Kick-ass

Vi såg den här filmen i helgen. Skitbra var den! Mycket möjligt dock att den bara funkar på rediga nördar (som en del recensenter hävdat).

Tonåriga Dave har ett rätt tråkigt och intetsägande liv, och läser massvis med superhjälte-serier. Han börjar fundera mer och mer på varför ingen drar på sej tajts och börjar bekämpa brott i verkligheten? Hans kompisar påpekar att alla superhjältar i seriernas värld antingen har superkrafter eller en massa teknik (Batman) som inte finns i verkligheten. Har man ingetdera så funkar det liksom inte. Dave lyssnar dock inte på det örat, utan köper en tajt dykardräkt på internet, fixar en mask och springer sen ut för att bekämpa brott, under det tveksamma superhjälte-namnet "Kick-ass". Och råkar förstås i en massa trubbel.
Jag gillar att det aldrig kommer nån riktig "origin story" för Dave. Det är liksom inte så att nån specifik händelse kastade hela hans liv över enda, och sen bestämde han sej för att bli superhjälte. Det är bara nånting som har växt fram ur en önskan att vara larger than life, och en frustration över att så många människor inte ingriper när dom ser ett brott. Jag gillar att han på samma gång är så töntig och nördig och seriöst hjältemodig... det är liksom en skittöntig grej till att börja med att springa runt i färgglada tajts och leka brottsbekämpare, men i den här "leken" så riskerar han faktiskt livet för andra människors skull (den som inte har vare sej krafter eller batman-gadgets hamnar förstås snabbt i direkt livsfarliga situationer när han försöker rädda brotts-offer...).

Dave kommer sen i kontakt med superhjältarna Big Daddy och Hit Girl, som har hållit på med sitt brottsbekämpande-i-maskeradkostymer rätt länge, men samtidigt varit diskreta. BD är en f d polis som på sätt och vis är lik Dave i det att han älskar superhjälte-serier och ville bli en superhjälte själv. Olikt Dave så har han en massa riktiga, dödliga vapen till sitt förfogande, och verkar helt ha tappat verklighetskontakten, han har helt uppslukats av superhjältandet och har inga spärrar längre. HG är hans lilla dotter, elva-tolv år gammal, som han tränat stenhårt i kampsport, akrobatik och vapenhantering sen hon var typ bebis så att hon ska kunna funka som hans side-kick. (Tänk Batman och Robin). När Dave försöker superhjälta får han själv en massa stryk, när BD och HG går loss med sina vapen-arsenaler blir det rena massakrerna på både kriminella och alla som råkar befinna sej runt kriminella, dom är inte så fruktansvärt diskriminerande.
Kollar man på internet-diskussioner osv så har man en hel del människor som är upprörda över BD och HG och tycker att dom aldrig borde ha fått nå vita duken, och en hel del som bara tycker att dom är jättecoola och att det är skitbra att dom dödar brottslingar, för brottslingar är ju dumma. Den sistnämnda reaktionen är rätt skrämmande ju... Mitt intryck är att filmmakarna faktiskt ansträngt sej för att göra BD och HG over-the-top i sitt dödande av folk. Det är inte meningen att man bara ska applådera och tycka att dom är riktiga hjältar. Dom har en massa attribut som vi är vana vid att associera med hjältar, man kan inte låta bli att tycka att dom är coola som filmhjältar betraktade, och samtidigt är dom rätt obehagliga typer som man absolut inte skulle vilja stöta på i verkligheten. BD älskar sin dotter, och är samtidigt helt galen i sitt utnyttjande av henne som sidekick/barnsoldat.

Hela filmen svajar hit och dit mellan olika genrer också, den glider mellan glad komedi, ultrasvart komedi, hongkong-action och lite drama hur som helst. Några recensioner jag läst har stört på sej på detta, men jag gillar filmer som genre-blandar vilt.

Kontentan blir att jag rekommenderar denna film för alla som har nåt sorts nördigt superhjälte-intresse och gillar snarare än stöts bort av hejdlösa genre-blandningar. Och kanske för andra också.