Översvämmad Sörmlandsled!

Nyligen så försökte vi vandra från Nynäshamn till Hemfosa, med misslyckat resultat pga vattenbrist. Istället för att tälta vid sjön Muskan som vi hade planerat, så fick vi åka hem samma kväll från Ösmo. Men nu tänkte vi gottgöra detta och vandra en mil från Hemfosa till Muskan, tälta där, och sen en halvmil till Ösmo station och hem igen. På måndagen, när vi startade, var det fint och soligt. Inga problem med vädret, tänkte vi!
Vad vi inte hade räknat med var att leden till stora delar skulle vara översvämmad pga att det tidigare regnat så enormt mycket.
I början av vandringen var det mest backe upp och backe ner, men så kom vi in i ett långt område som iofs brukar vara lite sumpigt, men där det ska ligga spänger där det behövs. Nu var hela detta område förvandlat till ett träsk. Det fanns inte tillnärmelsevis tillräckligt med spänger, och de spänger som faktiskt var utlagda var på många ställen översvämmade de också, så att vattnet låg en till två decimeter över träet. Det blev helt enkelt till att ta av sig skor och strumpor och vada fram långa sträckor. Vi hade läst på Sörmlandsledens hemsida att detta område skulle ha ett fantastiskt fågelliv, men det såg vi ju inte mycket av, eftersom vi hade fullt upp med att öht ta oss fram. Vi föreställer oss dock att något i den här stilen pågick alldeles bakom ryggen på oss:

Vid ett tillfälle skulle vi gå på en spång över en å (som inte var utritad på kartan - förmodligen är det ingen å där mer regnmässigt normala år). Mary tänkte simma över, men hon tänkte inte på att hon ju hade fyra liter vatten på ryggen. Jag fick dra upp henne på spången igen med hjälp av selen.

I övrigt: Hundarna blir extra vaktiga när vi är ute på vandring.De vill sätta igång och skälla som sjutton ifall någon kommer gående förbi när vi t ex sitter och lagar lunch på trangiaköket. Det går bara att få ordning på dem om vi faktiskt håller i dem, men inte om vi bara säger till dem på håll. Lite pinsamt. Men de verkar tänka att man måste vara extra mycket på sin vakt ute på såna här äventyr.
Mary blev också supernyfiken och fokuserad på någonting vid lunchen, och vi fattade först inte vad saken gällde. Men så såg vi att ett litet ekorrbarn sprang omkring vid trädet som hon satt bunden vid - hen ville uppenbarligen upp i just det trädet. Inte konstigt att Mary reagerade. Vi fick flytta Mary till ett annat träd. Ekorrbarnet var iaf väldigt söt!

Efter förra gångens vattenbrist så hade vi förberett oss rejält och tagit med oss tio liter. Det räckte precis till en och en halv dags vandring! Men detta innebär ju också att vi bar ordentligt tungt. Min rygga vägde c:a 20 kg. Så med en massa backe upp och backe ner, vadade genom träsk och alltihop med tjugo kg på ryggen, så kan ni tro att vi var redigt trötta när vi till slut kom fram till platsen där vi bestämt att vi skulle slå läger! Det var lite knepigt att hitta en någotsånär platt plätt att slå upp tältet på, men till slut hittade vi ett ställe som fick duga. Det var iofs lite rötter under där vi skulle sova, men vi har ju med oss värsta luftmadrassen, inte bara liggunderlag. Så värt att bära ett par extra kilon för att få sova på en rejäl, mjuk luftmadrass!

Nästa dag sedan var det hur lugnt som helst. Bara normal stig att gå på, inga träsk att vada igenom. Dock kunde vi inte, som vi ursprungligen planerat, bara ta pendeltåget tillbaka från Ösmo till Hemfosa där vår bil stod och väntade. Alla tåg var inställda pga banarbete. Vi hade trott att det skulle finnas någon vanlig ersättningsbuss, men de vanliga bussarna kör visst inte ut till lilla hålan Hemfosa. Istället satt en skylt uppe vid busshållplatsen om att man skulle ringa Kerstins Taxi (så fick man alltså åka gratis med SL-kort). Sagt och gjort. Chaffören konstaterade att det hela inte verkade riktigt genomtänkt, då Kerstins Taxi tydligen också kör skolbarnen i området, och att deras bilar därför måste vara helt allergivänliga, men nu när de hade detta uppdrag så skulle de också köra folk med hund eftersom man får ha med sig hund i kollektivtrafiken. Men han konstaterade lakoniskt att bilen väl fick saneras på SL:s bekostnad efter att våra monster suttit där och hårat, och att det hur som helst inte var hans problem.

Till slut var vi alltså hemma. Det allra första vi gjorde var att schamponera först Logan och sedan Mary... Kan säga att det behövdes, efter allt vadande genom träskmarker!