Cissi är död

Jag upptäckte det när jag skulle ta ut henne till uteburen. Jag fixade i ordning uteburen, flyttade på den till färskt gräs, satte ut vatten, och gick för att hämta Cissi. Hon var i sitt lilla trähus. Hon låg i vanlig sov-position... men hon var död. Alldeles kall och stel. Igår kväll satt hon och åt, det sista jag hörde innan jag somnade... sen på morgonen fixade vi frukost osv, bara utgick ifrån att Cissi satt i sitt hus utan att göra nåt väsen av sej. Men hon hade alltså i själva verket dött under natten. I sömnen.
Det är ju egentligen idealet... att ett djur får vara fullt friskt och glatt ända upp i hög ålder, och sen lugnt dö i sömnen. Cissi var nio eller tio år nu. Vi tog över henne efter en av mina tanter i hemtjänsten som fått långt framskriden alzeimers och var tvungen att flytta in på ett vårdboende. Tantens dotter som var den allra första ägaren till Cissi mindes inte exakt när dom köpt kaninen, men sa att Cissi var antingen sex eller sju år, och det var alltså för tre år sen. Det var svårt att tro att Cissi verkligen var så gammal, hon var ju så pigg och glad, tyckte det var jätteroligt att komma ut i koppel och hoppa runt, bra aptit, i fin form... Men så helt plötsligt dog hon bara.

För två år sen så kastrerade vi henne, pga en tumör i livmodern. Jag tycker en del människor kan vara överdrivet avoga mot att operera gamla djur... Cissi återhämtade sej snabbt och fick ju faktiskt två hela friska, glada år efter operationen, som hon inte skulle ha fått annars.

Kanske var hon ändå lite stillsammare och lugnare än vanligt dom sista veckorna... maken tyckte det, och det ligger nog nånting i det. Även om hon fortfarande kom igång och sprang runt när hon fick komma ut i koppel.

Nåja. Nu är det slut. Vila i frid Cissi.