.jpg)
En pusselbit i taget…
7 timmar sedan
söndag 30 september 2012
fredag 28 september 2012
Drömmen om nakenprofessorn
Idag ska jag promoveras. Jag drömde inatt att en av promotorerna var nudist och körde hela ceremonin naken. Han var stor och tjock, med stort burrigt hår och jättestort skägg. Alla betedde sej som om det var helt naturligt.
måndag 24 september 2012
Recension: Sam Harris "Free Will"
Nu har jag läst Sam Harris omtalade bok "Free will". Den är tunn och lättläst, och jag kan förstå att många blir övertygade av hans resonemang. Jag är dock inte särskilt imponerad, och nu ska jag förklara varför.
Jag hade önskat att Harris hade gjort en ordentlig definition av vad han menar med termen "fri vilja". Att han skrivit, direkt i början av boken, "When I use the term 'Free Will' I mean..." och så förklarat vad han menar. Läser man boken (lyckligtvis tunn) framkommer ändå en sorts definition, insprängd i texten. Fri vilja betyder enligt Harris att man
- fattar beslut som varken har tidigare orsaker eller beror på slump (s 5)
- kunde ha handlat annorlunda än man gjorde (s 6)
- är den medvetna orsaken till sina tankar och handlingar (s 6). (Detta betyder i sin tur, vilket framgår boken igenom, att man har perfekt koll på exakt vad som pågår i ens psyke, och exakt var varje tanke och idé kommer ifrån.)
- väljer vad man väljer vad man väljer osv i evighet (s 39)
Men den fria viljan har, enligt Harris, ingenting att göra med förmågan att planera för framtiden och väga olika begär mot varandra för att komma fram till vilket som är viktigast. (s. 42)
Sedan argumenterar alltså Harris för att vi inte kan ha fri vilja, och man bara, no shit Harris? Det är klart att vi inte kan ha allt det där. Varför tycker öht Harris att det är värt att påpeka? Jo, för han är övertygad om att människor i allmänhet tror att vi har just de egenskaper han beskriver ovan. Varför tror han det? Ja ni. Det förblir oförklarat boken igenom. Han bara utgår ifrån att det är så folk tänker.
Nu finns det faktiskt en gren av filosofin som kallas "experimentell filosofi" (det finns folk som hävdar att namnet är missvisande, att det per definition inte är filosofi man håller på med när man gör experiment, att det egentligen borde kallas "filosofer som bedriver samhällsvetenskapliga undersökningar" eller något i den stilen - fine, jag tänker inte hänga upp mig på ord här, kalla det vad ni vill). Det handlar om filosofer som helt enkelt ställer frågor till icke-filosofer för att få reda på hur "vanligt folk" tänker kring olika filosofiska frågor. När det gäller fri vilja, har man främst undersökt om folk tror att man kan ha fri vilja även om ens beslut är orsakade av tidigare händelser, och även om de tidigare händelserna inte bara gjorde beslutet sannolikt utan så att säga orsakade det med 100 % säkerhet. Olika filosofer har fått vilt varierande resultat. Ibland är det en liten minoritet, ibland en stor majoritet, som svarar att man kan ha fri vilja ändå. (Många filosofer har argumenterat för att ens vilja är fri när man kan fatta rationella beslut, när ens vilja inte dras iväg av exempelvis drogberoende eller någon konstig neuros - när folk svarar att man kan ha fri vilja trots att ens beslut orsakades av tidigare händelser är det förmodligen något sådant de har i tankarna.) Resultaten är helt enkelt väldigt känsliga för formuleringar och ordval när man ställer frågor till folk. Detta verkar ju tyda på att folk i allmänhet har ganska vaga idéer om vad fri vilja egentligen innebär - om deras idéer inte var vaga till att börja med, borde de ju inte vara så lättpåverkade av formuleringar och ordval. Det finns mig veterligen inga undersökningar alls som pekar på att vanligt folk anser att fri vilja innebär det som Harris säger att det innebär. Man kan inte ens dra fram undersökningar där majoriteten av studie-deltagarna svarat att man saknar fri vilja om ens beslut var till 100 % orsakat av tidigare händelser som stöd för Harris påståenden, för även om man anser detta behöver man ju inte skriva under på allt det där som Harris säger.
Harris tar också upp de neurologiska experiment där man med 80 % säkerhet kunnat förutsäga en persons beslut att röra sig. (s 8-9) Relevansen hos sådana här experiment har ifrågasatts av många människor - fungerar verkligen viktiga beslut i vardagen, till exempel vilken utbildning man ska välja, på samma sätt som ett meningslöst laboratoriebeslut om att trycka på en knapp eller vifta med ett finger? Men vi kan strunta i det för tillfället. Stora viktiga beslut kanske orsakas av andra typer av neurologiska händelser än små meningslösa beslut, men alla beslut har säkert orsaker. Frågan är varför Harris över huvud taget tycker det är relevant att dra in hjärnforskning i diskussionen? Hans idé om fri vilja är ju sådan att det är helt självklart att vi inte kan ha det, så vad kan hjärnforskning över huvud taget tillföra?
Harris diskuterar också de olika filosofiska skolor som finns gällande människans fria vilja (s 15-16). Determinism, libertarianism och compatibilism. Eller, det är vad Harris kallar skolorna - det normala språkbruket är att säga "hård determinism" när man åsyftar en skola enligt vilken determinism utesluter fri vilja, medan bara "determinism" betyder teorin att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet. Ibland används också termen "hård inkompatibilism" för skolan att vi inte kan ha en fri vilja oavsett hur universum fungerar. Harris borde alltså beskrivas som "hård inkompatibilist". Hur som helst: Harris går vidare och förklarar libertarianism på följande vis: ".. while libertarians (no relation to the political philosophy that goes by this name) imagine that human agency must magically rise above the plane of physical causation". Harris, du har inte gjort din hemläxa ordentligt, det är inte vad libertarianism betyder. Libertarianer förenas i sin tro på att universum inte är deterministiskt, dvs det är inte så att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet, och att människor tack vare detta kan ha en fri vilja. Libertarianer delas sedan upp i "händelse-libertarianer" och "agent-kausalitets-libertarianer". De förstnämnda anser att vi kan ha en fri vilja om tidigare händelser i hjärnan gjorde ett visst beslut exempelvis 80 % sannolikt - men inte om en tidigare händelse i hjärnan gjorde att ett visst beslut säkert följer. Notera att de här neurologiska experimenten som Harris hänvisar till och som jag skrev om i förra paragrafen inte motsäger att vi skulle ha en fri vilja enligt den händelse-libertarianska skolan. Agent-kausalitets-libertarianerna tycker det är nödvändigt att ens beslut har orsakats av agenten snarare än tidigare händelser för att vara fria. Det kan tyckas som om den här skolan motbevisas av sådana experiment som Harris hänvisar till, men jag är inte säker på det. En del agent-kausalitets-libertarianer som t ex Timothy O'Connor menar att det kan finnas olika sannolikheter för att man väljer det ena eller andra även om det finns något sådant som agent-kausalitet. Alltså, bland filosofer som inte själva tillhör denna skola går åsikterna isär om hur begriplig, koherent och vetenskapligt rimlig denna teori är, och jag vet inte riktigt själv var jag står. Vad som är helt solklart är att händelse-libertarianska teorier inte är ett dugg "magiska" eller mystiska till sin natur.
Till sist diskuterar då Harris kompatibilisterna, gruppen dit jag själv hör. Det finns olika kompatibilistiska teorier, men gemensamt för dem alla är att man anser att fri vilja handlar om att ha vissa egenskaper som i alla fall vissa människor definitivt besitter - som förmågan att fatta rationella beslut, att göra det man verkligen vill, att inte styras av konstiga neuroser, osv. Harris sammanfattar kompatibilism i följande mening: "A puppet is free as long as he loves his strings". (s 20) Detta är dock en väldigt missledande beskrivning av kompatibilism. En levande docka som satt fast i snören har inte den kompatibilistiska friheten att göra vad den verkligen vill - dockans vilja kanske råkar sammanfalla med dockspelarens, men om dockan ändrar sig, så sitter den fortfarande fast, och kommer att tvingas fortsätta följa dockspelarens snördragningar fast den inte längre vill. En vanlig människa däremot som gör vad hen verkligen vill göra, kan göra något annat om hen ändrar sig och vill något annat. Att viljan är orsakad av tidigare händelser, olika neurologiska fenomen osv, innebär inte att min hjärna eller något annat kommer att köra över min vilja, så som dockspelaren skulle kunna köra över en levande dockas vilja. Det fattar ju Harris också, det framgår tydligt av andra stycken i boken, så jag förstår inte varför han över huvud taget gör det där fåniga dock-uttalandet.
Harris gör en massa andra konstiga påståenden om kompatibilister. Han skriver att kompatibilism påminner om teologi. (s 18). Jag förstår över huvud taget inte vad han menar med det påståendet. Han skriver att man inte är fri när ett begär bara råkar vara lite starkare än andra begär, och så leder det starkaste begäret till handling. Öh, nä, kanske inte, men kompatibilister kräver ju lite mer än så för fri vilja (vilket framgår av det jag skrivit ovan). Han skriver att man inte är fri även om man är fullständigt nöjd med de handlingar man utför, eftersom de stämmer med ens värderingar osv, för de hade ändå tidigare orsaker i hjärnan som man inte känner till. (s 19). Och, som kompatibilist, kan jag bara svara: JA Harris, jag VET att även de beslut jag är som mest nöjd med för att de stämmer som bäst överens med mina värderingar orsakades av tidigare händelser i hjärnan som jag inte känner till. Jag VET. Själva GREJEN med att vara kompatibilist är att man hävdar att detta faktum INTE GÖR EN MINDRE FRI. Han skriver också att "people" anser att de har fri vilja i en djupare bemärkelse än den kompatibilistiska, och att kompatibilister alltså inte diskuterar det "people" bryr sig om. (s 16) Här hänvisar jag bara upp igen till det jag skrev om de studier som gjorts av verkliga människors tankar kring fri vilja, och att det inte finns något stöd för Harris uppfattning om hur folk i allmänhet tänker. Harris gör också det fenomenalt konstiga påståendet att kompatibilister menar att "jag kunde ha handlat annorlunda" bara betyder att jag tänkte den frasen efter själva handlingen. (s 39-40). Va!? VA!? Alltså, det finns många kompatibilister som hävdat att det är en viktig del av fri vilja att man kunde ha handlat annorlunda än man faktiskt gjorde, men vad de menar då är att man hade handlat annorlunda om man hade velat, eller om man hade haft goda skäl för att handla annorlunda, eller något i den stilen. Det kan vara sant att man kunde ha handlat annorlunda i denna bemärkelse, även om ens beslut orsakades av tidigare händelser i hjärnan - för om man hade velat annorlunda eller haft annorlunda skäl, så hade ju de tidigare händelserna i hjärnan också sett annorlunda ut, och det hade kommit ut ett annorlunda beslut och en annorlunda handling ur processen. Detta skiljer sig då mot hur libertarianer och hårda determinister tolkar frasen "jag kunde ha handlat annorlunda". Men jag har aldrig någonsin under mitt fem år långa intensiva arbete med frågor om fri vilja stött på något kompatibilist som hävdat det som Harris påstår att vissa kompatibilister hävdar - nämligen att frasen "jag kunde ha handlat annorlunda" betyder "jag tänkte "jag kunde ha handlat annorlunda" efter att jag handlade" - det vore ju en helt absurd tolkning.
Så, för att sammanfatta, Harris påståenden om hur filosofer resonerar visar att han inte har någon vidare koll på filosofi.
Harris gör också ett påpekande som jag glatt håller med om: Även om våra beslut orsakas av tidigare händelser så betyder det inte att besluten är meningslösa, för det är fortfarande så att vi måste besluta oss för att kunna handla. Om vi bara ligger och väntar för att se vad som kommer att hända härnäst, ja då får vi vänta länge, och vi får ingenting gjort. (s. 33-34). Själv har jag vidare argumenterat för att detta är centralt när vi diskuterar fri vilja: Jag måste fatta beslut. Jag har så mycket självmedvetande att jag inte handlar på blind instinkt, utan tänker på mina olika alternativ, och kan ifrågasätta om jag ska följa eller inte följa ett begär som jag känner bubbla upp inom mig. Jag kallar min idé om fri vilja för "praktisk frihet", för att skilja den från andra idéer om vad fri vilja är för något. Jag försöker över huvud taget inte hävda att praktisk frihet är vad alla icke-filosofer tänker på när de hör termen "fri vilja", men jag hävdar att det är denna typ av frihet som är den moraliskt relevanta. Sedan argumenterar jag för att man har maximal praktisk frihet om man tänkt över sina värderingar och medvetet omfamnat dem, om ens värderingar passar ihop med varandra, och man sedan fattar väljer att utföra den handling som är bäst enligt ens värderingar, medan den som väljer vad hen ska göra på lösare grunder har en lägre grad av frihet. Även det jag kallar för maximal praktisk frihet är fullt förenligt med att man från början liksom bara fick sina första värderingar, de liksom bara sipprade in från ens föräldrar, samhället, generna. Det är också fullt förenligt med att mina tankar och beslut har neurologiska orsaker. Harris understryker boken igenom att det alltid finns faktorer vi inte känner till när vi fattar beslut, tankar dyker upp i huvudet utan att vi vet exakt varför de dök upp, vi kommer att tänka på ett skäl för handling som är relevant för situationen vi befinner oss i men vet inte varför skälet dök upp i huvudet till att börja med, vi känner att vi vill göra något men vet inte varför vi vill det, och så vidare. Och det är klart, genom att konstant fokusera på sådant vi inte vet så kan man så småningom frammana bilden att mänskligheten är helt jävla clueless, och när man tänker på detta, känner man sig kanske inte så fri. Men man kan lika gärna sitta och fokusera på allt vi vet och allt vi kan ge skäl för och förklara, och så känner man sig genast mer i kontroll. Dessa ständiga upprepningar om att vi inte vet det ena och vi inte vet det andra är mer ett retoriskt knep än ett egentligt argument.
Till sist lite småsaker: Harris argumenterar i slutet av boken för vikten av att inse att folk inte väljer vilken livssituation de ska födas in i - man väljer inte om man ska ha fattiga eller rika föräldrar, konservativa politiker borde inse hur radikalt olika folks förutsättningar faktiskt är, osv. Helt sant, men har egentligen ingenting med fri vilja-diskussionen att göra. Det är först när han säger att en person är lika lite ansvarig för att vara lat eller flitig som hen är för att ha fattiga eller rika föräldrar (s 62) som det anknyter till fri-vilja-diskussionen. Han har också en diskussion om brott och straff. Där är det värt att påpeka att man faktiskt inte måste ha en hård syn på brottslingar och en "ge dem vad de förtjänar"-attityd bara för att man tror på fri vilja. Filosofen Robert Kane argumenterar till exempel för att vi har en libertariansk fri vilja, men anser ändå att hård behandling av brottslingar är moraliskt fel.
Så ja, det var Harris Free Will det. Inte särskilt bra. Konstiga och ogrundade antaganden om vad vanligt folk menar när de säger "fri vilja", helt felaktiga åsikter om vad olika filosofiska skolor innebär, en argumentation som består i att först definiera "fri vilja" på ett sätt som gör det självklart omöjligt och sedan påpeka att det är omöjligt, slänga in lite hjärnforskning som egentligen inte är relevant om man definierar "fri vilja" på det konstiga sätt som Harris gör. Och det var allt. Dock förstår jag att många faller för hans argumentation. Som jag skrev i början verkar det som om de flesta människor har en ganska vag idé om vad "fri vilja" innebär, och lätt kan pushas i den ena eller andra riktningen beroende på vilka frågor man ställer till dem och hur man formulerar sig. Jag kan tänka mig att en hel del människor läser Harris påståenden om vad "fri vilja" innebär, och bara tänker "eh, ja justja, det är det här som är "fri vilja", oj, det var visst omöjligt, shit!". Och så ser man att han referar till hjärnforskning, och funderar inte så mycket över vad det enkla faktum att ens beslut har tidigare orsaker egentligen innebär för friheten - man bara tänker "han hänvisar till forskning, då måste det han säger stämma". Man läser de konstigheter han påstår om olika filosofiska skolor och drar slutsatsen att filosofer som hävdar att vi har fri vilja måste vara knäppa. Och sist men inte minst nöts man ner av det ständiga upprepandet av vad vi inte vet om våra egna motiv och handlingar, tills man får känslan av att man bara gör grejer helt utan att veta varför, och så känner man sig helt lost liksom, och bara "okej Harris, jag har verkligen ingen fri vilja, jag är bara en sorts jävla marionettdocka typ". Men det har han i själva verket inte alls bevisat.
Jag hade önskat att Harris hade gjort en ordentlig definition av vad han menar med termen "fri vilja". Att han skrivit, direkt i början av boken, "When I use the term 'Free Will' I mean..." och så förklarat vad han menar. Läser man boken (lyckligtvis tunn) framkommer ändå en sorts definition, insprängd i texten. Fri vilja betyder enligt Harris att man
- fattar beslut som varken har tidigare orsaker eller beror på slump (s 5)
- kunde ha handlat annorlunda än man gjorde (s 6)
- är den medvetna orsaken till sina tankar och handlingar (s 6). (Detta betyder i sin tur, vilket framgår boken igenom, att man har perfekt koll på exakt vad som pågår i ens psyke, och exakt var varje tanke och idé kommer ifrån.)
- väljer vad man väljer vad man väljer osv i evighet (s 39)
Men den fria viljan har, enligt Harris, ingenting att göra med förmågan att planera för framtiden och väga olika begär mot varandra för att komma fram till vilket som är viktigast. (s. 42)
Sedan argumenterar alltså Harris för att vi inte kan ha fri vilja, och man bara, no shit Harris? Det är klart att vi inte kan ha allt det där. Varför tycker öht Harris att det är värt att påpeka? Jo, för han är övertygad om att människor i allmänhet tror att vi har just de egenskaper han beskriver ovan. Varför tror han det? Ja ni. Det förblir oförklarat boken igenom. Han bara utgår ifrån att det är så folk tänker.
Nu finns det faktiskt en gren av filosofin som kallas "experimentell filosofi" (det finns folk som hävdar att namnet är missvisande, att det per definition inte är filosofi man håller på med när man gör experiment, att det egentligen borde kallas "filosofer som bedriver samhällsvetenskapliga undersökningar" eller något i den stilen - fine, jag tänker inte hänga upp mig på ord här, kalla det vad ni vill). Det handlar om filosofer som helt enkelt ställer frågor till icke-filosofer för att få reda på hur "vanligt folk" tänker kring olika filosofiska frågor. När det gäller fri vilja, har man främst undersökt om folk tror att man kan ha fri vilja även om ens beslut är orsakade av tidigare händelser, och även om de tidigare händelserna inte bara gjorde beslutet sannolikt utan så att säga orsakade det med 100 % säkerhet. Olika filosofer har fått vilt varierande resultat. Ibland är det en liten minoritet, ibland en stor majoritet, som svarar att man kan ha fri vilja ändå. (Många filosofer har argumenterat för att ens vilja är fri när man kan fatta rationella beslut, när ens vilja inte dras iväg av exempelvis drogberoende eller någon konstig neuros - när folk svarar att man kan ha fri vilja trots att ens beslut orsakades av tidigare händelser är det förmodligen något sådant de har i tankarna.) Resultaten är helt enkelt väldigt känsliga för formuleringar och ordval när man ställer frågor till folk. Detta verkar ju tyda på att folk i allmänhet har ganska vaga idéer om vad fri vilja egentligen innebär - om deras idéer inte var vaga till att börja med, borde de ju inte vara så lättpåverkade av formuleringar och ordval. Det finns mig veterligen inga undersökningar alls som pekar på att vanligt folk anser att fri vilja innebär det som Harris säger att det innebär. Man kan inte ens dra fram undersökningar där majoriteten av studie-deltagarna svarat att man saknar fri vilja om ens beslut var till 100 % orsakat av tidigare händelser som stöd för Harris påståenden, för även om man anser detta behöver man ju inte skriva under på allt det där som Harris säger.
Harris tar också upp de neurologiska experiment där man med 80 % säkerhet kunnat förutsäga en persons beslut att röra sig. (s 8-9) Relevansen hos sådana här experiment har ifrågasatts av många människor - fungerar verkligen viktiga beslut i vardagen, till exempel vilken utbildning man ska välja, på samma sätt som ett meningslöst laboratoriebeslut om att trycka på en knapp eller vifta med ett finger? Men vi kan strunta i det för tillfället. Stora viktiga beslut kanske orsakas av andra typer av neurologiska händelser än små meningslösa beslut, men alla beslut har säkert orsaker. Frågan är varför Harris över huvud taget tycker det är relevant att dra in hjärnforskning i diskussionen? Hans idé om fri vilja är ju sådan att det är helt självklart att vi inte kan ha det, så vad kan hjärnforskning över huvud taget tillföra?
Harris diskuterar också de olika filosofiska skolor som finns gällande människans fria vilja (s 15-16). Determinism, libertarianism och compatibilism. Eller, det är vad Harris kallar skolorna - det normala språkbruket är att säga "hård determinism" när man åsyftar en skola enligt vilken determinism utesluter fri vilja, medan bara "determinism" betyder teorin att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet. Ibland används också termen "hård inkompatibilism" för skolan att vi inte kan ha en fri vilja oavsett hur universum fungerar. Harris borde alltså beskrivas som "hård inkompatibilist". Hur som helst: Harris går vidare och förklarar libertarianism på följande vis: ".. while libertarians (no relation to the political philosophy that goes by this name) imagine that human agency must magically rise above the plane of physical causation". Harris, du har inte gjort din hemläxa ordentligt, det är inte vad libertarianism betyder. Libertarianer förenas i sin tro på att universum inte är deterministiskt, dvs det är inte så att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet, och att människor tack vare detta kan ha en fri vilja. Libertarianer delas sedan upp i "händelse-libertarianer" och "agent-kausalitets-libertarianer". De förstnämnda anser att vi kan ha en fri vilja om tidigare händelser i hjärnan gjorde ett visst beslut exempelvis 80 % sannolikt - men inte om en tidigare händelse i hjärnan gjorde att ett visst beslut säkert följer. Notera att de här neurologiska experimenten som Harris hänvisar till och som jag skrev om i förra paragrafen inte motsäger att vi skulle ha en fri vilja enligt den händelse-libertarianska skolan. Agent-kausalitets-libertarianerna tycker det är nödvändigt att ens beslut har orsakats av agenten snarare än tidigare händelser för att vara fria. Det kan tyckas som om den här skolan motbevisas av sådana experiment som Harris hänvisar till, men jag är inte säker på det. En del agent-kausalitets-libertarianer som t ex Timothy O'Connor menar att det kan finnas olika sannolikheter för att man väljer det ena eller andra även om det finns något sådant som agent-kausalitet. Alltså, bland filosofer som inte själva tillhör denna skola går åsikterna isär om hur begriplig, koherent och vetenskapligt rimlig denna teori är, och jag vet inte riktigt själv var jag står. Vad som är helt solklart är att händelse-libertarianska teorier inte är ett dugg "magiska" eller mystiska till sin natur.
Till sist diskuterar då Harris kompatibilisterna, gruppen dit jag själv hör. Det finns olika kompatibilistiska teorier, men gemensamt för dem alla är att man anser att fri vilja handlar om att ha vissa egenskaper som i alla fall vissa människor definitivt besitter - som förmågan att fatta rationella beslut, att göra det man verkligen vill, att inte styras av konstiga neuroser, osv. Harris sammanfattar kompatibilism i följande mening: "A puppet is free as long as he loves his strings". (s 20) Detta är dock en väldigt missledande beskrivning av kompatibilism. En levande docka som satt fast i snören har inte den kompatibilistiska friheten att göra vad den verkligen vill - dockans vilja kanske råkar sammanfalla med dockspelarens, men om dockan ändrar sig, så sitter den fortfarande fast, och kommer att tvingas fortsätta följa dockspelarens snördragningar fast den inte längre vill. En vanlig människa däremot som gör vad hen verkligen vill göra, kan göra något annat om hen ändrar sig och vill något annat. Att viljan är orsakad av tidigare händelser, olika neurologiska fenomen osv, innebär inte att min hjärna eller något annat kommer att köra över min vilja, så som dockspelaren skulle kunna köra över en levande dockas vilja. Det fattar ju Harris också, det framgår tydligt av andra stycken i boken, så jag förstår inte varför han över huvud taget gör det där fåniga dock-uttalandet.
Harris gör en massa andra konstiga påståenden om kompatibilister. Han skriver att kompatibilism påminner om teologi. (s 18). Jag förstår över huvud taget inte vad han menar med det påståendet. Han skriver att man inte är fri när ett begär bara råkar vara lite starkare än andra begär, och så leder det starkaste begäret till handling. Öh, nä, kanske inte, men kompatibilister kräver ju lite mer än så för fri vilja (vilket framgår av det jag skrivit ovan). Han skriver att man inte är fri även om man är fullständigt nöjd med de handlingar man utför, eftersom de stämmer med ens värderingar osv, för de hade ändå tidigare orsaker i hjärnan som man inte känner till. (s 19). Och, som kompatibilist, kan jag bara svara: JA Harris, jag VET att även de beslut jag är som mest nöjd med för att de stämmer som bäst överens med mina värderingar orsakades av tidigare händelser i hjärnan som jag inte känner till. Jag VET. Själva GREJEN med att vara kompatibilist är att man hävdar att detta faktum INTE GÖR EN MINDRE FRI. Han skriver också att "people" anser att de har fri vilja i en djupare bemärkelse än den kompatibilistiska, och att kompatibilister alltså inte diskuterar det "people" bryr sig om. (s 16) Här hänvisar jag bara upp igen till det jag skrev om de studier som gjorts av verkliga människors tankar kring fri vilja, och att det inte finns något stöd för Harris uppfattning om hur folk i allmänhet tänker. Harris gör också det fenomenalt konstiga påståendet att kompatibilister menar att "jag kunde ha handlat annorlunda" bara betyder att jag tänkte den frasen efter själva handlingen. (s 39-40). Va!? VA!? Alltså, det finns många kompatibilister som hävdat att det är en viktig del av fri vilja att man kunde ha handlat annorlunda än man faktiskt gjorde, men vad de menar då är att man hade handlat annorlunda om man hade velat, eller om man hade haft goda skäl för att handla annorlunda, eller något i den stilen. Det kan vara sant att man kunde ha handlat annorlunda i denna bemärkelse, även om ens beslut orsakades av tidigare händelser i hjärnan - för om man hade velat annorlunda eller haft annorlunda skäl, så hade ju de tidigare händelserna i hjärnan också sett annorlunda ut, och det hade kommit ut ett annorlunda beslut och en annorlunda handling ur processen. Detta skiljer sig då mot hur libertarianer och hårda determinister tolkar frasen "jag kunde ha handlat annorlunda". Men jag har aldrig någonsin under mitt fem år långa intensiva arbete med frågor om fri vilja stött på något kompatibilist som hävdat det som Harris påstår att vissa kompatibilister hävdar - nämligen att frasen "jag kunde ha handlat annorlunda" betyder "jag tänkte "jag kunde ha handlat annorlunda" efter att jag handlade" - det vore ju en helt absurd tolkning.
Så, för att sammanfatta, Harris påståenden om hur filosofer resonerar visar att han inte har någon vidare koll på filosofi.
Harris gör också ett påpekande som jag glatt håller med om: Även om våra beslut orsakas av tidigare händelser så betyder det inte att besluten är meningslösa, för det är fortfarande så att vi måste besluta oss för att kunna handla. Om vi bara ligger och väntar för att se vad som kommer att hända härnäst, ja då får vi vänta länge, och vi får ingenting gjort. (s. 33-34). Själv har jag vidare argumenterat för att detta är centralt när vi diskuterar fri vilja: Jag måste fatta beslut. Jag har så mycket självmedvetande att jag inte handlar på blind instinkt, utan tänker på mina olika alternativ, och kan ifrågasätta om jag ska följa eller inte följa ett begär som jag känner bubbla upp inom mig. Jag kallar min idé om fri vilja för "praktisk frihet", för att skilja den från andra idéer om vad fri vilja är för något. Jag försöker över huvud taget inte hävda att praktisk frihet är vad alla icke-filosofer tänker på när de hör termen "fri vilja", men jag hävdar att det är denna typ av frihet som är den moraliskt relevanta. Sedan argumenterar jag för att man har maximal praktisk frihet om man tänkt över sina värderingar och medvetet omfamnat dem, om ens värderingar passar ihop med varandra, och man sedan fattar väljer att utföra den handling som är bäst enligt ens värderingar, medan den som väljer vad hen ska göra på lösare grunder har en lägre grad av frihet. Även det jag kallar för maximal praktisk frihet är fullt förenligt med att man från början liksom bara fick sina första värderingar, de liksom bara sipprade in från ens föräldrar, samhället, generna. Det är också fullt förenligt med att mina tankar och beslut har neurologiska orsaker. Harris understryker boken igenom att det alltid finns faktorer vi inte känner till när vi fattar beslut, tankar dyker upp i huvudet utan att vi vet exakt varför de dök upp, vi kommer att tänka på ett skäl för handling som är relevant för situationen vi befinner oss i men vet inte varför skälet dök upp i huvudet till att börja med, vi känner att vi vill göra något men vet inte varför vi vill det, och så vidare. Och det är klart, genom att konstant fokusera på sådant vi inte vet så kan man så småningom frammana bilden att mänskligheten är helt jävla clueless, och när man tänker på detta, känner man sig kanske inte så fri. Men man kan lika gärna sitta och fokusera på allt vi vet och allt vi kan ge skäl för och förklara, och så känner man sig genast mer i kontroll. Dessa ständiga upprepningar om att vi inte vet det ena och vi inte vet det andra är mer ett retoriskt knep än ett egentligt argument.
Till sist lite småsaker: Harris argumenterar i slutet av boken för vikten av att inse att folk inte väljer vilken livssituation de ska födas in i - man väljer inte om man ska ha fattiga eller rika föräldrar, konservativa politiker borde inse hur radikalt olika folks förutsättningar faktiskt är, osv. Helt sant, men har egentligen ingenting med fri vilja-diskussionen att göra. Det är först när han säger att en person är lika lite ansvarig för att vara lat eller flitig som hen är för att ha fattiga eller rika föräldrar (s 62) som det anknyter till fri-vilja-diskussionen. Han har också en diskussion om brott och straff. Där är det värt att påpeka att man faktiskt inte måste ha en hård syn på brottslingar och en "ge dem vad de förtjänar"-attityd bara för att man tror på fri vilja. Filosofen Robert Kane argumenterar till exempel för att vi har en libertariansk fri vilja, men anser ändå att hård behandling av brottslingar är moraliskt fel.
Så ja, det var Harris Free Will det. Inte särskilt bra. Konstiga och ogrundade antaganden om vad vanligt folk menar när de säger "fri vilja", helt felaktiga åsikter om vad olika filosofiska skolor innebär, en argumentation som består i att först definiera "fri vilja" på ett sätt som gör det självklart omöjligt och sedan påpeka att det är omöjligt, slänga in lite hjärnforskning som egentligen inte är relevant om man definierar "fri vilja" på det konstiga sätt som Harris gör. Och det var allt. Dock förstår jag att många faller för hans argumentation. Som jag skrev i början verkar det som om de flesta människor har en ganska vag idé om vad "fri vilja" innebär, och lätt kan pushas i den ena eller andra riktningen beroende på vilka frågor man ställer till dem och hur man formulerar sig. Jag kan tänka mig att en hel del människor läser Harris påståenden om vad "fri vilja" innebär, och bara tänker "eh, ja justja, det är det här som är "fri vilja", oj, det var visst omöjligt, shit!". Och så ser man att han referar till hjärnforskning, och funderar inte så mycket över vad det enkla faktum att ens beslut har tidigare orsaker egentligen innebär för friheten - man bara tänker "han hänvisar till forskning, då måste det han säger stämma". Man läser de konstigheter han påstår om olika filosofiska skolor och drar slutsatsen att filosofer som hävdar att vi har fri vilja måste vara knäppa. Och sist men inte minst nöts man ner av det ständiga upprepandet av vad vi inte vet om våra egna motiv och handlingar, tills man får känslan av att man bara gör grejer helt utan att veta varför, och så känner man sig helt lost liksom, och bara "okej Harris, jag har verkligen ingen fri vilja, jag är bara en sorts jävla marionettdocka typ". Men det har han i själva verket inte alls bevisat.
torsdag 20 september 2012
Tala med bönder på bönders språk!
Nu har jag avslutat en tvådagars kurs i att tala med bönder på bönders språk. Typ. Jag ska hålla föredrag på forskardagarna, och har därför fått lära mig att
- Normala människor vet inte vad exempelvis determinism, kompatibilism eller deontisk moral betyder. Inte heller har de hört talas om van Inwagens konsekvens-argument.
- Normala människor hinner tröttna om man börjar sitt föredrag med att noggrannt förklara bakgrunden till sin forskning, innan man kommer fram till de intressanta bitarna
- Normala människor, eller snarare människor öht, kan faktiskt inte ta in hur mycket information som helst på en halvtimme, så man får motstå frestelsen att försöka klämma in all information ens avhandling innehåller på den tiden och bara fokusera på det viktigaste.
Jag kan säga att föredraget efter den här kursen kommer att bli helt annorlunda än det annars skulle ha blivit...
- Normala människor vet inte vad exempelvis determinism, kompatibilism eller deontisk moral betyder. Inte heller har de hört talas om van Inwagens konsekvens-argument.
- Normala människor hinner tröttna om man börjar sitt föredrag med att noggrannt förklara bakgrunden till sin forskning, innan man kommer fram till de intressanta bitarna
- Normala människor, eller snarare människor öht, kan faktiskt inte ta in hur mycket information som helst på en halvtimme, så man får motstå frestelsen att försöka klämma in all information ens avhandling innehåller på den tiden och bara fokusera på det viktigaste.
Jag kan säga att föredraget efter den här kursen kommer att bli helt annorlunda än det annars skulle ha blivit...
söndag 16 september 2012
Hundvakt!
Jag och Alexander har just brutit oss fria från hundarnas bojor. Vi har skaffat en hundvakt. Hon heter Maria, och svarade på en annons vi lagt ut på internet. Hon var här idag och fikade och åt äppelpaj och gullade med hundarna. Alla hundarna gillade henne ögonblickligen!
lördag 15 september 2012
Schäfern i Fortress of War
Igår såg jag och Alexander på ryska krigsfilmen Fortress of War, eller Brest Fortress som den också kallas. Den handlar om hur tyskarna börjar invadera Sovjet under andra världskriget, och tar över ett fort. En stadigt krympande skara av ryska soldater kämpar på under hemska omständigheter. Till slut blir de överkörda av tyskarna, men en liten kille (som spelade bastuba i militärorkestern) lyckas undkomma.
Tydligen har de bytt namn på killen ifråga och gjort honom ett par år yngre än han var i verkligheten, men annars har man, efter vad vi läst på internet, försökt följa historien så troget som möjligt. Det mesta bygger på vad förlagan till huvudpersonen har berättat. Och jag kan mycket väl tro det. Ingen har några stora hjälte-ögonblick. En läkare som kämpar med att lappa ihop sårade blir tröttare och tröttare, somnar mer och mer där han sitter, och till slut skjuter han sej i huvudet. Fler än så tar livet av sej. Folk beter sej realistiskt. Så jag kan tänka mej att den faktiskt är ganska dokumentär, att det inte bara är reklampåståenden.
Lite i bakgrunden så ser man några gånger en schäfer sitta bland soldaterna. Eftersom jag och Alexander är såna hundtokar så la vi ju märke till detta på ett sätt som dom flesta som ser denna film troligen inte gör. Efter att vi fått höra att det knappt finns nåt vatten öht och situationen verkligen blivit desperat, så ser man fortfarande schäfern i bakgrunden. Ytterligare lite senare i filmen, när några soldater sitter och delar på några fjuttiga vattenklunkar ur en liten fältflaska, så ser man hur dom också ger schäfern av dom dyra dropparna.
Ja sen dog hen väl i slutändan, precis som nästan varenda en av människorna gjorde, men det får vi inte se, eftersom historien följer den lilla kille som är huvudperson, och han till slut lyckas ta sej bort från fortet och undan tyskarna. Men hur som helst. Om vi nu utgår ifrån att det faktiskt satt en hund där, som soldaterna försökte hålla liv i precis som dom försökte hålla liv i sej själva under fruktansvärda omständigheter och med knappt nåt vatten, så är det ju ganska fascinerande. Sovjet överlag var ju inte det mest hundvänliga samhället. Under kriget använde dom hundar som självmordsbombare, och tänk också på Laika... (Alltså, okej. Dom ville göra djurförsök innan dom testade att skicka ut människor i rymden. Men efter Laika skickade dom ju upp hundar som faktiskt blivit tränade att åka rymdkapsel, och som fick göra ett varv runt Jorden för att sen plockas ner oskadda. Var dom verkligen tvungna att först köra upp en stackars hund bara för att dö? Kunde man inte gått direkt på "tränade hundar som får komma ner oskadda"-stadiet?) Men människor har väl helt enkelt en naturlig förmåga att skapa starka band med djur som dom fått chansen att umgås mycket med. Schäfern i fortet kanske var nån spår- eller sökhund som varit på uppdrag ihop med soldaterna och verkligen bondat med dom... Blivit en i gänget så att säga. Och när man sen sitter där och håller på att törsta ihjäl så är det självklart att dom få droppar man har även ska delas med hunden.
Folk påstår ibland i djurrätts-debatter att människor skulle ha nån självklar instinkt att prioritera sin egen art över andra arter. Jag tycker snarare människor verkar ha en instinkt att prioritera familj och vänner framför andra - och "familj och vänner" kan innefatta både den egna arten och andra.
Tydligen har de bytt namn på killen ifråga och gjort honom ett par år yngre än han var i verkligheten, men annars har man, efter vad vi läst på internet, försökt följa historien så troget som möjligt. Det mesta bygger på vad förlagan till huvudpersonen har berättat. Och jag kan mycket väl tro det. Ingen har några stora hjälte-ögonblick. En läkare som kämpar med att lappa ihop sårade blir tröttare och tröttare, somnar mer och mer där han sitter, och till slut skjuter han sej i huvudet. Fler än så tar livet av sej. Folk beter sej realistiskt. Så jag kan tänka mej att den faktiskt är ganska dokumentär, att det inte bara är reklampåståenden.
Lite i bakgrunden så ser man några gånger en schäfer sitta bland soldaterna. Eftersom jag och Alexander är såna hundtokar så la vi ju märke till detta på ett sätt som dom flesta som ser denna film troligen inte gör. Efter att vi fått höra att det knappt finns nåt vatten öht och situationen verkligen blivit desperat, så ser man fortfarande schäfern i bakgrunden. Ytterligare lite senare i filmen, när några soldater sitter och delar på några fjuttiga vattenklunkar ur en liten fältflaska, så ser man hur dom också ger schäfern av dom dyra dropparna.
Ja sen dog hen väl i slutändan, precis som nästan varenda en av människorna gjorde, men det får vi inte se, eftersom historien följer den lilla kille som är huvudperson, och han till slut lyckas ta sej bort från fortet och undan tyskarna. Men hur som helst. Om vi nu utgår ifrån att det faktiskt satt en hund där, som soldaterna försökte hålla liv i precis som dom försökte hålla liv i sej själva under fruktansvärda omständigheter och med knappt nåt vatten, så är det ju ganska fascinerande. Sovjet överlag var ju inte det mest hundvänliga samhället. Under kriget använde dom hundar som självmordsbombare, och tänk också på Laika... (Alltså, okej. Dom ville göra djurförsök innan dom testade att skicka ut människor i rymden. Men efter Laika skickade dom ju upp hundar som faktiskt blivit tränade att åka rymdkapsel, och som fick göra ett varv runt Jorden för att sen plockas ner oskadda. Var dom verkligen tvungna att först köra upp en stackars hund bara för att dö? Kunde man inte gått direkt på "tränade hundar som får komma ner oskadda"-stadiet?) Men människor har väl helt enkelt en naturlig förmåga att skapa starka band med djur som dom fått chansen att umgås mycket med. Schäfern i fortet kanske var nån spår- eller sökhund som varit på uppdrag ihop med soldaterna och verkligen bondat med dom... Blivit en i gänget så att säga. Och när man sen sitter där och håller på att törsta ihjäl så är det självklart att dom få droppar man har även ska delas med hunden.
Folk påstår ibland i djurrätts-debatter att människor skulle ha nån självklar instinkt att prioritera sin egen art över andra arter. Jag tycker snarare människor verkar ha en instinkt att prioritera familj och vänner framför andra - och "familj och vänner" kan innefatta både den egna arten och andra.
torsdag 13 september 2012
Dagens märkligaste i DN
Ulf Stark om Lilla Hjärtat Lilla Hjärtat har anklagats för att vara tecknad som en klassisk rasistisk stereotyp. Ulf Stark försvarar figuren och menar att den inte är ett dugg rasistisk när man ser den i sin kontext. Det kan säkert vara sant, jag har inte läst böckerna eller sett filmen, så det ska jag inte uttala mej om. Men så har han ett väldigt märkligt argument också:
"Den normala svenska barnkulturmodellen: att försiktigtvis mildra sådant som kan associeras med något anstötligt. Att rensa i rabatten. Att göra det svarta lite lagom kanelbrunt. Att göra fylliga läppar smala. Och sätta en keps på krulligt hår. Att helt enkelt smygskandinavisera dem med annat ursprung och hudfärg."
Alltså, det där med kepsen var mest konstigt, finns det verkligen nån svensk barnkultur-kutym som säger att man inte visar folk med afrohår utan mössa på? Men resten - att göra det svarta lite lagom kanelbrunt, att göra fylliga läppar smala - tror han alltså att svarta människor egentligen ser ut som golliwog-dockor, men att barnkulturen försöker dölja det? *Fatta nada*
Dagens konstighet nummer två: Signaturen "Catharina" som kommenterar på Insidans serie om polyamori: "Artiklarna i DN glorifierar polyamori. Nu är det den senaste modeflugan i Sverige och alla ska anamma detta sätt att leva för att inte känna sig hämmade i sin sexualitet. Det är väldigt enkelriktat och diktatoriskt. Och väldigt svenskt. Alla ska tycka lika annars är man utanför och en bakåtsträvare."
Ja precis så är det ju. Det är skitjobbigt att vara gift med en man och inte ha några älskare vid sidan om. Jag blir ständigt ifrågasatt för detta livsval - på jobbet, av mina föräldrar, överallt!
Allvarligt talat, vilket märkligt alternativt universum lever "Catharina" i?
"Den normala svenska barnkulturmodellen: att försiktigtvis mildra sådant som kan associeras med något anstötligt. Att rensa i rabatten. Att göra det svarta lite lagom kanelbrunt. Att göra fylliga läppar smala. Och sätta en keps på krulligt hår. Att helt enkelt smygskandinavisera dem med annat ursprung och hudfärg."
Alltså, det där med kepsen var mest konstigt, finns det verkligen nån svensk barnkultur-kutym som säger att man inte visar folk med afrohår utan mössa på? Men resten - att göra det svarta lite lagom kanelbrunt, att göra fylliga läppar smala - tror han alltså att svarta människor egentligen ser ut som golliwog-dockor, men att barnkulturen försöker dölja det? *Fatta nada*
Dagens konstighet nummer två: Signaturen "Catharina" som kommenterar på Insidans serie om polyamori: "Artiklarna i DN glorifierar polyamori. Nu är det den senaste modeflugan i Sverige och alla ska anamma detta sätt att leva för att inte känna sig hämmade i sin sexualitet. Det är väldigt enkelriktat och diktatoriskt. Och väldigt svenskt. Alla ska tycka lika annars är man utanför och en bakåtsträvare."
Ja precis så är det ju. Det är skitjobbigt att vara gift med en man och inte ha några älskare vid sidan om. Jag blir ständigt ifrågasatt för detta livsval - på jobbet, av mina föräldrar, överallt!
Allvarligt talat, vilket märkligt alternativt universum lever "Catharina" i?
onsdag 12 september 2012
Gubbarna host och halt
Bakgrund: Logan fick först hälta på ena frambenet i våras. Rimadyl och vila ett par veckor och han blev bra. Sen när vi började motionera igen kom hältan tillbaks. Röntgen såg fin ut. Rimadyl och vila en månad och han blev bra. Började långsamt trappa upp motionen igen, och kunde motionera honom normalt ett par veckor - sen kom hältan tillbaks. Bisse då? Han började harkla sej ordentligt och även torrhosta lite då och då under dagen för drygt en månad sen. Till veterinären. De sövde honom och lyste och kollade runt i munnen och halsen för att se om t ex nån liten pinne satt fast där, men ingenting. De trodde då att det var en mild kennelhosta, trots att det inte lät riktigt som detta, och att det skulle gå över på ett par veckor. Men det gjorde det inte.
Nu var vi alltså tillbaks hos samma veterinär som kollat och röntgat Logans armbåge. Han kollade igen på röntgenbilderna och sa att man kan se nån liiiiten förändring på vänster fram om man kollar noga... Tydligen inget ovanligt på hundar i Logans ålder (han är nio). Vetten sa (som vi redan anat) att Logan helt enkelt får sluta med lite hårdare motion. Nöja sej med att gå promenader på ett par-tre kilometer och gärna mjukt underlag. (Innan första hältan kom så gick vi ofta en mil i hyfsad takt, vilket innebär rask trav för kortbenta Logan.) Och så Rimadyl igen, först en tablett två gånger om dagen, sedan en underhållsdos på en halv tablett morgon och kväll för att motverka uppkomsten av artros.
Bisse - ja där tyckte han att hostan mest lät som den typ av hosta som brukar åtfölja hjärtproblem. (Vetten fick iofs inte själv höra Bisse hosta, för det gjorde han inte medan vi var i undersökningsrummet, men jag beskrev hur det lät, och sköterskan som hört honom hosta lite precis när vi kom in intygade att jag gjorde en bra imitation.) Men efter mycket lyssnande på hjärtat kunde han konstatera att det lät utmärkt. Sen lyssnade han en massa på lungorna också, från alla möjliga håll. Han sa att lungorna lät helt bra. Dessutom brukar hunden nästan alltid bli allmänpåverkad om det är nån infektion eller inflammation längre ner i lungorna. Slutsatsen: Problemet sitter ganska högt upp i luftvägarna. Men en bakterie-infektion skulle gett förstorade lymfkörtlar, och dom var helt normala. Slutsats: Det är trots allt ett riktigt envist virus. Inget att göra åt mer än att vänta på att immunförsvaret till slut segrar. Men han tyckte att eftersom Bisse mår så bra ändå trots att han hostar lite, så behöver han inte totalvila, utan kan gå kortare promenader (men ingen hård motion så klart!).
Gamla hundgubbarna! Gubbarna host och halt.
onsdag 5 september 2012
söndag 2 september 2012
Game of bones. del 6.
The iron bone
Joff: Oops! Mary the giant!
Joff: Heeelp!
Joff: No! You're mean!
The end.
Regn och spår
Jag och Mary spårade ett skoggspår igår på kanske fyra-fem hundra meter. Det gick jättebra, trots att vi fick passera över vattenfyllda diken, stora vattenpölar och att marken öht var helt vattensjuk. Jag har ju hållit igång och tränat spår under sommaren, bara det att jag bara tränat själv. Och för tävling måste vi träna ihop med folk. Men ska försöka komma igång med detta nu under hösten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
