onsdag 12 oktober 2011

Hårdhet och minnesbilder

Var inne i en skitlång diskussion på vovve.net igår om hårdhet och minnesbilder. I gamla MT och än idag i L-testen så beskriver man en egenskap man kallar "hårdhet". I nya MT heter det istället "förmåga att bilda minnesbilder". Detta ska ge upphov till färre missförstånd, då många associerar "hårdhet" till "hårda metoder" och att man skulle vara tvungen att puckla på hunden när man tränar den.

Hårdhet är förmågan att inte påverkas i efterhand av nånting obehagligt som hunden varit med om. Anta t ex att en hund råkar springa in i ett elstängsel och tjuter till - det var obehagligt. Om hunden är hård, så kommer den inte att reagera på nåt speciellt sätt när den vid senare tillfällen går förbi samma stängsel/samma plats/samma djur/befinner sej i samma situation. En vek hund däremot kommer att krypa ihop, gå omväg eller liknande när den återigen ser stängslet/platsen/djuren/situationen. (Självklart är hård och vek ändpunkter på en skala, och dom flesta hundar ligger nånstans i mitten, utan att vara extrema åt nåt håll.) Den hårda hunden visar alltså inga tecken på att minnas händelsen öht. Därför tyckte man det var lämpligt att ändra terminologi till "förmågan att bilda minnesbilder".
Observera att hunden måste reagera först, när händelsen inträffar, för att man ska kunna säga nånting om hårdheten.  Om hunden inte reagerade öht när den sprang in i stängslet kommer den självklart inte att reagera när den går förbi stängslet i fortsättningen heller, men det har inte med hårdhet att göra. I så fall är det troligare att hunden av nån anledning inte fick en stöt. Man kan inte heller använda pistolskott för att kolla hårdheten hos en hund som är helt skottfast - även om hunden är vek så kommer den inte att reagera med obehag när den senare går förbi platsen där det sköts, eftersom den inte blev rädd till att börja med. Hunden kan heller inte vara helt galet uppvarvad om man ska testa hårdheten. En hund som egentligen är vek, och som blivit elchockad av ett stängsel, kanske springer förbi stängslet senare utan att visa tecken på att komma ihåg stöten eftersom hunden är mitt i en kattjakt, och hunden är helt tokig i katter och glömmer allt annat när den jagar. Till sist finns det också hundar som lärt sej att sluta reagera på t ex arga röster och hårda tag i kopplet, eftersom dom blivit utsatta så ofta att dom vant sej. En hund som slutat reagera när matte rycker i kopplet kommer förstås inte heller att reagera när den återigen hamnar i den situation som utlöste koppelrycket förra gången, men återigen, det är inte det som är hårdhet. Hårdhet talar vi om när hunden först faktiskt tyckte att nånting var obehagligt, för att sen visa alla tecken på att ha glömt det, även om den inte är speciellt uppjagad/distraherad.

Jag vet att man förr ofta sa att hårda hundar var sämre på att minnas generellt, både negativa och positiva upplevelser. Men detta är faktiskt ingenting man testat på vare sej MT eller L-test, och många hävdar att det inte stämmer med deras personliga erfarenheter. En hund som direkt glömmer elstängslet kan visst komma ihåg redan efter första gången att den fick en köttbulle för att sitta fint. Detta tog en del personer i tråden till intäkt för att hårdhet inte har nånting med minnet att göra. Man resonerade så att om hårda hundar helt enkelt lider av nån sorts glömska, så borde den slå likadant på positiva som på negativa upplevelser. Man tyckte också det verkade konstigt rent evolutionärt hur en egenskap som hårdhet skulle kunna uppstå, då det verkar vara negativt för överlevnadsförmågan att glömma obehagliga händelser.

Den sistnämnda invändningen kan vi avfärda direkt. Ja, det vore förstås negativt för ett vilt djur att glömma bort obehag, skulle försämra överlevnadschanserna. Men det vore precis lika negativt för det vilda djuret att bete sej precis som om den hade glömt det hela, det skulle försämra överlevnadschanserna lika mycket. För vilda djur är det helt enkelt bättre i längden att ha en sån personlighet att man går en omväg för säkerhets skull nästa gång man kommer till elstängslet, än att bara knata på trots smärtan förra gången. Därför är inte vilda djur heller hårda. Vilda djur är ganska veka. Hårdheten är en egenskap vi avlat fram, för att vi tycker den är bra hos vissa tamhundar som ska utföra vissa jobb. En polishund t ex behöver inte själv kunna akta sej för sånt som är farligt, eftersom den har en förare som kan lära den att t ex inte springa ivägen för bilar och i största allmänhet lyssna på kommandon. Den behöver därför inte kunna lära sej av obehagliga misstag. Det är tvärtom bra om den inte lär sej att t ex akta sej för skurkar efter att en skurk sparkat till den i ett trängt läge.

Så om vi struntar i evolutionen, som inte har med saken att göra, finns det några andra skäl att tro att hårda hundar visst minns obehaget, bara beter sej som om dom inte minns? Ett skäl skulle kunna vara att människor mycket väl kan minnas själva händelsen av t ex ett överfall, trots att man lagt själva skräcken bakom sej. Men detta är inget argument för att hårda hundar minns, för människors minne funkar lite annorlunda. Människor har, precis som hundar, förmågan att lära sej olika reaktioner genom klassisk och operant betingning, och precis som hundar har vi "muskelminne" som vi använder när vi utför kroppsligt komplicerade rörelser. Men förutom detta har vi också det s k episodiska minnet. Det är vår förmåga att tänka tillbaka på sånt som hänt ungefär som en inre bok eller inre film som vi kollar på; vi kan "spela upp" händelser i kronologisk ordning för vår inre syn. Denna minnesfunktion är inte färdigutvecklad hos människan förrän i femårs-åldern. Eftersom dom flesta andra djur, t ex hundar, saknar dom delar av hjärnan som sköter det episodiska minnet hos människor, antar vi att hundar saknar episodiskt minne. Dom kan inte sitta och tänka tillbaka på sånt som har hänt dom. Deras minne fungerar bara i form av associationer, t ex att man associerar ett elstängsel till smärta när man ser det. Och vi har liksom ingen anledning att tro att hunden får en plötslig smärt-association om den inte visar nånting öht - om den varken går undan, kryper ihop eller nånting annat.
Ett annat skäl att anta att hunden egentligen minns skulle vara att hunden minns trevliga händelser, alltså verkar minnet vara utmärkt. Men det måste inte vara så att minnet fungerar exakt likadant när det gäller trevliga och otrevliga händelser. Behagliga respektive otäcka händelser involverar lite olika delar av hundens hjärna, så det skulle ju kunna vara så att det bara är just otäcka händelser som har svårt att "fastna" hos vissa hundar. Eller så är det helt enkelt så att hårda hundar är trögare att minnas saker rent generellt, behöver fler repetitioner även för att lära sej trevliga grejer. Det har som sagt aldrig forskats på saken, det enda vi har är många personer som säger att dom verkar minnas trevliga grejer bättre än otrevliga enligt deras personliga erfarenheter. Man kan tänka sej att folk feltolkar här. Kanske är det så att vi människor generellt har större tålamod när vi står och belönar än när vi korrigerar/bestraffar, och därför upplever man inte hundens allmänna "tröghet" på samma sätt när man belönar den. Och så misstolkar man sina träningsupplevelser till att hunden skulle vara snabbare att minnas trevligheter. Kanske det är det så helt enkelt.

Hur som helst: Eftersom vi inte har nån telepatisk kontakt med hunden så kan vi ju inte veta exakt vad den tänker. Så vi kan ju inte veta säkert att inte den hårda hunden får en plötsligt association till smärta när den passerar elstängslet, bara det att den inte visar nånting utåt öht. Men verkar det inte som ett väldigt konstigt antagande att göra? Och ska vi börja anta att hundar har en massa inre upplevelser som dom öht inte visar så kan vi ju lika gärna anta att det inte gör ont till att börja med att gå mot elstängslet, även fast hunden tjuter, eller att hunden tycker köttbullar smakar vidrigt, även fast den till synes gillar dom, eller nånting annat. Just för att vi normalt sett antar att hundens beteende visar hur den känner/mår/tänker så är det väl högst rimligt att anta att en hund som på alla sätt beter sej som om den glömmer bort obehag väldigt fort, faktiskt också glömmer bort obehag väldigt fort.

(Hade ingen riktigt bra etikett för detta, men det anknyter ju lite till medvetandefilosofi iaf, så det fick bli etik och filosofi.)

EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT EDIT
Jag hade skrivit hela det här långa, ambitiösa och i mitt tycke väldigt smarta inlägget i tron att nya MT mäter "förmåga att bilda minnesbilder". Men det man faktiskt mäter är hur hunden visar minnesbilder. Man säger alltså ingenting öht om vilka minnesbilder som finns där, bara vad hunden visar att den minns. Inget kontroversiellt alls, alltså. Jag var på vippen att radera det här inlägget, men det får stå kvar som ett monument över vikten av att kolla upp sånt innan man sätter sej och knackar på tangentbordet (och iofs tycker jag ändå resonemangen håller, finns ingen anledning att gå och spekulera i att hunden kanske minns det ena eller det andra utan att det skulle påverka beteendet på nåt vis).

6 kommentarer:

Bellen sa...

Fast det var ju en ännu sämre definition. Det ger ju sken av att hunden är dement eller har någon form av minnesproblematik/förståndshandikapp.

Klart den hårda hunden skapar minnesbilder precis lika väl som den veka, de är bara inte lika dana

Angelica sa...

ja visst är dom ett par sötnosar :)

Dvärghundspossen sa...

Bellen; men då är vi ju tillbaka på antagandet att hundar kan skapa minnesbilder som har noll effekt på beteendet. Och varför ska man anta det?

Bellen sa...

Noll effekt ska man ju inte kalla det. Hunden både mins, och lär sig. Att den sedan inte lär sig att det är en negativ upplevelse, är ju en helt annan fråga. Den kanske lär sig precis tvärt om, att det är en häftig upplevelse som den sedan söker igen.

Att en "hård hund" skulle ha fel på minnet eller inte ha en inlärningsfunktion, kan jag omöjligt acceptera.

Det är tolkningen av upplevelsen som skiljer en hård från en vek, och slutsatsen de drar som gör minnesbilderna olika. Inte att en får minnesbilder, och en annan inte.

Bellen sa...

Omsätt resonemanget på en person.

En nervös och ängslig människa har knappast bättre minne än en stabil eller stark (eller vad man nu kallar folk)

Det är bara inte lika läskigt för alla, att uppleva identiska situationer. På samma vis är det inte heller lika roligt för alla att uppleva identiska situationer.

Dvärghundspossen sa...

Fast jag förklarade ju varför man inte kan jämföra med människors minne. När vi pratar om människors minne och att man minns en händelse menar vi oftast det episodiska minnet, och det har hundar öht inte.

Och med hårdhet så menar man ju just att hundens beteende inte påverkas av det obehagliga den varit med om. Inte att den försöker söka upp liknande händelser igen för att den tyckte upplevelsen var häftig.