Efter att länge bara ha lagt in serier om mina hundar på bloggen så kommer nu för ovanlighetens skull en feministisk text. Jag tänkte att jag lite torrt och analytiskt ska förklara varför vanliga "så minskar du risken att bli våldtagen"-tips är fel, samtidigt som vanliga tips gällande andra former av brott, t ex "så minskar du risken för inbrott i huset"-tips, är helt okej (fortsättningsvis förkortat till anti-våldtäkts-tips och anti-inbrotts-tips). Självklart finns det en massa människor som inte
vill förstå detta, och som därför inte kommer att ta till sig av den här texten heller, men några ögon kan nog öppnas i alla fall. Trots allt så är inte skillnaden fullständigt ögonblickligt självklar, utan det är något som kräver lite förklaring.
Ett påstående som man ibland hör är att våldtäkt och inbrott inte är jämförbart eftersom våldtäkt är ett mycket allvarligare brott. Må så vara, men detta skulle ju faktiskt kunna vara ett argument
för anti-våldtäkts-tips; om ett brott är extra allvarligt, så är det ju extra viktigt att förebygga det. Men det finns andra skäl till att de vanliga anti-våldtäkts-tips som folk brukar dela ut till höger och vänster i alltifrån konversation till tidnings-artiklar är fel, medan vanliga anti-inbrotts-tips är helt okej.
1. Vanliga anti-inbrotts-tips minskar förmodligen risken för inbrott. Anti-inbrotts-tips brukar handla om att skaffa diverse lås, dörrar och larm som är svårare för tjuven att ta sig igenom. Det är ganska rimligt att tänka sig att risken för inbrott iaf minskar något om tjuven får det svårare. Vanliga anti-våldtäkts-tips däremot handlar om sådant som att undvika att gå hem själv på kvällen, undvika att åka svart-taxi, alltid ta taxins nummer om man åker vanlig taxi, inte ha utmanande kläder, låtsas prata i mobiltelefon på vägen hem, försöka att alltid ha sällskap etc etc - dvs, de riktar sig nästan uteslutande mot risken att bli överfallen och våldtagen av någon okänd gärningsman. Samtidigt utgör dessa våldtäkter, enligt
BRÅ, bara 5 % av antalet anmälda våldtäkter. Eftersom mörkertalet förmodligen är mycket, mycket större inom den kategori våldtäkter där gärningsmannen är en bekant, kompis eller pojkvän, så är troligtvis den egentliga procentsatsen överfallsvåldtäkter pytteliten. Eftersom dessa råd öht bara är relevanta för en ytte-pytte-liten andel av alla våldtäkter så kan de omöjligt minska våldtäktsrisken särskilt mycket.
Faktum är att det inte alls är orimligt att anta att dessa råd tvärtom
ökar antalet våldtäkter i samhället. Att ständigt ge råd om "så minskar du risken att bli våldtagen" där "våldtäkt" implicit är "överfallsvåldtäkt" befäster bilden av en våldtäktsman som någon sorts Hagaman som lurar i en buske. Det befäster bilden att "vanliga" killar självklart inte kan begå några våldtäkter. Det innebär i sin tur att ingen tror tjejer som berättar att de blivit våldtagna av en "vanlig" kille. Det ökar chansen att majoriteten av alla våldtäktsmän tryggt kan operera utan att misstänkas eller åka dit - ja utan att ens behöva tänka på sig själva som våldtäktsmän, för det vet ju alla att en
riktig våldtäkt är när någon Hagaman hoppar på en okänd kvinna ur en buske.
2. Okej, men anta då att vi börjar ge dessa råd med en tydlig brasklapp: Även om de bara är relevanta för en liten minoritet av alla våldtäkter, så kan du iaf följa dessa råd och minska risken för att bli just överfallsvåldtagen. Men minskar råden ens risken för överfallsvåldtäkt? När det gäller iaf vissa av de råd som brukar trumpetas ut så är det inte särskilt troligt. T ex sägs det ofta att man inte ska ha alltför utmanande kläder på sig. Jämförelsen görs ibland med att man minskar risken att bli rånad om man inte går runt och flashar Armani-kläder och Rolex-klockor. Men den jämförelsen fungerar inte. Anledningen till att synliga Armani-kläder och Rolex-klockor ökar risken att bli rånad, är ju att rånarna vill ha just dyra grejer. En våldtäktsman däremot vill ha ett (för att uttrycka sig rakt på sakt) hål att stoppa kuken i. Våldtäktsmannen
vet redan att kvinnor han ser
har ett hål att stoppa kuken i. Han vet det oavsett hur mycket tyg kvinnan sveper in sig i.
Idén att utmanande kläder ökar risken för att man blir våldtagen måste bygga på idén att våldtäktsmännen plötsligt drabbas av oemotståndlig kåthet om de ser alltför mycket blottad hud, men håller sig lugna om de bara ser tyg. Men att våldtäktsmän fungerar på det sättet är knappast en självklarhet. Länder där kvinnor generellt har mer tyg på sig än i Sverige har inte färre våldtäkter. Det finns mig veterligen heller inget stöd för antagandet att man är mer utsatt om man har mindre tyg på sig än genomsnittet i landet där man lever. Enligt Egyptian Centre for Women's Rights som 2008 gjorde en undersökning om sexuella trakasserier i Egypten var inte beslöjade kvinnor mindre utsatta än kvinnor utan slöja.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2206142 Detta gällde iofs sexuella trakasserier snarare än våldtäkt, men hur som helst; man kan inte bara gå runt och hävda som om det vore en självklarhet att utmanande kläder gör att en kvinna är mer utsatt för våldtäkt. Innan jag ser någon forskning som tydligt visar på att så är fallet kommer jag att tro att de sällsynta våldtäktsmän som hör till kategorin "Hagamän"
inte är i grunden lugna och stillsamma snubbar som plötsligt får för sig att våldta när kåtheten blossar upp pga att de ser extra mycket hud.
3. Men de anti-våldtäkts-råd som i princip går ut på att ständigt vara på sin vakt, snarare än att handla om klädsel? Råd om att aldrig vara själv, alltid ta numret på taxin, alltid ringa en kompis på vägen hem, se till att aldrig gå där det är dålig belysning etc etc etc - även om dessa råd bara minskar just risken att bli överfalls-våldtagen, är det inte vettigt att ge kvinnor sådana råd om vi gör det med brasklappen att de inte är relevanta för de flesta våldtäktsfall utan bara överfallsvåldtäkter?
Det anmäls, enligt BRÅ, 3-400 överfallsvåldtäkter om året. Mörkertalet för just den här typen av våldtäkter är förmodligen inte så enormt som för vanliga våldtäkter där gärningsmannen är någon man känner. 3-400 om året i ett land med nio miljoner invånare. Sannolikheten för att man ska bli utsatt för en överfallsvåldtäkt är alltså
väldigt liten. Frågan är då; är det verkligen rationellt att ge kvinnor råd som, om de följer dessa råd, ger en rejält minskad livskvalitet (för nog fan blir ens liv rejält mycket sämre om man ständigt är på sin vakt och ständigt är rädd och misstänksam) bara för att eventuellt minska en redan väldigt liten sannolikhet för att man ska råka ut för ett traumatiskt brott? Jag tycker inte det. Att ge folk anti-inbrotts-råd är rationellt eftersom man
inte får någon direkt försämrad livskvalitet av att t ex larma innan man går hemifrån. Det tar fem sekunder och är knappast jobbigt. Att köpa en rejäl säkerhetsdörr innebär förstås att man tillfälligtvis får lite mindre pengar över till annat, vilket ju är tråkigt, men någon större negativ påverkan på ens liv har det knappast. Anti-våldtäkts-råden däremot kan till ganska stor del sammanfattas i "var alltid på din vakt, var alltid misstänksam, var alltid rädd, tänk alltid på dig själv som extremt utsatt", vilket är något helt annat (samtidigt som man på något underligt sätt
ska lita på män i allmänhet, för om man betraktar alla män som potentiella våldtäktsmän så är man en manshatande rabiesfeminist...).
Obs. Jag menar inte att skuldbelägga de kvinnor som går runt och känner sig konstant oroliga och rädda när de går ut för att vara irrationella. Rädsla och oro är känslor, och vi har inte särskilt mycket kontroll över våra känslor. Att många kvinnor är rädda och oroliga så fort de går utanför dörren är ganska naturligt med tanke på att vi just bombarderas med sådana här anti-våldtäkts-råd. Men även om man inte har någon större kontroll över sitt känslo-liv, så har man kontroll över vilka råd man ger till andra människor. Så innan man öppnar käften eller sätter sig vid datorn och börjar knacka ner sina välmenande råd, kanske man ska fundera rejält över om dessa
råd är rationella eller inte. Råda folk att dramatiskt försämra hela sina liv för att eventuellt minska en redan väldigt liten sannolikhet att bli utsatt för ett traumatiskt brott - rationellt eller inte? Jag vet ju vad jag tycker här. Det verkar inte heller finnas något annat sammanhang än just våldtäkter där vi tycker det är helt naturligt att uppmana folk att försämra hela sina liv för att minska en redan mycket liten risk.
Nu kanske någon invänder att överfallsvåldtäkter är såpass ovanliga
på grund av att kvinnor hela tiden går runt och är rädda och är på sin vakt, och att antalet överfallsvåldtäkter skulle explodera om vi slutade indoktrinera kvinnor att vara rädda jämt. Men det är långt ifrån uppenbart. Kanske skulle de tvärtom bli ännu ovanligare om kvinnor inte var så rädda. Om kvinnor inte var rädda för att gå ut på kvällen eller gå där det är dålig belysning kanske det skulle leda till att fler människor öht var ute och rörde sig på stan, och det skulle bli svårare för Hagamännen att hitta ostörda platser där de kunde överfalla någon. Kanske blir en viss kategori män
uppmuntrade att börja begå överfallsvåldtäkter av det faktum att våldtäktsmän ständigt utmålas som detta enorma hot som alla kvinnor måste leva under, och som har makten att med sin kuk fullständigt krossa vilken kvinna som helst
. Jag tycker inte alls det verkar otroligt att en viss typ av människa får en kick av att känna sig som det där fruktansvärda monstret som halva befolkningen lever i ständig skräck för.
Så, sammanfattningsvis; att ge råd som går ut på att kvinnor ska försämra sin livskvalitet rejält genom att ständigt vara på sin vakt och ständigt tänka på sig själva som utsatta för att eventuellt minska en redan väldigt liten sannolikhet för att bli utsatt för brott, är knappast jämförbart med att ge råd som går ut på att man ska göra några enkla åtgärder (sätta in larm, larma innan man går) för att minska risken att bli utsatt för brott.
4. Punkterna 1-3 ger redan tillräckliga skäl att sluta trumpeta ut anti-våldtäkts-råd i tid och otid till kvinnor. Till detta kommer det faktum att råd inte ges i ett vakuum. Hur råden tolkas beror på det kulturella sammanhang där de ges. Anti-inbrotts-råd tolkas inte som att folk som ändå råkar ut för inbrott får skylla sig själva. Detta pga att det råder en bred konsensus i vår kultur som säger att det är fel att ta en annan persons prylar, om inte denna andra person uttryckligen sagt att hen ger bort dem. Däremot så har vi ingen konsensus rådande att det är fel att tvinga till sig sex av någon mot den personens vilja. Vi har en rent
semantisk konsensus som säger att om en viss handling korrekt beskrivs som våldtäkt så var den handlingen fel, men sedan är folk enormt oeniga om vilka handlingar som ska kallas våldtäkt och inte. Generellt vill inte folk tro att någon de känner skulle kunna begå en våldtäkt t ex, så om någon de känner (eller t o m de själva) pressat och hotat och tvingat till sig sex av någon, så hittar man på alla möjliga anledningar till att det inte alls var våldtäkt utan helt okej normalt sex och tjejen var minsann med på det
så det så (jo jag vet att killar också kan bli våldtagna, men allra oftast är ju offret en tjej, därav att anti-våldtäkts-råden, som jag diskuterar i det här inlägget, specifikt riktar sig till tjejer)! Ett argument som ofta används för hävda att tjejen minsann var med på det är att hon inte följde alla anti-våldtäkts-råd, vilket hon skulle ha gjort om hon inte velat bli våldtagen. Ingen tror att en person som hade ett dåligt lås och sedan får inbrott egentligen skänkte bort sina prylar - däremot hävdar folk att en tjej som blev för full, eller hade för utmanande kläder, eller betedde sig utmanande, eller följde med en kille hon nyss träffat utan att ta med en tjejkompis som förkläde, därmed visade att hon egentligen ville ha sex med killen och alltså kan det omöjligt vara våldtäkt.
Folk som ger anti-våldtäkts-tips
säger alltid "självklart ligger skulden alltid på gärningsmannen, självklart är det aldrig offrets fel, men det skadar ju inte att tänka på följande...". (Det är upplysande att man aldrig säger något sådant när det gäller anti-inbrotts-tips. När det gäller inbrott är sådana brasklappar helt enkelt överflödiga, eftersom ingen får för sig att hävda att ett offer för inbrott "bad om det".) Men eftersom vi lever i en kultur där det finns spridda uppfattningar om att tjejer kan vara "fina flickor" eller "dåliga slampor" och att man inte är tvungen att behandla de sistnämnda med någon normal respekt, och eftersom kriteriet för att vara en "fin flicka" respektive "dålig slampa" är så suddigt och luddigt att en tjej när som helst kan råka glida från den ena kategorin till den andra, och eftersom man i praktiken hela tiden skuldbelägger våldtäktsoffer, så spelar den där lilla brasklappen ingen roll - det implicita budskapet från alla dessa anti-våldtäkts-råd blir
ändå att det är tjejers ansvar att se till att inte bli våldtagna, snarare än killars ansvar att inte våldta, och att tjejer som ändå blir våldtagna förmodligen gjorde något fel så att de i princip förtjänade det.
MEN säger då någon; om det nu är så fel och så meningslöst att ge anti-våldtäkts-råd till tjejer, innebär det att det är helt
omöjligt att få ner antalet våldtäkter i samhället? Nej, det följer inte.
För det första så finns det exempel på att det faktiskt går att nå ut till presumptiva våldtäktsmän med kampanjer. Kanske inte förhärdade Hagamän, men de är som sagt väldigt ovanliga. De flesta våldtäktsmän tänker inte på det de gör som våldtäkt, och de flesta kompisar till våldtäktsmän tänker inte på sina kompisars beteende som moraliskt fel. Det finns därför ett utrymme för moralisk upplysning när det gäller våldtäkt (ett utrymme som troligtvis saknas när det gäller inbrott - jag har svårt att tro att inbrottstjuvar tänker på sin egen verksamhet som att de får gåvor från villa-ägarna). Den här kampanjen t ex
http://www.savedmonton.com/about-our-campaigns.html har faktiskt minskat antalet våldtäker
http://www.huffingtonpost.ca/2012/12/01/edmonton-sexual-assault-awareness-campaign-dont-be-that-guy_n_2224228.html .
Jag tror man kan göra mycket mer om skolor, föräldrar, kompisar etc tydligt börjar ta avstånd från "små" kränkningar av tjejers rätt till sin kropp och rätt att säga nej. Idag sänder vi ut massivt med dubbla budskap. Vi säger att det är fel att tvinga till sig sex med en tjej som tydligt protesterat och vrålar "nej" (eller ja, oftast säger vi det iaf...). Men om en tjej tydligt säger att hon inte är intresserad av en kille och killen fortsätter och fortsätter att pressa henne för en dejt, för att ge honom en chans osv så ser vi ofta det som romantiskt och ett tecken på att han verkligen vill ha henne. Om en ung kille t ex lyfter och bär runt på en tjej som skriker att hon vill bli nersatt så säger vi att det bara är på skoj. När unga killar på alla möjliga sätt trakasserar tjejer och även tafsar på dem i skolan viftas det ofta bort med att killarna bara visar sitt intresse och tjejerna ska bli smickrade. Osv osv. Och tjejer lär sig i sin tur att ständigt vara tillmötesgående, inte bli arga och "jobbiga" när killar ägnar sig åt alla möjliga småkränkningar. Det är inte rimligt att först uppmuntra killar att skita i tjejers protester och uppmuntra tjejer att acceptera alla möjliga små-kränkningar och sedan förvänta sig att killarna plötsligt ska ha total respekt för tjejens vilja och tjejen stå på sig som fan när det kommer till sex.
Men vanliga "anti-våldtäkts-tips" är verkligen inte rätt väg att gå om man vill minska antalet våldtäkter. Och de är
inte jämförbara med andra anti-brotts-tips. Anti-våldtäkts-tipsen är unikt ineffektiva, livskvalitets-sänkande och offer-skuldbeläggande.
.jpg)
