Sök-skick

Det blev några sökskick i helgen. Det första skicket Mary gjorde gick inte så bra, hon letade bara efter mitt spår, och även efter att hon snubblat över mej så skulle hon spåra och se vart jag hade gått. Så nästa skick körde vi långt avstånd, och att jag både visade mej, hoppade och skuttade och lät. Då kutade hon rakt ut till mej utan att använda näsan öht. Tredje skicket blev sen rätt bra, hon sprang ut och letade rätt på mej, även om jag inte tror hon använde näsan så mycket. Men hon kanske måste gå lite på synen och hörseln under en övergångsperiod, medan hon lär sej att man inte måste spåra för att hitta nån. Hon tyckte iaf det var otroligt roliga övningar, blev så ivrig att Alexander inte kunde dra med henne i kopplet på stigen eftersom hon bara for omkring, han var tvungen att ta tag i selens "handtag" (hon har sele modell klassisk spårsele, tycker det är mycket bättre än halsband när det gäller att få kontroll över en galen hund...) och leda henne i det.

Logan fick också göra ett par skick, och han var jätteivrig han också. Så himla bra att bo ute i skogen!

Miljöskadad av livet med valp

Igår på gymmet såg jag en blöt pöl på golvet. Min första tanke var genast "åh, nån har kissat på golvet, vad jobbigt, då måste man torka upp". Sen såg jag en sprucken vattenflaska bredvid pölen och insåg att det förstås bara var utspillt vatten.
Man är bra miljöskadad av livet med valp, när man genast tolkar alla blöta fläckar som kiss...

Träningsrapport

Mary kan "sitt" nu, och börjar väldigt ofta gå fot spontant på promenad. Så jag tänker mej att det är dags att introducera ordet "fot" också. Började säga "fot" idag när hon kom för att fotgå.
"Ligg" bjuder hon glatt på när underlaget är nån form av golv (sen kan det vara ridhus-läktare, badrum med kakel, tunnelbanans golv, men golv ska det tydligen vara i alla fall). Av nån anledning har hon dock aldrig gjort det på marken. Så jag bytte taktik. Satt i trädgården och höll en frolic i knuten näve mot backen. Detta är en ganska plågsam träningsmetod - plågsam för föraren alltså. Den går ut på att den godissugna hunden på olika sätt försöker klösa/bita upp ens näve, och då ska man bara bita ihop tänderna och stå ut. Men när hunden väl tröttnar på att böja sej ner och lägger sej platt för att fortsätta sitt klösande, då öppnar man handen. Lyckligtvis fattade Mary galoppen efter första gången, så sen räckte det att lägga näven på marken. Nu borde väl snart ligg funka på alla former av underlag, när hon väl lagt sej för godis några gånger på nåt annat än golv... sen får jag lägga på ord där också.
När det gäller apportering så älskar hon nu att springa och hämta bocken, men det funkar inte riktigt med avlämning, hon kastar den oftast på backen framför mej. Kanske dags att återvända till Canis-programmet, tänkte jag. Gav henne bocken att gå och bära under promenaden några gånger. Sen byta den mot godis när hon burit den ett tag.
Jag gjorde också ett minispår som var kanske tjugo meter långt och gick i en cirkel, som jag la när Mary satt bunden vid ett träd och såg på. Spåret hade tre pinnar i sej. Släppte lös henne, och hon sprang över första pinnen, men den andra plockade hon upp och sprang till mej med för pinnlek. Det går framåt!

Dvärghundarna fick sen gå en promenad där dom både fick springa lösa och leka, och göra lite lydandsövningar. Man kan effektivisera och låta alla tre gå fot samtidigt, springa fram mot en target samtidigt osv. :-) Blir lite kul aktivering för dom. Ingen större precision förstås, men det spelar ju ingen roll nu när jag lagt ner mina tävlingsplaner med småpluttarna.

Jag såg en havsörn!

En helt gigantisk rovfågen svävade fram och tillbaks över vårat hus... vingbredden var som en hel tallkrona, såg man när den sänkte sej närmare trädtopparna! Brun var den, men stjärten var mestadels vit, och huvudet ganska ljust. Jag googlade, och det måste ha varit en havsörn.

Nu har vi satt upp ett högre staket

Det var inte roligt, och det blev inte snyggt, men det är väl funktionellt i alla fall.

Okej, om Mary tar i som f-n kan hon fortfarande hoppa över (1,5 m). Men då hon hoppat den nya stakethöjden en gång och skrapade magen på köpet, och försökte hoppa en gång till men slog i och trillade tillbaks, verkar hon ha blivit lite tillfälligt avskräckt iaf.

Alltså, ska man ha ett staket som hunden inte kan ta sej över så krävs det ju värsta monsterstaketet. Behöver väl vara över 2 m i så fall. Men så länge staketet är alltför högt för att vara av en direkt inbjudande hopphöjd så fyller det förhoppningsvis sin funktion till vardags - att hålla hundarna inne på tomten samtidigt som man själv är därute och har lite koll på dom. Vill man kunna ha gänget på tomten utan uppsikt så får man väl lägga en 50 000 eller vad det kan tänkas kosta på att installera just ett monsterstaket, men det får nog skjutas på en obestämd framtid...

Arthursagan - med hundar! Del 9.

 The Arthur saga. Part 9.
Arthur: NOO! You can't win! I'm the best!

 Knight: Okay okay you can win! Just stop shouting!

Arthur: I'm simply the best fighter in the country, I win all the time... But you're the one who's come nearest to beating me... you can join me as one of my knights at the round table.
Knight: Thanks, what an... er... honour.

Arthursagan - med hundar! Del 8.

 The Arthur saga - with dogs! part 8.
One day when Arthur takes a ride, he encounters a knight he's never seen before.
Arthur: Move away and make space for me.
Knight: You must defeat me in battle first! I challenge you!
Arthur: Challenge? Why?
Knight: It's a hobby of mine.

 Knight: Missed!
Arthur: Hey! Stand still so I can hit!

Knight: Ha! I won!