Ett ganska o-juligt hundtränings-inlägg

Det blir inte så mycket julfirande för min del. Alexander och Pietro firade jul hos hans pappas familj igår, men jag och övriga hundar var hemma. Pietro gjorde stor succé, t o m min hundrädda svåger Arvid tyckte att en väldigt snäll 4,5-kilos hund var okej.
Själv ägnade jag gårdagen åt att promenera och leka med vovvarna (en i taget, Bisse fick springa lös och leka bland åkrarna borta vid hästgården, Logan fick springa runt och skälla på mej i skogen och pulsa i snö), samt på kvällen sopa golvet (vilket verkligen behövdes). Mary ville dock bara attackera sopborsten. Jag gjorde en liten övning av det hela, attackera inte så får du en torrfoder-plupp. I såna lägen tror jag faktiskt mest hon anstränger sej för själva utmaningens skull. Det handlar inte om att en torrfoder-plupp är mer spännande än att attackera sopborste, utan det är mer... tja, som ett dataspel eller nåt. Folk som spelar dataspel kan ju anstränga sej stenhårt mentalt för att klara av att komma upp till nästa "level" eller få vissa poäng, trots att "levlar" och poäng på en dataskärm inte har nåt värde i sej själva (dom kan ju inte omsättas i mat, pengar, sex el dyl). Det är själva utmaningen som är kul. Ofta tror jag att klick/bra + torrfoderplupp funkar på samma sätt - det är inte dom små plupparna som har så himla stort egenvärde för hunden, utan det är utmaningen som är kul.
Ja hur som helst, Mary satt först och kollade på borsten medan jag sopade, och då och då fick hon "bra" och foderplupp. Sen la hon sej ner. Jag tänkte att det här går ju fin-fint, och utökade tiden mellan bra+plupp ganska snabbt, så jag kunde sopa lite mer effektivt. Men jag tror jag underskattade hur hårt hon var tvungen att anstränga sej för att inte attackera borsten. När jag sopat köket och vardagsrummet och började med hallen utanför biblioteket så rusade hon in på sovrummet och gömde sej i sängen - för att stax därefter rusa ut igen och flyga på borsten helt bindgalen. Det var väl självdisciplinen som till slut blev så hårt ansträngd att den bara exploderade! Jag monterade loss valpen och called it a day på städfronten.

Idag la jag ett spår åt Mary. Sist gick det jättebra att hon fick dutt-markera en apportgrej tre gånger och äta en torkat-kött-godis efter varje, för att sen ta spåret. Men idag var hon mycket hetsigare, kanske för att hon använde upp all självbehärskning under gårdagens sopande... ;-) Hon var iofs jätteivrig fram till apporten, nosdutt, ta sin godis - men sen spottade hon direkt ut godisen igen och ville ta spåret. Jag höll in henne och stoppade in godisen i munnen på henne igen, men hon spottade ut den igen, och började sen yla - jag föreställer mej att hon på hundspråk sa nåt i stil med "DUUUUUMMA MATTE som försöker få mej att ÄTA GOOOODIS när jag vill SPÅÅÅÅÅRA!". Jag väntade ut att hon lugnade sej, gjorde en lugn nosdutt igen på apportgrejen, och sen fick hon spåra... blev alltså lite dumt där... Tror hon ska få mjuk godis i fortsättningen, det kanske kräver på gränsen till för mycket självbehärskning av henne att tugga i sej hårda godisar när ett spår lockar.

Alltså jag har fortfarande inte riktigt vant mej vid att ha en sån här arbetshund, som verkligen tycker att själva spårandet är TUSEN gånger roligare än världens godaste godis...