Mary ser spöken

Mary har kommit in i lite spökålder. Här och var ser hon nånting "hotfullt", och då ska hon gå emot det och spänna sej och skälla/morra. Jag tänker att man inte ska göra så stor affär av det hela, tids nog så mognar hon väl lite och blir bättre på att skilja på hot och inte hot. Kan iaf ge några exempel på "spöken". Dels var det en skylt (eller snarare en miniatyr-anslagstavla på en pinne) som satt här vid vägkanten. På skyltens yta fanns rester efter tre stycken vita lappar, medan själva bakgrunden var röd. Lapparna formade av en slump ett sorts ansikte på skylten, två runda ögon och en avlång mun. Kort sagt såg den lite vagt ut som huvudet på en slädgubbe som stack upp på en pinne vid dikeskanten. Varje gång vi gick förbi där skulle Mary dra mot skylten, spänna sej och boffa. Jag sa bara typ "kom här" och drog med henne. Tog väl några gånger innan polletten verkade trilla ner och hon bara "ojdå, det var bara en skylt" (jag kunde ha låtit henne gå fram och kolla ordentligt om skylten satt lite bättre till, men nu var den svår att komma åt).
Idag var det först en människa som gick framåtböjd i sin trädgård och pysslade med nånting som jag inte såg riktigt vad det var. Mystiskt, tyckte Mary och boffade lite, men jag bara sa "kom här" och så gick vi åt ett annat håll. Inte så knepigt. Sen var det en häst som förmodligen borde varit bättre broddad, för han gick väldigt stelt och osäkert på den isiga vägen. Jag tror Mary uppfattade hästens stela gång som hotfullt när han kom emot oss, hundar går ju stelt och spänt mot varandra när dom ska mucka. Där drog jag henne åt sidan och tog ett stadigt tag i henne så hon stod helt still när hästen passerade. Annars har hon ju inga problem med hästar, men den här måste ha gett ett aggressivt intryck... Till sist var det en människa som pysslade med nånting i sin parkerade bil. Skumt, tyckte Mary. Vi var tvungna att gå rakt mot bilen en ganska lång sträcka, och Mary ville då spänna sej och ha sej. I det läget funkar det inte riktigt att köra fotgående, hon är inte tillräckligt säker på kommandot än, annars hade jag gjort det. Istället fick hon apportbocken att hålla i. Trodde det skulle hindra skällande, men hon skäll-morrade ändå. Jag tog bara kort koppel och marscherade på, så fick hon låta lite utan att jag brydde mej... när vi kom nära så såg hon iaf att det inte verkade vara några skumrask-affärer på gång, bara nån som rotade i sin bil, och då blev hon tyst igen.
Knäppa spökhund.