Bisse har kommit över sin skotträdsla!

Underbart! Tog en promenad på sju kilometer med hundarna. Jag trodde inte att vi kom så nära militärens övningsfält, men det gjorde vi tydligen, för när vi var som längst hemifrån började det skjutas på relativt nära håll. Men Bisse blev inte ett dugg rädd!

Rätt strategi var alltså att inte försöka skotträna på nåt sätt, och låta honom gå hem igen om han tyckte det blev otäckt på nån promenad istället för att dra med honom och fortsätta gå. Så länge jag följde dom vanliga råden (träna och gradvis vänja hunden, bara låtsas som det regnar och fortsätta gå om han blir rädd ute på promenad) så blev det ju bara värre och värre. Men när jag testade att göra tvärtemot blev det bättre istället. Och nu verkar det alltså vara helt bra!

Blir mycket city nu

Igår promenerade jag dvärghundarna genom innerstan. Varje gång dom ville stanna och undersöka en luktfläck så fick dom göra det, och nosa så länge dom ville. Superintressant! Vi blev också stoppade några gånger av människor som ville hälsa på hundarna och prata med mej. Mot slutet av promenaden var Logan så trött så han satte sej ner och bebiskissade när han blev nödig. Det har jag faktiskt aldrig (som jag minns iaf) sett honom göra, inte sen han verkligen var en bebis!
Idag var det Mary på stan igen. Hon uppförde sej till största delen exemplariskt mot andra hundar. Bara kollade in hunden och vände sej sen mot mej för att få godis. Bara när en hund gjorde värsta utfallen mot henne på nära håll så skällde hon tillbaks litegrann. Hon klarade också ett par platsliggningar (bara 20 s vardera iofs, tyckte det räckte) jättebra, en på Medborgarplatsen och en på Söders södra strand. Vid den sistnämnda körde en permobil alldeles förbi henne, men det var inga problem för Mary.
Vi stötte också på min pappalediga f d kollega Henrik på Söder, och pratade lite. Han tyckte också Mary var jättefin. Och det är hon ju!

Hundarnas detektivbyrå. Del 1.

The dogs have started a detective agency.
Mary: But we don't get any clients!
Pietro: Perhaps we should have put our office in a more central spot?

Mary: We could find some mysteries to solve ourselves!
Logan: Yes, who needs clients?

Mary: Are you thinking the same as I do?

Mary har vart på äventyr idag

Först åkte vi in till stan och promenerade. Gick från Skanstull till Plattan, och tog sen tåget. Mary var hur cool som helst i den stökiga stadsmiljön. Tidigare har hon ju blivit uppspelt när hon kommit in till stan, nu var hon vrålcool. Hon fick stanna och lukta hur länge hon ville på intressanta lukter dock. Gjorde ett par ligg, fot samt hämta apporten från två meters håll och komma in med den på Götgatans trottoar, inga problem. Innerstadens folkliv är ingen störning att tala om tycker Mary.
Först brydde hon sej inte alls om dom hundar vi mötte, gick bara och nosade på olika lukter. Men sen var det en terrier som gjorde ett helt hysteriskt utfall mot henne, och efter det började hon hålla koll och spana efter hundar och vilja skälla på dom själv. Lika bra, för då fick vi ju tillfälle att träna. Jag drar undan henne, tar ett tag i nosen eller vad som nu behövs för att hindra henne att skälla. Jag är inte arg eller nåt, försöker bara visa henne att hon inte kommer nån vart med att försöka. Sen får hon beröm och godispluppar när hon tar kontakt med mej och går fint. Efter lite envishet från min sida så fick jag uppleva att hon först kollade på en hund, och sen frivilligt vände sej mot mej för beröm och godis. Bara att nöta på alltså...
Sen åkte vi ut till BhK och lattjade runt lite på agilityhindren.
I morgon ska dvärghundarna få samma runda!

Nu känner man sej rätt duktig

Har fyllt i hål i grusvägen med Hagabergs tomtägarförening (vi äger vägen gemensamt, vi som bor här).

När Bisse fyllde år...

...den 15:e Maj, så verkar jag ha glömt att göra nåt födelsedagsinlägg! Har ju varit lite si och så med bloggandet på sista tiden, men att missa en hunds födelsedag i bloggen är ju riktigt illa! Så det kommer ett mycket försenat grattis och ett fint foto nu istället.

Ajaj

På den här bilden kan ni se dom två röda märken som Marys hörntänder gjorde på min arm när vi körde bita-släppa-bevaka med "mellanhård unghundsärm". På min andra arm har jag också röda märken liksom blåmärken. Ajaj. Kompisen Sanna tycker jag ska köpa en riktig polishundsärm på en gång. Dom är ju ganska dyra, men kanske lika bra. Köper jag en billigare vuxenärm tar det väl bara några månader innan den också blivit för klen.

Lydnadsträning med "svarta blocket"

Logan tycker överlag det är riktigt roligt att köra lite lydnadsmoment när det är långa pass, och favoritsyrran Mary är med. Får ta hela "svarta blocket" oftare när jag ska träna lydnad.
Mary har övat på följande: Tassmarkera en tidning (vete sjutton vart jag gjort av musmattan som jag använde innan), och göra framförgående mot tidningen. Tror hon börjar fatta galoppen här. Ska så småningom utvecklas till ett riktigt framförgående.
Apportering. Funkar bra att vänta på kommando när jag bara kastar apporten ett par meter. Hon är rätt duktig på att komma tillbaks med den, även om det sket sej en gång och hon sprang iväg och ville ha den själv. Hon gör en ganska bra ingång, även om hon ännu inte lärt sej att sätta sej ner och lämna av den. Jag gör fortfarande så att jag först drar lite i apporten innan jag kommenderar "tack", eftersom jag ville träna bort hennes tendens att bara släppa den på marken.
Fotgående med belöning i form av godisskål på marken. Nu har hon fattat grejen med extern belöning. Hon tycker iofs fortfarande det är ganska svårt att koncentrera sej på detta, blir bara att man går några meter, eventuellt med nån sväng också.
Ligg. Ett par gånger gick hon upp utan kommando, då säger jag typ "ojojojoj nu blev det fel nu gör vi om" och lägger henne igen. Försöker iaf hålla 80 %-regeln här, att det ska bli rätt minst 80 % av gångerna. Tror hon var lite för uppspelt, så jag la henne några gånger bara fem-tio sekunder, och sen kunde hon så småningom ligga hela trettio sekunder.
Logan kör helt enkelt samma sak som Mary. Han kan ju redan alla moment, där kör vi bara lite för att det är kul. Och så "Logan-anpassas" vissa moment, t ex skälla på tidningen istället för tassmarkering.
Ja det var dagens träning det!

Promenader vs tomten

Igår blev det en sån här tråd på vovve.net som lätt utvecklar sej till nån sorts tävling om vem som är den duktigaste hundägaren. TS frågade folk om dom gick färre promenader med hundarna när dom bodde i hus jämfört med lägenhet. Nästan alla bedyrade att dom absolut inte gjorde det, utan promenerade hundarna precis lika ofta som förr. Bara enstaka personer skrev som jag själv, att dom korta rastningsrundorna har ersatts med att släppa ut hundarna på tomten.
Nu är det klart att det spelar roll vad man har för sorts tomt. Det är ju lite skillnad på att ha över 1000 inhägnade kuperade kvadratmeter som vi har, och om man har typ som en liten uteplats bara. Men hur som helst. Att jag släpper ut dom på tomten istället för att gå korta rastningsrundor är både för min och hundarnas skull. Jag skulle aldrig orka rasta fyra stycken flera gånger om dagen, och dessutom verkar hundarna tycka det är roligare att röja på tomten än att gå dom där korta koppelpromenaderna bara för att kissa/bajsa som dom gjorde flera gånger om dagen när vi bodde i Skarpnäck. Dom får en promenad om dagen, som antingen är av lite längre slag (5-8 km, och med lite aktiviteter som olika tricks på vägen, eventuellt med en del lösspring och lek också) eller innehåller lite mer strukturerad träning (spår, uppletande, lydnad, eller sök även om just det var länge sen sist). I övrigt är dom på tomten, där vi iofs också tränar lite tricks, tränar lite med agilityhindren ibland, eller kör grundläggande skyddsövningar med Mary.
Hundarna äter också mera utan att gå upp i vikt jämfört med när vi bodde i lägenhet. Det tyder ju på att dom får mer motion när dom springer runt själva på tomten, än dom fick på dom tre korta rastningsrundor vi gick varje dag när vi bodde i lägenhet.

Såhär såg det ut när Luss kom hem till mej

Jag satt i en slänt vid busshållplatsen. När Luss klev av med sina hundar slängde sej Mary framåt med ett gigantiskt skällande, varpå jag ramlade omkull i den lösa jorden och kanade ner hur som helst. Såg tydligen ganska farligt ut, men mina enda skador blev två pyttesmå sår.
Sen kunde inte Mary gå normalt pga dom spännande staffarna. Jag fick typ släpa med henne och knuffa henne framför mej med knäna. Luss skämtade förstås glatt om hårda metoder på hårda hundar osv. Måste verkligen prioritera, nu när jag har tid och möjlighet, att åka mycket till BhK med Mary så hon nån gång vänjer sej lite vid att ha spännande främmande hundar omkring sej...
Hur som helst. När vi väl kom igång och tränade uppletande koncentrerade sej iaf Mary på det fullt ut och struntade i staffarna som också satt uppbundna. Hon var riktigt duktig! Bara ett bakslag, när jag hade gömt en apportpinne... först ville hon inte riktigt komma in med pinnen till mej, och sen ville hon inte släppa den. Måste vara noga med att ha en pinne att byta med när det är pinnar som gäller, hon får så lätt ha-begär på dom. Jo, när det var en hockey-puck i rutan blev det också lite fel först, eftersom Mary trodde det var en tass-target snarare än nånting att apportera. Annars gick det bra. Hon är så duktig!
Och lilla Razzla... Luss lill-staff. SÅ SÖT! <3
När vi gått hem till mej igen så tänkte vi att Mary och Razzla kunde leka, men Mary var bara jobbig och skällde non-stop på Razzla som blev irriterad. Hon har inte världens bästa sociala kompetens, Mary. Men söt och duktig är hon ändå!

Hund värre för miljön än stadsjeep

Hund värre än stadsjeep Jag har inga problem med att tro att detta stämmer. Mat är ju en väldigt stor miljöförstörande post, ffa om man äter kött, vilket hundar brukar göra. MEN är det verkligen relevant att jämföra hundar med bilar? Hund är ju liksom ingenting man skaffar istället för bil, eller tvärtom. Däremot finns det folk, t ex jag och min man, som har husdjur istället för barn. Och jämför man hundar och barn, så är det inget tvivel om vad som är mest miljöförstörande... barn är ju oerhört mycket mer resurskrävande än hundar.

Jag minns att det faktiskt varit en artikel i DN, för rätt länge sen, att ingenting gör så stor skillnad för ens miljöpåverkan som om man väljer att skaffa barn eller avstå. Hur man värmer upp huset, vilken bil man kör, hur mycket man åker utomlands osv, allting bleknar bredvid "barn eller inte barn".

Pipschäfer?

Jag har ju tänkt att Mary är en ovanligt tyst schäfer. När man tränar nånting piper hon aldrig, utan är bara helt tyst och koncentrerad. Det är bara när man är på väg att gå ut på promenad som hon kan låta som en klassisk pipschäfer, men det försvinner när man väl kommit ut genom dörren. Och när man tränar bita-släppa-bevaka har hon knäpptysta bevakningar.
Men nu har hon börjat tjuta som en mistlur vid dom tillfällen då hon vet att hon ska släppa för att jag blivit passiv, men då hon verkligen inte vill släppa... TJUUUUUUUUUT låter det då, ända tills hon till slut lyckas få grepp om sej själv och faktiskt släpper. Då blir hon tyst igen.

Marys skyddsärm, EuroJoes mellanhårda unghundsärm, som börjar kännas alltför klen...

Glass i solen

Har legat i gräset i solskenet med Alexander och alla vovvar och ätit glass. Satan i gatan vad idylliskt vi har det.

Är det såhär klickerhundar gör när dom försöker "ta över ledarskapet"?

Jag, Mary och husse tränade lite transporter. Rätt som det är flyger Mary upp och försöker slita klickern ur handen på mej! Nu har jag ett snyggt sår där.
Handen som håller klickern, är handen som styr världen, kanske hon tänkte.

Mary och uppletande

Nu har jag kommit på det! Mary letar jättebra om man bara gömmer en grej i taget, och hon ser hur jag går ut i rutan med grejen. Om jag däremot gömt flera grejer, och/eller gömt grejen i samband med att jag vallat rutan, så fattar hon inte riktigt vad det är hon ska göra.
Får väl köra med bara en grej i rutan som hon ser att jag går iväg med tills hon lärt sej nåt kommando för det hela.

Hundarna jobbar. del 13.

All is well that ends well! The thief was so grateful over having his ears cured that he turned himself in to the police.
Thief: Here's the rest of the money.

The dogs got to say "we told you so" to Daddy.
Dogs: We told you so!
Alexander: Okay... You were right, I was wrong.

And the dogs quit their old jobs to start a detective agency.
The end.

Spårträning idag

...med Mary, Bisse och Pietro.
Mary var lite flamsig i spåret tycker jag. Sprang runt väldigt mycket. Hon kanske behöver svårare spår? Kanske borde spåra hårda underlag så hon tvingas gå långsamt och fokuserat... Sen kom hon inte till mej med apporterna heller, utan bara lyfte upp dom i munnen, spårade vidare en bit med apporten i munnen, för att sen släppa den på marken. Kanske har jobbat för lite på pinn-intresset på sista tiden.

Mormorgrisen

Mamma har varit här och hälsat på några dagar. Och Mary blev hennes största fan. Dagarna i ända hängde hon i hälarna på mamma. Och det lönade sej, både ost och lek fick hon från sin "mormor". Mamma å sin sida fick bara några ytliga sår i arm och hand efter att ha lekt så mycket med Mary, så det gick väl bra får man säga.

Hundarna jobbar. del 12.

The thief slowly regains consciousness.
Thief: What happened?
Mary: He's alive!
Thief: Everything feels... different...

Thief: My ears! The sonic shock completely cleansed them!

Thief: Hurray! Now' I don't have to steal anymore!
Logan: I knew it! All he needed was a good shouting at!

Märkligt hjärnsläpp på uppletandet

Jag och Mary har nu kört uppletande några gånger med små rutor på c:a 200 m2. Idag gjorde jag en lite mer rejäl ruta åt henne på typ 4-500 m2. Mary gav sej av och sprang och sprang. Jag såg hur hon täckte in hela rutan. Men hon kom aldrig tillbaka med nån grej! Jag gick ut lite i rutan och kollade, och såg då att hon vid några tillfällen sprang rätt över en apport, verkade t o m registrera att den låg där, men plockade inte upp den. Det var som om hon helt enkelt inte förstod vad uppgiften gick ut på. Väldigt konstigt, för det har ju funkat tidigare att hon kommit tillbaka med grejer till mej. Jag gick fram mot en grej och visade uppmärksamhet mot den, och då sprang hon fram till den och nosduttade lite förvirrat. Efter mycket påhejande från min sida kom hon så småningom in med ena apporten efter den andra, även fast jag följde med henne ut i rutan varje gång.
Underligt.
Nåja, jag får väl öva jättemycket på att apportera olika saker (har blivit väldigt mycket fokus på spårpinnar, eftersom vi haft problem med den biten) tills det verkligen sitter in i ryggmärgen på henne. Ända sen hon var liten har hon jämt sprungit runt med grejer i munnen, men att komma med grejer till mej ligger inte alls naturligt för henne, det kräver övning, övning, övning.

Hundarna jobbar. del 11.

I tried cotton buds, I tried ear drops, but the only thing that worked for cleansing my ears was rolled-up money paper. And when I ran out of money, I was forced into a life of crime.

Logan: But seriously... no matter how much your ears itch, one mustn't rob banks!

The thief is knocked down by the gust of wind from Logan's roar.
Mary: Did you scream him to death?
Logan: Don't think so...

AJ!

Mary och jag lekte med pinnar. Jag höll en pinne ganska högt upp i luften. Mary kastade sej mot den för att hugga den - men missade, och högg istället mej i armhålan/axeln. Trots att jag för tillfället var klädd i t-shirt plus tjock stickad tröja plus regnjacka gick det hål i skinnet. AJ!

Jag har iofs övat en del på att leka med pinnar/bollar/kampgrejer lite sansat och behärskat, men nu blir det hårdträning på den punkten....

Marys mage update (ännu ett bajsinlägg)

När jag pratade med sköterskan så sa hon att man inte skulle börja byta tillbaks till vanlig mat förrän avföringen var HELT normal. Men nu har Mary i några dagars tid skitit korvar, inte pölar, men som ändå är lösare än normalt. Jag börjar undra om korvarna blir helt som vanligt så länge hon fortfarande bara äter ris och fisk...? Ska börja så smått att blanda i lite torrfoder ändå.

Stackars Mary är hungrig

Marys mage fortsätter att bli bättre, men hon är hungrig. Man blir tydligen inte så mätt på att äta bara fisk och ris...
När Mary blir hungrig blir hon rastlös. Igår fick hon bara ta det lugnt (hon ska ju ta det lugnt nu när hon inte får i sej lika mycket kalorier som vanligt), men idag var hon så himla rastlös så jag tänkte att vi måste faktiskt träna nånting. Gick ut på andra sidan Söderbyvägen och gjorde en liten uppletande-ruta på typ 200 m2 och gömde lite pinnar. Mary letade med stor entusiasm, men sen gick det väl sådär med avlämnandet utan godis. Hon har ju nyss lärt sej lämna av uppletande-grejer till mej, genom att vi först leker med grejerna och sen byter dom mot godis. Utan godis så fattade inte Mary poängen med att, efter leken, lämna grejerna hos mej. Istället sprang hon tillbaks ut i rutan med pinnarna efter leken och gömde dom igen. Jag tänkte att jaja, ingen idé att bråka om det, hon har ju nyss lärt sej och jag vill inte skapa konflikter kring pinnarna.
Men nästa gång vi kör uppletande ska det vara när magen är helt frisk och jag kan ha med godis.