Pietro är inte anpassad för att bo i Sverige. Han är anpassad för ökenklimat. Idag har jag, Pietro och Mary gått en lång promenad på 7-8 kilometer i solskenet. Mary hoppar ner i diken för att plaska med fötterna och dricka några klunkar hela tiden. Pietro travar bara på. Han får ju springa hela vägen eftersom jag går i ganska rask takt och han är så liten, solen gassar, men ändå så öppnar han inte ens munnen och hässjar. Han springer fram med stängd mun och andas genom näsan, verkar tycka att det är exakt lagom varmt. Nu är den om vintern så tjockt påklädda lilla italienaren i sitt rätta element!
Om han verkligen satt på en dromedar i Sahara så kanske han skulle hässja lite. Men bara lite.
.jpg)
2 kommentarer:
Läckert! Mina hundar behöver inte göra många knop för att dem nästan verkar avlida i värmen!
Sv: Jag tog inte med något vatten på dagens turer för jag visste att den fanns längs vägen - men jag tror att jag blir tvingad att återinföra morgonpromenaderna för att få aktiverat dem innan värmen slår till!
Gott att han trivs nu. Jag flåsar som en sibirisk hund...typ...i värmen.
Skicka en kommentar