Alice!

 Alice came to us because her mum was dying.

 Logan was thrilled!
Logan: Wohoo! A new big baby sister!

 With Pietro, the relationship was somewhat more complicated from the start.
Pietro: That's enough!

 Alice has loads of energy.

 Almost immediately, she became a real mummy's girl.
Sofia: Hi, home again...
Alice: Hiiiiiiii!

 Welcome to the family, Alice!

Det är synd om Mary

Pietro: Världens mest bortskämda hund

Obs: Ovanstående serie är alltså sann. Berättad för mig av Tamine, hände när jag var i Göteborg.

Bisse har fått epilepsi

Bisse har fått epilepsi. 11 år gammal fick han tre anfall på en natt. Vad vi vet har han aldrig haft anfall tidigare... fast det är lite osäkert iofs. Vi fick information från veterinären om epilepsi, och där stod det att små anfall kan yttra sig som att hunden bara sitter och stirrar. Bisse har kunnat "fastna" ibland, som vi uttryckte det... Vi trodde det var något psykologiskt (han har ju alltid varit lite knepig), men kanske var det neurologiskt i själva verket.
När vi åkte till veterinären så trodde vi att det var slutet, att vi skulle komma hem utan Bisse. Men fullt så illa var det inte. Han fick medicin (Fenemal), och skulle sen stanna för observation ett dygn. I slutändan fick vi ta hem honom samma kväll pga extrem hemlängtan. Detta var dock över en vecka sen nu, och han har inte haft några anfall sen dess. Vi har stesolid också för att kunna häva ett anfall akut, men den har vi inte behövt använda.
Vi pusslar med hundvakt och hemmajobb för matte, och ser till att han inte behöver vara ensam alls nu den första tiden. Om han får vara anfallsfri tillräckligt länge kan vi kanske börja lämna honom lite igen. Vi får se hur det går.

Elsa och de håriga kusinerna

I helgen hälsade jag, Alexander och alla våra hundar på mamma och pappa. Min syster Anna, hennes sambo Robert och deras lilla dotter Elsa kom också över en sväng, och Elsa fick återigen hälsa på sina "håriga kusiner".
Favoritkusin är Mary.

Elsa visade också att hon inte bara inspireras av katter i sitt beteende, utan av hundar också, när hon plockade upp en av Marys bollar och började krypa runt med den i munnen... Vi hann inte stoppa henne förrän hon redan var igång, men vi tröstade oss med att hundar ju lär ha ganska rena munnar överlag.

Sen återgäldade Elsa lånet av bollen genom att låna ut sin napp till Mary. Denna gång blev dock nappen ordentligt tvättad innan Elsa fick tillbaka den...

Logan har dock en lite annan inställning till små barn:

Vakt i regnet

Logan hänger ofta länge ute på tomten och håller vakt. När han vill komma in så går han bara till dörren och skäller, så släpper vi in honom. Men igår så insåg vi plötsligt att han varit ute i flera timmar i regnet. Han tar uppenbarligen sina plikter som vakthund på stort allvar.

En förmiddag med fint väder då jag jobbar hemma

...då ser det ut såhär:

Logan, Bisse och Mary håller matte sällskap på tomten, medan Pietro absolut inte går upp ur sängen innan (kvällsjobbande) husse gör det!

Faran med att somna i solen

Idag har det varit riktigt sommarväder. Har suttit ute på tomten en stor del av dagen och jobbat. Noterade lite i ögonvrån att Logan somnade i solen, men tänkte inte så mycket mer på det.
Lite senare kom han in i huset och såg helt groggy ut. Jag blev skitorolig och trodde det var något seriöst fel på honom... Men han blev normal igen så fort han vilat i skuggan på verandan ett tag. Han hade väl blivit överhettad av att ligga och sova i solen!
Memo to self: Räkna inte med att hundarna alltid klarar av att reglera på egen hand att de inte steker sig i solen alltför mycket. I alla fall inte gamla gubben Logan.

Tvättmaskinsinstallatören kommer

Att styrketräna hemma med en dvärgpinscher

Mina hundar har lite olika inställning till regn och rusk och höstmörker

Mary vill ha en bebis

Såhär har det låtit här hemma sen Mary fick träffa sin lilla "kusin" Elsa...

Logan vill inte komma in

Logan vill vara ute på tomten hela dagarna. Ofta får man bära in honom, för han vägrar att gå in frivilligt. Såhär tänker han väl (klicka på bilderna för att förstora):

Vaktriddarna i färg

Färgversion av hur hundarna uppfattar situationen när de vaktar tomten mot brevbärare m m.

Hur hundarna själva uppfattar situationen när de vaktar tomten mot exempelvis brevbärare

Snöbollar

Logan brukar inte ha problem med snöbollar i pälsen, men idag var det ta mej sjutton nån jäkla specialsnö. Han såg ut som ovan på promenaden. OBS! Inte det minsta överdrivet!

Hundvakt!

Jag och Alexander har just brutit oss fria från hundarnas bojor. Vi har skaffat en hundvakt. Hon heter Maria, och svarade på en annons vi lagt ut på internet. Hon var här idag och fikade och åt äppelpaj och gullade med hundarna. Alla hundarna gillade henne ögonblickligen!

Gubbarna host och halt

Idag var jag hos veterinären med 3/4 av hundflocken. Mary skulle helt enkelt ha kennelhoste-vaccin. Logan hade fått tillbaka sin frambenshälta, och Bisse har gått och småhostat i flera veckor nu.
Bakgrund: Logan fick först hälta på ena frambenet i våras. Rimadyl och vila ett par veckor och han blev bra. Sen när vi började motionera igen kom hältan tillbaks. Röntgen såg fin ut. Rimadyl och vila en månad och han blev bra. Började långsamt trappa upp motionen igen, och kunde motionera honom normalt ett par veckor - sen kom hältan tillbaks. Bisse då? Han började harkla sej ordentligt och även torrhosta lite då och då under dagen för drygt en månad sen. Till veterinären. De sövde honom och lyste och kollade runt i munnen och halsen för att se om t ex nån liten pinne satt fast där, men ingenting. De trodde då att det var en mild kennelhosta, trots att det inte lät riktigt som detta, och att det skulle gå över på ett par veckor. Men det gjorde det inte.

Nu var vi alltså tillbaks hos samma veterinär som kollat och röntgat Logans armbåge. Han kollade igen på röntgenbilderna och sa att man kan se nån liiiiten förändring på vänster fram om man kollar noga... Tydligen inget ovanligt på hundar i Logans ålder (han är nio). Vetten sa (som vi redan anat) att Logan helt enkelt får sluta med lite hårdare motion. Nöja sej med att gå promenader på ett par-tre kilometer och gärna mjukt underlag. (Innan första hältan kom så gick vi ofta en mil i hyfsad takt, vilket innebär rask trav för kortbenta Logan.) Och så Rimadyl igen, först en tablett två gånger om dagen, sedan en underhållsdos på en halv tablett morgon och kväll för att motverka uppkomsten av artros.
Bisse - ja där tyckte han att hostan mest lät som den typ av hosta som brukar åtfölja hjärtproblem. (Vetten fick iofs inte själv höra Bisse hosta, för det gjorde han inte medan vi var i undersökningsrummet, men jag beskrev hur det lät, och sköterskan som hört honom hosta lite precis när vi kom in intygade att jag gjorde en bra imitation.) Men efter mycket lyssnande på hjärtat kunde han konstatera att det lät utmärkt. Sen lyssnade han en massa på lungorna också, från alla möjliga håll. Han sa att lungorna lät helt bra. Dessutom brukar hunden nästan alltid bli allmänpåverkad om det är nån infektion eller inflammation längre ner i lungorna. Slutsatsen: Problemet sitter ganska högt upp i luftvägarna. Men en bakterie-infektion skulle gett förstorade lymfkörtlar, och dom var helt normala. Slutsats: Det är trots allt ett riktigt envist virus. Inget att göra åt mer än att vänta på att immunförsvaret till slut segrar. Men han tyckte att eftersom Bisse mår så bra ändå trots att han hostar lite, så behöver han inte totalvila, utan kan gå kortare promenader (men ingen hård motion så klart!).

Gamla hundgubbarna! Gubbarna host och halt.

Grattis Mary Marvel, två år idag!

En kattunge kom in på tomten!

Satt och slösurfade vid datorn när jag hörde Mary vaktskälla på tomten. Gick ut i slött i tron att det bara var några barn som cyklade utanför staketet el dyl (brukar det vara när nån hund vaktskäller). Men hon stod inte ut mot gatan, utan i riktning mot skogen. Och skällde på en liten kattunge, som på nåt vis kommit innanför nät-staketet! Snart var alla hundarna ute och skällde på den stackars katten.
Jag fick Mary och med viss svårighet Logan att platsligga. Pietro höll sej på lite avstånd, verkade lite rädd för katten, så han var ändå inget problem... men Bisse var helt hysterisk och jag kunde INTE få honom under kontroll. Som tur var hörde Alexander skällandet (han låg och sov eftersom han jobbat natt) och kom ut och tog Bisse. När väl Bisse var inne kunde vi säga åt övriga hundar att gå in också. Sen gick vi fram till kattungen. Hen var lugn och snäll när hundarna väl var borta. Vi lyfte ut henom utanför staketet. Så fort hen var ute från tomten så sprang hen iväg med en jäkla fart. Undra på det!
Oavsett hur hen lyckades ta sej in på tomten, så lär hen väl aldrig göra om det iaf...