Vandring till Elins sommarstuga

Den 13-14:e så vandrade vi från Järna till Södertälje, och tältade på natten på tomten till min syster Elins sommarstuga i Stadan.
Det började bra med att vi helt enkelt gick åt fel håll Järna. Vi kom på det efter kanske 1,5 km. Eftersom det är ganska tungt att gå med så mycket packning som vi hade (vi hade t o m släpat med oss gummistövlar, efter förra vandringen på en översvämmad led ) så kändes det sjukt jobbigt att inse att vi var tvungna att gå tillbaka, och alltså få gå 3 km extra totalt sett. Där kände jag verkligen starkt hur the fallacy of sunk costs drog i mig - jag ville säga, helt irrationellt, att "äh, vi går till Gnesta istället!".
Men tillbaka gick vi.
När vi väl kom ut på rätt led så upptäckte vi dock att den var väldigt lättvandrad! Det såg tufft ut på kartan med tre träsk utmärkta, men träsk 1 hade rejäla broar, träsk 2 behövde vi egentligen inte gå igenom utan vi gick snarare bredvid på en rejäl grusväg, och träsk 3 var helt enkelt inget att tala om. Vi släpade alltså på gummistövlar i onödan...

På vägen blev vi omsprungna av en joggare. Vi tänkte att det var sjukt hurtigt att jogga den här sträckan med ryggsäck och allt. Men exakt hur otroligt hurtig denna joggare var fick vi se först senare, när vi pausade uppe på ett berg. Rätt som det är så kommer joggaren tillbaka, flygandes upp för den totalt branta sidan! Hundarna skällde ut honom i ren överraskning. Tro det, inte sjutton förväntar man sig att en människa bara flyger upp sådär för bergskanten...

På eftermiddagen kom vi fram till Elin. Johan, hennes man, var inne i stan, men Elin och sönerna August och Hjalmar var där. Hjalmar fick ordentliga pussar från bebis-älskande Mary.

(Om ni kollar på Hjalmars frisyr på teckningen så kanske ni tror att syrran är knäpp och har tuppkams-stajlat sin bebis, men nä, hans hår bara ser ut så. Det ändrar sig säkert när han blir lite större, men för tillfället så har han alltså bara kort fjun på sidorna av huvudet och långt mitt på.)
Istället för att laga torrskaffning på Trangiaköket så fick vi grillat, öl och glass med jordgubbar till efterrätt av syrran. SÅ LYXIGT! All vår vandring kommer att kännas så spartansk efter detta!

På kvällen ville inte August sova... Han bara bråkade och tjurade. Elin stoppade då in Logan till honom och sa att babben (=hund på August-språk, inte något rasistiskt tillmäle, han tycker att hundskall låter "ba, ba") kunde sova hos honom om han var tyst och snäll. August började dock bråka igen, så Elin tog bort Logan (lika bra kanske, då Logan varit lite skeptisk hela tiden). August blev jätteledsen för att han blev av med "babben", varpå Elin gav honom Pietro istället (som ju också är mer barnälskande och gosig). Då kunde August till slut lugna sig. Låg och gosade och klappade på Pietro ända tills de somnade båda två. När August väl sov djupt så bar dock Elin ut Pietro till vårt tält igen.

Nästa dag hade vi först planerat att gå till Östertälje, helt enkelt eftersom etappten tar slut där. Men att bara gå genom tätorten är ju inte så kul, och Alexander kom på att leden ju faktiskt passerar Södertälje station långt innan Östertäljes. Så vi åkte helt enkelt tillbaka därifrån.

Sen dess har vi gjort ytterligare en vandring, men bara endags, i Tyresta Nationalpark. Nu känner vi oss väl förberedda för fjällen!