lördag 6 augusti 2011

Spår-spring och rottweilern Acke

Idag gjorde jag ett 500 m hårt spår åt Mary runt Ribby-skolan. Hon får anstränga sej när spåret går på asfalt hela tiden. När det blir svårt för henne har hon en tendens att börja galoppera runt runt. Det gjorde hon sist när vi fältspårade också, när det blåste så hårt. Men den här gången stoppade jag henne med linan varje gång hon började hålla på så. Tror lätt det där springet blir självbelönande, och det vill jag ju inte. När hon inte fick chansen att kuta runt och flamsa så klarade hon faktiskt att spåra hela spåret, och hon tog alla pinnar jätteduktig. När spåret går på asfalt så blir hon verkligen glad över varje pinne, förmodligen för att hon då får kvitto på att hon är på rätt väg. Kanske ska göra ytterligare ett asfaltsspår åt henne i morgon.

När vi gått c:a två tredje-delar av spåret så blev vi avbrutna av den stora feta rottweilern Acke. Acke kom gående lös med matte (en kvinna i femtio/sextio-års-åldern) några meter bakom. När Acke fick syn på Mary stannade han och stirrade.
- Stanna, Acke, sa matte.
Acke började trava mot oss.
- Acke, Acke, vänta, sa matte.
Acke kom ända fram till oss och började nosa på Mary medan matte upprepade hans namn c:a femhundrasjuttiotvå gånger helt utan effekt. Mary blev sur och skällde på honom. Till slut lyckades matte iaf få tag i sin Acke. Hon "ursäktade" sej med att Acke aldrig lyssnar på henne såhär nära hemmet, men att det inte brukar vara några andra hundar här vid skolan. Jag sa att jag sett en kvinna träna lydnad med sin schäfer på skolgården när jag la spåret. Kvinnan sa att när hon och Acke går där brukar det iaf aldrig vara några andra hundar där. Eftersom jag inte ville ha mer avbrott i spårträningen än det redan blivit så brydde jag mej inte om att diskutera med henne, bara blängde lite när hon kom med sina löjliga "ursäkter" och fortsatte sen med mitt. Men i efterhand så ångrar jag nästan det. Hon borde fått en rejäl utskällning! Hennes älskade Acke (som enligt mattes utsago är "jättesnäll") lär ju förr eller senare bli inblandad i en olycka, när ägaren har inställningen att det är helt i sin ordning att låta hunden springa lös trots att han tydligen aldrig lyssnar på henne när dom är nära bostaden, bara för att dom inte brukar möta några hundar.
Nu vet ni iaf det: Är ni i närheten av Ribbyskolan i Västerhaninge riskerar ni att stöta ihop med fläskweilern Acke och hans matte, och då blir det ni som får ta hand om fläskweilern, för matte lyssnar han inte på.

1 kommentar:

kloppan sa...

usch jag gillar inte sånt. det är just pga att jag vet átt shabba inte kommer på inkallning som jag har honom kopplad JÄMT! än så länge är han ju inte tillräckligt stor för att göra ngn större skada men det kommer ju. vill vara säker på han först