Elsa och de håriga kusinerna

I helgen hälsade jag, Alexander och alla våra hundar på mamma och pappa. Min syster Anna, hennes sambo Robert och deras lilla dotter Elsa kom också över en sväng, och Elsa fick återigen hälsa på sina "håriga kusiner".
Favoritkusin är Mary.

Elsa visade också att hon inte bara inspireras av katter i sitt beteende, utan av hundar också, när hon plockade upp en av Marys bollar och började krypa runt med den i munnen... Vi hann inte stoppa henne förrän hon redan var igång, men vi tröstade oss med att hundar ju lär ha ganska rena munnar överlag.

Sen återgäldade Elsa lånet av bollen genom att låna ut sin napp till Mary. Denna gång blev dock nappen ordentligt tvättad innan Elsa fick tillbaka den...

Logan har dock en lite annan inställning till små barn:

Miniatyriseringen. Del 1.

Översvämmad Sörmlandsled!

Nyligen så försökte vi vandra från Nynäshamn till Hemfosa, med misslyckat resultat pga vattenbrist. Istället för att tälta vid sjön Muskan som vi hade planerat, så fick vi åka hem samma kväll från Ösmo. Men nu tänkte vi gottgöra detta och vandra en mil från Hemfosa till Muskan, tälta där, och sen en halvmil till Ösmo station och hem igen. På måndagen, när vi startade, var det fint och soligt. Inga problem med vädret, tänkte vi!
Vad vi inte hade räknat med var att leden till stora delar skulle vara översvämmad pga att det tidigare regnat så enormt mycket.
I början av vandringen var det mest backe upp och backe ner, men så kom vi in i ett långt område som iofs brukar vara lite sumpigt, men där det ska ligga spänger där det behövs. Nu var hela detta område förvandlat till ett träsk. Det fanns inte tillnärmelsevis tillräckligt med spänger, och de spänger som faktiskt var utlagda var på många ställen översvämmade de också, så att vattnet låg en till två decimeter över träet. Det blev helt enkelt till att ta av sig skor och strumpor och vada fram långa sträckor. Vi hade läst på Sörmlandsledens hemsida att detta område skulle ha ett fantastiskt fågelliv, men det såg vi ju inte mycket av, eftersom vi hade fullt upp med att öht ta oss fram. Vi föreställer oss dock att något i den här stilen pågick alldeles bakom ryggen på oss:

Vid ett tillfälle skulle vi gå på en spång över en å (som inte var utritad på kartan - förmodligen är det ingen å där mer regnmässigt normala år). Mary tänkte simma över, men hon tänkte inte på att hon ju hade fyra liter vatten på ryggen. Jag fick dra upp henne på spången igen med hjälp av selen.

I övrigt: Hundarna blir extra vaktiga när vi är ute på vandring.De vill sätta igång och skälla som sjutton ifall någon kommer gående förbi när vi t ex sitter och lagar lunch på trangiaköket. Det går bara att få ordning på dem om vi faktiskt håller i dem, men inte om vi bara säger till dem på håll. Lite pinsamt. Men de verkar tänka att man måste vara extra mycket på sin vakt ute på såna här äventyr.
Mary blev också supernyfiken och fokuserad på någonting vid lunchen, och vi fattade först inte vad saken gällde. Men så såg vi att ett litet ekorrbarn sprang omkring vid trädet som hon satt bunden vid - hen ville uppenbarligen upp i just det trädet. Inte konstigt att Mary reagerade. Vi fick flytta Mary till ett annat träd. Ekorrbarnet var iaf väldigt söt!

Efter förra gångens vattenbrist så hade vi förberett oss rejält och tagit med oss tio liter. Det räckte precis till en och en halv dags vandring! Men detta innebär ju också att vi bar ordentligt tungt. Min rygga vägde c:a 20 kg. Så med en massa backe upp och backe ner, vadade genom träsk och alltihop med tjugo kg på ryggen, så kan ni tro att vi var redigt trötta när vi till slut kom fram till platsen där vi bestämt att vi skulle slå läger! Det var lite knepigt att hitta en någotsånär platt plätt att slå upp tältet på, men till slut hittade vi ett ställe som fick duga. Det var iofs lite rötter under där vi skulle sova, men vi har ju med oss värsta luftmadrassen, inte bara liggunderlag. Så värt att bära ett par extra kilon för att få sova på en rejäl, mjuk luftmadrass!

Nästa dag sedan var det hur lugnt som helst. Bara normal stig att gå på, inga träsk att vada igenom. Dock kunde vi inte, som vi ursprungligen planerat, bara ta pendeltåget tillbaka från Ösmo till Hemfosa där vår bil stod och väntade. Alla tåg var inställda pga banarbete. Vi hade trott att det skulle finnas någon vanlig ersättningsbuss, men de vanliga bussarna kör visst inte ut till lilla hålan Hemfosa. Istället satt en skylt uppe vid busshållplatsen om att man skulle ringa Kerstins Taxi (så fick man alltså åka gratis med SL-kort). Sagt och gjort. Chaffören konstaterade att det hela inte verkade riktigt genomtänkt, då Kerstins Taxi tydligen också kör skolbarnen i området, och att deras bilar därför måste vara helt allergivänliga, men nu när de hade detta uppdrag så skulle de också köra folk med hund eftersom man får ha med sig hund i kollektivtrafiken. Men han konstaterade lakoniskt att bilen väl fick saneras på SL:s bekostnad efter att våra monster suttit där och hårat, och att det hur som helst inte var hans problem.

Till slut var vi alltså hemma. Det allra första vi gjorde var att schamponera först Logan och sedan Mary... Kan säga att det behövdes, efter allt vadande genom träskmarker!

Behövdes ingen ark

Det har till slut slutat regna. Skönt! Då behöver vi trots allt inte samla ihop alla gamla vedklabbar som blivit över från vinterns eldande i kaminen, bygga oss en ark, inreda den med kamrar och bestryka den med jordbeck och utan och innan medan Herren fördärvar allt kött på Jorden.

Vakt i regnet

Logan hänger ofta länge ute på tomten och håller vakt. När han vill komma in så går han bara till dörren och skäller, så släpper vi in honom. Men igår så insåg vi plötsligt att han varit ute i flera timmar i regnet. Han tar uppenbarligen sina plikter som vakthund på stort allvar.

En förmiddag med fint väder då jag jobbar hemma

...då ser det ut såhär:

Logan, Bisse och Mary håller matte sällskap på tomten, medan Pietro absolut inte går upp ur sängen innan (kvällsjobbande) husse gör det!

Vandringsfoton

Övningstältande på tomten i slutet av april:

Vandring Handen-Paradiset-Handen med övernattning i Paradiset i maj:

Den här jättestora sovsäcken har en bisarr bakgrundshistoria. Jag ville ha en jättestor sovsäck med plats för både mig, Alexander, Bisse och Pietro, men jag visste inte att det fanns att köpa. Jag hade aldrig sett en så stor när jag kollat runt i vare sig fysiska vildmarkslivs-affärer eller nät-dito. Jag diskuterade dock med några kompisar på Facebook ifall det skulle gå att sy en sån av några stycken normalstora sovsäckar, och lo and behold - i nästa stund dyker flera annonser för jättesovsäckar upp i högerspalten på datorn! Snacka om att lillebror ser dig!

Dag 2 var det finare väder och varmare:

Här är till sist vår vandring från i söndags som vi fick avbryta på kvällen pga vattenbrist:

 Mary badade på vägen.

 En övergiven busskur mitt i naturen.

Lunchpaus.

 Alexander och gossarna. Logan vägrade titta in i kameran.

 Jag och Mary.

Lite misslyckad vandringshelg på Sörmlandsleden

Denna helg hade vi planerat att vandra Sörmlandsleden med alla hundar från Nynäshamn till Hemfosa. Bil de 4 km till Tungelsta station med alla hundarna och all packning. Sen pendeltåg från Tungelsta till Nynäsgård. Vandra från Nynäsgård, lite förbi Ösmo, och slå läger vid en rastplats vid en sjö. Vandra därifrån till Hemfosa på Söndagen, och sen pendeltåg från Hemfosa till Tungelsta igen och hem. Så var planen. Det blev dock inte riktigt så.

Lördagen bjöd på strålande sol. Det blev riktigt varmt och svettigt. Vi kom dock till en fin sjö strax utanför Nynäsgård, där Mary förstås ville hoppa i vattnet och bada. Gulliga Mary plockade ett näckrosblad och gav åt mig... Sen fick jag kasta lite pinne åt henne i vattnet.

Vi vandrade sen vidare i hettan. Vi hade med oss 8,5 liter vatten - och det gick åt i snabb takt kan jag säga!

Trots hettan så knatade Logan på bra mesta delen av vägen, men ett stycke fick jag bära honom. Det inkluderade etappens enda riktigt jobbiga klättring. Det var tungt... men det gick. Logan slappnade av och bara hängde som en trasdocka i ringsjalen medan matte kämpade och slet.

Framåt kvällen hade vi vandrat klart den etapp vi var på, och var nästan framme vid Ösmo. På Sörmlandsledens hemsida så stod det att "vatten finns genom allmänna arrangemang i bebyggelsen vid etappens ändpunkter". Vi tolkade detta som att när leden väl svängde in i Ösmos bebyggelse, så skulle det finnas någon form av offentlig vattenkran eller brunn. Men icke! Leden gick ganska nära en idrottsplats, så vi tänkte att det kanske var den de syftade på? Vi gick dit, och frågade folk där, men ingen visste var man kunde fylla på vatten... Idrottsplatsen bestod f ö mest av en stor fotbollsplan samt ett par mindre byggnader som såg igenbommade ut.
Till sist insåg vi att de nog menat, på hemsidan, att eftersom Ösmo är ett samhälle där det typ finns affärer och sådär så går det alltid att köpa vatten. Vi hade dock inga pengar på oss eftersom vi planerat två dagars vandring, inte shopping. Vi började ändå gå mot centrum med någon sorts vag plan att fråga på t ex ett snabbmatsställe om vi fick fylla på vattenflaskorna där...

Men till sist sa Alexander att han var trött på denna jakt efter vatten och ville ge upp. Sagt och gjort: Vi gick till Ösmo pendeltågsstation, åkte tillbaka till Tungelsta och åkte hem samma helg.

Känner oss lite besvikna på Sörmlandsleden över detta måste jag säga. På alla andra etapper så skriver de ut så noga och precist vart man kan få tag på vatten - och man är ju liksom beroende av att kunna få det om man ska vara ute två dagar i sträck. Iaf när det är såhär varmt. Att bära med sig mycket mer än 8,5 liter känns inte direkt realistiskt.

Faran med att somna i solen

Idag har det varit riktigt sommarväder. Har suttit ute på tomten en stor del av dagen och jobbat. Noterade lite i ögonvrån att Logan somnade i solen, men tänkte inte så mycket mer på det.
Lite senare kom han in i huset och såg helt groggy ut. Jag blev skitorolig och trodde det var något seriöst fel på honom... Men han blev normal igen så fort han vilat i skuggan på verandan ett tag. Han hade väl blivit överhettad av att ligga och sova i solen!
Memo to self: Räkna inte med att hundarna alltid klarar av att reglera på egen hand att de inte steker sig i solen alltför mycket. I alla fall inte gamla gubben Logan.

Hårcykler

Jag håller på och sparar ut håret. Det går i cykler det där, ibland långt, ibland kort. Cyklerna styrs av följande fenomen:

Färgglada gympaskor

Jag hade slitit ut mina gamla dyra gympaskor ( det förra köpet), så det var dags att köpa nya. Denna gång fick jag både stå på fotlådan och en fotplatta. Det kändes gediget och bra. Säljaren plockade sen först fram ett par sobert svartvita gympaskor! Jag blev enormt förvånad. Jag trodde öht inte gympaskor för damer tillverkades i sobra färger. Självklart passade dock inte dessa. De som visade sig passa var mönstrade i vitt, knallrosa och neongult. Ihop med mina neongröna technobabble-strumpor har jag nu alltså förmånen att se ut som en total dåre i joggingspåret under ännu ett år.

Tvättmaskinsinstallatören kommer

Stadsträning med Mary

Att jag och Mary någonsin ska komma ut och tävla verkar ju allt mer osannolikt. Men men, vi tränar iaf olika grejer. Målet med vår s k "stadsträning" är
1. Kunna gå fot förbi mötande hundar.

2. Inte bete sig som en jäkla dåre av förväntan.
Nu var det dock skitlänge sen vi stadstränade pga att övningskörning med Alexander har prioriterats på helgerna. Men idag blev det av! Åkte in till Söder, och tja, gick väl okej. Ett stort plus för att vi klarade av att gå av pendeltåget, både på ditvägen och hemvägen, utan helvetesvrål och hysterisk upphetsning från Marys sida. Blev väl lite pip och drag i kopplet, men inte mer än så. Hon hade inte direkt bra fokus på mig när vi gick förbi andra hundar utan flackade mer med blicken, men det gick ändå rätt bra tycker jag med tanke på vad länge sen det var vi övade på detta.
Sen fick hon också gå till rastgården i Vita-Bergs-parken och leka med lite andra hundar. Bland annat var där en chihuahua, uppskattningsvis i 2-kg-klassen. Mary har aldrig sett en så liten hund förut! Hon verkade helt fascinerad...

Drömmen om springturen med alla djuren

Jag drömde inatt att jag, alla hundarna och våra två senast hädangångna kaniner Jherek och Cissi var ute och sprang tillsammans. Hela djurflocken var lös (fet chans). Och alla var så glada. Jag minns framförallt att kaninerna gjorde sina små glädjeskutt i luften där de hoppar upp och viftar på rumpan i luften. Det kändes sorgligt att vakna och inse att kaninerna inte lever längre...

Gräsmatte-djungeln

Pga att gräset helst ska vara torrt när man klipper det, i kombination med det faktum att det regnat varannan dag hela våren, så har vi inte klippt gräset alls förrän idag. Men idag blev det av. Såhär såg det ut när jag tog fram gräsklipparen:

 Jag kunde inte köra gräsklipparen normalt, det gick inte. Jag fick liksom stegra den så att bladen skar av gräset lite ovanför marken. SATAN VAD TUNGKLIPPT!

Det jag absolut inte förstår är att mossa i gräsmattan tydligen betraktas som ett problem av många villaägare, och någonting som man måste bekämpa med diverse medel. På framsidan har vi massvis med mossa, och just därför blir gräset väldigt glest även när det växer sig högt. Blir liksom aldrig jobbigt att klippa, hur högt gräset än är. Bäst är ju ställen där det i stort sett enbart är mossa så man inte behöver klippa alls.
Finns det någon metod för att få allt gräs ersatt med mossa?

Lost in Dimensions. del 5.