Spår, tax, kür

Igår spårade jag med alla hundarna. Gossarna fick som vanligt ganska korta små spår var. Mary fick ett fältspår på nio hundra meter med sex pinnar. Hon tog det jättebra, trots att det blåst hårt när jag la spåret!

Efter detta kom syster Elin på besök. Elin hade fått två biljetter till söndagens kür på Stockholm Horse Show i födelsedagspresent, och bjudit med mej. Hon kom dock redan på lördagen för att umgås lite och sova över. På vägen från tågstationen fick jag väja för vad jag trodde var en svart katt som sprang över vägen, men Elin kollade lite noggrannare, och såg att det faktiskt var en tax (obs, det var mörkt, och man kan ju inte titta så jättenoga på en enskild grej när man kör bil). Vi stannade och plockade upp taxen. Den hade ett mobilnummer på halsbandet som vi ringde. Den visade sej tillhöra en jägare som befann sej flera kilometer därifrån. Han var iaf tacksam för att vi tagit rätt på hans hund. Himla tur att vi fick syn på henne! Och himla tur också att jag råkade ha hundgodis i fickan... jag tvivlar på att vi fått tag i henne annars, hon var rätt blyg.
Jag förstår faktiskt inte hur man pallar att jaga med drivande hund... det är ju inte precis ovanligt att hundarna försvinner långt bort från ägaren, och så riskerar dom att bli överkörda eller tagna av rovdjur eller allt möjligt. Denna gång slutade det iaf lyckligt.

På kvällen spelade vi spel, kollade på film och svullade tacos, jordnötsringar och godis.

På söndagen så var det då dags för kür. Det var faktiskt jättekul att kolla på! Det höll på i tre timmar, men dom bara rann iväg. Jag och Elin hade faktiskt bra koll på vilka som gjorde bra respektive mindre bra framträdanden. Innan poängen visades så gissade vi alltid om det ekipage som nyss gjort sitt program skulle hamna långt bak i fältet, i mitten eller gå upp i ledning, och vi hade nästan jämt rätt. Trots att det var länge sen vi båda höll på med hästar regelbundet.

Ja det var helgen det!

Drömmen om bruks-OS

För ovanlighetens skull kommer här en dröm som Alexander haft.

Drottning Elizabeths man prins Philip hade små terriers som skulle tävla i OS, närmare bestämt OS i bruks. Men tyvärr var dom helt oregerliga. Jag och Alexander fick rycka in och coacha prinsen i hund-uppfostran. När sen dagen kom för OS högtidliga invigning, där en mängd tävlande hundar i bruks-OS skulle gå i parad och sen ställa upp sej snyggt, så slet sej Mary från oss och sprang in på arenan och ville busa med alla och ställde till total oreda. (Just det sistnämnda känns som den mest realistiska delen av drömmen.)

Universitetets hemlighet. Del 9.

The giggling creatures run out into the university.
Mary: They transform everyone who gets in their way!
Logan: This wasn't exactly what we'd planned.

-: What have you done? You've ruined everything!
-: Yes, the happiness monsters were supposed to spread to all the cities in the world before they were let loose.

- : Now when the monsters are only released at one place, there's always a risk that the UN or NATO or some similar organisation will stop them by simply bombing Stockholm.
Pietro: And then we'll die!
-: Er... yes, that too of course. I was rather thinking of the monsters not getting a chance to take over. But us dying is also a drawback of course.

-: If we're gonna die we're gonna die happy! Let's touch the monsters!
Creatures: Touch us... Be happy for ever... Hihihi!
Logan: Let's fetch Mum! Now she's got to come!

De ofrivilliga

Igår såg vi Ruben Östlunds "De ofrivilliga". Fem olika historier som flätas runt varandra, med den gemensamma nämnaren att gruppdynamik och grupptryck undersöks. Till skillnad från ungefär alla andra tyckte vi det var en helt okej film. Alla andra har ju varit superlyriska. Den levde helt enkelt inte upp till hajpen.

Aquaria

Mamma ringde och berättade att hon skulle bjuda min syster Anna och hennes kille Robert på julbord. För rättvisans skull satte hon då in tusen kronor på vårt konto, öronmärkta för restaurangbesök. Så vi bestämde oss för att gå ut och äta igår. Blev gamla favoriten Kokyo, japansk restaurang som har mycket veganmat. Innan dess åkte vi dock till Aquaria vatten-museum. Typiskt tidsfördriv för barnfamiljer, men vem har sagt att man inte kan göra sånt utan barn också? Det är ju faktiskt kul att kolla på roliga fiskar och grodor. :-) Charmigast var dom små rockorna som såg ut som om dom flinade.

Hårda spår

Igår la jag ett trehundra meters hårt spår på en grusklädd fotbollsplan åt Mary, och höll emot i linan varje gång hon ville börja springa runt runt (som hon kan göra när det blir svårt). Det blev en riktig utmaning för tjejen! Fr o m nu är det såna här spår som gäller ett tag... snarare än att skena i hundraåttio genom skogen.

Universitetets hemlighet. Del 8.

- : What kind of an animal is that?
Mary: Er.. genetically manipulated hairless sloths whom they use to test Rogain.

- : Take my hand, I will bring you to safety!

- : What?

Bus och Bäs på BhK

Igår var jag på BhK med Bus och Bäs (=Mary och Bisse) för första gången på rätt länge. Bisse var så oerhört lycklig över att vara tillbaks på BhK och träna lydnad och agility. Fr o m nu ska vi göra detta i stort sett varje vecka!

Galenpanna i spåret

Har just spårat ett skogsspår med Mary på c:a 600 m (kollade på en karta, och blev förvånad över vad kort det var, för det kändes som en mil ungefär). Det var med några vinklar, dock inga direkt spetsiga, och sju apporter.
Precis där spåret började var det en ganska brant slänt ner mot en bäck, så jag lyckades få Mary att sitta och vänta medan jag själv kanade ner för slänten och hoppade över bäcken. Sen släppte jag på henne. Hon drog genast iväg i 180 och lyckades dra in mej i ett träd med vänster axel före (AJ!). Plockade sen pinne nummer ett, och jag fick lite andrum. När pinne nummer ett var nerstoppad i väskan drog hon iväg så att jag inte riktigt hängde med utan råkade tappa linan. Mary galopperade iväg i spåret, jag kutade efter och ropade på en fullständigt döv spårhund. Jag hittade pinne nummer två som hon bara sprungit över, men trean plockade hon som tur var och kom tillbaks till mej med (jag trodde ett tag där att hon tänkte köra hela spåret i galopp och skita i alla pinnar). Så då fick jag ju tag i linan igen. Sen lyckades jag platsa henne när det kom t ex hala stenar som jag behövde ta mej över, men annars så låg hon på i selen och drog av bara helvete, jag skubbade efter med värkande händer (trots handskarna har jag märken efter linan!). Mot slutet var det ganska ojämn mark och jag var tvungen att hålla nere farten för att inte bryta benen. Det lyckades jag göra genom att verkligen hänga i linan som en stoppkloss och dagdrömma om att ha gå-fint-sele som spårsele (men hon skulle förmodligen ligga på allt vad hon hade ändå med blodet sprutandes ur armhålorna, om jag känner Mary rätt). Till slut var vi klara med spåret och det kändes som om jag gått en mil ungefär, helt blöt av svett.

Tipset jag fick av Linda uppfödare var att bara köra riktigt kluriga spår, inga lätta spår förrän hunden fått in en god vana att ta det lite lugnare. Låter klokt.

Logan är nog inte vassaste kniven i lådan

Jag tog fram slalompinnarna och agility-hindret ur förrådet, för första gången på evigheter, och körde lite agility-moment på tomten. Logan är verkligen inte vassaste kniven ur lådan. Han står och kollar på hindret och funderar. Tassar lite på det. Skäller lite. Funderar lite till. Först när jag hoppat fram och tillbaka över hindret några gånger kom han på att han kunde hoppa det. Hoppade några gånger. Stannade sen till. Testade tass-target igen... Tänkte lite... Justja, hoppa skulle man. Bisse är typ fem gånger så snabb i huvudet. Det var ju länge sen han såg dom här hindren också, men han kommer snabbt på vad han ska göra. Han är också snabb på att testa olika beteenden, istället för att stanna upp och bara fundeeeera. Pietro ville inte vara med och träna idag, han ville bara ligga framför elden och mysa, men annars är han ett sorts mellanting mellan dom två. Pietro brukar också stanna upp och se ut att bara fundera, istället för att testa en massa beteenden. Skillnaden mot Logan är att när Pietro funderat klart har han oftast kommit fram till rätt svar, och sen gör han rätt. Logan tänker inte så smart när han funderar.
Mary, hon blev så uppspelt när det var hennes tur att hon var tvungen att rusa ett antal varv runt huset först och ruska på sina brandslangar. Men sen körde hon också lite hopp och slalom. Kanske blir en agility-schäfer av henne en vacker dag.

Uppdatering på "Sveriges mest förbryllade hund" + träningsrapport

Idag gick vi förbi samma ställe och Mary verkar ha glömt hela grejen. Det var ju bra.

Lite allmän träningsrapport förresten:
Körde en del fotgående, läggande, sättande, inkallning och sen platsliggning idag, med bara lite klapp och bus och stoj som beröm. Gick jättebra. Skönt att man inte behöver oroa sej för uthålligheten när man ska ut och tävla sen.
Övade också på ställanden och framförgående med klickern. Framförgående är det som det går långsammast med. Hon kan för det mesta gå några steg sådär och sen belöning, men ibland ska hon kolla på mej och ibland blir hon lite förvirrad. Det är väl bara att nöta på. Ställande går bättre och bättre.
Körde också apportering med kong-belöning. Det funkar rätt bra nu, hon väntar på signal innan hon springer och hämtar apporten och håller i den tills jag tar den. Ibland håller hon i ena kulan istället för på mitten, och ibland springer hon in i mej på tillbakavägen, men tycker ändå det funkar okej nu. När jag fått ännu lite mer flyt får jag börja att bara belöna när det blir helt rätt. Testade metall-apporten också men det funkade inte alls. Hon började tjuta och skulle attackera den. Jag ska vänta med metallen tills vanliga apporteringen sitter som en smäck, och sen börja med att bara hålla metallen.
Övade också handtarget från liggande (ska bli kryp sen är det tänkt) med klickern, och det fattar hon rätt bra nu, fast vi bara gjort det ett par gånger.

Uppletande, där är hon riktigt duktig nu på att lämna av grejerna (tidigare har hon haft en tendens att bara stapla grejerna i en hög nånstans i rutan).

Lekte också en hel del pinnlekar, pinn-intresset är jättebra nu men måste ju underhållas.

Vi passerade en hel flock med hundar och jag kommenderade Mary "fot". Gick väl sådär, fokus var minst sagt lite splittrat, men hon höll typ position iaf. Hörde en kommentar från nån av dom andra hundägarna: "Tänk om du kunde gå sådär fint vid hundmöten!" till sin hund. Stolt matte! :-D

På hemvägen så sprang Mary in i en trädgård och lyssnade inte på inkallning! Tror jag har underhållit min tidigare superinkallning för dåligt. Lekt lite för slappt som belöning. Jag såg inte exakt vad som hände i trädgården, men jag tror att hon jagade en katt som sen for in i en kattlucka, så att det bara blev några sekunders jakt och sen tillbaks till mej. Tur att inget värre hände... Sen övade jag iaf på inkallning med riktig super-kamp med vrålande galen matte och slita och rycka så svetten sprutar som belöning. Får aldrig glömma att underhålla detta!

Och gossarna, dom fick promenad med husse under tiden.

Sveriges mest förbryllade hund

Jag har funderat tidigare på att en hund kanske kan gå emot ett elstängsel utan att känna nånting för att pälsen liksom isolerar lite. Jag har sett Mary komma emot trådarna runt hästhagar ibland utan reaktion. Eller så har stängslet varit trasigt helt enkelt. Idag fick hon iaf en stöt och då såg man reaktion...
Vi gick förbi en hästhage, och en häst kom fram till stängslet och kollade lite på oss. Mary duckade då sitt huvud in under stängslet för att kolla tillbaks på hästen, men råkade nudda eltråden med ena örat. Hon studsade iväg med ett VOFF. Sen stod hon bara och kollade sej omkring, totalt förvånad. Hon tittade än hit och än dit och såg ut som om hon letade efter nånting med blicken. Jag fick intrycket att hon letade efter den som gjort illa hennes öra, att hon inte kunde fatta att det var själva staketet. Hon verkade inte misstänka mej, mina andra hundar eller hästen heller, såg ut som om hon letade efter ytterligare en varelse i närheten. Jag tänkte att hon kunde få se sej omkring och vara nöjd sen, men hon bara fortsatte och fortsatte att hänga precis bredvid staketet och spana och spana efter vad hon nu letade efter, så till slut fick jag dra med henne för att komma vidare. När jag drog med henne så släppte hon iaf hela grejen. Men fram tills dess var hon typ Sveriges mest förbryllade hund.

Men vete sjutton om man själv hade betett sej så mycket mer rationellt om man hade fått en elstöt utan att öht känna till konceptet elektricitet!

Universitetets hemlighet. Del 7.

Bissy: But how are we gonna explain that his colleagues have such devious plans?
Logan: Yes, perhaps he trusts them more than us. We gotta make something up.

Pietro: We've discovered that the biology department conducts painful experiments on animals in the basement!
Mary: Clever story.
- : What? We gotta stop them!

- : Fear not! We've come to save you!
Creatures: Wohoo! Rescue! Great!

Universitetets hemlighet. Del 6.

Sofia: So Hume was a compatibilist in the issue of... what are you doing here again?
Mary: Mum!
Bissy: There's weird stuff going on here Mum!
Logan: Your colleagues are involved Mum!

Mary: Mum is stupid who refuses to listen to us.
Bissy: Look! Mum's colleague - ! Perhaps he can help us!

Mary: Do you have a few minutes!
-: Sure, I've always got a few minutes to spare for animals!

Tränings-schemat

Mary får träna lydnad på BhK eller i stan på onsdagar och spåra på söndagar. Däremellan brukar det bli två gånger som hon får gå på hyfsat lång promenad (halvmil) och vara lös hela vägen, och då även köra lydnadsövningar samt ett rejält uppletande.
Dvärghundarna får också spåra på söndagar, men korta små spår, vilket dom nöjer sej med. Bisse och nån gång ibland Logan ska få börja hänga med Mary på lydnadsträning också (dom senaste gångerna har vi ju förväntat oss skott på BhK, inte kul tycker Bisse).
Hela gänget får gå på rejäl långpromenad (runt milen) nån gång i veckan iaf.
Det här är hundarna glada och nöjda med. :-)

Citylydnad

Idag var jag och Mary inne till stan, medan gossarna fick gå promenad med Alexander. Vi tränade olika lydnadsmoment på Sergels torg och Järntorget i Gamla stan. Det gick riktigt bra! Det går framåt med kontakten och allmänlydnaden.

Universitetets hemlighet. Del 5.

(All guest stars in the comic are anonymous.)
Person 1: Haha! Soon humanity in its entirety will be replaced!
Person 2: I long for that day!

Bissy: So they want to replace all humans with those giggling haysacks! That's sick!
Logan: We gotta stop them!

When the men have leaft:
Mary: We can't quietly sit down and watch while devious plans are acted upon. We will stop you!
Creature: Stop us, hahaha
Logan: They really find everything funny.