Kattunge vs hundar

The Black Beatle. del 6.

The entire population is sucked in by the psychedelic tones...
People and cat: Strawberries...

the Black Beatle. del 5.

 Excited, Mary runs back home.
Mary: Guys! I've got the power to hypnotise criminals with psychedelic music!
Logan: Cool!

 Bissy: We should use your ability to completely wipe out crime!
Mary: Good idea! But how?

Logan: We can take advantage of the fact that I've got my own TV show! We can play at Logan Time! We'll reach practically all of Sweden that way!

Ytterligare en rant med sexistiska grejer jag stör mej på i kulturen:

Ytterligare en rant om SEXISTISKA GREJER I KULTUREN JAG STÖR MEJ PÅ!
- Asexuell kvinna möter sin one true pen... LOVE och börjar få orgasmer på löpande band. Exempel: Fifty shades, diverse skit av Sidney Sheldon.

Alltså, man har en kvinna. Som har NOLL sexdrift. Som aldrig ens tänker en snuskig tanke. Som aldrig ens onanerar. So far so good. Sexdrift, som allt annat, följer väl en normalfördelningskurva, och vissa ligger ute i ena änden. MEN. Sen möter hon sin one true pen... LOVE, och då PANG bara så blir hon jättekåt, fast eftersom hon aldrig varit det förut i hela sitt liv fattar hon knappt vad det är för mystiskt som händer i kroppen, och så börjar dom knulla, och orgasmerna bara PANG BOM EXPLOSION väller fram!

För att verkligen se hur konstig och otrolig denna händelseutveckling är så kan man ju leka med tanken att det handlade om nånting annat än sex. Anta t ex att en person hade jättedålig aptit, och under varje dag i hela sitt liv bara pressat i sej lite mat eftersom man ju är tvungen. Sen en vacker dag får personen smaka en stuvning med blek taggsvamp. Av en slump har personen aldrig tidigare ätit just stuvning med blek taggsvamp. Och just denna maträtt utlöser en STORM av hunger hos denna tidigare totalt mat-ointresserade person. Hen börjar nu VRÄKA i sej stuvning med blek taggsvamp hela DAGARNA, bara frossar så det står härliga till!

Eller såhär: En person har absolut ingen humor. Har aldrig förstått sej på komedier, skrattar aldrig när nån drar ett skämt. Så har det varit i hela personens liv. Men så en vacker dag råkar personen se sketchen "den bästa sommaren" från Grotesco säsong 1. Och just denna sketch visar sej vara nyckeln som magiskt låser upp dörren till personens hittills dolda skattkammare av skratt! När hen får se "den bästa sommaren" så VIKER hen sej helt plötsligt av skratt, hen bara rullar runt på golvet framför TV:n och håller sej krampaktigt om magen och får knappt luft för att det är så himla roligt.

Alltså ni ser ju själva hur dumt det är? Enda anledningen jag kan komma på till att folk hittar på idiotiska historier om asexuella kvinnor som helt plötsligt blir superkåta orgasm-maskiner när dom träffar rätt ku... snubbe, är att man vill ha en hjältinna som uppfyller det dubbelbestraffande kvinnoidealet "var INTE en SLAMPA men var INTE heller TRÅKIG i SÄNGEN". Och då blir det såhär konstigt.

Fortsättning på sexistiska grejer jag stör mej på i kulturen:

- När det gnuggas in att en kvinnlig karaktär verkligen uppfyller det dubbelbestraffande kvinnoidealet "se perfekt ut men skit i ditt utseende" (för fula tjejer är ju URK, men kvinnor som ägnar tid åt sitt utseende är ju ytliga bimbos). Exempel: Lisbeth Salander. Hon är smalare än en fotomodell! (Hur fan är det ens möjligt, utan att vara väldigt svårt sjuk?) Hon har modell-perfekt ansikte! Men hon skiter i sitt utseende och äter skräpmat hela tiden! Hon är bara född perfekt! OCH så upplåter hon gärna sin unga perfektion åt kåta medelålders karlar! Vilken brud!

- Relaterat till ovanstående: När en historia berättas i jagform (eller iaf från POV) av en kvinnlig karaktär, och författaren desperat vill få fram både att a) hon är vrålsnygg, och b) hon har ingen ANING om hur snygg hon är, hon är ÖDMJUK och OSÄKER, absolut ingen stöddig bitch som vet om att hon är snygg!
Alltså, jag säger inte att det inte existerar kvinnor som både är vrålsnygga och gravt osäkra på sitt utseende. Klart det gör. Men om en sån kvinna t ex skrev dagbok och beskrev sitt utseende skulle det väl låta ungefär såhär: "Fy vad jag hatar mina groteska celluliter på min slappa röv, och mina sladdriga hängbröst, rynkorna som samlas i påsarna under ögonen - jag ser inte klok ut!". Även fast hon egentligen har mindre celluliter (alla har ju NÅGRA) och fastare röv än genomsnittet, brösten bara hänger typ en centimeter längre ner utan bh än med, och man måste trycka ansiktet mot badrumsspegeln för att se dom där rynkorna. Men alltså, om nån som på riktigt var väldigt osäker på sitt utseende skulle beskriva sej själv, så skulle ju resultatet bli en text där läsaren omöjligt kan lista ut hur snygg jag-personen egentligen är.
Så istället skriver författaren nåt i stil "Jag tittade mej i spegeln, och retade mej som vanligt på hur långa, smala och rangliga mina ben var, hur brösten var oproportionerligt stora i förhållande till resten av kroppen, mina stora runda dumma ögon med fladdriga ögonfransar" osv.
Exempel: Stephen Donaldsons spegel-serie. Twilight-Bella.

Topp tio sexistiska grejer som jag stör mej på när jag stöter på det i kulturen:

1. När kvinnor konsekvent framställs som mindre intelligenta och/eller moraliskt högstående än män. VÄRST! Detta innebär direkt att man antingen kastar verket ifrån sej, eller eventuellt uppskattar det som oavsiktlig humor för att det är så dumt. Exempel: The walking dead.
1. (Alltså delad förstaplats): När man romantiserar sjuka misshandelsförhållanden, framhåller kontrollerande, manipulerande och stalkande beteende som tecken på äkta kärlek. Exempel: Twilight.

2. När man gjort film av en serie eller bok och mesat ner dom kvinnliga karaktärerna. Exempel: Första X-men-filmerna.
3. Min speciella pet peeve: När kvinnliga actionhjältar har sjukt opraktiska kläder, bara för att dom ska vara sexiga. Exempel: Catwoman i senaste Batman-filmen. Stilett-klackar är INTE praktiska om man ska springa, klättra och köra kampsport! Spelar ingen roll att det är riktiga knivar som hon kan stickas med, det skulle vara SJUKT opraktiskt i verkligheten och hon skulle få dyngspö hela tiden av män i fotriktiga skor! Och varför snöra åt midjan jättesmalt i korsett? Borde det inte vara viktigare att kunna andas ordentligt? Också mycket vanligt i seriernas värld.
4. När det ska föreställa empowering och feministiskt när kvinnor sextrakasserar män. Exempel: Samantha i Sex and the City i vissa avsnitt.
5. När vuxna kvinnor pratar med lite barnslig röst sådär, har flickaktiga manér och gör sej yngre än dom är. Exempel: Carrie i Sex and the City.
6. När bara männen får vara svåra, djupa och tungsinta medan alla kvinnor ska vara så härligt jordnära och rejäla. Exempel: Sandman.
7. När fula män konsekvent paras ihop med snygga brudar. Allra värst när kvinnor betraktas som ytliga om dom inte faller för fula men snälla killar, medan det anses helt givet att männen blir kära i kvinnorna pga deras yttre. Exempel: Oändligt många.
8. I en TV-serie eller film: När alla kvinnor är nerbantade medan dom flesta männen har trivselvikt. Detta hamnar långt ner eftersom man tyvärr är så himla van. Kanske iofs hade varit högre upp om jag själv hade haft viktnoja. Exempel: Vänner, Boston Legal.
9. När man trycker in massa omotiverade nakna bröst och underliv. Exempel: Game of Thrones. Detta bryr jag mej i ärlighetens namn inte så himla mycket om.
10. När det typ inte är några kvinnor med alls. Exempel: Sagan om Ringen. Bryr mej inte så mycket om detta heller, även om jag blir extra glad när jag upptäcker att det kulturella fenomen jag just konsumerar klarar Bechdel-testet.

En lista på transpersoner i seriernas värld

1. Kismet (Marvel). Några galna vetenskapsmän försökte skapa en übermench. Första försöket kallade dom Adam, men han gjorde uppror mot sina skapare och drog. Andra försöket kallade dom Paragon, som också gjorde uppror. Paragon fick sen telepatisk kontakt med Adam, blev kär i honom, och bestämde sej för att göra om sin kropp från jättestor muskulös man till timglasformad sexig superbrud. Hon lyckades inte bli ihop med Adam som hon ville, men hade iaf en superhjälte-karriär. I en version blev hon så småningom ihop med och fick barn med superhjälten Quasar istället.

2. Wanda (DC). I Sandman-historien "a game of you" träffar vi transkvinnan Wanda, bästa kompis med huvudpersonen Barbie. Tyvärr går det illa för Wanda och hon dör på slutet, krossad i en kollapsande byggnad. Vi får reda på sen att Wandas familj aldrig accepterade henne som kvinna utan var helt jävliga. Okej, det är ju realistiskt, sånt händer. Det jag tycker är riktigt jobbigt är att även MÅNGUDINNAN mobbar Wanda och tycker att hon inte är nån riktig kvinna, eftersom hon inte har en livmoder alternativt dubbla X-kromosomer (lite oklart exakt hur mångudinnan definierar "kvinna", men Wanda räknas iaf inte).

3. Lord Fanny (DC/Vertigo). Fanny är en transkvinna, häxa och medlem i hemliga motståndsrörelsen The Invisibles som kämpar mot stora politisk-ockulta konspirationer. En lite konstig grej är att Fanny kallas "transvestit", fast serien slår fast väldigt tydligt att hon är en kvinna. Men detta var på nittiotalet, terminologin kanske var annorlunda då? Man kanske sa transvestit om transkvinnor som inte ville operera sej? Ja hur som helst, Fanny mobbas iaf inte av några gudar utan får vara häxa (vilket enbart är för kvinnor i den här världen). Hon har en tuff bakgrund, växte upp i slummen, har tidigare varit prostituerad och blivit våldtagen och misshandlad av torskar. Men hon framställs aldrig som nåt stackars offer, utan är en skitcool hjältinna som flera gånger räddar övriga gänget.

3. Rebis (DC). Rebis uppstod när den manliga superhjälten Larry smälte samman i en bisarr process med kvinnliga läkaren Eleanor. Exakt hur Rebis ser ut under dräkten vet vi inte, men hen har iaf både bröst och en bula i skrevet. Rebis kan flyga, har PSI-krafter, radioaktiva krafter, är super-intelligent, och mer eller mindre odödlig. Hen kan förvandla sej till en ring av grön eld, och ur elden kommer ett ägg. I ägget ligger en ny Rebis-kropp. Om Rebis sen dödas så förs hens själ över till den nya kroppen i ägget, som kläcks fram, och Rebis lever igen.
 Rebis tillvaro kanske verkar ganska avlägsen från verkliga transpersoners vardag, men ett problem delar hen iaf med många människor i verkligheten - en gammal kompis till Larry envisas med att kalla henom "Larry" och referera till henom som "han" hela tiden.

4. Och så den allra konstigaste - Danny the Street (DC). Danny är en gata som har ett medvetande. Han kan meddela sej med folk som går på gatan genom att exempelvis producera lappar med text på från olika källor. Han kan också teleportera sej mellan olika städer. Ena stunden är Danny en liten parallellgata till nån större gata i New York - nästa stund finns bara byggnader där Danny tidigare låg, och nu finns Danny istället i Paris. Dannys alla meddelanden är skrivna på gammal brittisk bögslang. Han är också transvestit. Nu undrar ni - hur kan en GATA vara transvestit? Hur är det möjligt, ens om man köper den här bisarra premissen med en teleporterande medveten gata?, Jo, på Danny ligger en massa affärer som säljer tydligt "manliga" grejer, som fiskeutrustning och vapen, men dom är "kvinnligt" inredda med en massa rosa och pynt.

Eventuellt får man räkna in Marvels Sasquatch också. Han började som en cis-man, men sen transporterades hans själ över till en kvinnokropp. Han försökte anpassa sej till att vara kvinna, men det funkade inte och var skitjobbigt. Till slut lyckades han iaf få tillbaka sin manskropp. Så kan det gå i superhjältarnas värld.