Recension: Sam Harris "Free Will"

Nu har jag läst Sam Harris omtalade bok "Free will". Den är tunn och lättläst, och jag kan förstå att många blir övertygade av hans resonemang. Jag är dock inte särskilt imponerad, och nu ska jag förklara varför.

Jag hade önskat att Harris hade gjort en ordentlig definition av vad han menar med termen "fri vilja". Att han skrivit, direkt i början av boken, "When I use the term 'Free Will' I mean..." och så förklarat vad han menar. Läser man boken (lyckligtvis tunn) framkommer ändå en sorts definition, insprängd i texten. Fri vilja betyder enligt Harris att man
- fattar beslut som varken har tidigare orsaker eller beror på slump (s 5)
- kunde ha handlat annorlunda än man gjorde (s 6) 
- är den medvetna orsaken till sina tankar och handlingar (s 6). (Detta betyder i sin tur, vilket framgår boken igenom, att man har perfekt koll på exakt vad som pågår i ens psyke, och exakt var varje tanke och idé kommer ifrån.)
- väljer vad man väljer vad man väljer osv i evighet (s 39)
Men den fria viljan har, enligt Harris, ingenting att göra med förmågan att planera för framtiden och väga olika begär mot varandra för att komma fram till vilket som är viktigast. (s. 42)
Sedan argumenterar alltså Harris för att vi inte kan ha fri vilja, och man bara, no shit Harris? Det är klart att vi inte kan ha allt det där. Varför tycker öht Harris att det är värt att påpeka? Jo, för han är övertygad om att människor i allmänhet tror att vi har just de egenskaper han beskriver ovan. Varför tror han det? Ja ni. Det förblir oförklarat boken igenom. Han bara utgår ifrån att det är så folk tänker.

Nu finns det faktiskt en gren av filosofin som kallas "experimentell filosofi" (det finns folk som hävdar att namnet är missvisande, att det per definition inte är filosofi man håller på med när man gör experiment, att det egentligen borde kallas "filosofer som bedriver samhällsvetenskapliga undersökningar" eller något i den stilen - fine, jag tänker inte hänga upp mig på ord här, kalla det vad ni vill). Det handlar om filosofer som helt enkelt ställer frågor till icke-filosofer för att få reda på hur "vanligt folk" tänker kring olika filosofiska frågor. När det gäller fri vilja, har man främst undersökt om folk tror att man kan ha fri vilja även om ens beslut är orsakade av tidigare händelser, och även om de tidigare händelserna inte bara gjorde beslutet sannolikt utan så att säga orsakade det med 100 % säkerhet. Olika filosofer har fått vilt varierande resultat. Ibland är det en liten minoritet, ibland en stor majoritet, som svarar att man kan ha fri vilja ändå. (Många filosofer har argumenterat för att ens vilja är fri när man kan fatta rationella beslut, när ens vilja inte dras iväg av exempelvis drogberoende eller någon konstig neuros - när folk svarar att man kan ha fri vilja trots att ens beslut orsakades av tidigare händelser är det förmodligen något sådant de har i tankarna.) Resultaten är helt enkelt väldigt känsliga för formuleringar och ordval när man ställer frågor till folk. Detta verkar ju tyda på att folk i allmänhet har ganska vaga idéer om vad fri vilja egentligen innebär - om deras idéer inte var vaga till att börja med, borde de ju inte vara så lättpåverkade av formuleringar och ordval. Det finns mig veterligen inga undersökningar alls som pekar på att vanligt folk anser att fri vilja innebär det som Harris säger att det innebär. Man kan inte ens dra fram undersökningar där majoriteten av studie-deltagarna svarat att man saknar fri vilja om ens beslut var till 100 % orsakat av tidigare händelser som stöd för Harris påståenden, för även om man anser detta behöver man ju inte skriva under på allt det där som Harris säger.

Harris tar också upp de neurologiska experiment där man med 80 % säkerhet kunnat förutsäga en persons beslut att röra sig. (s 8-9)  Relevansen hos sådana här experiment har ifrågasatts av många människor - fungerar verkligen viktiga beslut i vardagen, till exempel vilken utbildning man ska välja, på samma sätt som ett meningslöst laboratoriebeslut om att trycka på en knapp eller vifta med ett finger? Men vi kan strunta i det för tillfället. Stora viktiga beslut kanske orsakas av andra typer av neurologiska händelser än små meningslösa beslut, men alla beslut har säkert orsaker. Frågan är varför Harris över huvud taget tycker det är relevant att dra in hjärnforskning i diskussionen? Hans idé om fri vilja är ju sådan att det är helt självklart att vi inte kan ha det, så vad kan hjärnforskning över huvud taget tillföra?

Harris diskuterar också de olika filosofiska skolor som finns gällande människans fria vilja (s 15-16). Determinism, libertarianism och compatibilism. Eller, det är vad Harris kallar skolorna - det normala språkbruket är att säga "hård determinism" när man åsyftar en skola enligt vilken determinism utesluter fri vilja, medan bara "determinism" betyder teorin att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet. Ibland används också termen "hård inkompatibilism" för skolan att vi inte kan ha en fri vilja oavsett hur universum fungerar. Harris borde alltså beskrivas som "hård inkompatibilist". Hur som helst: Harris går vidare och förklarar libertarianism på följande vis: ".. while libertarians (no relation to the political philosophy that goes by this name) imagine that human agency must magically rise above the plane of physical causation". Harris, du har inte gjort din hemläxa ordentligt, det är inte vad libertarianism betyder. Libertarianer förenas i sin tro på att universum inte är deterministiskt, dvs det är inte så att allt som händer orsakades av en tidigare händelse som ledde fram till nästa med 100 % säkerhet, och att människor tack vare detta kan ha en fri vilja. Libertarianer delas sedan upp i "händelse-libertarianer" och "agent-kausalitets-libertarianer". De förstnämnda anser att vi kan ha en fri vilja om tidigare händelser i hjärnan gjorde ett visst beslut exempelvis 80 % sannolikt - men inte om en tidigare händelse i hjärnan gjorde att ett visst beslut säkert följer. Notera att de här neurologiska experimenten som Harris hänvisar till och som jag skrev om i förra paragrafen inte motsäger att vi skulle ha en fri vilja enligt den händelse-libertarianska skolan. Agent-kausalitets-libertarianerna tycker det är nödvändigt att ens beslut har orsakats av agenten snarare än tidigare händelser för att vara fria. Det kan tyckas som om den här skolan motbevisas av sådana experiment som Harris hänvisar till, men jag är inte säker på det. En del agent-kausalitets-libertarianer som t ex Timothy O'Connor menar att det kan finnas olika sannolikheter för att man väljer det ena eller andra även om det finns något sådant som agent-kausalitet. Alltså, bland filosofer som inte själva tillhör denna skola går åsikterna isär om hur begriplig, koherent och vetenskapligt rimlig denna teori är, och jag vet inte riktigt själv var jag står. Vad som är helt solklart är att händelse-libertarianska teorier inte är ett dugg "magiska" eller mystiska till sin natur.

Till sist diskuterar då Harris kompatibilisterna, gruppen dit jag själv hör. Det finns olika kompatibilistiska teorier, men gemensamt för dem alla är att man anser att fri vilja handlar om att ha vissa egenskaper som i alla fall vissa människor definitivt besitter - som förmågan att fatta rationella beslut, att göra det man verkligen vill, att inte styras av konstiga neuroser, osv. Harris sammanfattar kompatibilism i följande mening: "A puppet is free as long as he loves his strings". (s 20) Detta är dock en väldigt missledande beskrivning av kompatibilism. En levande docka som satt fast i snören har inte den kompatibilistiska friheten att göra vad den verkligen vill - dockans vilja kanske råkar sammanfalla med dockspelarens, men om dockan ändrar sig, så sitter den fortfarande fast, och kommer att tvingas fortsätta följa dockspelarens snördragningar fast den inte längre vill. En vanlig människa däremot som gör vad hen verkligen vill göra, kan göra något annat om hen ändrar sig och vill något annat. Att viljan är orsakad av tidigare händelser, olika neurologiska fenomen osv, innebär inte att min hjärna eller något annat kommer att köra över min vilja, så som dockspelaren skulle kunna köra över en levande dockas vilja. Det fattar ju Harris också, det framgår tydligt av andra stycken i boken, så jag förstår inte varför han över huvud taget gör det där fåniga dock-uttalandet.
Harris gör en massa andra konstiga påståenden om kompatibilister. Han skriver att kompatibilism påminner om teologi. (s 18). Jag förstår över huvud taget inte vad han menar med det påståendet. Han skriver att man inte är fri när ett begär bara råkar vara lite starkare än andra begär, och så leder det starkaste begäret till handling. Öh, nä, kanske inte, men kompatibilister kräver ju lite mer än så för fri vilja (vilket framgår av det jag skrivit ovan). Han skriver att man inte är fri även om man är fullständigt nöjd med de handlingar man utför, eftersom de stämmer med ens värderingar osv, för de hade ändå tidigare orsaker i hjärnan som man inte känner till. (s 19). Och, som kompatibilist, kan jag bara svara: JA Harris, jag VET att även de beslut jag är som mest nöjd med för att de stämmer som bäst överens med mina värderingar orsakades av tidigare händelser i hjärnan som jag inte känner till. Jag VET. Själva GREJEN med att vara kompatibilist är att man hävdar att detta faktum INTE GÖR EN MINDRE FRI. Han skriver också att "people" anser att de har fri vilja i en djupare bemärkelse än den kompatibilistiska, och att kompatibilister alltså inte diskuterar det "people" bryr sig om. (s 16) Här hänvisar jag bara upp igen till det jag skrev om de studier som gjorts av verkliga människors tankar kring fri vilja, och att det inte finns något stöd för Harris uppfattning om hur folk i allmänhet tänker. Harris gör också det fenomenalt konstiga påståendet att kompatibilister menar att "jag kunde ha handlat annorlunda" bara betyder att jag tänkte den frasen efter själva handlingen. (s 39-40). Va!? VA!? Alltså, det finns många kompatibilister som hävdat att det är en viktig del av fri vilja att man kunde ha handlat annorlunda än man faktiskt gjorde, men vad de menar då är att man hade handlat annorlunda om man hade velat, eller om man hade haft goda skäl för att handla annorlunda, eller något i den stilen. Det kan vara sant att man kunde ha handlat annorlunda i denna bemärkelse, även om ens beslut orsakades av tidigare händelser i hjärnan - för om man hade velat annorlunda eller haft annorlunda skäl, så hade ju de tidigare händelserna i hjärnan också sett annorlunda ut, och det hade kommit ut ett annorlunda beslut och en annorlunda handling ur processen. Detta skiljer sig då mot hur libertarianer och hårda determinister tolkar frasen "jag kunde ha handlat annorlunda". Men jag har aldrig någonsin under mitt fem år långa intensiva arbete med frågor om fri vilja stött på något kompatibilist som hävdat det som Harris påstår att vissa kompatibilister hävdar - nämligen att frasen "jag kunde ha handlat annorlunda" betyder "jag tänkte "jag kunde ha handlat annorlunda" efter att jag handlade" - det vore ju en helt absurd tolkning.

Så, för att sammanfatta, Harris påståenden om hur filosofer resonerar visar att han inte har någon vidare koll på filosofi.

Harris gör också ett påpekande som jag glatt håller med om: Även om våra beslut orsakas av tidigare händelser så betyder det inte att besluten är meningslösa, för det är fortfarande så att vi måste besluta oss för att kunna handla. Om vi bara ligger och väntar för att se vad som kommer att hända härnäst, ja då får vi vänta länge, och vi får ingenting gjort. (s. 33-34). Själv har jag vidare argumenterat för att detta är centralt när vi diskuterar fri vilja: Jag måste fatta beslut. Jag har så mycket självmedvetande att jag inte handlar på blind instinkt, utan tänker på mina olika alternativ, och kan ifrågasätta om jag ska följa eller inte följa ett begär som jag känner bubbla upp inom mig. Jag kallar min idé om fri vilja för "praktisk frihet", för att skilja den från andra idéer om vad fri vilja är för något. Jag försöker över huvud taget inte hävda att praktisk frihet är vad alla icke-filosofer tänker på när de hör termen "fri vilja", men jag hävdar att det är denna typ av frihet som är den moraliskt relevanta. Sedan argumenterar jag för att man har maximal praktisk frihet om man tänkt över sina värderingar och medvetet omfamnat dem, om ens värderingar passar ihop med varandra, och man sedan fattar väljer att utföra den handling som är bäst enligt ens värderingar, medan den som väljer vad hen ska göra på lösare grunder har en lägre grad av frihet. Även det jag kallar för maximal praktisk frihet är fullt förenligt med att man från början liksom bara fick sina första värderingar, de liksom bara sipprade in från ens föräldrar, samhället, generna. Det är också fullt förenligt med att mina tankar och beslut har neurologiska orsaker. Harris understryker boken igenom att det alltid finns faktorer vi inte känner till när vi fattar beslut, tankar dyker upp i huvudet utan att vi vet exakt varför de dök upp, vi kommer att tänka på ett skäl för handling som är relevant för situationen vi befinner oss i men vet inte varför skälet dök upp i huvudet till att börja med, vi känner att vi vill göra något men vet inte varför vi vill det, och så vidare. Och det är klart, genom att konstant fokusera på sådant vi inte vet så kan man så småningom frammana bilden att mänskligheten är helt jävla clueless, och när man tänker på detta, känner man sig kanske inte så fri. Men man kan lika gärna sitta och fokusera på allt vi vet och allt vi kan ge skäl för och förklara, och så känner man sig genast mer i kontroll. Dessa ständiga upprepningar om att vi inte vet det ena och vi inte vet det andra är mer ett retoriskt knep än ett egentligt argument.

Till sist lite småsaker: Harris argumenterar i slutet av boken för vikten av att inse att folk inte väljer vilken livssituation de ska födas in i - man väljer inte om man ska ha fattiga eller rika föräldrar, konservativa politiker borde inse hur radikalt olika folks förutsättningar faktiskt är, osv. Helt sant, men har egentligen ingenting med fri vilja-diskussionen att göra. Det är först när han säger att en person är lika lite ansvarig för att vara lat eller flitig som hen är för att ha fattiga eller rika föräldrar (s 62) som det anknyter till fri-vilja-diskussionen. Han har också en diskussion om brott och straff. Där är det värt att påpeka att man faktiskt inte måste ha en hård syn på brottslingar och en "ge dem vad de förtjänar"-attityd bara för att man tror på fri vilja. Filosofen Robert Kane argumenterar till exempel för att vi har en libertariansk fri vilja, men anser ändå att hård behandling av brottslingar är moraliskt fel.

Så ja, det var Harris Free Will det. Inte särskilt bra. Konstiga och ogrundade antaganden om vad vanligt folk menar när de säger "fri vilja", helt felaktiga åsikter om vad olika filosofiska skolor innebär, en argumentation som består i att först definiera "fri vilja" på ett sätt som gör det självklart omöjligt och sedan påpeka att det är omöjligt, slänga in lite hjärnforskning som egentligen inte är relevant om man definierar "fri vilja" på det konstiga sätt som Harris gör. Och det var allt. Dock förstår jag att många faller för hans argumentation. Som jag skrev i början verkar det som om de flesta människor har en ganska vag idé om vad "fri vilja" innebär, och lätt kan pushas i den ena eller andra riktningen beroende på vilka frågor man ställer till dem och hur man formulerar sig. Jag kan tänka mig att en hel del människor läser Harris påståenden om vad "fri vilja" innebär, och bara tänker "eh, ja justja, det är det här som är "fri vilja", oj, det var visst omöjligt, shit!". Och så ser man att han referar till hjärnforskning, och funderar inte så mycket över vad det enkla faktum att ens beslut har tidigare orsaker egentligen innebär för friheten - man bara tänker "han hänvisar till forskning, då måste det han säger stämma". Man läser de konstigheter han påstår om olika filosofiska skolor och drar slutsatsen att filosofer som hävdar att vi har fri vilja måste vara knäppa. Och sist men inte minst nöts man ner av det ständiga upprepandet av vad vi inte vet om våra egna motiv och handlingar, tills man får känslan av att man bara gör grejer helt utan att veta varför, och så känner man sig helt lost liksom, och bara "okej Harris, jag har verkligen ingen fri vilja, jag är bara en sorts jävla marionettdocka typ". Men det har han i själva verket inte alls bevisat.