"Den normala svenska barnkulturmodellen: att försiktigtvis mildra sådant som kan associeras med något anstötligt. Att rensa i rabatten. Att göra det svarta lite lagom kanelbrunt. Att göra fylliga läppar smala. Och sätta en keps på krulligt hår. Att helt enkelt smygskandinavisera dem med annat ursprung och hudfärg."
Alltså, det där med kepsen var mest konstigt, finns det verkligen nån svensk barnkultur-kutym som säger att man inte visar folk med afrohår utan mössa på? Men resten - att göra det svarta lite lagom kanelbrunt, att göra fylliga läppar smala - tror han alltså att svarta människor egentligen ser ut som golliwog-dockor, men att barnkulturen försöker dölja det? *Fatta nada*
Dagens konstighet nummer två: Signaturen "Catharina" som kommenterar på Insidans serie om polyamori: "Artiklarna i DN glorifierar polyamori. Nu är det den senaste modeflugan i Sverige och alla ska anamma detta sätt att leva för att inte känna sig hämmade i sin sexualitet. Det är väldigt enkelriktat och diktatoriskt. Och väldigt svenskt. Alla ska tycka lika annars är man utanför och en bakåtsträvare."
Ja precis så är det ju. Det är skitjobbigt att vara gift med en man och inte ha några älskare vid sidan om. Jag blir ständigt ifrågasatt för detta livsval - på jobbet, av mina föräldrar, överallt!
Allvarligt talat, vilket märkligt alternativt universum lever "Catharina" i?
1 kommentar:
Ja, nog har det gått till ytterligheter allt.
Skicka en kommentar