Schäferbebisen gör succé!

Idag hade jag med Mary till universitetet. Allra först bil till Västerhaninge, där vi köpte ett nytt koppel i djuraffären. Sen vidare till Farsta för byte till kollektivtrafik.

När vi klev på t-banan i Farsta så fick hon nåt ryck och började trassla och yyyyla... Jag blev lite ställd först eftersom det gick bra förra gången vi åkte t-bana. Men sen fick jag en snilleblixt och satte fram handflatan som jag gör när vi övat med handen som target. Så fort det blev nån form av träning så skärpte Mary upp sej direkt, blev lugn och fokuserad. Vi gjorde nos-target och tass-target på handen där i t-banan, och sen våra liggövningar. Sen förblev hon liggande och var helt lugn och cool ända fram till universitetet.
En tant som klev på t-banan i gamla stan och satte sej bredvid oss började prata om Mary som hon tyckte var så söt, och blev super-imponerad över vad duktig Mary var i kollektivtrafiken vid bara tre månaders ålder. Hon jämförde med sin väninnas schnauzer, som tydligen precis började bli lite vettig vid åtta månader.

Sen träff med kollegan Maria, som tyckte Mary var det sötaste hon sett i hela sitt liv, och höll på "åh får jag hålla kopplet, får jag?" som en femåring ;-) (det fick hon). Vi gick en liten sväng, och Mary fick också springa lös och busa av sej lite på fältet bakom SU. Efter detta fan-möte var det ner i t-banan igen. Först röda linjen, som blev sardin-packad med folk. Vi fick ingen sittplats, men det kändes vanskligt att stå och låta en valp knölas ihop i folkmassan... Jag satte mej ner på huk bredvid Mary så jag hade koll på henne bland alla ihop-pressade ben och fötter. Men hon la sej ner och vilade, med nån random killes sko som improviserad kudde. Helcool.

Väl där var Mary jättetrött och somnade i mitt knä (hon får plats i knät fortfarande, om än nätt och jämt...). När hon sovit ihopkrullad ett tag började benen långsamt veckla ut sej, och halsen också. Det tog ett tag innan jag insåg att hon nu låg med huvudet på kvinnan som satt bredvid mej. Jag ursäktade mej, men kvinnan sa att det var lugnt, eftersom Mary är såååå sööööt.

Sen in till Haninge Centrum med bilen och handla lite mer tugg-skor på Grizzly, samt en stor spårsele åt Mary som hon kan växa i (den funkar nätt och jämt om man spänner in maximalt, men tror hon kan ha den som vuxen också).

Nu är vi hemma igen, och den alldeles fantastiskt söta och duktiga (och det är inte jag som säger det, för att citera Rolf Pihlman) schäferbebisen ligger och sover som en stock.