Klass

Har just läst ut Yarden av Kristian Lundberg... Mycket bra bok men satan vad deprimerande.

Iaf fick den mig att tänka på klass och en grej jag stört mig på. När någon medelklassig institution som t ex DN ska diskutera klass så handlar det oftast om totalt meningslösa grejer som att veta eller inte veta vilka gafflar man ska ta först på en fin restaurang, eller om man roar sig med att gå på bio eller teater. Men inte om pengar och anställningsformer och relation till produktionsmedlen.

Alltså, att vara fattig, att ha svårt att betala räkningarna, att ständigt vara rädd för att en oförutsedd utgift ska ramla över en och sabba hela tillvaron, att vara timanställd och därför aldrig veta i förväg vad ens inkomst ska bli under månaden och aldrig kunna planera något i förväg, att tvingas till ständig undergivenhet och att aldrig aldrig någonsin ställa minsta lilla krav för då åker man ut från jobbet - DET är ju sådant som verkligen fuckar upp ens tillvaro. Men att inte veta vilka gafflar man ska ta på restaurangen, vem fan bryr sig? Jag har ingen koll på sånt, när jag någon gång hamnar på lite finare restuarang i ett jobb-sammanhang tar jag alltid fel gaffel och någon bara "oj, du tog fel gaffel" och jag bara "hoppsan!" - men detta är INGEN BIG DEAL. Någon gång i lunch-rummet började kollegor prata om opera och teater och sånt och jag bara "öh?" för jag har kanske gått på teater tre gånger i mitt liv och på opera noll, men det är INGEN BIG DEAL.

Hela den där grejen att man pratar om KULTURELLT KAPITAL som medelklassen har men arbetarklassen saknar, och att detta typ skulle vara den stora skillnaden på medelklass och arbetarklass, det är ju bara en dimridå för att dölja de verkliga problemen. Om man tror att klass-skillnader handlar om att veta eller inte veta i vilken ordning man ska ta olika gafflar till olika rätter eller att ha varit respektive inte varit på opera i sitt liv så framstår ju inte klass-samhället som så farligt alls.