Spår med Bisse och Pietro

Bisse och Pietro fick varsitt fältspår idag. Båda var typ som appellspår i längd, det är lagom för dessa gossar. Bisse får några mathögar i sitt, Pietro får apporter som han markerar med nosduttar. Bisse blev tillfälligt distraherad av sorkar, så jag drog lite i linan, och sen fortsatte han med mitt spår. Så skönt att inte längre ha några tävlingsplaner med honom och slippa känna att man måste lösa sorkproblemet en gång för alla... så länge man bara spårar för att det är kul så spelar det ju ingen roll att han aldrig verkar komma över sin sork-fascination helt och hållet. Pietro spårade jättekoncentrerat och bra, ända tills ett helt gäng harar rusade över fältet! Fyra-fem stycken som sprang i grupp, jagade varandra, slogs, sprang ifrån varandra, sprang mot varandra igen osv. Måste vara parnings-säsong eller nåt. Pietro började springa efter dom, men vände och kom tillbaks när jag ropade på honom. Sen spårade vi klart i koppel (annars brukar han frispåra utan lina). Det var lite svårt för honom att koncentrera sej eftersom hararna fortfarande höll på längre bort på fältet, men det gick.
Fatta alltså. Om jag  bara hade haft Pietro, inga andra hundar, så hade jag ju utnämnt mej själv till världsmästare i vardagslydnad och bara skrattat åt folk som har jaktproblem med sina hundar... :-P