Mina hundar har banne mej det. Numera, när dom slipper se andra hundar så ofta, och det väldigt sällan händer att nån främmande hund dessutom springer fram till dom, så hanterar dom det med stor coolhet när det väl händer.
Alldeles nyss passerade vi över en stor gård (alltså, en sån där gård där man måste gå mellan diverse lador för att komma från ena grusväg-sträckan till den andra). Där har vi gått många gånger. Men idag var första gången en hel flock hundar kom farandes från en öppen stalldörr för att, vad det verkade som, köra bort oss. Jag tänkte typ "oh shit". Men efter att dom kollat av mina hundar och vice versa var det lugnt, och vi gick vidare.
Det är så lätt att tänka att man måste vänja hunden vid allting och öva den på allting... bland annat att kunna umgås med främmande hundar. Men det är ju inte alltid så att övning ger färdighet. Jag tror mina hundar helt enkelt tyckte det var jobbigt när dom ständigt hade andra hundar omkring sej, och därför hade rätt kort stubin och var lättprovocerade. Nu när dom slipper ständiga hundmöten så kan dom visa större tålamod och överseende när nånting väl händer. Och det är väl inte så konstigt egentligen... Om man själv bor i ett område där man aldrig får vara ifred så blir man väl mer lättretlig än om man bor där det är lugnt och skönt. Har man det lugnt och skönt i vanliga fall, så nog kan man vara lite mer överseende och visa mer förståelse om man nån enstaka gång skulle hamna på kollisionskurs med en annan människa...
Förhinder följer mina planer…
1 dag sedan
1 kommentar:
Övning ger alltid färdighet :)
Själv önskar jag att mina kunde låta bli att skälla på korna, men går man med alla så blir det lätt att de stressar upp varandra.
Men har man 4 blir det inte så ofta att man går enskilt med någon :S
Skicka en kommentar