Bodytåget igår

Det är så härligt att återigen kunna lämna hundarna själva (går ju inte när man har en liten valp) och t ex gå ut en kväll på makens klubb Bodytåget. Igår spelade följande band:

Sommarfoton.

 Nån sorts blommor.

 Löjtnantshjärtan.

 Egenodlad paprika och chillipeppar, och i lådan framför finns oregano och tomatplantor på G.

 Äppelträd med sena äpplen, i full blom.

 Äppelträd med tidiga äpplen som tappat det mesta av blomsterprakten, och bakom körsbärsträd.

 Pietro njuter av solen.

 Björnhallon, björnbär och hallon.

 - Sluta fota växter matte, lek med mej!

 Rhododendron.

 Mera Mary Marvel.

 Grönsaksland med bl a sallad, morot och kålrabbi.

 Grönsaksland där bl a en massa olika sorters bönor är på väg upp.

 Potatisland.

 Logan och Bisse håller ställningarna.

 Logan.

Bismarck.

Det är bra härligt att bo på landet om sommaren!

Mera uppletande - hon är SÅ duktig!

Idag blev det uppletande med Mary igen. För att öka svårighetsgraden så gömde jag grejerna lite, istället för att bara lägga dom i rutan. Först hade jag en tygbit (bit av ett sönderslitet gosedjur) som jag stoppade in under en liten och mycket tät gran på fullt djup. Sen en liten gosedjurs-giraff som jag petade in i en klippskreva på lite kortare avstånd.
Mary sprang först ut och tog upp giraffen. Sen blev hon lite osäker på om detta verkligen var ett uppletandeföremål (vi har aldrig haft giraffen förut, och tydligen behöver hon jobba ännu mer på att generalisera, på att inse att föremålen kan vara vad som helst med människovittring) och släppte den i blåbärsriset. Så sprang hon ännu längre ut för att leta efter den andra grejen.
Och hon letade. Och letade. Och letade. Säkert fem minuter höll hon på och kämpade, innan hon triumferande kom tillbaks med tygbiten i munnen. Jag hoppade och klappade i händerna som en hel hejarklack. Sen blev det mest godis och klapp, ingen direkt lek med tygbiten, för Mary var trött. Fast tröttheten går över på nån minut. Dricka vatten, skaka på sej, och så skick ut i rutan igen. Den här gången tog hon giraffen på en gång och kom tillbaks med.
Sen band jag upp Mary och lät henne dricka ännu mera (varmt idag!) medan jag la ut en handske och en gammal skosula. Även dessa grejer gömde jag lite, under en gammal bräda respektive under en klippa. Men Mary tog dom på en gång! Tog verkligen inte många sekunder för henne att hitta dom.
Så duktig hon är!

Efter träningspasset med Mary tog jag ut gossarna på promenad. Blir inte så mycket organiserad träning med gossarna sen jag skaffade Mary, men dom tränar en del på eget initiativ under promenaderna. Hoppar upp och balanserar på stenar och stockar, går fot osv för små godbitar som jag har i fickan. Så lite aktivering får dom allt!

Hundarnas detektivbyrå. Del 3.

The dogs stay out at night.
Dog: I heard something!

Pietro: The mad scientist!

Dog: No, it's just a robot in similar clothes!
Dog: Which digs up the fixed holes in the road!

Uppletande och biljakt

Idag körde jag och Mary uppletande igen. Ruta med fullt djup, och hon letar superbra! Jag hade gömt lite olika grejer, flera på en gång, det går hur bra som helst! Jag får börja göra det hela lite svårare genom att använda prylar av mindre storlek, och kanske gömma dom under snår osv.
På tillbakavägen upptäckte jag två saker:
1. Mary kan inte ordet "sitt".
2. Mary vill jaga bilar igen.
När det gäller "sitt" så förstår hon tydligen inte om jag inte höjer handen samtidigt som jag säger kommandot. Jag har ju trott att jag bara klickat in "sitt", men jag måste omedvetet ha gjort detta handtecken, eftersom hon uppenbarligen lärt sej det istället för ordet. "Ligg" kan hon dock ordentligt. Bara att jobba bort handtecknet för "sitt" då, nu när jag vet om det.
Angående bilarna så var det ju nånting hon var galen i som liten valp. Sen har jag skvallertränat som sjutton, och länge verkade det som om jag fått bukt med biljakten helt och hon inte alls brydde sej längre. Men för kanske två dagar sen så slängde hon sej helt vilt i kopplet efter en bil. Jag fick hjärtat i halsgropen och reagerade spontant med att slita tag i henne och vråla. Det verkade avskräcka henne för resten av den promenaden, men sen var jaktlusten tillbaks (borde inte förvåna mej, jag vet ju att hon är en hårding). Idag passerade vi en hel del bilar, och jag passade då på att nöta med skvallerträning igen. Hålla i henne så hon inte kom nån vart, gosa och stoppa godis i munnen på henne. Efter några bilar med den taktiken lugnade hon sej och slutade försöka.
Tydligen kan man aldrig helt slå sej till ro med skvallerträningen. Fr o m nu är det nånting jag ska köra i förebyggande syfte då och då. Inte på varenda promenad förstås, men nån gång ibland.

Ynkligast i stan

Pietro råkade bränna ena tassen på en brännässla. Sen måste han hoppa på tre ben med svansen mellan benen i flera hundra meter.

Hundarnas detektivbyrå. Del 2.

Over and over agan, the whole village must go out and fill up holes in the road.

Mary: But why are there holes in the first place?
Logan: Yes, where do they come from?

Bissy: We need to get an overview! Let's take the spaceship.
Logan: Good idea!

When the dogs see the road from the air they're shocked.