Litet blogg-uppehåll

Just nu är jag bra trött och sliten av detta löpande och dessa kåthundar. Orkar därför inte blogga nånting. Bloggen återkommer när hela skiten är över.

Tur att jag har tränat koppelgående

Idag blev det lite lydnadsträning med hundarna. Först ut med killarna, sen ut med Mary. Logan var såhär "ah men MÅSTE vi träna LYDNAD gu vad TRÅKIGT" som han kan vara ibland. Jaja. Åter blir jag påmind om varför det nog inte är en bra idé att anmäla honom till sökappellen, oavsett hur kul han tycker det är med specialen. Han kan tycka det är jätteskoj att träna lydnad ena dagen man gör det, nästa har han den där attityden. Det är nog inget att göra åt. Och skulle jag anmäla oss till nånting skulle han förstås, enligt lagen om alltings jävlighet, vara uttråkad på själva tävlingsdagen. Nä, det får vara.
Pietro tyckte det var rätt kul, och Bisse tyckte det var superkul. Måste träna lydnad oftare för Bissens skull.

Med Mary är det nog dags nu att börja träna lite mer seriöst, ha lite seriösa kriterier och så. Ska börja med att bara klicka när hon sitter rakt vid mej, inga mer sneda sättanden. Ska också börja öva framförgående med musmatta som target *memo to self*. Hon tycker iaf det är skitkul att bjuda på olika beteenden och få klick och torrfoderplupp. Det måste ju vara själva träningen i sej som hon tycker är så kul, jag har svårt att tro att just torrfoderpluppen har makten att hålla hennes uppmärksamhet på mej och borta från störningar som sorkar, bilar, hästar osv. På väg till fältet där vi tränade mötte vi RR-valpen, eller snarare RR-unghunden. Men Mary har blivit riktigt duktig på hundmöten, sa inte ett pip. Hon började glo på RR:n så jag fick göra ett litet koppelryck som påminnelse (men det är ju verkligen en liten påminnelse, med tanke på att hon har ett halvt decimeter brett mjukt tyghalsband på sej). Sen kollade hon så fint på mej och gick fot, och fick sitt beröm och sin foderplupp.
Tyvärr upptäckte jag att jag hade tappat kopplet ur fickan när vi skulle gå hem igen, och det var helt kört att hitta. Vill inte gå på vår slingriga väg där det kan dyka upp bilar ganska plötsligt med en okopplad Mary, så jag tog av mej min stickade tröja och knöt fast i halsbandet som ett provisoriskt koppel. Tur att jag tränat koppelgående! Den nödlösningen hade ju aldrig funkat med en hund som drog hela tiden... då hade väl tröjan slitits sönder. Men nu tog vi oss hemåt utan dramatik.

Pinne i bakfickan

Har spårat med Mary idag igen. Jag upptäckte förra gången vi spårade att det är en utmaning för henne att följa spåret när det blåser hårt. Det blir lätt att hon springer över stora ytor och "jagar" efter spåret om hon tappar bort det. Idag så la jag först som en liten apportstig vid vägkanten och sen direkt ett långt spår över ett blåsigt fält, men lät henne bara ha halva linlängden så hon inte kunde galoppera runt så mycket. Då gick det bra, och hon jobbade mer koncentrerat. Spåret var några hundra meter långt och i "trappstegs-form".
Apportstigen gick också bra, förutom att hon visar en tendens att springa ifrån mej snarare än mot mej med apporterna... Tror jag har varit lite för snabb med att plocka dom av henne några gånger, och då har hon fallit tillbaka i gamla gängor. När jag just fått hem henne så skulle hon ju bara springa iväg med grejer och leka själv med dom, vi fick jobba på att hon skulle komma till mej och leka med mej. Tror jag ska börja ha en pinne i bakfickan redan när man börjar spåret eller apportstigen, så att jag direkt kan byta med henne, och sen kasta pinnarna och byta fram och tillbaks. Så det absolut inte blir nån jobbig konkurrens-situation om pinnen.

Hundarna jobbar. del 4.

Logan: I have to solve the mystery of the disappearing robber! I can't rest, until he's behind bars!

The dogs don their Sherlock Holmes hats and start to think.
Alexander: Seriously, they're called deer stalkes, and Holmes only wore one in the countryside.
Pietro: Quiet, we're thinking!

Mary: I conclude that he's a miner!
Logan: He became a criminal since people were too soft on him! I conclude that he needs a good shouting!
Bissy: I conclude that he doesn't get enough exercise.
Pietro: What he needs is a friend who can wash his ears in front of the fire!

Behövdes bara en tvångsmatnings-session...

...nu äter han själv igen! :-D (se förra inlägget)

Pietro har tappat aptiten - och det är livsfarligt

Pietro har normalt sett väldigt bra aptit. Men en gång för några år sen så åt han nåt jox på gatan och blev illamående. Sen hade han ingen aptit på två dagar. Jag tänkte inte så mycket på det, tänkte att så fort det gått ur systemet så äter han väl som vanligt igen. Men efter två dagar utan mat började han bli kallare och kallare, slöare och slöare. Hela kroppen höll på att stänga ner. Just då hade vi åkt på en kompis bröllop, och min familj passade Pietro. Min syrra fick en snilleblixt och lånade bröstmjölks-ersättning av en kompis med bebis och mjölkfattiga bröst, och så matade hon Pietro med flaska. Då började han värmas upp och piggna till igen, och så småningom var han normal igen och åt som vanligt.
Nåt år senare hände ungefär samma sak, men då reagerade vi snabbare. Gav honom en blandning av vispgrädde och bredbar leverpastej i matnings-spruta den här gången, och han blev kvickt sej själv igen.
Jag pratade med hans uppfödare, som inte kände igen problemet... hon sa att visserligen har ju inte italienare så mycket att ta av, så dom pallar kanske inte att svälta lika mycket som t ex en schäfer innan det blir farligt, men att vara nära döden efter två dagar med knappt nån mat är inte normalt. Sen pratade jag med en veterinär, som sa att hon sett iaf några stycken såna här fall. Alla var vinthundar. Man får helt enkelt se till att hunden aldrig går utan mat, när den har det problemet.

Och nu har Pietro tappat aptiten. Han har aldrig slutat äta över en löptik tidigare, men återigen, är väl skillnad när det är en familjemedlem... Först funkade det att blöta upp hans mat och blanda i lite frolic för att få honom att äta, men sen räckte inte det heller. Jag har nu mixat lite fiskgryta (mina hundar får ju en del hemlagad hundmat, fisk- och köttgrytor som jag gör särskilt för dom) och matat honom med. En hel del kom på mej, men tror iaf det mesta kom ner i Pietro. Han är varken kall eller slö, men det är ju för att han inte fått chansen att gå utan mat, vi har reagerat direkt.
Ska köpa hem vispgrädde och bredbar leverpastej för säkerhets skull...

Kommandot "fot" har fått lite fel betydelse

Fattar inte riktigt hur det gick till, men Mary tror att "fot" översätts till "brutal helkroppstackling"? S:-/