Skydd!

Idag var jag och Mary och träffade en skyddsgrupp på SSBK. Dom tyckte inte Mary var redo att börja träna skydd på "riktigt" än, eftersom hon är alltför tittig och utåtriktad när hon kommer till SSBK bland en massa andra människor och hundar. Och det har dom nog helt rätt i. Det är lätt för mej att överskatta Marys vardagslydnad eftersom jag dels jämför med hur hon var som valp (totalt bäng när det var andra hundar i närheten, vrålskällde och kastade sej mot alla andra jyckar, plus att hon skulle jaga allt som rörde sej, plus att hon hade svårt att fatta även i lugna situationer att hon skulle följa efter mej om hon var lös), dels jämför med mina äldsta hundar som jag gjort så mycket misstag med att dom väl aldrig blir riktigt hundra, dels är lite förblindad av framgången med min inkallningsträning (som jag skrivit om här ). Men dom har ju helt rätt i att hon är ganska tittig fortfarande när vi kommer till SSBK, och ska hon t ex gå fot när det är mycket andra hundar på plan så får hon anstränga sej för att fokusera på mej, och jag får då och då snabbt byta riktning för att hon börjar kolla på nån hund framför oss istället för på mej. Skyddsgänget menade att det dels behövs mer lydnadsträning på SSBK med alla störningar där (just SSBK är rätt störigt för att vara BhK, det brukar vara kurser och agilityfolk och allt möjligt som pågår runtomkring en), dels behöver nog fjortis-Mary mogna till sej lite helt enkelt. Men framåt våren borde vi vara mogna att sätta igång med skydd "på riktigt".
Jo en övning som vi fick läxa på att göra hemma är följande: Alexander ska bara stå där med skyddsärm på sej medan vi går runt honom. En övning i att inte bitas alltså, fast det står en spännande figge där. Alexander tyckte det lät lagom enkelt och behagligt för hans del.