Märkligt hjärnsläpp på uppletandet

Jag och Mary har nu kört uppletande några gånger med små rutor på c:a 200 m2. Idag gjorde jag en lite mer rejäl ruta åt henne på typ 4-500 m2. Mary gav sej av och sprang och sprang. Jag såg hur hon täckte in hela rutan. Men hon kom aldrig tillbaka med nån grej! Jag gick ut lite i rutan och kollade, och såg då att hon vid några tillfällen sprang rätt över en apport, verkade t o m registrera att den låg där, men plockade inte upp den. Det var som om hon helt enkelt inte förstod vad uppgiften gick ut på. Väldigt konstigt, för det har ju funkat tidigare att hon kommit tillbaka med grejer till mej. Jag gick fram mot en grej och visade uppmärksamhet mot den, och då sprang hon fram till den och nosduttade lite förvirrat. Efter mycket påhejande från min sida kom hon så småningom in med ena apporten efter den andra, även fast jag följde med henne ut i rutan varje gång.
Underligt.
Nåja, jag får väl öva jättemycket på att apportera olika saker (har blivit väldigt mycket fokus på spårpinnar, eftersom vi haft problem med den biten) tills det verkligen sitter in i ryggmärgen på henne. Ända sen hon var liten har hon jämt sprungit runt med grejer i munnen, men att komma med grejer till mej ligger inte alls naturligt för henne, det kräver övning, övning, övning.