När det är grått och ruggigt som idag...

...vill helst Bisse och Pietro tillbringa hela dagen såhär.

Mary Marvel har gjort MH!

Hon fick följande resultat:
1a Kontakt Hälsning 4
1b Kontakt Samarbete 4
1c Kontakt Hantering 3
2a Lek1 Leklust 4
2b Lek 1 Gripande 4
2c Lek 1 Dragkamp 4
3a Förföljande 3
     Förföljande 4
3b Gripande 3
     Gripande 5
4 Aktivitet 2
5a Avståndslek Intresse 3
5b Avståndslek Hot/Aggression 1
5c Avståndslek Nyfikenhet 5
5d Avståndslek Leklust 4
5e Avståndslek Samarbete 3
6a Överraskning Rädsla 2
6b Överraskning Hot/Aggression 1
6c Överraskning Nyfikenhet 5
6d Överraskning Kvarstående rädsla 1
6e Överraskning Kvarstående intresse 2
7a Ljudkänslighet Rädsla 1
7b Ljudkänslighet Nyfikenhet 5
7c Ljudkänslighet Kvarstående rädsla 1
7d Ljudkänslighet Kvarstående intresse 3
8a Spöken Hot/Aggression 2
8b Spöken Kontroll 4
8c Spöken Rädsla 2
8d Spöken Nyfikenhet 3
8e Spöken Kontakt 3
9a Lek 2 Leklust 4
9b Lek 2 Gripande 4
10 Skott 1

Jag är så stolt över Marys beteende vid spökena! Hon var så modig! Först så stod hon framför mej och råglodde på båda två, pendlade med huvudet mellan den ena och den andra och verkligen höll koll. När spökena kom riktigt nära så tog rädslan överhanden och hon sprang bakom mej - men bara helt tillfälligt. När hon dragit ett djupt andetag samlade hon sej, spände åter blicken i spökena, och började marschera framåt samtidigt som hon skällde VOFF VOFF VOFF VOFF med dånande basröst. Hon marscherade ut i kopplets längd och hade nog fortsatt ända fram till vänsterspöket, som blev det hon "valde ut", om inte kopplet tagit stopp. Där stod hon sen, fortsatt med blicken stint fäst på spöket, och mässade sitt VOFF VOFF VOFF VOFF med imponerande bas.
Skönt att det iaf är en hund i familjen som är beredd att försvara matte mot spöken!

Universitetets hemlighet. Del 4.

Mary: Somebody's coming!
Logan: We can hide in that locker!

Mary: Don't tell the one's who are coming that we're here!
Creature 1: Wow! A secret!
Creature 2: Secrets are awesome!

Man: How are you, my little darlings?
Creature: Great! Awesome! Hahaha.
Man: Are you ready to take over the world soon?
Creature: Hihihi taking over the world oh yeah!

Skotträning utan skott

Idag åkte jag och Mary till SoSu BhK för lite skotträning. Dock lyste skotten med sin frånvaro, trots att det skulle vara sådan enligt hemsidan. Istället blev det lite annan träning - lydnadsmoment, träna på att inte bry sej om andra hundar utan fokusera på matte, och så laja runt lite på agilitybanan. Mary stormade upp på gungbräden och for i backen med en smäll innan jag hunnit stoppa henne, så hårt att hon ramlade av. Men hon blev inte nedslagen för den sakens skull utan hoppade direkt upp på gungbrädan igen, och gick sen långsamt ner för den med snygg teknik. Framtida agilitystjärna? ;-)

Universitetets hemlighet. Del 3.

Mary: Mum was so boring when she didn't want to hang out with us.
Logan: We'll have to amuse ourselves!
Pietro: Do you hear giggling?
Bissy: I smell something behind this wall.

All dogs: A secret door!

The dogs follow the steps down with great curiousity, and find a secret basement room.
Creature 1: Hihihi we're sitting in a basement!
Creature 2: Hahahaha and now there are dogs too!

Klantarsle i spåret

Idag har jag spårat med Mary, och ska spåra med gossarna också (blev matpaus däremellan). Mary fick ett spår på en knapp kilometer med sex apporter i, nästan bara på fält, men passerade en skogsdunge på ett ställe (finns massa bra spårfält häromkring men inga bra skogsområden... måste hitta nån skog att göra spår i också, så det blir lite variation). Mary tog apporterna jättebra. Jag har börjat byta ut apporten mot två andra pinnar som vi sen leker med när hon lämnar den till mej. Då blir det bara några små tandmärken på apporten, eftersom hon håller den ganska hårt i munnen, men den blir iaf inte söndertuggad.

Vid ett tillfälle var jag dock rena klantarslet. Mary tappade spåret och sprang runt i cirklar, men hittade sen spåret igen, och började gå snett åt vänster. Jag var dock säker på att jag hade gått snett åt höger på det stället, så jag trodde Mary följde ett djurspår eller nåt. Jag halade in henne och försökte få henne att spåra där jag var säker på att mitt spår gick, men Mary bara slet sej iväg åt vänster istället. Och hittade en spårpinne! Så Mary hade rätt, jag hade fel, matte fick stå där med skammen!

Mary och hundmöten

Igår var jag ute och gick med Mary lös, när en hund dök upp runt kröken precis framför henne (hon hade sprungit en bra bit i förväg). Jag ropade "kom" och Mary kom, inkallningen sitter verkligen som en smäck. Men sen när hon och hunden skulle passera förbi varandra i koppel så drog hunden som en tok mot Mary, och Mary skällde då på hunden. Hon hade nog gjort ett rejält utfall om jag inte varit snabb med att koppla grepp runt hela hennes kropp så hon inte kom nånstans.
Mary har lärt sej nu att möta hundar inne i tätort, där hunden oftast dyker upp strax innan man passerar den. Men när det nån enstaka gång blir ett hundmöte här, på nån grusväg där Mary får gott om tid på sej att kolla in hunden och ladda upp inför mötet, då uppför hon sej inte. Och visst, jag skulle kunna sätta på henne en kedja och rycka till av bara f-n när hon gör en ansats till utfall, men för det första vill jag inte köra med såna metoder längre, för det andra så tror jag i vilket fall det skulle vara extremt svårt att avskräcka henne för gott den vägen. Nu är det ju bara några enstaka gånger i sitt liv som hon faktiskt blivit skrämd av nånting (och bara en av dom gångerna hon blivit skrämd av mej - när hon skulle slänga sej ut i vägen och jaga bilar, och jag blev helt tokig på henne av skräckblandad ilska), men samtliga gånger har hon totalt glömt bort det hela några timmar senare.
Det jag ska göra nu är att åka till BhK iaf en gång i veckan och hårdträna lydnad. Nån gång ibland kan man ta stan istället, men för det mesta BhK. Där finns det ju hundar som hon får gott om tid på sej att kolla in, precis som när man möter en hund här hemma. Sen får jag öva stenhårt - med klicker, godis och kampskinn - på att gå rakt emot andra hundar i fotgående utan att titta på dom. Så får det bli.

Universitetets hemlighet. Del 2.

The car trip is hardest on Pietro and Bissy, who handles the pedals.
Logan: We've arrived!
Pietro: Thank God!

The dogs have soon found Mum with their amazing noses.
Sofia: ...and there are different interpretations of Hume's metaethics, but it's clear that - what are you doing here?
Mary: Hi Mum!
Bissy: What are you doing Mum?
Logan: Are you lecturing?
Pietro: Is it fun?

Be careful what you wish for

Nu börjar en serie som kommer att utspela sej på min kära arbetsplats, Stockholms universitet. Några av mina kollegor uttryckte önskemål om en sådan serie. Nu får ni som ni vill! Men som man säger, be careful what you wish for.

Universitetets hemlighet. Del 1.

The Jeppsson dogs are bored.
Mary: There's nothing to do.
Pietro: And we can't bug Mum for something to do, since she's at the university.
Bissy: I know! Let's go there and surprise her!

Mary: Let's take the car, there's barely enough space for me in the time machine.
Logan: Okay, if I get to drive!

- Logan, I'm pretty certain that we're supposed to be to the right of that string of grass...
- What do you know? You don't even have a driver's license!
- You neither...

Framtiden, alltså...

Efter att ha suttit och jobbat X antal timmar med avhandlingen tänkte jag slappna av lite genom att chatta med en chatbot. Det är lite kul, just för att chatbottar är så himla dåliga. Här finns en t ex: http://cleverbot.com/ Kolla varningstexten: "PARENTAL ADVICE: Visitors never talk to a human, however convincing it is - the AI knows many topics - use ONLY WITH OVERSIGHT" Ja just det, för det är ju så lätt att få för sej att man chattar med en riktig människa när man egentligen chattar med en bot. Verkligen.

Alan Turing kom på det s k Turing-testet 1950, för att avgöra om en maskin verkligen är intelligent. Om en människa som chattar med ett datorprogram inte kan avgöra ifall det är ett program eller en människa, då har programmet klarat Turing-testet. Turing själv trodde det skulle finnas datorer som klarade detta några decennier framåt i tiden sådär. Nu är det år 2011, och inte nog med att vi inte har flygande bilar och städer på Mars, det finns inte heller ett endaste datorprogram som är så mycket som i närheten av att klara Turing-testet.

Framtiden blev inte riktigt som vi trodde.

Ännu en dag med långpromenad

Jättefint väder. Vacker höstdag. Gick till Fors Gård och tillbaka med hela hundflocken, en promenad på elva kilometer. Sen har jag suttit och jobbat, men det kan man stå ut med efter att ha börjat dagen med en så härlig promenad.
Bild från Fotoakuten.se

Bajsrapport

Inga pratar bajs som småbarnsföräldrar och hundägare. Som den hundägare jag är kommer jag här med en bajsrapport: Magarna är mycket bättre. Mary var den som hade värst diarré av dom alla igår, bajsade som brunt vatten bara, men idag har även hon producerat en (väldigt lös och kladdig, men ändå) bajskorv. Skönt!

MH-planering

Det är lite knepigt ibland att ha fyra hundar. Alexander jobbar helgen för MH:et, och dvärghundarna måste ju stanna hemma. Nu blir det så att jag och Mary går bland dom sista. Jag kommer att ta en hyfsat lång promenad med hela flocken på förmiddagen, sen åker jag och Mary till Katrineholm, är där ett par timmar och åker hem igen. Dvärghundarna får väl vara själva kanske sex timmar eller nåt, men det funkar ju.
Kräver lite planering ibland.

Ska bli spännande att se Marys MH-resultat...

Ge aldrig era hundar levergodis som gått ut i datum

Trodde det var okej, det var ju bara lite för gammalt.
Nu har samtliga hundar diarré. Blir till att köpa massivt med canicur och alaskan pollock i morgon.

Kungabarnet. Del 18.

A few days later, the Jeppsson dogs recieve a telepathic message from the Jupiter dog.
Jupiter dog: Hi buddies! I'm fine here in the womb.

I've been ultrasounded, but managed to avoid discovery thanks to my ability to make shadow figures.
Daniel and Victoria: How beautiful!

Jupiter dog: Once I get born there will of course be a great scandal, but I'll cross that bridge when I come to it.
Mary: That's a good philosophy of life!
Bissy: Agreed! Now let's check out the new chewing bones Mum bought.
Logan and Pietro: Yes!
The end.

Spår

Idag körde jag ett fältspår som bitvis gick in i skogen med Mary. Hon tog alla apporterna fint. Tappade bort spåret några gånger, men behövde bara springa i cirkel ett varv för att hitta det igen (det blåste rejält). Hon blir duktigare och duktigare på att spåra när det blåser hårt.

Dvärghundarna fick klättra i berg och göra lite apporteringsövningar. Det tyckte dom var kul.

Hårdhet och minnesbilder

Var inne i en skitlång diskussion på vovve.net igår om hårdhet och minnesbilder. I gamla MT och än idag i L-testen så beskriver man en egenskap man kallar "hårdhet". I nya MT heter det istället "förmåga att bilda minnesbilder". Detta ska ge upphov till färre missförstånd, då många associerar "hårdhet" till "hårda metoder" och att man skulle vara tvungen att puckla på hunden när man tränar den.

Hårdhet är förmågan att inte påverkas i efterhand av nånting obehagligt som hunden varit med om. Anta t ex att en hund råkar springa in i ett elstängsel och tjuter till - det var obehagligt. Om hunden är hård, så kommer den inte att reagera på nåt speciellt sätt när den vid senare tillfällen går förbi samma stängsel/samma plats/samma djur/befinner sej i samma situation. En vek hund däremot kommer att krypa ihop, gå omväg eller liknande när den återigen ser stängslet/platsen/djuren/situationen. (Självklart är hård och vek ändpunkter på en skala, och dom flesta hundar ligger nånstans i mitten, utan att vara extrema åt nåt håll.) Den hårda hunden visar alltså inga tecken på att minnas händelsen öht. Därför tyckte man det var lämpligt att ändra terminologi till "förmågan att bilda minnesbilder".
Observera att hunden måste reagera först, när händelsen inträffar, för att man ska kunna säga nånting om hårdheten.  Om hunden inte reagerade öht när den sprang in i stängslet kommer den självklart inte att reagera när den går förbi stängslet i fortsättningen heller, men det har inte med hårdhet att göra. I så fall är det troligare att hunden av nån anledning inte fick en stöt. Man kan inte heller använda pistolskott för att kolla hårdheten hos en hund som är helt skottfast - även om hunden är vek så kommer den inte att reagera med obehag när den senare går förbi platsen där det sköts, eftersom den inte blev rädd till att börja med. Hunden kan heller inte vara helt galet uppvarvad om man ska testa hårdheten. En hund som egentligen är vek, och som blivit elchockad av ett stängsel, kanske springer förbi stängslet senare utan att visa tecken på att komma ihåg stöten eftersom hunden är mitt i en kattjakt, och hunden är helt tokig i katter och glömmer allt annat när den jagar. Till sist finns det också hundar som lärt sej att sluta reagera på t ex arga röster och hårda tag i kopplet, eftersom dom blivit utsatta så ofta att dom vant sej. En hund som slutat reagera när matte rycker i kopplet kommer förstås inte heller att reagera när den återigen hamnar i den situation som utlöste koppelrycket förra gången, men återigen, det är inte det som är hårdhet. Hårdhet talar vi om när hunden först faktiskt tyckte att nånting var obehagligt, för att sen visa alla tecken på att ha glömt det, även om den inte är speciellt uppjagad/distraherad.

Jag vet att man förr ofta sa att hårda hundar var sämre på att minnas generellt, både negativa och positiva upplevelser. Men detta är faktiskt ingenting man testat på vare sej MT eller L-test, och många hävdar att det inte stämmer med deras personliga erfarenheter. En hund som direkt glömmer elstängslet kan visst komma ihåg redan efter första gången att den fick en köttbulle för att sitta fint. Detta tog en del personer i tråden till intäkt för att hårdhet inte har nånting med minnet att göra. Man resonerade så att om hårda hundar helt enkelt lider av nån sorts glömska, så borde den slå likadant på positiva som på negativa upplevelser. Man tyckte också det verkade konstigt rent evolutionärt hur en egenskap som hårdhet skulle kunna uppstå, då det verkar vara negativt för överlevnadsförmågan att glömma obehagliga händelser.

Den sistnämnda invändningen kan vi avfärda direkt. Ja, det vore förstås negativt för ett vilt djur att glömma bort obehag, skulle försämra överlevnadschanserna. Men det vore precis lika negativt för det vilda djuret att bete sej precis som om den hade glömt det hela, det skulle försämra överlevnadschanserna lika mycket. För vilda djur är det helt enkelt bättre i längden att ha en sån personlighet att man går en omväg för säkerhets skull nästa gång man kommer till elstängslet, än att bara knata på trots smärtan förra gången. Därför är inte vilda djur heller hårda. Vilda djur är ganska veka. Hårdheten är en egenskap vi avlat fram, för att vi tycker den är bra hos vissa tamhundar som ska utföra vissa jobb. En polishund t ex behöver inte själv kunna akta sej för sånt som är farligt, eftersom den har en förare som kan lära den att t ex inte springa ivägen för bilar och i största allmänhet lyssna på kommandon. Den behöver därför inte kunna lära sej av obehagliga misstag. Det är tvärtom bra om den inte lär sej att t ex akta sej för skurkar efter att en skurk sparkat till den i ett trängt läge.

Så om vi struntar i evolutionen, som inte har med saken att göra, finns det några andra skäl att tro att hårda hundar visst minns obehaget, bara beter sej som om dom inte minns? Ett skäl skulle kunna vara att människor mycket väl kan minnas själva händelsen av t ex ett överfall, trots att man lagt själva skräcken bakom sej. Men detta är inget argument för att hårda hundar minns, för människors minne funkar lite annorlunda. Människor har, precis som hundar, förmågan att lära sej olika reaktioner genom klassisk och operant betingning, och precis som hundar har vi "muskelminne" som vi använder när vi utför kroppsligt komplicerade rörelser. Men förutom detta har vi också det s k episodiska minnet. Det är vår förmåga att tänka tillbaka på sånt som hänt ungefär som en inre bok eller inre film som vi kollar på; vi kan "spela upp" händelser i kronologisk ordning för vår inre syn. Denna minnesfunktion är inte färdigutvecklad hos människan förrän i femårs-åldern. Eftersom dom flesta andra djur, t ex hundar, saknar dom delar av hjärnan som sköter det episodiska minnet hos människor, antar vi att hundar saknar episodiskt minne. Dom kan inte sitta och tänka tillbaka på sånt som har hänt dom. Deras minne fungerar bara i form av associationer, t ex att man associerar ett elstängsel till smärta när man ser det. Och vi har liksom ingen anledning att tro att hunden får en plötslig smärt-association om den inte visar nånting öht - om den varken går undan, kryper ihop eller nånting annat.
Ett annat skäl att anta att hunden egentligen minns skulle vara att hunden minns trevliga händelser, alltså verkar minnet vara utmärkt. Men det måste inte vara så att minnet fungerar exakt likadant när det gäller trevliga och otrevliga händelser. Behagliga respektive otäcka händelser involverar lite olika delar av hundens hjärna, så det skulle ju kunna vara så att det bara är just otäcka händelser som har svårt att "fastna" hos vissa hundar. Eller så är det helt enkelt så att hårda hundar är trögare att minnas saker rent generellt, behöver fler repetitioner även för att lära sej trevliga grejer. Det har som sagt aldrig forskats på saken, det enda vi har är många personer som säger att dom verkar minnas trevliga grejer bättre än otrevliga enligt deras personliga erfarenheter. Man kan tänka sej att folk feltolkar här. Kanske är det så att vi människor generellt har större tålamod när vi står och belönar än när vi korrigerar/bestraffar, och därför upplever man inte hundens allmänna "tröghet" på samma sätt när man belönar den. Och så misstolkar man sina träningsupplevelser till att hunden skulle vara snabbare att minnas trevligheter. Kanske det är det så helt enkelt.

Hur som helst: Eftersom vi inte har nån telepatisk kontakt med hunden så kan vi ju inte veta exakt vad den tänker. Så vi kan ju inte veta säkert att inte den hårda hunden får en plötsligt association till smärta när den passerar elstängslet, bara det att den inte visar nånting utåt öht. Men verkar det inte som ett väldigt konstigt antagande att göra? Och ska vi börja anta att hundar har en massa inre upplevelser som dom öht inte visar så kan vi ju lika gärna anta att det inte gör ont till att börja med att gå mot elstängslet, även fast hunden tjuter, eller att hunden tycker köttbullar smakar vidrigt, även fast den till synes gillar dom, eller nånting annat. Just för att vi normalt sett antar att hundens beteende visar hur den känner/mår/tänker så är det väl högst rimligt att anta att en hund som på alla sätt beter sej som om den glömmer bort obehag väldigt fort, faktiskt också glömmer bort obehag väldigt fort.

(Hade ingen riktigt bra etikett för detta, men det anknyter ju lite till medvetandefilosofi iaf, så det fick bli etik och filosofi.)

EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT
Jag hade skrivit hela det här långa, ambitiösa och i mitt tycke väldigt smarta inlägget i tron att nya MT mäter "förmåga att bilda minnesbilder". Men det man faktiskt mäter är hur hunden visar minnesbilder. Man säger alltså ingenting öht om vilka minnesbilder som finns där, bara vad hunden visar att den minns. Inget kontroversiellt alls, alltså. Jag var på vippen att radera det här inlägget, men det får stå kvar som ett monument över vikten av att kolla upp sånt innan man sätter sej och knackar på tangentbordet (och iofs tycker jag ändå resonemangen håller, finns ingen anledning att gå och spekulera i att hunden kanske minns det ena eller det andra utan att det skulle påverka beteendet på nåt vis).

Blev en riktig långpromenad idag

En mil gick vi. Men det är bara skönt att gå långt när det är så fint väder.

Bilden är från fotoakuten.se

Skydd!

Idag var jag och Mary och träffade en skyddsgrupp på SSBK. Dom tyckte inte Mary var redo att börja träna skydd på "riktigt" än, eftersom hon är alltför tittig och utåtriktad när hon kommer till SSBK bland en massa andra människor och hundar. Och det har dom nog helt rätt i. Det är lätt för mej att överskatta Marys vardagslydnad eftersom jag dels jämför med hur hon var som valp (totalt bäng när det var andra hundar i närheten, vrålskällde och kastade sej mot alla andra jyckar, plus att hon skulle jaga allt som rörde sej, plus att hon hade svårt att fatta även i lugna situationer att hon skulle följa efter mej om hon var lös), dels jämför med mina äldsta hundar som jag gjort så mycket misstag med att dom väl aldrig blir riktigt hundra, dels är lite förblindad av framgången med min inkallningsträning (som jag skrivit om här ). Men dom har ju helt rätt i att hon är ganska tittig fortfarande när vi kommer till SSBK, och ska hon t ex gå fot när det är mycket andra hundar på plan så får hon anstränga sej för att fokusera på mej, och jag får då och då snabbt byta riktning för att hon börjar kolla på nån hund framför oss istället för på mej. Skyddsgänget menade att det dels behövs mer lydnadsträning på SSBK med alla störningar där (just SSBK är rätt störigt för att vara BhK, det brukar vara kurser och agilityfolk och allt möjligt som pågår runtomkring en), dels behöver nog fjortis-Mary mogna till sej lite helt enkelt. Men framåt våren borde vi vara mogna att sätta igång med skydd "på riktigt".
Jo en övning som vi fick läxa på att göra hemma är följande: Alexander ska bara stå där med skyddsärm på sej medan vi går runt honom. En övning i att inte bitas alltså, fast det står en spännande figge där. Alexander tyckte det lät lagom enkelt och behagligt för hans del.

Utflykt i Jordbro

Igår gick vi på utflykt hela familjen i skogarna utanför Haninge BhK, utanför Jordbro. Sörmlandsleden går där. Hela leden går från ena ändan av Sörmland till den andra, så vi nöjde oss med att gå några kilometer och sen vända. Sammanlagt blev det promenad på 1,5 h ungefär. Man märker vad hundarna uppskattar att åka på utflykt och gå lite nya vägar ibland! Fast jag har träningsvärk idag... Det var tuff terräng att gå i med Mary hårt dragandes i hundförarbältet.

Kungabarnet. Del 17.

Tentacled monster: I'm gonna crush your bubble! And then I will, with my spiritual father the mad scienstist, take over the world!

Jupiter dog: Haha, I've got telekinetic as well as telepathic abilities!

In our world:
Victoria: Oh, my stomach just rumbled! I better take a snack.

Fest och improvisations-teater

Igår var vi som sagt på release-fest för Lina Neidestams Maran, och även Loka Kanarps Hungerhuset och Tummelisa av Matilda Ruta. Dress-code för kvällen var "skogen". Själv var jag stilenligt klädd i gummistövlar, fleece-jacka (som jag fick knyta runt magen, var ju varmt i lokalen), leriga stretchjeans, t-shirt med kenneltryck (brukshundar=skog) och inget smink. Alexander hade inga skogskläder så han såg ut som vanligt, men menade att alla hans kläder bör räknas som skogskläder då han bor i skogen. Han hade iaf lite äkta skogslera på kängorna.
Bäst dressad var en kille som knutit fast en fejkad äppelgren med äppelblom samt utklippta äpplen av papper på kroppen - utklädd till äppelträd helt enkelt.
Bästa uppträdandet var en improvisations-humor-grupp kallade Presens Impro, och jäklar vad roliga dom var... Dom frågade publiken vad som är bra att ha med sej i skogen, och nån ropar "pepparkaksgubbe!". Genast improviserar dom fram en reggae-låt, en snyftig power-ballad och en rock-dänga på temat pepparkaksgubbar. Dom kör en pjäs om tre elektriker i Norrköping (också publikförslag), med restriktionen att två av dom tre medverkande bara fick säga repliker ur pratbubblorna på slumpvis (av publiken) valda seriesidor ur Maran och Hungerhuset. Dom kör en pjäs om tre (av publiken) påhittade seriefigurer som träffas i (publikförslag) tunnelbanan, men "dubbat", så att den som säger replikerna hela tiden är nån annan än den som rör på munnen och gestikulerar. Alltså jäklar vad snabbtänkt och med man måste vara för att underhålla på det här viset, och jäklar vad kul det var. Helt ärligt så skrattade jag tills tårarna rann!
Sen kom vi också hem med ett ex av Linas "Maran", som jag suttit och läst såhär på morgonkvisten. Porr i fäbodmiljö! Det är ju genialt! Att ingen tänkt på det förut? Eller vänta här nu... Det är iaf en både underhållande och väldigt vackert tecknad historia. Min favorit är den om fäbodjäntan som blir galen och har ett förhållande med en real doll av trä.

Ikväll ska vi på release-fest för Maran

Lina Neidestams folklore-porr-serie. Man träffar skojigt folk i bloggosfären ibland.

Dagar då man hellre skulle ha katt

Det regnar hela dagen, så hundarna sitter bara inne. På kvällen slutar det äntligen regna, och jag tar ut dom på en halvmila-runda i klafsig gyttja och totalt mörker.

Skotträning

Idag var jag och Mary på SoSu BhK och lyssnade på pang-pang, men Mary brydde sej inte alls. Jag blev förvånad över vad låg ljudvolym det är på en startpistol. Jag har ju vant mej vid att höra militären på avstånd när man är ute och promenerar i Berga-trakten, och jag hade förväntat mej att startpistolen skulle låta högre eftersom den var så nära. Men det är väl inte mycket krut i en startpistol jämfört med amfibie-regementets vapen...

Kungabarnet. Del 16.

Pietro: There!

Soon, in our world...
Jupiter dog: There's the portal! I will now go to limbo...

Jupiter dog: I challenge you to a battle about Viktoria's womb!

Kungabarnet. Del 15.

Kerberos: What are you doing here?
Pietro: I'm going to Limbo. Where is it?
Kerberos: Upstairs of course!

Sign: Limbo - for unbaptized dead children, and fetuses whose lives are yet to begin.
Pietro: So the pope was wrong about life starting at conception.

Pietro: Now I just have to create a portal that the Jupiter dog can enter through...

Listigt, Logan!

Idag tog jag, Alexander och hela hundflocken en promenad i Handen, innan vi åt lunch på ett thai-stället där varpå Alexander åkte till jobbet. Det är verkligen kul för hundarna att promenera på lite nya ställen ibland... man ser hur nosarna går varma på dom!
Väl på thai-stället skulle vi (förstås) sitta på deras uteservering. Den ena hunden efter den andra sattes fast i bänken vi satt på genom att kopplet knäpptes av, och så drar man koppeländen runt bänken och sen genom öglan innan man knäpper fast det i selen igen. När det var Logans tur och Alexander sa "stanna där Logan", så kollade Logan lite lurigt på Alexander, och började sen mycket subtilt tassa iväg mot bakdörren till restaurangen, som leder in till köket. Vi bara "Hallå Logan!". Logan kastade ett getöga bakåt och fortsatte att liksom smyga mot köket. Typ som att han inte trodde att vi skulle se det om han bara smög lite smidigt. Listigt, Logan!

Sömntutorna

Gick en halvmils promenad med hela gänget i morse innan jobbet, halv sju gick vi ut. Men bara Mary var riktigt på! Dom övriga tre sömntutorna fick tjatas ut. Och så tror folk att alla hundar är så himla morgonpigga och inget hellre vill än att flänga ut i ottan... Så fort vi kommit hem igen kröp dom ner i sängen och somnade.

Snacka om störning!

Jag körde uppletande med Mary på ett fält där vi tränat detta i förra veckan. Då hade Mary svårt att koncentrera sej på jobbet. Som en magnet drogs hon hela tiden till nedre vänstra hörnet av rutan, där jag inte lagt nåt föremål. När jag vallade rutan idag såg jag varför: En gammal rådjursskank med äckliga larver på låg där! Den här gången lyckades dock Mary ignorera skanken och hittade alla prylar jätteduktigt.
Vi såg också en hel familj rådjur som betade på ett fält. Trevligare med den levande varianten.

Bodyfest

Alexander är en av arrangörerna bakom Bodyfest , så självklart hade vi tänkt gå. Men så jobbar Alexander den här helgen, börjar sex på morgonen varje dag. Och han kände att han helt enkelt inte pallade att gå ut på lördagen under dessa omständigheter. Och vi går ju alltid på sånt där tillsammans, så jag kände att jag inte hade nån lust att gå utan honom (och ja, jag är medveten om att jag låter som världens mest osjälvständiga fru, men det skiter jag i). Så det blev att vi stannade hemma i år. Lite trist, men det blir väl ett Bodyfest nästa år också.

Spår

Idag har jag spårat med samtliga hundar. Mary fick ett spår på c:a 750 m med sex pinnar, och hon tog alla pinnarna superbra. Gäller bara att hela tiden hålla igång pinn-intresset på henne så funkar det ju! Bisse fick ett spår på c:a 200 m med tre apporter. Han har tyckt det varit kul med apporter en period nu, men idag sket han i dom två första och tog bara sluten. Pietro fick ett ungefär lika långt spår på hårt underlag med klädnypor som apporter, och det gick jättebra. Logan till sist får skallmarkera sina apporter, det är bara då han tycker spår är riktigt kul. Och han spårade med full entusiasm.
Såhär ser det ut när jag spårar med Mary:

Hon drar verkligen för kung och fosterland - tack gode gud för mina fjollhandskar!
Såhär går det till när jag spårar med Pietro:

Han frispårar långsamt och mycket koncentrerat.
Bisse och Logan är nån sorts mellanting. Dom drar, men eftersom dom är så små är det ändå lätt att hålla linan utan handskar, och det är knappast nån fara att man blir omkulldragen.

Ulf Lundell

Det var länge sen jag skrev nåt under rubriken "ren humor", men denna intervju är ju klockren: Ulf Lundell slår nåt sorts pretto-rekord Jag skrattade rätt ut när jag läste den, underbar!

Jane Eyre

Jag har just läst ut boken, som jag gillade väldigt mycket, och blev lite sugen på att se filmen. Efter att ha läst denna blogg blev jag osugen igen. Men genial sammanfattning.

Kungabarnet. Del 14.

Logan becomes enthusiastic.
Logan: Limbo! Easy! I can bark us there!
Bissy: Er... no, you can't.
Pietro: All problems can't be solved by barking. 

- We gotta get back to Earth...

Pietro: ... and then I'll stand outside in a damp weather and five degrees Celsius with no clothes on!

Pietro soon has a near-death-experience and sees the entrance to the underworld.