. Ganska skönt att ha lagt ner alla tävlingsplaner och slippa slita med att försöka få till en tyst budföring... Nu får han skälla loss som han vill. Bisse sätter sej vid sidan, och Pietro sätter sej framför.
Vi var lite nervösa för att släppa lös Bisse i skogen efter denna händelse . Vi tog det säkra före det osäkra och väntade varje gång tills han hade hundra fokus på den andra människan innan han fick springa iväg.
Mary gjorde å sin sida nåt litet försök att dra åt annat håll, varpå jag svor åt henne, varpå hon tvärvände. *S* svärandet var en spontan reaktion, kanske hade funkat utmärkt med en vanlig inkallning...

torsdag 11 augusti 2011

Logantajm. Del 10.

Oh no! The child has turned into a Lovecraftian space demon!
Mary: You who know demons, how did it happen?
Pietro: He must have been thrown into one of the old gods' energy fields... they can be found here and there in space.
And I fear only LOGAN can save us now!

Långpromenad vid Häringe slotts nationalpark

I morse hade jag världens philosophy flow. Satt från att jag gått upp ur sängen i 4,5 h i sträck och bara knackade på datorn. Kort avbrott för att dricka lite kaffe och äta några smörgåsar som min snälla make fixat, men det var allt, i övrigt skrev jag i ett sträck. Hundarna fick ligga på sängen och göra ingenting. Alla var duktiga på det, även Mary. Men sen tyckte jag det var dags att motionera både hundflocken och mej själv (lite stel blir man allt av att sitta sådär blick stilla i så många timmar). Det blev utflykt till Häringe slotts nationalpark och promenad 7 km-rundan!

onsdag 10 augusti 2011

Logantajm. Del 9.

Logan: Wow! I've never scared anyone all the way into orbit before!
Mary: What are we gonna do? The child could die up there in space!
Pietro: We have to get our spaceship.
How long can anybody live in space? Perhaps he's dead already.
Mary: What's that big tentacle?

tisdag 9 augusti 2011

Logantajm. Del 8.

Minipig: Check out, Logan is gonna get run over by the child!
Pietro: That should teach him to be more humble.
But the effect when the pedal is pressed down is much greater than Minipig had anticipated!
The child reaches escape velocity and leave Earth.

måndag 8 augusti 2011

Bergsbestigning

Länge har vi bara gått på vägar. Idag tog jag dvärghundarna och klättrade i berg och klippor. Jätteglada blev dom! Så himla mycket roligare än att bara trava på rakt fram. Måste komma igång och göra detta oftare i fortsättningen.

Logantajm. Del 7.

Logan watches Minipig talk to the child, but doesn't recognize her in canine shape.
Logan: Mmm... Food.
Minipig: I attach my nose jewel* to the bicycle chain, to create a super effect when the pedals are pressed down.
*Minipig, just like Superpig, gets her powers from a magic jewel in her nostril.
Minipig: That's it, I'm done!
Child: What did you do to the bike? I don't see any difference.
Minipig: Believe me, you'll notice the difference!

Att ha rädsla som ett ideal

Såhär står det i rasstandarden för Saarloos Wolfhond:
"Reservationen och den varglika önskan att ta till flykt i främmande situationer är typiskt för rasen och dessa egenskaper bör behållas. När främlingar närmar sig en Saarlooswolfhond bör han ha förståelse för dessa egenskaper. Ett påtvingat, oönskat närmande av en främling kan leda till en översvallande önskan att fly. Då detta flyktbeteende hindras, t.ex. genom att hunden är i koppel, kan hunden ge intryck av att vara nervös." http://www.ssck.se/rasstandard-swh/ 


Nu vet jag inte i hur hög grad verklighetens Saarloos uppfyller det här idealet. Den enda Saarloos som gjort MH i Sverige var iofs rekordrädd, man fick avbryta nästan direkt för att hunden gömde sej i buskarna och inte kunde lockas fram (annars när man får bryta MH pga rädsla brukar det ju vara tidigast vid dumpe, som ändå är menad att vara otäck...). Men förhoppningsvis är inte majoriteten av Saarloosarna så fruktansvärt rädda av sej som den. 
Jag tycker ändå det är helt sjukt att rasstandarden sätter upp rädsla som ett ideal. Många raser dras med rädsloproblem. Många raser som enligt sin standard ska vara ointresserade av folk dom inte känner (vilket ordet "reserverad" oftast verkar betyda när det används i rasstandards, till skillnad från i mentaltest-sammanhang) är i praktiken ofta skygga och rädda. Det är också vanligt inom såna raser att uppfödare stoppar huvudet i sanden och säger att deras hundar inte är ett dugg rädda av sej. Men inom alla raser är man iaf överens om att rädsla för människor är nånting oönskat. Finns inte nån annan ras där folk håller upp det som ett ideal att eftersträva.

Jag tycker det är ett helt vansinnigt ideal. Visst, det finns säkert enstaka individer som har den här personligheten utan att bli lidande av det, därför att dom bor väldigt isolerat, aldrig behöver se några andra människor än familjen, och som heller aldrig blir sjuka och inte heller behöver vaccineras eftersom dom lever så isolerat och därför slipper utsättas för en läskig veterinär. Det finns säkert enstaka såna individer. Men den absoluta majoriteten av alla hundar, även om dom bor ute på vischan, måste ju faktiskt då och då träffa främmande människor. Om hunden då är väldigt rädd för främmande människor, så lider den. Även om hunden är helt ofarlig för sin omgivning därför att den reagerar med flykt och/eller apati snarare än aggressivitet hur rädd den än blir, så lider hunden


Jag tycker helt enkelt det är lika galet att skriva in i rasstandarden att hunden ska vara rädd för folk, som att skriva in att den ska ha andningsproblem eller höftledsdysplasi... Vi borde väl ändå försöka avla fram hundar som har så bra möjligheter som möjligt att leva ett lyckligt liv, att må bra både fysiskt och psykiskt?

Fältspår

Idag gjorde jag ett fältspår åt Mary på c:a en kilometer. Det blåste som bara den när jag la spåret, så jag visste inte alls hur det skulle gå. Sist jag la ett fältspår i sånt väder så hade hon ju väldigt svårt att spåra. Men idag gick det mycket bättre! Det var bara precis mot slutet som hon tappade bort sej och fick kämpa ett tag för att hitta spåret igen. Hon missade också sista pinnen, men jag tror den låg just där hon tappade bort sej. Övriga sex pinnar tog hon. Hennes beteende vid pinnarna var inte idealiskt men hyfsat. Hon kom inte av sej själv till mej med pinnarna, utan var varje gång på väg att bara gå några steg med pinnen i munnen och sen släppa den i gräset igen och spåra vidare. Men när jag ropade på henne så kom hon till mej, och sen lekte hon pinnlekar med mej med bra entusiasm, och satt som ett tänt ljus och väntade medan jag plockade upp godis ur fickan till henne. Så det kunde ha varit bättre, för hon kunde ju ha kommit till mej med pinnarna utan att jag behövde ropa. Men det kunde definitivt vara sämre också, för tidigare har det ju ibland varit så att hon inte alls är intresserad av att leka med mej eller äta godis, utan bara vill spåra-spåra-spåra helt fixerad.

Jag försöker hitta på flera pinn-övningar man kan göra. Jag tänkte att man till exempel kan valla en mini-ruta och gräva ner pinnar som hon får gräva upp, så hon får kämpa lite för att få tag i dom.

söndag 7 augusti 2011

Asfaltspår igen

Nu har hon i princip slutat att galoppera runt när hon blir förvirrad och tappar spåret, men istället har hon börjat med en ny dålig vana; att kolla på mej för ledtrådar. Måste vara väldigt noga med att inte ge henne några... Hon ska ju spåra själv, inte ta hjälp av mej.
Hon tog iaf alla pinnar duktigt!

I morgon blir det nog fältspår.

Logantajm. Del 6.

Minipig changes to her canine form and sets her plan in motion.
Logan: Check out that child who bikes around!
Cameraman: Yes...
Logan: I'm just gonna go and grab something to eat, then I'll scare the shit out of him.
Minipig: That's my chance!
Minipig: Hi! How would you like to have an electronic superbike?
Child: Cool!

lördag 6 augusti 2011

Spår-spring och rottweilern Acke

Idag gjorde jag ett 500 m hårt spår åt Mary runt Ribby-skolan. Hon får anstränga sej när spåret går på asfalt hela tiden. När det blir svårt för henne har hon en tendens att börja galoppera runt runt. Det gjorde hon sist när vi fältspårade också, när det blåste så hårt. Men den här gången stoppade jag henne med linan varje gång hon började hålla på så. Tror lätt det där springet blir självbelönande, och det vill jag ju inte. När hon inte fick chansen att kuta runt och flamsa så klarade hon faktiskt att spåra hela spåret, och hon tog alla pinnar jätteduktig. När spåret går på asfalt så blir hon verkligen glad över varje pinne, förmodligen för att hon då får kvitto på att hon är på rätt väg. Kanske ska göra ytterligare ett asfaltsspår åt henne i morgon.

När vi gått c:a två tredje-delar av spåret så blev vi avbrutna av den stora feta rottweilern Acke. Acke kom gående lös med matte (en kvinna i femtio/sextio-års-åldern) några meter bakom. När Acke fick syn på Mary stannade han och stirrade.
- Stanna, Acke, sa matte.
Acke började trava mot oss.
- Acke, Acke, vänta, sa matte.
Acke kom ända fram till oss och började nosa på Mary medan matte upprepade hans namn c:a femhundrasjuttiotvå gånger helt utan effekt. Mary blev sur och skällde på honom. Till slut lyckades matte iaf få tag i sin Acke. Hon "ursäktade" sej med att Acke aldrig lyssnar på henne såhär nära hemmet, men att det inte brukar vara några andra hundar här vid skolan. Jag sa att jag sett en kvinna träna lydnad med sin schäfer på skolgården när jag la spåret. Kvinnan sa att när hon och Acke går där brukar det iaf aldrig vara några andra hundar där. Eftersom jag inte ville ha mer avbrott i spårträningen än det redan blivit så brydde jag mej inte om att diskutera med henne, bara blängde lite när hon kom med sina löjliga "ursäkter" och fortsatte sen med mitt. Men i efterhand så ångrar jag nästan det. Hon borde fått en rejäl utskällning! Hennes älskade Acke (som enligt mattes utsago är "jättesnäll") lär ju förr eller senare bli inblandad i en olycka, när ägaren har inställningen att det är helt i sin ordning att låta hunden springa lös trots att han tydligen aldrig lyssnar på henne när dom är nära bostaden, bara för att dom inte brukar möta några hundar.
Nu vet ni iaf det: Är ni i närheten av Ribbyskolan i Västerhaninge riskerar ni att stöta ihop med fläskweilern Acke och hans matte, och då blir det ni som får ta hand om fläskweilern, för matte lyssnar han inte på.

Edinburgh!

En typisk pittoresk liten Edinburgh-gata. Här i närheten ligger serie-butiken Deadhead. Vi köpte massvis av serier, böcker (mest science fiction) och skivor under resan. Edinburgh har helt enkelt så mycket bättre utbud av såna affärer än Stockholm. Finns ffa massa små dammiga och trånga antikvariat i stan.
Vi bodde på ett B&B i Stockbridge som heter "Six Mary's Place" (det ligger helt enkelt på gatan Mary's Place, gatunummer sex). I närheten finns bron som är själva Stockbridgen. Under bron löper en å, och mitt i ån finns denna staty. Är det Näcken eller vad sjutton ska den föreställa? Det kan man fundera på.
På onsdagen gick vi till Hollyrood park för att bestiga Arthur's seat, ett 250 m högt berg (egentligen en slocknad vulkan) mitt i parken. Såhär ser det ut från sidan.

I dammen bredvid Arthur's Seat fanns massa svanar, gäss och änder som var väldigt orädda. Dom ser så roliga ut när dom putsar sej med sina enormt böjliga halsar...
Det här är resterna av ett gammalt kapell, som finns halvvägs upp på berget.

Utsikt från toppen...
Här får man lite känsla för hur högt det är. Ser ni vägen med människorna på (ni kan förstora bilden genom att klicka på den)?

Från Nationalmuseum: Överst tibetanska bönerullar, som tibetanska spaniels enligt legenden snurrade på i klostren (fast hur sjutton skulle man få hundar att snurra på dom där? Och hur sjutton skulle man öht kunna få en tibbe att arbeta uthålligt med nånting alls?). Nederst Australiensiska hund-statyer.
Det här är en stor (typ en halvmeter hög iaf) staty som beställdes av en rik 1800-tals köpman i Edinburgh. Den föreställer hans tre-årige son i rollen som Bacchus. Alltså, nutida människor kan ju tycka det är pinsamt när mamma och pappa ska visa kort dom tagit när man var liten. Men fenomenet "pinsamma barn-foton" förbleknar ju inför den här pinsamma barn-statyn! Alltså tänk er själva att ta hem lite kompisar eller kanske en pojk/flickvän och så har ens föräldrar en stor marmorstaty av en själv, naken, som treåring, i rollen som Bacchus. Pinigt!

Vi kollade också på en hel del fina kyrkor och katedraler. Dom här bilderna är från kyrkogården vid Canongate-kyrkan (där drottningens barnbarn gifte sej ganska nyliten). Den understa bilden visar en väldigt bisarr staty. En pojke som har brottat ner nåt underligt monster som har dels ett rovdjurshuvud, dels ett gethuvud som sticker upp från ryggen, och dels ett tredje huvud i slutet på svansen. Ni ser pojkens arm som sträcker sej över djurets rygg och håller i svansen. Weird.
Självklart kollade vi också in Greyfriar-kyrkan och Bobbys grav. Enligt Wiki-texten är det konstigt att en polis skulle ha haft en liten terrier som polishund, men vad jag har läst på Edinburghs polismuseum och greyfriar-kyrkan så var han en larmhund vars jobb var att vakta Johns bostad. Inte polishund alltså, utan larmhund åt en polis. Lite skillnad. Bobby måste vara en av dom få icke-människor som har en riktig grav på en kyrkogård.
Vi var också i Saint-Giles-katedralen.

Festivalen "the fringe" började mot slutet av vår vistelse, och vi såg två teaterföreställningar som ingick i Fringen. Dels Hamlet House of Horror , dels "the curse of Macbeth" av samma teatergrupp. Båda var jättebra.

Till sist har vi ätit ute mycket på diverse olika restauranger... Edinburgh är en bra vegan-stad, finns mycket vegetariska restauranger med tydligt utmärkta veganska alternativ. Och billigt är det! Mycket billigare mat än i Stockholm. Vi åt på en väldigt fin restaurang som heter David Banns, där förrätt+varmrätt+öl kostade runt 25 pund. Och att köpa en riktigt god portion kinesisk take-away-mat kostade bara 4 pund!

Allt som allt har vi haft det jättemysigt. :-D Men visst har vi saknat vovvarna... skönt att vara hemma igen!