söndag 21 augusti 2011

Marys framsteg i vardagslydnad

Igår, innan vi gick på Linas vernissage, så tog maken en kort promenad med dvärghundarna (som egentligen inte hade nån lust alls att gå ut i regnet) och jag tog en lång promenad med Mary Marvel. Jag hade sele och långlina på henne som en extra säkerhet, men inget koppel. Det var bara några få gånger jag behövde använda linan.
När det kommer bilar funkar hon klockrent nu (obs, skulle inte ha henne lös på vägarna om bilar åkte fort där, men på dom grusvägar vi går kör dom i max trettio). Jag ropar in henne till sidan varje gång det kommer en bil, så får hon antingen sitta fot eller ligga tills den passerat. Hon har blivit så duktig på detta så några gånger kom hon spontant till min sida när hon såg bilen, innan jag ens hann ropa. Och detta är alltså en hund som velat jaga varenda bil hon ser!
När vi mötte en annan hund kunde hon gå fot fint ända tills vi precis skulle passera den på nära avstånd. Då blev den andra hunden en alltför stor frestelse och jag fick hålla emot i linan eftersom hon ville springa fram till den. Men så fort vi passerat kunde hon gå fot igen. En annan hund kom springades mot oss när Mary låg platsad. Jag fick inte syn på hunden förrän den var några meter ifrån, och den ville uppenbarligen bara hälsa, så då släppte jag upp Mary så dom fick hälsa lite (tror knappast hon hade klarat att ligga kvar medan hunden luktade på henne ändå, och tycker det skulle vara taskigt att utsätta hunden för detta även om hon hade varit tillräckligt lydig). Sen tog jag henne i linan när dom hälsat klart och den andra hunden skulle springa vidare, för då märkte jag att hon var så sugen på att följa efter så jag brydde mej inte om att försöka med nåt kommando. En tredje hund fick hon faktiskt för sej att rusa iväg mot så där stoppade jag henne direkt med linan, men när jag väl stoppat henne kunde hon gå fot därifrån. Detta kanske inte låter så jätteimponerande, men för ett halvår sen så gjorde hon tok-utfall mot alla hundar vi mötte, satte igång att skälla och vråla och ha sej redan när hon fick syn på den andra hunden även om det var på ganska långt avstånd. Så hon har verkligen blivit enormt mycket duktigare på detta.
Vi gick förbi alla möjliga hästhagar, inklusive hästar som sprang omkring i sin hage, men Mary var duktig. Några gånger ville hon springa in i en hage men lyssnade när jag ropade tillbaks henne. Och hon har alltså varit enormt sugen på att jaga hästar tidigare.
Till sist så gick vi på en smal lerväg genom skogen också, och nog var Mary intresserad av skogen runtomkring, men höll sej ändå på vägen för det mesta och gick att ropa tillbaks direkt när hon ville in i skogen.
Mycket duktig tjej! :-D

2 kommentarer:

kloppan sa...

jag är iaf impad. duktigt gjort av både henne o er. hur ar du lyckats att få ´henne att gå fot? stanna varje gång hon inte gör det?

Dvärghundspossen sa...

När jag skriver "gå fot" så menar jag som tävlingsmomentet fotgående, alltså att hon går vid vänster sida med bogen i höjd med min höft och tittar på mej hela tiden. Detta har jag lärt in genom att klicka och ge godis när hon av en slump hamnat till vänster om mej och tittat på mej, ända tills hon fattat galoppen. Men detta gör hon alltså bara korta stunder på kommando, när vi ska passera en gård med skällande hundar eller en större väg...
När hon inte går fot på det vis jag beskriver ovan, så går hon inte så jättefint i koppel. Hon går väl hyfsat i halsband, där har jag stannat när hon dragit och gått framåt när kopplet blivit slappt, men har inte orkat vara helkonsekvent, och resultatet har blivit därefter... Oftast är hon antingen lös eller har dragsele på sej (när hon har dragselen sätter jag kopplet i ett baggen soft-belt runt höfterna, jag skulle inte orka hålla det i handen då).