Mary rymde!

Mary som brukar vara så duktig! Jag var ute och promenerade med henne, och plötsligt ville hon sticka in i skogen. Jag ropade på henne, hon kom, och sen lät jag henne fortsätta springa lös. Vilket väl var dumt, jag borde ha kopplat henne en bit. För sen stack hon in i skogen igen, och denna gång var jag inte riktigt uppmärksam, jag hängde inte med. Rätt som det var, så var hon borta bara. Jag gick runt och ropade efter henne i en kvart, men hon var som bortblåst... Åkte hem och hämtade bilen. Där mötte jag en kvinna som var ute och gick med en BC och en terrier. Hon berättade att dom mött Mary som var på väg hem, men sen hade hon vänt åt andra hållet när hon såg kvinnan med sina hundar. Jag körde lite till och såg snart Mary, som direkt kom springande när hon såg matte.
Ja nu j-ar blir det till att ha koll i fortsättningen...

Maken tappar bort sej

Normalt sett brukar det ju vara jag som går vilse i skogen! (Även om det var länge sen sist nu, har lärt mej med åren att inte lita på mitt icke-existerande lokalsinne...). Men igår skulle maken ut med alla gossar, och tänkte att han skulle ta en smart genväg hem. Han trodde att han snart skulle komma ut på nån form av stig, men den stigen fanns bara i hans önsketänkande... Nu har ju maken till skillnad från mej lokalsinne på riktigt, så han tappade aldrig riktningen, men fick plöja fram genom värsta terrängen i iskallt duggregn hur länge som helst innan han kom hem. Bissen var den enda som tyckte det var kul. Logan och Pietro var mindre roade.

Spår

Idag spårade jag typ ett appellspår med Mary. Det gick rätt bra, fast hon tog pinnarna med viss tvekan. Jag försökte leka upp henne ordentligt över varje pinne. Hon gick iaf spåret som hon skulle och vi fick med oss alla pinnar hem, vilket är mer än vad man kan säga om dom två senaste gångerna vi spårat. Får nog göra lite såna här lätta spår ett tag eftersom hon verkar ha fått nån sorts spårhjärnsläpp, och sen börja med svårare igen. Och så mycket pinnövningar förstås.

Drömmen om grand danoisen.

Inatt drömde jag att nån frågade mej hur många hundar jag hade. Jag svarade:
- Fyra. En schäfer, en tibetansk spaniel, en dvärgpinscher och en italiensk vinthund.
Då dök Alexander upp och sa:
- Men du glömmer ju Julius!
Det visade sej att vi hade ytterligare en hund, en fullständigt gigantisk grå grand danois som hette just Julius. Som tur var så var han väldigt lugn och snäll. Skulle ändå varit jobbigt att ha en GD ovanpå flocken vi redan har...

Äntligen har vi internet igen!

...och hemtelefon, efter att ha varit utan dessa två tjänster i två veckor! Jäkla stormar. Jäkla Telia. Telia har hela tiden hållit på och flyttat fram och flyttat fram datumet när kabelbrotten skulle vara fixat. Dålig stil. Har dom inte den blekaste aning om hur lång tid nånting tar att laga är det väl bättre att säga så. Hade vi bara möjlighet skulle vi byta bort Telia... men det är ju det ända som finns här ute i bushen.

Universitetets hemlighet. Del 13.

Sofia: Okay, we've stopped the epidemic. But what are we gonna do with the happiness monsters already in existence?

Mary: I know! You remember Jupiter?

The gaseous inhabitants got all their electricity from german sheperd dogs running around in hamster wheels... until we liberated the dogs!

Sofia: What a good idea Mary! We can contact the Jupitereans and tell them that their energy problems are solved! The monsters find everything just as funny!

Soon, on Jupiter:
Monsters: Hihihi, running in hamster wheels, great!
Jupitereans: And we have loads of electricity again! Thanks to the Earthling happiness monsters!
The end.