Hundarna jobbar. del 8.

When the thief passes them, the dogs sieze the opportunity.
Mary: Outnumbered!
Thief: Help!

Mary: We figured it all out! You're a miner who robbed the bank and escaped through a manhole that leads to a tunnel that goes to the mine.
Thief: Okay, I admit it!

Mary: What we don't understand is why you steal lots of money...
Logan: .... to use as cotton buds!
Thief: I'll explain...

Öken-Pietro

Pietro är inte anpassad för att bo i Sverige. Han är anpassad för ökenklimat. Idag har jag, Pietro och Mary gått en lång promenad på 7-8 kilometer i solskenet. Mary hoppar ner i diken för att plaska med fötterna och dricka några klunkar hela tiden. Pietro travar bara på. Han får ju springa hela vägen eftersom jag går i ganska rask takt och han är så liten, solen gassar, men ändå så öppnar han inte ens munnen och hässjar. Han springer fram med stängd mun och andas genom näsan, verkar tycka att det är exakt lagom varmt. Nu är den om vintern så tjockt påklädda lilla italienaren i sitt rätta element!
Om han verkligen satt på en dromedar i Sahara så kanske han skulle hässja lite. Men bara lite.

"Bara" smärta

Det  var tydligen inget fel på Logan förutom att han hade ont. Veterinären sa att han tydligen är ovanligt känslig, för normalt sett brukar hanhundar återhämta sej väldigt snabbt efter kastration. Nu fick vi lite tyngre smärtstillande att ge honom vid sidan av Rimadylen.

Logan är fortfarande orolig och pipig

Åker in till vetten nu.

Logan efter kastreringen

Logan var betydligt mer påverkad än Bisse. Bisse var helt normal redan morgonen efter operationen. Logan börjar verka normal först nu, två dagar efter operationen. Direkt efter operationen blev han nog ganska uttorkad, han verkar inte vilja dricka med tratten. Och tar man av tratten så tänker han inte på mat och dryck, då ska han bara på såret. Vi tänkte, efter operationen, att han väl dricker ändå när han blir tillräckligt törstig. Men det gjorde han aldrig. Igår började vi därför spruta in vatten i munnen på honom med spruta. Då märktes det vad törstig han hade varit! Han ville inte äta heller först, men efter att ha handmatats med en stor hög frolic kom aptiten igång igen. Nu äter han, men vill fortfarande inte dricka ur skål, så vi erbjuder honom vatten i spruta lite då och då istället. Han har också kissat och bajsat (vilket han inte gjorde på över ett dygn efter operation), så nu verkar hela systemet vara igång igen. Såret, som såg lite rött och fult ut igår, ser fint ut idag. Puh!

Såhär såg det ut när påskakärringarna kom

När påskakärringarna knackade på stoppade jag in Logan och Bisse i sovrummet. Dom är inte förtjusta i utklädda besökare. Pietro följde med, fast han annars gärna fått hälsa på påskakärringarna... han är ju liten och söt och tycker om alla människor. Mary däremot kollade in besökarna. Och reagerade med vild glädje. Barnen hade lite svårt att tro på Alexander när han sa att denna stora vilda hund var en valp...

Nu har Pietro spårat också

Blev nog inte mer än 300 m långt, med 5 apporter och ett par timmars liggtid. Jag hade glömt vart jag började och släppte på Pietro typ femton meter för långt åt höger, men han hittade spåret ändå. Duktiga killen! Man ser dock vilken ansträngning det är för honom mot slutet. Hans lilla hjärna är inte gjord för uthålligt arbete. 3-400 m är max för honom, han kämpar på och är väldigt motiverad, men sen är han trött.
Tänk vilken skillnad det är på olika raser!