Svåra spår med Mary

Jag och Mary åkte till universitetet. Jag skulle låna ett par böcker på biblioteket, och så la jag spår åt henne. Ett c:a 500 m långt spår med massa vinklar, över rinnande vatten, över asfalt och över ett fält där folk går hela tiden. Jag tänkte att nu jävlar i min lilla låda ska det väl bli en utmaning för henne. Och det blev faktiskt aningen för svårt. Hon fick kämpa hårt, och bitvis kollade hon rätt mycket på mej för ledtrådar och sökte sej åt det håll jag tittade. Får göra lite enklare nästa gång.
MEN nu till det väldigt positiva. Hon tog pinnarna med glatt humör! Det verkar som att när spåret blir såhär svårt, då är pinnarna nånting som faktiskt uppskattas, eftersom det är ett kvitto på att man är rätt.
Så nu är det bara att köra på med riktigt tuffa spår (om än inte fullt så svåra som dagens). Men det innebär ju att jag måste åka nånstans att spåra. Går man bara här i skogen så blir det helt enkelt inte särskilt svårt, även om man försöker hoppa över bäckar och korsa stigar och gå i vinklar.