Så skönt att det går framåt!

Jag har ju skrivit tidigare om hur Bisse gradvis blev mer och mer skottberörd under årens lopp, nämnde det också i förra inlägget. Vi försökte träna efter alla konstens regler, vänja honom försiktigt vid skott först på riktigt långt avstånd, låtsas som om det regnade om han visade nån rädsla, men det blev bara värre. Sen började jag göra tvärtom istället, och låta honom bestämma helt själv hur mycket han ville utsättas för. Ingen mer skotträning, inget mer låtsas som det regnar, istället ta hans rädsla på allvar och låta honom gå hem igen om han blev skrämd av nånting på promenad. Och då vände det äntligen och började gå åt rätt håll igen.
Nyligen var han ute på tomten på eget initiativ och kissade, trots att det redan smäller ganska mycket. Så härligt att se!

Även härute...

Med tanke på att en av mina hundar (Bisse) gradvis blivit mer och mer skottberörd under årens lopp, så är det väldigt skönt att vi numera bor ute i bushen. Här smäller folk på nyårsafton, inte flera veckor i sträck både före och efter nyår som i Skarpnäck. Främst smäller dom runt tolvslaget, som man kan förvänta sej. Nu när jag var ute och promenerade hundflocken så hörde jag dock enstaka fyrverkerier här och var nånstans söderifrån. Även härute finns det alltså folk som känner att dom iaf måste börja testa sina fyrverkerier redan när det är ljust ute och man garanterat inte kan se nån färgprakt. Suck.

Själv tycker jag det skulle vara förbjudet för privatpersoner att köpa och smälla fyrverkerier. Jag anser också att hundägare som säger "men det är ju ett avelsproblem" är naiva puckon som förmodligen bott ute i bushen hela sitt liv. Även om man lyckades avla bort all skotträdsla i hela arten så kvarstår det faktum att flera hundra människor skadar sej på fyrverkerier varje nyår, ett par stycken smäller ihjäl sej, ungdomsgäng använder fyrverkeripjäser som vapen m m. Ingenting av detta går att "avla bort", eller har öht med hundar att göra. Och sen har vi alla katter, hästar, kor och människor med diverse trauman från krigszoner att tänka på också...
Det är så uppenbart att det inte funkar i dagens läge... ändå händer ingenting.

Årets julserie!

Som vanligt gäller att man kan klicka på bilderna för att få dom större!

Och återigen har Pietro gjort succé

Vi har haft lite försenad julafton hos svärfar och hans familj. Som vanligt var jag, Alexander och Pietro inbjudna, inte övriga hundar. Och Pietro gjorde samma succé som alltid. Så fort vi närmar oss deras hus börjar han dra i kopplet - han vet att det vankas köttbullar!

Utan el arton timmar

Det här är alltså det längsta jag gått utan el nån gång.

Stormen Dagmar slog ut elen i stora delar av Tungelstas omgivningar, inklusive vår lilla "by". Elen gick tre på natten till annandagen (Alexander var uppe på toa precis när elen gick, så han märkte det). På morgonen hade elen fortfarande inte kommit tillbaks, man är ju annars van vid att det bara tar några timmar att fixa strömavbrott. Vi ringde Vattenfall, men dom kunde inte ge några besked alls om när saken skulle vara fixad. Hundarna hade vatten i sina skålar och vi gav dom torrfoder till frukost, men själva ville vi inte tugga på några brödskivor när vi inte hade vatten (pumpen går ju på el den också). Vi hade iofs ett par frysta vattenflaskor i frysen, men det tar ju tid att tina.
Till slut var vi vråltörstiga och trötta på att bara ligga och vänta på el. Vi packade ihop alla hundar i bilen och åkte in till Haninge Centrum. Där fanns det el iaf!

Först fick hundarna sitta kvar i bilen och vänta medan vi gick till ett thaiställe och köpte lunch - och bälgade i oss vatten. Sen till Hemköp för att införskaffa en massa flaskvatten. Tillbaks till bilen och hämta hundarna för en promenad runt Haninge. Efter en timmes promenad stoppade vi in dom i bilen igen och gick och köpte kaffe på Espresso House - vi hade fått värsta huvudvärken båda två, av brist på morgonkaffe. Sen köpte vi också två portioner vegetarisk sushi som vi kunde ha till middag.

Hem igen. Brasa, levande ljus, och i övrigt leta sej fram genom huset med hjälp av pannlampa. Fy satan vad primitivt! Vårt enda nöje var att läsa böcker med pannlamporna. Hundarna fick torrfoder igen och vi åt vår sushi.

Till slut, klockan nio på kvällen, kom strömmen på igen. Det är banne mej det längsta strömavbrott jag varit med om!

Hundträning på Julafton

Julafton ska ju vara en dag då man har roligt, hundar såväl som människor. Alltså fick Mary spåra idag. Det gick dock inte så bra. Spåret gick på äng med ganska många spetsvinklar. Det var också väldigt blött, typ pölar i gräset. Nåt av detta eller kanske en kombination gjorde tydligen spåret väldigt svårt. Nu har jag lagt alltför svåra spår åt Mary två gånger i rad; inte pedagogiskt. Jag ska lägga ett riktigt enkelt spår åt henne nästa gång! Sen tog hon bara en pinne av sex, det var ju knappast nåt lysande resultat. Delvis berodde det kanske på att hon hade svårt att hålla sej på spåret, men delvis var det nog för att jag inte gjort pinn-övningar på ett tag. Memo to self: Gör mycket pinnstigar nu en period. Och sen ett riktigt enkelt spår.

Gossarna å sin sida ska få gå promenad i Tungelsta (sen vi flyttade ut i bushen så tycker dom det är spännande och jättekul att gå promenad inne i samhället, med dom lukter som finns där).

Positionering - hemligheten bakom fint koppelgående

Jag, Mary och Alexander åkte in till stan en dag. Mary blev oerhört uppspelt och verkade helt ha glömt bort vad coolt hon har tagit dom senaste stadsbesöken. Hon drog som sjutton i kopplet när vi skulle uppför trappan från pendeltåget, så Alexander körde med att stanna när hon drog och gå framåt när kopplet slaknade för att påminna henne om hur man gör. När vi då kom upp från trappan så kommer en vilt främmande man och börjar prata med oss. Jag utgick ifrån att han skulle fråga om vägen nånstans, så det tog ett tag innan jag fattade att han stod och instruerade oss i koppelträning. Enligt mannen så gjorde vi helt fel. Man ska lära hunden att gå fint i koppel genom en metod han kallade "positionering". Den skulle gå ut på att man, utan att dra i kopplet, kliver framför hunden och ställer sej ivägen för den varje gång den försöker dra. Detta illustrerade han genom att börja ställa sej framför Mary hela tiden. Mary blev ju nyfiken på vad han höll på med, denna vilt främmande människa som helt plötsligt börjar studsa hit och dit rätt i hennes synfält, och följde honom med blicken, vilket han säkert tog som ett kvitto på att "positionering" är rätt metod om man vill ha en uppmärksam hund. Men lycka till att göra detta i en normal situation utan att dra i kopplet.

Vi liksom bara "jaja" och gick vidare. Alltså, om man envist ställde sej framför hunden varje gång den försökte dra så skulle det säkert kunna funka på samma sätt som "stanna när kopplet blir sträckt" kan funka, eller Memea Mholins metod att ta in hunden till sidan varje gång den drar kan funka... Man lär helt enkelt hunden att den inte kommer nån vart med att dra. Men att det skulle vara otroligt mycket mer effektivt med "positionering" jämfört med nån annan metod har jag lite svårt att tro. Gissningsvis hade väl mannen bara erfarenhet av ganska lugna hundar, och såna är ju lätta att lära att gå med slakt koppel oavsett metod. Och f ö är det ganska oartigt att hoppa fram till vilt främmande människor och börja ge oönskade hundlektioner.

Mary var dock lite väl uppspelt på hela promenaden. Det måste till fler stadsturer tror jag minsann, verkar vara en färskvara det där med att uppföra sej fint i city.

Universitetets hemlighet. Del 12.

Bursting with mad joy Mary bounces towards the monsters.

Monster: Help!

Bissy: But Mum, why doesn't Mary turn into a monster herself?
Sofia: I deduced that anybody who's already at a maximum level of happiness is immune to the monster's happiness powers.

Mary's crazy play-fighting makes even the monsters hesitate.
Monster 1: Stop it!
Monster 2: We give up!
Monster 3: Don't pull our arms off!

Sofia: Lot's of actions aren't universalizable when you think about it. But making dogs super-happy can never be wrong! Thus I figured out the solution to the problem by using the categorical imperative.
Bissy: Thanks for the explanation...

Sök!

I torsdags var jag och tränade sök för första gången på säkert ett år. Hade med mej "svarta blocket", dvs Mary och Logan. Logan blev så lycklig! Sök är ju verkligen hans största hobby, finns ingenting som är lika roligt i hans ögon. Han gjorde sex jättefina skick. Inte så långt avstånd, typ tjugofem-trettio meter (ville ju inte göra för svårt när det var så länge sen vi körde sist) men jättefint gick han.
Mary fick springa mellan två figgar som hon fick se gå ut och gömma sej, och kampa. Det tyckte hon var oerhört roligt! Kanske blir en sökhund av henne när hon blir stor...

Lite misslyckat spår

Idag spårade jag och Mary ett spår vid Tungelsta skola som först gick över asfalt och sen på grus. Den första delen av asfaltsspåret kändes det som att det inte blev nåt spårande öht. Jag höll ju i linan när hon var på väg att springa fel, men det kändes som om hon i slutändan gick längs spåret bara för att det var den enda riktning hon kunde ta sej fram i, inte för att hon verkligen spårade. Mot slutet av asfaltsdelen däremot så verkade hon faktiskt spåra på riktigt. Det kanske var för svårt i början för att alltför många människor gått där eller nåt... Men asfalt är verkligen mycket svårare än grus för henne, det har jag märkt. Jag kanske borde försöka underlätta på asfalten på nåt sätt... T ex gå barfota där (fy f-n vad kallt det hade varit).
Jag trodde grusplanen skulle bli svår för henne, för där hade precis innan en hel flock hundar med ägare kutat fram och tillbaks och lekt frisbee (alltså precis innan vi skulle gå spåret, inte precis innan jag la det). Men där gick det bra. Varje gång hon kom till ett ställe där jag sparkat upp gruset (jag gör det då och då för att jag ska kunna se vart jag själv gått) så stannade hon till och tryckte näsan i marken. Jag blev lite orolig för att hon börjat gå på synintryck istället för vittring, att hon kollade in grusuppsparkningarna... Men det är nog ingen större risk. Gruset åker ju upp även där andra människor och hundar sprungit runt. Visst, mina uppsparkningar har en särskild form (som gör att jag kan se skillnad på dom och random uppsparkningar som andra gjort) men det är nog inget en hund tänker på. Så det gick bra på gruset, men mindre bra på asfalten i början.
Nästa gång jag spårar med henne ska jag nog lägga fältspår på fälten precis utanför Tungelsta station, med mycket vinklar så det ändå blir lite klurigt. Sen nästa gång jag spårar på asfalt ska jag försöka underlätta på nåt vis.

Universitetets hemlighet. Del 11.

Sofia tries to figure out how to fight monsters according to the categorical imperative.
Sofia: I could play MacGyver, wrap together a bomb from the white board cleaner and some pens, and blow them up. But if everybody blew monsters up the entire country would explode. Nobody can want that.

Sofia: Perhaps I could call the government and call in the army! But if everybody did that, phone lines would be overloaded. Nobody can want that.

But perhaps if I found somebody who was happier than the happiness monsters!

Sofia: Mary! Check this out! Something to play with!

Barfota-Pietro!

Var ute på en riktigt lång härlig promenad (11 km) med hela flocken. Det var ganska exakt nollgradigt. Och Pietro klarade att gå barfota hela vägen utan köldkramp! På nåt sätt verkar han ha fått mindre känsliga fötter den här vintern. Jag får säkert sätta på honom skorna ändå om det börjar bli kallare än såhär, om det blir typ tio minus eller värre, men det är ju underbart att han inte behöver skor redan vid nollan längre. Det måste ju ändå vara skönare för hunden att gå barfota, om den bara kan det utan att krampa.

Helgen

...var trevlig. På lördagen firade vi Alexanders födelsedag genom att äta veganskt julbord på restaurang Kokyo. Mängder av olika sorters tofu, sushirullar, dumplings och grytor att proppa i sej, så vi vaggade lätt överdästa därifrån, men så ska det väl vara på julbord. Det var jag, Alexander, hans mamma Eva, Evas man Leif och hans pappa Tomas.

På söndagen blev det spårträning med alla hundarna. Jättekul för dom, eftersom jag varit sjuk i en  vecka och det inte blivit nån särskild träning för dom. Mary fick ett hårt spår på 3-400 m med tre pinnar (små smala pinnar som inte syntes på håll). Memo till mej själv: Lägg ingen pinne efter en spetsvinkel! Mary fick vittring på pinnen innan vinkeln och ville gena över och ta den. Till slut lät jag henne göra det... hon ska ju trots allt bli svenskbrukshund och bara få poäng för själva pinnplockandet. Jag får hjälpa till en hel del med att hålla emot i linan när hon vill fladdra iväg, men jag tycker ändå hon blir säkrare och säkrare på hårda spår.
Medan spåret (som var vid Västerhaninge skola, på deras idrottsplan) låg till sej gick vi en liten promenad i VH centrum och övade en del fotgående. Jag märker att Mary tycker det är svårare att gå fot i VH eller på BHK jämfört med mitt i stan på t ex Sergels torg. Det är som om störningarna i stan blir så många att dom bara blir som ett vitt brus som går att stänga av. Men kommer det då och då en människa eller en hund och går förbi, så är det mer distraherande. Bara att öva på.
Gossarna fick varsitt litet spår i skogen på andra sidan väg 73.

Efter spårandet åkte vi till kompisen Johan som bjöd på "adventsvåfflor". Det visade sej vara inte bara våfflor, utan olika smörgåsar, pålägg, massa olika sorters frukt osv. Ett riktigt lyxfika med andra ord!

Trevlig helg var det.

Universitetets hemlighet. Del 10.

Sofia: Hume considered sympathy... AGAIN?
The dogs: MONSTER INVASION!

Finally the dogs manage to make Mum understand the seriousness of the situation.
Mary: What we don't understand is why they wanted to replace all people with pink giggling monsters?
Sofia: Elementary, my dear dogs.

The men who created the monsters are utilitarians! All they care about is maximizing happiness in the world! They think the monsters are worth more than humans because they're happier!

Sofia: We seem to be safe in the class room as long as we keep the door shut.
Mary: But how are we gonna stop the monsters?

Sofia: If the problem is utilitarianism, the solution must be Kant's categorical imperative! I must find a monster-fighting maxim that I can will to be a law for all!

Spår, tax, kür

Igår spårade jag med alla hundarna. Gossarna fick som vanligt ganska korta små spår var. Mary fick ett fältspår på nio hundra meter med sex pinnar. Hon tog det jättebra, trots att det blåst hårt när jag la spåret!

Efter detta kom syster Elin på besök. Elin hade fått två biljetter till söndagens kür på Stockholm Horse Show i födelsedagspresent, och bjudit med mej. Hon kom dock redan på lördagen för att umgås lite och sova över. På vägen från tågstationen fick jag väja för vad jag trodde var en svart katt som sprang över vägen, men Elin kollade lite noggrannare, och såg att det faktiskt var en tax (obs, det var mörkt, och man kan ju inte titta så jättenoga på en enskild grej när man kör bil). Vi stannade och plockade upp taxen. Den hade ett mobilnummer på halsbandet som vi ringde. Den visade sej tillhöra en jägare som befann sej flera kilometer därifrån. Han var iaf tacksam för att vi tagit rätt på hans hund. Himla tur att vi fick syn på henne! Och himla tur också att jag råkade ha hundgodis i fickan... jag tvivlar på att vi fått tag i henne annars, hon var rätt blyg.
Jag förstår faktiskt inte hur man pallar att jaga med drivande hund... det är ju inte precis ovanligt att hundarna försvinner långt bort från ägaren, och så riskerar dom att bli överkörda eller tagna av rovdjur eller allt möjligt. Denna gång slutade det iaf lyckligt.

På kvällen spelade vi spel, kollade på film och svullade tacos, jordnötsringar och godis.

På söndagen så var det då dags för kür. Det var faktiskt jättekul att kolla på! Det höll på i tre timmar, men dom bara rann iväg. Jag och Elin hade faktiskt bra koll på vilka som gjorde bra respektive mindre bra framträdanden. Innan poängen visades så gissade vi alltid om det ekipage som nyss gjort sitt program skulle hamna långt bak i fältet, i mitten eller gå upp i ledning, och vi hade nästan jämt rätt. Trots att det var länge sen vi båda höll på med hästar regelbundet.

Ja det var helgen det!

Drömmen om bruks-OS

För ovanlighetens skull kommer här en dröm som Alexander haft.

Drottning Elizabeths man prins Philip hade små terriers som skulle tävla i OS, närmare bestämt OS i bruks. Men tyvärr var dom helt oregerliga. Jag och Alexander fick rycka in och coacha prinsen i hund-uppfostran. När sen dagen kom för OS högtidliga invigning, där en mängd tävlande hundar i bruks-OS skulle gå i parad och sen ställa upp sej snyggt, så slet sej Mary från oss och sprang in på arenan och ville busa med alla och ställde till total oreda. (Just det sistnämnda känns som den mest realistiska delen av drömmen.)

Universitetets hemlighet. Del 9.

The giggling creatures run out into the university.
Mary: They transform everyone who gets in their way!
Logan: This wasn't exactly what we'd planned.

-: What have you done? You've ruined everything!
-: Yes, the happiness monsters were supposed to spread to all the cities in the world before they were let loose.

- : Now when the monsters are only released at one place, there's always a risk that the UN or NATO or some similar organisation will stop them by simply bombing Stockholm.
Pietro: And then we'll die!
-: Er... yes, that too of course. I was rather thinking of the monsters not getting a chance to take over. But us dying is also a drawback of course.

-: If we're gonna die we're gonna die happy! Let's touch the monsters!
Creatures: Touch us... Be happy for ever... Hihihi!
Logan: Let's fetch Mum! Now she's got to come!

De ofrivilliga

Igår såg vi Ruben Östlunds "De ofrivilliga". Fem olika historier som flätas runt varandra, med den gemensamma nämnaren att gruppdynamik och grupptryck undersöks. Till skillnad från ungefär alla andra tyckte vi det var en helt okej film. Alla andra har ju varit superlyriska. Den levde helt enkelt inte upp till hajpen.

Aquaria

Mamma ringde och berättade att hon skulle bjuda min syster Anna och hennes kille Robert på julbord. För rättvisans skull satte hon då in tusen kronor på vårt konto, öronmärkta för restaurangbesök. Så vi bestämde oss för att gå ut och äta igår. Blev gamla favoriten Kokyo, japansk restaurang som har mycket veganmat. Innan dess åkte vi dock till Aquaria vatten-museum. Typiskt tidsfördriv för barnfamiljer, men vem har sagt att man inte kan göra sånt utan barn också? Det är ju faktiskt kul att kolla på roliga fiskar och grodor. :-) Charmigast var dom små rockorna som såg ut som om dom flinade.

Hårda spår

Igår la jag ett trehundra meters hårt spår på en grusklädd fotbollsplan åt Mary, och höll emot i linan varje gång hon ville börja springa runt runt (som hon kan göra när det blir svårt). Det blev en riktig utmaning för tjejen! Fr o m nu är det såna här spår som gäller ett tag... snarare än att skena i hundraåttio genom skogen.

Universitetets hemlighet. Del 8.

- : What kind of an animal is that?
Mary: Er.. genetically manipulated hairless sloths whom they use to test Rogain.

- : Take my hand, I will bring you to safety!

- : What?

Bus och Bäs på BhK

Igår var jag på BhK med Bus och Bäs (=Mary och Bisse) för första gången på rätt länge. Bisse var så oerhört lycklig över att vara tillbaks på BhK och träna lydnad och agility. Fr o m nu ska vi göra detta i stort sett varje vecka!

Galenpanna i spåret

Har just spårat ett skogsspår med Mary på c:a 600 m (kollade på en karta, och blev förvånad över vad kort det var, för det kändes som en mil ungefär). Det var med några vinklar, dock inga direkt spetsiga, och sju apporter.
Precis där spåret började var det en ganska brant slänt ner mot en bäck, så jag lyckades få Mary att sitta och vänta medan jag själv kanade ner för slänten och hoppade över bäcken. Sen släppte jag på henne. Hon drog genast iväg i 180 och lyckades dra in mej i ett träd med vänster axel före (AJ!). Plockade sen pinne nummer ett, och jag fick lite andrum. När pinne nummer ett var nerstoppad i väskan drog hon iväg så att jag inte riktigt hängde med utan råkade tappa linan. Mary galopperade iväg i spåret, jag kutade efter och ropade på en fullständigt döv spårhund. Jag hittade pinne nummer två som hon bara sprungit över, men trean plockade hon som tur var och kom tillbaks till mej med (jag trodde ett tag där att hon tänkte köra hela spåret i galopp och skita i alla pinnar). Så då fick jag ju tag i linan igen. Sen lyckades jag platsa henne när det kom t ex hala stenar som jag behövde ta mej över, men annars så låg hon på i selen och drog av bara helvete, jag skubbade efter med värkande händer (trots handskarna har jag märken efter linan!). Mot slutet var det ganska ojämn mark och jag var tvungen att hålla nere farten för att inte bryta benen. Det lyckades jag göra genom att verkligen hänga i linan som en stoppkloss och dagdrömma om att ha gå-fint-sele som spårsele (men hon skulle förmodligen ligga på allt vad hon hade ändå med blodet sprutandes ur armhålorna, om jag känner Mary rätt). Till slut var vi klara med spåret och det kändes som om jag gått en mil ungefär, helt blöt av svett.

Tipset jag fick av Linda uppfödare var att bara köra riktigt kluriga spår, inga lätta spår förrän hunden fått in en god vana att ta det lite lugnare. Låter klokt.

Logan är nog inte vassaste kniven i lådan

Jag tog fram slalompinnarna och agility-hindret ur förrådet, för första gången på evigheter, och körde lite agility-moment på tomten. Logan är verkligen inte vassaste kniven ur lådan. Han står och kollar på hindret och funderar. Tassar lite på det. Skäller lite. Funderar lite till. Först när jag hoppat fram och tillbaka över hindret några gånger kom han på att han kunde hoppa det. Hoppade några gånger. Stannade sen till. Testade tass-target igen... Tänkte lite... Justja, hoppa skulle man. Bisse är typ fem gånger så snabb i huvudet. Det var ju länge sen han såg dom här hindren också, men han kommer snabbt på vad han ska göra. Han är också snabb på att testa olika beteenden, istället för att stanna upp och bara fundeeeera. Pietro ville inte vara med och träna idag, han ville bara ligga framför elden och mysa, men annars är han ett sorts mellanting mellan dom två. Pietro brukar också stanna upp och se ut att bara fundera, istället för att testa en massa beteenden. Skillnaden mot Logan är att när Pietro funderat klart har han oftast kommit fram till rätt svar, och sen gör han rätt. Logan tänker inte så smart när han funderar.
Mary, hon blev så uppspelt när det var hennes tur att hon var tvungen att rusa ett antal varv runt huset först och ruska på sina brandslangar. Men sen körde hon också lite hopp och slalom. Kanske blir en agility-schäfer av henne en vacker dag.

Uppdatering på "Sveriges mest förbryllade hund" + träningsrapport

Idag gick vi förbi samma ställe och Mary verkar ha glömt hela grejen. Det var ju bra.

Lite allmän träningsrapport förresten:
Körde en del fotgående, läggande, sättande, inkallning och sen platsliggning idag, med bara lite klapp och bus och stoj som beröm. Gick jättebra. Skönt att man inte behöver oroa sej för uthålligheten när man ska ut och tävla sen.
Övade också på ställanden och framförgående med klickern. Framförgående är det som det går långsammast med. Hon kan för det mesta gå några steg sådär och sen belöning, men ibland ska hon kolla på mej och ibland blir hon lite förvirrad. Det är väl bara att nöta på. Ställande går bättre och bättre.
Körde också apportering med kong-belöning. Det funkar rätt bra nu, hon väntar på signal innan hon springer och hämtar apporten och håller i den tills jag tar den. Ibland håller hon i ena kulan istället för på mitten, och ibland springer hon in i mej på tillbakavägen, men tycker ändå det funkar okej nu. När jag fått ännu lite mer flyt får jag börja att bara belöna när det blir helt rätt. Testade metall-apporten också men det funkade inte alls. Hon började tjuta och skulle attackera den. Jag ska vänta med metallen tills vanliga apporteringen sitter som en smäck, och sen börja med att bara hålla metallen.
Övade också handtarget från liggande (ska bli kryp sen är det tänkt) med klickern, och det fattar hon rätt bra nu, fast vi bara gjort det ett par gånger.

Uppletande, där är hon riktigt duktig nu på att lämna av grejerna (tidigare har hon haft en tendens att bara stapla grejerna i en hög nånstans i rutan).

Lekte också en hel del pinnlekar, pinn-intresset är jättebra nu men måste ju underhållas.

Vi passerade en hel flock med hundar och jag kommenderade Mary "fot". Gick väl sådär, fokus var minst sagt lite splittrat, men hon höll typ position iaf. Hörde en kommentar från nån av dom andra hundägarna: "Tänk om du kunde gå sådär fint vid hundmöten!" till sin hund. Stolt matte! :-D

På hemvägen så sprang Mary in i en trädgård och lyssnade inte på inkallning! Tror jag har underhållit min tidigare superinkallning för dåligt. Lekt lite för slappt som belöning. Jag såg inte exakt vad som hände i trädgården, men jag tror att hon jagade en katt som sen for in i en kattlucka, så att det bara blev några sekunders jakt och sen tillbaks till mej. Tur att inget värre hände... Sen övade jag iaf på inkallning med riktig super-kamp med vrålande galen matte och slita och rycka så svetten sprutar som belöning. Får aldrig glömma att underhålla detta!

Och gossarna, dom fick promenad med husse under tiden.

Sveriges mest förbryllade hund

Jag har funderat tidigare på att en hund kanske kan gå emot ett elstängsel utan att känna nånting för att pälsen liksom isolerar lite. Jag har sett Mary komma emot trådarna runt hästhagar ibland utan reaktion. Eller så har stängslet varit trasigt helt enkelt. Idag fick hon iaf en stöt och då såg man reaktion...
Vi gick förbi en hästhage, och en häst kom fram till stängslet och kollade lite på oss. Mary duckade då sitt huvud in under stängslet för att kolla tillbaks på hästen, men råkade nudda eltråden med ena örat. Hon studsade iväg med ett VOFF. Sen stod hon bara och kollade sej omkring, totalt förvånad. Hon tittade än hit och än dit och såg ut som om hon letade efter nånting med blicken. Jag fick intrycket att hon letade efter den som gjort illa hennes öra, att hon inte kunde fatta att det var själva staketet. Hon verkade inte misstänka mej, mina andra hundar eller hästen heller, såg ut som om hon letade efter ytterligare en varelse i närheten. Jag tänkte att hon kunde få se sej omkring och vara nöjd sen, men hon bara fortsatte och fortsatte att hänga precis bredvid staketet och spana och spana efter vad hon nu letade efter, så till slut fick jag dra med henne för att komma vidare. När jag drog med henne så släppte hon iaf hela grejen. Men fram tills dess var hon typ Sveriges mest förbryllade hund.

Men vete sjutton om man själv hade betett sej så mycket mer rationellt om man hade fått en elstöt utan att öht känna till konceptet elektricitet!

Universitetets hemlighet. Del 7.

Bissy: But how are we gonna explain that his colleagues have such devious plans?
Logan: Yes, perhaps he trusts them more than us. We gotta make something up.

Pietro: We've discovered that the biology department conducts painful experiments on animals in the basement!
Mary: Clever story.
- : What? We gotta stop them!

- : Fear not! We've come to save you!
Creatures: Wohoo! Rescue! Great!

Universitetets hemlighet. Del 6.

Sofia: So Hume was a compatibilist in the issue of... what are you doing here again?
Mary: Mum!
Bissy: There's weird stuff going on here Mum!
Logan: Your colleagues are involved Mum!

Mary: Mum is stupid who refuses to listen to us.
Bissy: Look! Mum's colleague - ! Perhaps he can help us!

Mary: Do you have a few minutes!
-: Sure, I've always got a few minutes to spare for animals!

Tränings-schemat

Mary får träna lydnad på BhK eller i stan på onsdagar och spåra på söndagar. Däremellan brukar det bli två gånger som hon får gå på hyfsat lång promenad (halvmil) och vara lös hela vägen, och då även köra lydnadsövningar samt ett rejält uppletande.
Dvärghundarna får också spåra på söndagar, men korta små spår, vilket dom nöjer sej med. Bisse och nån gång ibland Logan ska få börja hänga med Mary på lydnadsträning också (dom senaste gångerna har vi ju förväntat oss skott på BhK, inte kul tycker Bisse).
Hela gänget får gå på rejäl långpromenad (runt milen) nån gång i veckan iaf.
Det här är hundarna glada och nöjda med. :-)

Citylydnad

Idag var jag och Mary inne till stan, medan gossarna fick gå promenad med Alexander. Vi tränade olika lydnadsmoment på Sergels torg och Järntorget i Gamla stan. Det gick riktigt bra! Det går framåt med kontakten och allmänlydnaden.

Universitetets hemlighet. Del 5.

(All guest stars in the comic are anonymous.)
Person 1: Haha! Soon humanity in its entirety will be replaced!
Person 2: I long for that day!

Bissy: So they want to replace all humans with those giggling haysacks! That's sick!
Logan: We gotta stop them!

When the men have leaft:
Mary: We can't quietly sit down and watch while devious plans are acted upon. We will stop you!
Creature: Stop us, hahaha
Logan: They really find everything funny.

När det är grått och ruggigt som idag...

...vill helst Bisse och Pietro tillbringa hela dagen såhär.

Mary Marvel har gjort MH!

Hon fick följande resultat:
1a Kontakt Hälsning 4
1b Kontakt Samarbete 4
1c Kontakt Hantering 3
2a Lek1 Leklust 4
2b Lek 1 Gripande 4
2c Lek 1 Dragkamp 4
3a Förföljande 3
     Förföljande 4
3b Gripande 3
     Gripande 5
4 Aktivitet 2
5a Avståndslek Intresse 3
5b Avståndslek Hot/Aggression 1
5c Avståndslek Nyfikenhet 5
5d Avståndslek Leklust 4
5e Avståndslek Samarbete 3
6a Överraskning Rädsla 2
6b Överraskning Hot/Aggression 1
6c Överraskning Nyfikenhet 5
6d Överraskning Kvarstående rädsla 1
6e Överraskning Kvarstående intresse 2
7a Ljudkänslighet Rädsla 1
7b Ljudkänslighet Nyfikenhet 5
7c Ljudkänslighet Kvarstående rädsla 1
7d Ljudkänslighet Kvarstående intresse 3
8a Spöken Hot/Aggression 2
8b Spöken Kontroll 4
8c Spöken Rädsla 2
8d Spöken Nyfikenhet 3
8e Spöken Kontakt 3
9a Lek 2 Leklust 4
9b Lek 2 Gripande 4
10 Skott 1

Jag är så stolt över Marys beteende vid spökena! Hon var så modig! Först så stod hon framför mej och råglodde på båda två, pendlade med huvudet mellan den ena och den andra och verkligen höll koll. När spökena kom riktigt nära så tog rädslan överhanden och hon sprang bakom mej - men bara helt tillfälligt. När hon dragit ett djupt andetag samlade hon sej, spände åter blicken i spökena, och började marschera framåt samtidigt som hon skällde VOFF VOFF VOFF VOFF med dånande basröst. Hon marscherade ut i kopplets längd och hade nog fortsatt ända fram till vänsterspöket, som blev det hon "valde ut", om inte kopplet tagit stopp. Där stod hon sen, fortsatt med blicken stint fäst på spöket, och mässade sitt VOFF VOFF VOFF VOFF med imponerande bas.
Skönt att det iaf är en hund i familjen som är beredd att försvara matte mot spöken!

Universitetets hemlighet. Del 4.

Mary: Somebody's coming!
Logan: We can hide in that locker!

Mary: Don't tell the one's who are coming that we're here!
Creature 1: Wow! A secret!
Creature 2: Secrets are awesome!

Man: How are you, my little darlings?
Creature: Great! Awesome! Hahaha.
Man: Are you ready to take over the world soon?
Creature: Hihihi taking over the world oh yeah!

Skotträning utan skott

Idag åkte jag och Mary till SoSu BhK för lite skotträning. Dock lyste skotten med sin frånvaro, trots att det skulle vara sådan enligt hemsidan. Istället blev det lite annan träning - lydnadsmoment, träna på att inte bry sej om andra hundar utan fokusera på matte, och så laja runt lite på agilitybanan. Mary stormade upp på gungbräden och for i backen med en smäll innan jag hunnit stoppa henne, så hårt att hon ramlade av. Men hon blev inte nedslagen för den sakens skull utan hoppade direkt upp på gungbrädan igen, och gick sen långsamt ner för den med snygg teknik. Framtida agilitystjärna? ;-)

Universitetets hemlighet. Del 3.

Mary: Mum was so boring when she didn't want to hang out with us.
Logan: We'll have to amuse ourselves!
Pietro: Do you hear giggling?
Bissy: I smell something behind this wall.

All dogs: A secret door!

The dogs follow the steps down with great curiousity, and find a secret basement room.
Creature 1: Hihihi we're sitting in a basement!
Creature 2: Hahahaha and now there are dogs too!

Klantarsle i spåret

Idag har jag spårat med Mary, och ska spåra med gossarna också (blev matpaus däremellan). Mary fick ett spår på en knapp kilometer med sex apporter i, nästan bara på fält, men passerade en skogsdunge på ett ställe (finns massa bra spårfält häromkring men inga bra skogsområden... måste hitta nån skog att göra spår i också, så det blir lite variation). Mary tog apporterna jättebra. Jag har börjat byta ut apporten mot två andra pinnar som vi sen leker med när hon lämnar den till mej. Då blir det bara några små tandmärken på apporten, eftersom hon håller den ganska hårt i munnen, men den blir iaf inte söndertuggad.

Vid ett tillfälle var jag dock rena klantarslet. Mary tappade spåret och sprang runt i cirklar, men hittade sen spåret igen, och började gå snett åt vänster. Jag var dock säker på att jag hade gått snett åt höger på det stället, så jag trodde Mary följde ett djurspår eller nåt. Jag halade in henne och försökte få henne att spåra där jag var säker på att mitt spår gick, men Mary bara slet sej iväg åt vänster istället. Och hittade en spårpinne! Så Mary hade rätt, jag hade fel, matte fick stå där med skammen!

Mary och hundmöten

Igår var jag ute och gick med Mary lös, när en hund dök upp runt kröken precis framför henne (hon hade sprungit en bra bit i förväg). Jag ropade "kom" och Mary kom, inkallningen sitter verkligen som en smäck. Men sen när hon och hunden skulle passera förbi varandra i koppel så drog hunden som en tok mot Mary, och Mary skällde då på hunden. Hon hade nog gjort ett rejält utfall om jag inte varit snabb med att koppla grepp runt hela hennes kropp så hon inte kom nånstans.
Mary har lärt sej nu att möta hundar inne i tätort, där hunden oftast dyker upp strax innan man passerar den. Men när det nån enstaka gång blir ett hundmöte här, på nån grusväg där Mary får gott om tid på sej att kolla in hunden och ladda upp inför mötet, då uppför hon sej inte. Och visst, jag skulle kunna sätta på henne en kedja och rycka till av bara f-n när hon gör en ansats till utfall, men för det första vill jag inte köra med såna metoder längre, för det andra så tror jag i vilket fall det skulle vara extremt svårt att avskräcka henne för gott den vägen. Nu är det ju bara några enstaka gånger i sitt liv som hon faktiskt blivit skrämd av nånting (och bara en av dom gångerna hon blivit skrämd av mej - när hon skulle slänga sej ut i vägen och jaga bilar, och jag blev helt tokig på henne av skräckblandad ilska), men samtliga gånger har hon totalt glömt bort det hela några timmar senare.
Det jag ska göra nu är att åka till BhK iaf en gång i veckan och hårdträna lydnad. Nån gång ibland kan man ta stan istället, men för det mesta BhK. Där finns det ju hundar som hon får gott om tid på sej att kolla in, precis som när man möter en hund här hemma. Sen får jag öva stenhårt - med klicker, godis och kampskinn - på att gå rakt emot andra hundar i fotgående utan att titta på dom. Så får det bli.

Universitetets hemlighet. Del 2.

The car trip is hardest on Pietro and Bissy, who handles the pedals.
Logan: We've arrived!
Pietro: Thank God!

The dogs have soon found Mum with their amazing noses.
Sofia: ...and there are different interpretations of Hume's metaethics, but it's clear that - what are you doing here?
Mary: Hi Mum!
Bissy: What are you doing Mum?
Logan: Are you lecturing?
Pietro: Is it fun?

Be careful what you wish for

Nu börjar en serie som kommer att utspela sej på min kära arbetsplats, Stockholms universitet. Några av mina kollegor uttryckte önskemål om en sådan serie. Nu får ni som ni vill! Men som man säger, be careful what you wish for.

Universitetets hemlighet. Del 1.

The Jeppsson dogs are bored.
Mary: There's nothing to do.
Pietro: And we can't bug Mum for something to do, since she's at the university.
Bissy: I know! Let's go there and surprise her!

Mary: Let's take the car, there's barely enough space for me in the time machine.
Logan: Okay, if I get to drive!

- Logan, I'm pretty certain that we're supposed to be to the right of that string of grass...
- What do you know? You don't even have a driver's license!
- You neither...

Framtiden, alltså...

Efter att ha suttit och jobbat X antal timmar med avhandlingen tänkte jag slappna av lite genom att chatta med en chatbot. Det är lite kul, just för att chatbottar är så himla dåliga. Här finns en t ex: http://cleverbot.com/ Kolla varningstexten: "PARENTAL ADVICE: Visitors never talk to a human, however convincing it is - the AI knows many topics - use ONLY WITH OVERSIGHT" Ja just det, för det är ju så lätt att få för sej att man chattar med en riktig människa när man egentligen chattar med en bot. Verkligen.

Alan Turing kom på det s k Turing-testet 1950, för att avgöra om en maskin verkligen är intelligent. Om en människa som chattar med ett datorprogram inte kan avgöra ifall det är ett program eller en människa, då har programmet klarat Turing-testet. Turing själv trodde det skulle finnas datorer som klarade detta några decennier framåt i tiden sådär. Nu är det år 2011, och inte nog med att vi inte har flygande bilar och städer på Mars, det finns inte heller ett endaste datorprogram som är så mycket som i närheten av att klara Turing-testet.

Framtiden blev inte riktigt som vi trodde.

Ännu en dag med långpromenad

Jättefint väder. Vacker höstdag. Gick till Fors Gård och tillbaka med hela hundflocken, en promenad på elva kilometer. Sen har jag suttit och jobbat, men det kan man stå ut med efter att ha börjat dagen med en så härlig promenad.
Bild från Fotoakuten.se

Bajsrapport

Inga pratar bajs som småbarnsföräldrar och hundägare. Som den hundägare jag är kommer jag här med en bajsrapport: Magarna är mycket bättre. Mary var den som hade värst diarré av dom alla igår, bajsade som brunt vatten bara, men idag har även hon producerat en (väldigt lös och kladdig, men ändå) bajskorv. Skönt!

MH-planering

Det är lite knepigt ibland att ha fyra hundar. Alexander jobbar helgen för MH:et, och dvärghundarna måste ju stanna hemma. Nu blir det så att jag och Mary går bland dom sista. Jag kommer att ta en hyfsat lång promenad med hela flocken på förmiddagen, sen åker jag och Mary till Katrineholm, är där ett par timmar och åker hem igen. Dvärghundarna får väl vara själva kanske sex timmar eller nåt, men det funkar ju.
Kräver lite planering ibland.

Ska bli spännande att se Marys MH-resultat...

Ge aldrig era hundar levergodis som gått ut i datum

Trodde det var okej, det var ju bara lite för gammalt.
Nu har samtliga hundar diarré. Blir till att köpa massivt med canicur och alaskan pollock i morgon.

Kungabarnet. Del 18.

A few days later, the Jeppsson dogs recieve a telepathic message from the Jupiter dog.
Jupiter dog: Hi buddies! I'm fine here in the womb.

I've been ultrasounded, but managed to avoid discovery thanks to my ability to make shadow figures.
Daniel and Victoria: How beautiful!

Jupiter dog: Once I get born there will of course be a great scandal, but I'll cross that bridge when I come to it.
Mary: That's a good philosophy of life!
Bissy: Agreed! Now let's check out the new chewing bones Mum bought.
Logan and Pietro: Yes!
The end.