Hajen Cissi

Det är superkul att Mary har en mormorsmor som heter "Hajen Zizi". (Hon är från en dansk kennel, och dom har tydligen inga genitiv-S på prefixen.) Dels för att det förklarar varför hon är så bitig - det är klart hon bits, om hon har HAJ-GENER! Dels för att vi hade en rätt bitsk och arg liten kanin som hette Cissi. Såhär såg Cissi ut:

Och såhär föreställer jag mej "Hajen Zizi/Cissi":

Jag tror, jag tror på sommaren...

Nu är Mary vaccinerad

Inte var det lätt inte. Det är rena helvetes-snö-vädret ute. Men vi lyckades ta oss både till vetten och hem igen utan att åka i diket. Puh!

Positivt straff

Nu ska jag berätta i vilka situationer jag använder s k positivt straff. Det är när hundarna börjar tokbusa med varandra och bara jagar upp sej mer och mer, eller rätt och slätt börjar bråka. Samt om Mary helt enkelt börjar förstöra inredningen alltför mycket i nån destruktions-spree. Då vrålar jag med torndöns-stämma: "SLUTA KRIGA!". Just "sluta kriga" kommer från en Varanteatern-sketch som vi tyckte var kul, och var nåt jag sa på skämt först... nu börjar det nästan bli ett kommando. Iaf, då lägger ju hundarna av bara för att dom tycker det är obehagligt att jag fick så ilsket humör.

Det är klart att jag hade kunnat ha hundarna åtskilda för det mesta, och ha bur till Mary, så skulle man väl till stor del slippa gapa på dom. Och måste man gapa och skrika konstant så är det kanske ett bättre alternativ än att gasta hål i öronen på hundarna. Men om jag ska välja mellan burar och isärhållande men ett väldigt konsekvent upprätthållande av klickerprinciperna å ena sidan, och att hojta SLUTA KRIGA nån gång ibland men hela flocken får vara tillsammans och ingen är utestängd å andra sidan, då tycker jag det sistnämnda ändå är bättre. Det är kanske lite omodern åsikt, men jag tror ändå att hundar i långa loppet mår väldigt bra av att vara med, snarare än att stoppas undan hela tiden...

Riktningsbestämning

Ja Mary har ju riktningsbestämt spår några gånger utan några som helst problem. Idag läste jag i Canis att det blir extra pedagogiskt för hunden om bakspåret är nån minut äldre än framspåret (bak och fram i förhållande till där man kliver på alltså), så det blir större skillnad. Jag tyckte det lät helt logiskt, och gjorde så när jag la spår idag. Men av nån anledning blev Mary tvärsäker på att det var bakspår som gällde! Fick ropa tillbaks henne, och då försökte hon åt andra (rätta) hållet iaf.
Hela spåret var c:a 300 m långt med lite svängar och krokar. Det var faktiskt rätt lagom åt henne. Hon fick jobba sej lite trött i huvudet, och verkade rätt nöjd sen.

Jag tror, jag tror på sommaren...

...jag tror, jag tror, att det nån jävla gång kommer att bli vår igen även om det just nu är väldigt långt borta och klimatet är helt arktiskt och vi är dränkta i snö - och för att påminna mej och andra om sommaren, så kommer här en jättefin sommarbild på Logan som min syster Elin har tagit.

Se upp i backen!

När det är jättetjockt med snö ute, och man går i skogen, och kommer till en brant, så finns det ju ett smart sätt att ta sej ner: Sätta sej på röven och åka kana. När jag gör det med Logan, så väntar han tills jag kommit ner och kanar sen efter. När jag gör det med Mary, så hoppar hon alltid upp i famnen eller på ryggen och så åker vi tandem.