Hundarnas detektivbyrå. Del 15.

Logan: We have to go as deep as possible!

The time machine. Mariana Trench.

Bissy: Up with the roof!

Drömmen om hästarna

 

Inatt drömde jag att jag hälsade på mamma och pappa. Dom hade skaffat hästar. Garaget var delvis ombyggt till ett stall, som inte bara rymde deras bil utan också en shetlandsponny, ett russ, en connemara, en fjordhäst, en arab och ett engelskt fullblod. Likt Dr Whos Tardis så var garaget väldigt mycket större på insidan än på utsidan. Jag sa:
- Men vad lustigt, när jag var fyra år så tyckte jag ju att vi skulle ha en häst i garaget. Och nu har ni gjort allvar av den idén!
Sen red jag en tur på fjordingen.

Pietro ska kastreras i morgon

Nu är det till slut dags för nummer tre i brödraskaran att kastreras. Sen ska det väl vara hyfsat lugnt när Mary löper nästa gång...
Vi var lite oroliga inför operationen eftersom Pietro har ett speciellt problem; han tål inte att fasta alls. För det allra mesta äter han med bra aptit, men en gång när han var ett år blev han dålig i magen (hade tuggat på ett äckligt ben han hittat utomhus) och tappade aptiten. Jag tänkte inte så mycket på det, tänkte att han får väl vara utan mat ett par dagar då tills magen ordnar upp sej. Det brukar ju funka bra på normala hundar. Men efter två dagar utan mat började Pietro bli alldeles kall i kroppen, blev slö och lealös, och han verkade helt plötsligt nära döden. Då befann han sej hos mamma och pappa som var hundvakter. Min syster Anna som var där också åkte på en ingivelse hem till en kompis som hade bröstmjölks-ersättning och lånade lite. Sen flaskmatade dom Pietro med denna, och vips började han återfå normal kroppstemperatur och normalt humör. Efter detta har det hänt ett par gånger att han inte ätit och börjat bli dålig, men det har aldrig gått lika långt eftersom vi vet hur han är nu (senast var när Mary höglöpte i våras) och kan sätta in matning direkt.
Vi var hos vetten i förra veckan för att få hela killgänget vaccinerade, och då gjordes även en stor hälsoundersökning på Pietro. Vetten lyssnade på lungor och hjärta, klämde och kände, tog blodprov och kollade levervärden, njurvärden och allehanda blodvärden. Allt var jättebra. Så nu ska han kastreras iaf. Men vi har fått lite specialinstruktioner angående operations-fasta. Ingen mat efter åtta på kvällen, men sen ge nåt kaloririkt att dricka framåt midnatt (jag har köpt lite vispgrädde som han ska få lapa i sej). Och sen mata honom så fort som möjligt när han kommer hem igen. Så ska väl förhoppningsvis allting avlöpa utan komplikationer.

Känns som att man måste piska hjärnan framför sej

...för att få nåt arbete gjort. Hjärnan vill liksom ha semester redan nu. Men hörru hjärnan, det är inte förrän i Augusti! Så det så!

Konstig definition av samarbete

Reinfeldt kritiserar Juholdt för att ge SD inflytande och samarbeta med dom. Men hans definition av samarbete är väldigt konstig. Varken dom rödgröna eller alliansen har egen majoritet i riksdagen. Men alliansen har några stolar fler än dom rödgröna. Detta innebär, enligt Reinfeldt, att när SD röstar som dom rödgröna så är det samarbete, men inte när SD röstar som alliansen. Que?
Den intressanta frågan borde väl vara om nån gjort eftergifter mot SD och gått med på förslag därifrån i utbyte mot deras röster. Så länge ingen gjort det, kan man väl knappast tala om "samarbete".

Hundarnas detektivbyrå. Del 14.

Soon the fight has gotten started.

The mad scientist's robots don't stand a chance against Superman's.
Mad scientist: You haven't seen the last of me yet!
Dogs: Horray we won!

Bissy: So now they can't dig up new fick-you-messages...
Mary: ... but how are we gonna get rid of those already made?
Logan: Leave that to me...

Pietro på kapplöpningsträning

Idag var vi på kapplöpningsträning med Pietro vid Greyhound Park i Åkersberga. Vi tog med alla hundarna och gjorde det till en familjeutflykt. Övriga fick iofs inte göra så mycket mer än promenera lite i Åkersberga samt sitta i bilen och vänta, men på nåt mystiskt sätt är dom ändå trötta nu.

Det är trevlig stämning på kapplöpningsträningarna. Massa vinthundsfolk som alla snackar och umgås. Idag var det mycket borzois där, och dom är så fantastiskt stiliga! Nån gång i framtiden ska vi allt ha en borzoi... nån gång... Vi såg också ett jättegulligt afghan-barn med stora polisonger. Afghanerna, tvärtemot hur det funkar bland människor, har nämligen värsta skäggväxten som barn, och sen försvinner den när dom blir vuxna.

Pietro sprang med full fart efter trasan första halvan av raksträckan. Sen verkade han känna sej övergiven mitt på banan och vände tillbaks igen. En annan italienar-ägare  trodde att det delvis berodde på att trasan färgmässigt smälte ihop med banan. Med en mer synlig trasa skulle han ha haft nåt tydligare att fästa blicken på medan han sprang. Kanske det. Han har ju sprungit hela banor på LC-träning, och dom banorna är ändå mycket längre.
Det var hur som helst en rolig och trevlig utflykt. :-)