Jag har ju tänkt att Mary är en ovanligt tyst schäfer. När man tränar nånting piper hon aldrig, utan är bara helt tyst och koncentrerad. Det är bara när man är på väg att gå ut på promenad som hon kan låta som en klassisk pipschäfer, men det försvinner när man väl kommit ut genom dörren. Och när man tränar bita-släppa-bevaka har hon knäpptysta bevakningar.
Men nu har hon börjat tjuta som en mistlur vid dom tillfällen då hon
vet att hon ska släppa för att jag blivit passiv, men då hon verkligen inte
vill släppa... TJUUUUUUUUUT låter det då, ända tills hon till slut lyckas få grepp om sej själv och faktiskt släpper. Då blir hon tyst igen.
Marys skyddsärm, EuroJoes mellanhårda unghundsärm, som börjar kännas alltför klen...
.jpg)
2 kommentarer:
Min tik är också en ovanligt tyst schäfer, men en av hanarna kompenserar väldigt bra för detta (och andra schäfrar) :P
Sv: Ja, det kanske inte är uppskattat för grannarna, men som tur är så har jag inga grannar! :P
Vad skönt, jobbigt med pipiga hundar -.-
sv:Förstår det, du får skaffa dig ett par :P
Skicka en kommentar