Kungabarnet. Del 13.

Bissy: But how are we gonna do that?
Jupiter dog: I just need to find a mother who can give birth to me.

Bissy: What a bright idea I had! We switch the tentacled monster for the jupiter dog in Victoria's womb!

Jupiter dog: Don't look so shocked. Bissy's plan might work... I just need to travel to limbo to battle Victoria's fetus.

Kungabarnet. Del 12.

The dogs take a tour in the spaceship to gather their thoughts.
- Perhaps something stronger than ordinary abortion pills is needed to abort tentacle monster/human-hybrids...
- Probably.
- I guess we have to get used to the thought of the mad scientist ruling the world.

Jupiter dog: Hello, can I come in?
Mary: Look, we have a visitor!

Jupiter dog: I'm tired of flying around the universe! I want to be a grown-up Earth dog like you - it seems more fun.

Kungabarnet. Del 11.

Satisfied the dogs go back home.
Bissy: Mission accomplished!

But a few days later:
Mary: Look guys, we've got a letter from the mad scientist!
Bissy: What a big envelope!

The envelope contains an ultrasonic picture, taken AFTER the dogs' coup...
Mary: We failed!
The boys: But hooow?

Är det bara vi...

...som har hundar som låter extremt konstigt? Nyss var det Mary som höll på och sa nånting. Lät ungefär som "Golliwog, golliwog". Uppenbarligen önskar sej Mary en rasistisk negerdocka till jul.

Kungabarnet. Del 10.

Pietro hides behind a potted plant with a blowpipe and abortion pills.

Inkallnings-skryt!

Mary Marvel var en riktig jakttok från dag ett. Nåt av det första hon gjorde när vi fått hem henne vid nio veckors ålder var att ta upp ett rådjursspår (var lite snö på marken den dagen) och dra iväg. Det gick iofs att ropa tillbaka henne med mycket hojtande och viftande med armarna, men ändå. Bilar, cyklar, hästar och allt annat som rörde sej skulle hon också jaga.

Jag hade henne i koppel för det mesta, hade henne lös ibland och övade kontaktövningar, gjorde skitmycket skvallerövningar (fick typ trycka in godis eller leksak i käften på henne när hon var som mest fixerad), spårade människospår för att ge henne lite andra lukter att intressera sej för, och övade inkallning. I våras kändes det som att alltihop satt rätt bra, och jag brukade gå med henne lös. Men så en dag så drog hon ändå helt oväntat iväg på ett rådjursspår och var totalt döv. Kom tillbaka efter några minuter iofs (och utan att vara blodig...) men ändå. Strax därefter var vi på Kista BhK och råkade ut för att en hare for ut på appellplan (j-a kamikaze-hare! Vad ska den på appellplan att göra?) rätt framför Mary, och hon drog efter in i skogen, fast även denna gång kom hon tillbaks ganska snart och oblodig.

Ja hur som helst. Insåg att jag måste få bättre inkallning. Såhär tänkte jag: Hunden vill ju jaga för att den får en adrenalin-kick av jakten. Det är därför jakten är så oemotståndlig för hundarna som väl jagat in sej, dom har lärt sej att springande djur=jordens kick. Men man borde ju istället kunna lära hunden att den får jordens adrenalin-kick av att komma på inkallning, och så blir inkallningen helt oemotståndlig istället.

Hade hunden i lina en period och övade på följande sätt: Jag använde hennes namn för det mesta när jag ville att hon skulle komma. Men kanske två gånger per promenad använde jag istället kommandot "kom", som jag bestämt mej för att öva upp till ett "super-kommando". När hon vände och sprang emot mej så vrålade jag för full hals och visade tänderna samtidigt som jag rusade henne till mötes, och sen slet jag upp ett kampskinn ur fickan (om jag nån gång gör detta utan att ha kampskinn på mej får jag helt enkelt köra med bara händerna och armarna...), och sen fajtades vi som GALNA - jag hoppar, sliter, rycker, vrålar och morrar som en total dåre, och hunden också. Vi fajtas tills vi är helt andfådda och jag har ont i armarna, sen är det bra.

Numera har jag lagt undan långlinan igen. Hon har vänt och kommit när jag ropat "kom" bl a när vi gick förbi en gård där en hund kom rusandes ut mot boningshuset och sprang mot Mary i full karriär vilt vaktskällande, och när vi gått förbi ett par svanar som lyfte och flög iväg och Mary ville följa efter. Idag kom det ett riktigt eldprov! Gick på ett stort fält, och Mary var kanske fyrtio-femtio meter bort och busade runt. Rätt som det är for en katt upp ur gräset och drog som en oljad blixt rätt framför Mary. Hon hann väl förfölja katten några meter innan jag fick mål i mun och ropade "KOM!", men då vände hon på en femöring och rusade tillbaks till mej.

Nu känner jag verkligen att inkallningen sitter som berget... det där med katten måste ju vara nåt av den största frestelse som en hund med stor jaktlust kan råka ut för.

Jag menar självklart inte att alla ska träna såhär, många hundar skulle väl inte alls tycka att det jag beskrev ovan skulle vara en belöning, en del skulle väl även bli rädda för matte... Men har man en hund med mycket drifter kan det nog vara ett bra tips att försöka göra nåt riktigt "adrenalin-rusigt" som belöning vid inkallning!

Kungabarnet. Del 9.

Under cover of Mary's explosion Logan uses his bark powers to bark a hole in the back wall of the castle.

Bissy and Pietro enters the castle and sniffs out Victoria.

Bissy hides behind a hat.
Victoria: What a bang!

Pietro får en chock

Var inne i stan idag med gossarna. Alltid lika uppskattad aktivering att följa med till innerstan och lukta på alla lukter... Varje gång vi passerar en affär eller ett matställe med dörren öppen så spanar dom in och vädrar med sina små nosar också. Det är väl en massa information som dom tar in på det sättet... Dom är så söta.
När vi skulle hem så var det rätt fullt i pendeltåget, så vi fick stå upp. Pietro började dock smickra in sej hos en tjej som satt bredvid oss, och hon lät honom sitta i hennes knä. Ett tag. Sen ville tjejen läsa en bok och satte ner Pietro på golvet igen. Pietro blev helt chockad över denna behandling! Han tittade på mej, tittade mot tjejen, drog i kopplet och pep... han skulle bara upp där igen... hennes knä var PIETROS plats, inte nån dum boks!
Bortskämda lilla knähund alltså.

Mary blev påhoppad

En konstig och obehaglig grej hände när jag var ute och gick med hela flocken. Vi mötte en tjej med en aussie på en stig. Jag tänkte gå av stigen med min flock och låta dom passera, men rätt som det var så rusade aussien (som var lös) mot oss. Det tog några sekunder innan jag fattade att hunden faktiskt var aggressiv och ville ge sej på Mary. Det var flera år sen nån aggressiv hund försökte hoppa på min flock - dom flesta hundar verkar inte vilja ge sej på en hel flock när dom är ensamma, och sen vi flyttade hit ut i skogen så möter vi inte så mycket andra hundar öht. Iaf fick tjejen tag i sin hund. Mary blev först rädd (hon som är så stentuff annars!) när hunden försökte bita henne, hon tjöt och sprang runt sin trögt reagerande matte, men när tjejen tagit sin aussie så vågade Mary spänna sej och skälla surt på den andra hunden. Hon ruskar ju iaf snabbt av sej jobbiga händelser, som tur är. Aussie-matten verkade genuint chockad och sa att hennes hund aldrig gjort nåt sånt innan.
Weird.

Kungabarnet. Del 8.

The dogs soon come up with a cunning plan to act upon. The first step is Mary dressing up like an insectoid from another dimension.
Mary: The revolution is here!

All security guards rush out from the castle.
Guard: Stop the monster!

Mary blows herself away.

Bodyruset!

Här skriver Fredrik Strage om förra årets Bodyrus.
Här peppar han inför årets evengemang
Jag tävlade inte i år (förra året kom jag faktiskt tvåa i damklassen!) men hade ritat fina skyltar att märka ut banan med. Sammanlagt gick jag banan tre gånger. Första gången gick jag och Tobias och rekade. Eftersom vi båda två totalt saknar lokalsinne så vimsade vi bort oss flera gånger. Andra gången var vi beväpnade med gul-svart-randig bred tejp och skyltar, och så märkte vi ut banan så noga att ingen skulle ha minsta möjlighet att snurra bort sej. Förra året hade Stefan och Alexander, båda med utmärkt lokalsinne, märkt ut banan med diskret brun packtejp, och det slutade med att ett helt gäng synthare sprang fel. Med två virrpannor som förstår vart det är lätt hänt att man tappar bort sej och rejäla skyltar och knallig tejp gick det bättre, alla hittade som dom skulle. Tredje gången jag gick banan var när hela eventet var över, och vi skulle packa ihop alla skyltar och slänga all tejp igen.
Herrklassen vanns av Mikael Andersson på 8,24 minuter, vilket får sägas vara en imponerande tid på sträckan 2,42 km om man har stålhättor på tårna och en flarra vin i kroppen. Men tydligen är han orienterare, så det förklarar väl en del. Tvåa Fredrik Forsström på 9, 46, och trea Johannes Harg på 9, 55. I damklassen vann Emma Nylén på 10, 28 (hon var också 6:a totalt), tvåa Anna Johansson på 10,37 och trea Hanna Hultman på 11.11. Mike Cooper och Nic Toupee kom sist på 34,23 minuter... Det är banne mej en bedrift och värt att nämna att ta så lång tid på sej för att komma runt 2,42 km bana, det gick mycket fortare för mej och Tobias när vi klistrade skyltar! Yngsta deltagarna var Egil och Dessi Vilcans, som nog var runt lågstadie-åldern sådär... Men ordentliga kängor hade dom! Egil och Dessi stod dock över det öldrickande som övriga deltagarna ägnade sej åt under uppvärmningen.
Lite mer folk i år än förra året... Förhoppningsvis fortsätter evengemanget att växa!

Drömmen om våra husdjur

Jag drömde att vi hade fem djur: Tre hundar, en katt, och ett genmanipulerat djur som var en blandning av hund och apa.
Jag gissar att Pietro var inspirationen till den sistnämnda.

Kungabarnet. Del 7.

Bissy: We don't have time to worry about where the mad scientist has gone. We gotta get abortion pills to stop his plans!

Thiefboy is sent off to steal the abortion pills.
Pietro: It seems slightly immoral to steal from a hospital...
Bissy: It's for a good cause!

Bissy: Now we only have to get the pills into Victoria...
Logan: For that, we need a cunning plan!

Födelsedagar

Har haft lite stressigt en period, så bloggen har legat nere lite... Nu vaknar den till liv igen.
Mary har fyllt ett år. Vi var inne till stan ett par dagar innan och köpte födelsedagspresent i förskott. En "boomer-ball" (en stor boll i hårdplast) som hon kan rulla runt i trädgården, och en kong. Väldigt uppskattat båda delarna.
Även mina små-svågrar har fyllt. Arvid (elva) och Alfred (fyra) fyller ganska nära varandra, så vi ger dom presenter samtidigt. Adam (åtta) måste förstås också få nån liten grej fast han inte fyller just nu - så är det ju med barn.
När vi är bjudna till deras familj så går inbjudan till mej, Alexander och Pietro. Inte dom andra hundarna. Arvid är lite hundrädd, och Bisse och Logan skulle öht inte uppskatta att vara med ett gäng busiga och högljudda barn. Bisse blir lite skrämd i såna lägen, medan Logan ska spela polis och ordningsman. Men Pietro är både liten, totalt o-skrämmande, tålmodig och gillar barn. Ffa hos Alfred är Pietro väldigt, väldigt populär. Alfred ska proppa i honom köttbullar precis hela tiden - jag och Alexander försöker se till att Pietro inte blir alldeles övergödd, men det är inte så lätt. Sen ska han också undersöka Pietros anatomi i detalj. Kolla hur handleden ser ut, hur benen i tårna hänger ihop, titta i öronen och munnen osv. Han deklarerade dock att Pietro varken hade bakterier eller loppor i ögon och mun. En framtida veterinär kanske?