fredag 23 december 2011

Positionering - hemligheten bakom fint koppelgående

Jag, Mary och Alexander åkte in till stan en dag. Mary blev oerhört uppspelt och verkade helt ha glömt bort vad coolt hon har tagit dom senaste stadsbesöken. Hon drog som sjutton i kopplet när vi skulle uppför trappan från pendeltåget, så Alexander körde med att stanna när hon drog och gå framåt när kopplet slaknade för att påminna henne om hur man gör. När vi då kom upp från trappan så kommer en vilt främmande man och börjar prata med oss. Jag utgick ifrån att han skulle fråga om vägen nånstans, så det tog ett tag innan jag fattade att han stod och instruerade oss i koppelträning. Enligt mannen så gjorde vi helt fel. Man ska lära hunden att gå fint i koppel genom en metod han kallade "positionering". Den skulle gå ut på att man, utan att dra i kopplet, kliver framför hunden och ställer sej ivägen för den varje gång den försöker dra. Detta illustrerade han genom att börja ställa sej framför Mary hela tiden. Mary blev ju nyfiken på vad han höll på med, denna vilt främmande människa som helt plötsligt börjar studsa hit och dit rätt i hennes synfält, och följde honom med blicken, vilket han säkert tog som ett kvitto på att "positionering" är rätt metod om man vill ha en uppmärksam hund. Men lycka till att göra detta i en normal situation utan att dra i kopplet.

Vi liksom bara "jaja" och gick vidare. Alltså, om man envist ställde sej framför hunden varje gång den försökte dra så skulle det säkert kunna funka på samma sätt som "stanna när kopplet blir sträckt" kan funka, eller Memea Mholins metod att ta in hunden till sidan varje gång den drar kan funka... Man lär helt enkelt hunden att den inte kommer nån vart med att dra. Men att det skulle vara otroligt mycket mer effektivt med "positionering" jämfört med nån annan metod har jag lite svårt att tro. Gissningsvis hade väl mannen bara erfarenhet av ganska lugna hundar, och såna är ju lätta att lära att gå med slakt koppel oavsett metod. Och f ö är det ganska oartigt att hoppa fram till vilt främmande människor och börja ge oönskade hundlektioner.

Mary var dock lite väl uppspelt på hela promenaden. Det måste till fler stadsturer tror jag minsann, verkar vara en färskvara det där med att uppföra sej fint i city.

Inga kommentarer: