Fältspår

Idag gjorde jag ett fältspår åt Mary på c:a en kilometer. Det blåste som bara den när jag la spåret, så jag visste inte alls hur det skulle gå. Sist jag la ett fältspår i sånt väder så hade hon ju väldigt svårt att spåra. Men idag gick det mycket bättre! Det var bara precis mot slutet som hon tappade bort sej och fick kämpa ett tag för att hitta spåret igen. Hon missade också sista pinnen, men jag tror den låg just där hon tappade bort sej. Övriga sex pinnar tog hon. Hennes beteende vid pinnarna var inte idealiskt men hyfsat. Hon kom inte av sej själv till mej med pinnarna, utan var varje gång på väg att bara gå några steg med pinnen i munnen och sen släppa den i gräset igen och spåra vidare. Men när jag ropade på henne så kom hon till mej, och sen lekte hon pinnlekar med mej med bra entusiasm, och satt som ett tänt ljus och väntade medan jag plockade upp godis ur fickan till henne. Så det kunde ha varit bättre, för hon kunde ju ha kommit till mej med pinnarna utan att jag behövde ropa. Men det kunde definitivt vara sämre också, för tidigare har det ju ibland varit så att hon inte alls är intresserad av att leka med mej eller äta godis, utan bara vill spåra-spåra-spåra helt fixerad.

Jag försöker hitta på flera pinn-övningar man kan göra. Jag tänkte att man till exempel kan valla en mini-ruta och gräva ner pinnar som hon får gräva upp, så hon får kämpa lite för att få tag i dom.