Igår var jag ute med först storkillarna och sen lillkillen. När jag och Pietro var ute och gick så kom brevbäraren åkandes i sin gula bil. Jag hade inte koppel på Pietro, så jag lyfte upp honom i famnen när hon skulle köra förbi (vägen är så smal, och om det var jag som hade kommit i bilen så hade jag definitivt uppskattat om ägaren till en lös dvärghund lyfte upp den så jag såg den istället för att bara sätta den). Då stannade hon och vevade ner rutan och började prata. Hon har ofta sett mej och vovvarna ute på promenad på olika ställen i området, och hon tyckte det var så trevligt att se att a) dom är ute på ordentliga promenader oavsett kylan, och b) dom tunnhåriga får ha lite rejäla och funktionella kläder på sej, inte "en massa bjäfs".
Det är ju alltid roligt med lite spontan-beröm från en vilt främmande människa... iaf när det gäller ens ögonstenar. :-)
.jpg)
8 kommentarer:
Visst är det så! Det är ju något som vekligen lyser upp ens dag! kramiz
De flesta hus klarar snömängden, och lite äldre hus verkar oftast vara bättre byggda än nya hus :) Man kan ju försöka skrapa ner snön om man vill - något jag ska försöka göra när jag kommit hem. Man är ju lite rädd för att det ska rasa ner över hundarna.
Va roligt att hon stannade och pratade! jag tycker som henne, underbart att de får gå ut i ur och skur :)
Ja, min lilla tjej är klok, men just nu väldigt tjurig... hi hi
Härligt när folk vågar ge beröm också och inte bara ris när något är fel (plus i kanten för henne).
Visst är det så, a real man klär i allt och räds icke färgvalen husse o matte gör!
Det vet jag faktiskt inte om dom har. Nej man klarar sig inte utan väckarklocka och när vi var iväg igår glömde vi naturligtvis köpa det!
Hon känner sig kanske inte så främmande, brevbärare känner till en hel del om de som bor i ett område ;)
Det finns ljuspunkter i vardagen, den saken är klar! Vad bra att du tar upp den lille vännen så att han slipper bli påkörd....
And Pietro's a darling, how anyone can resist saying hello to him :D!
Skicka en kommentar