Snöhelvetet del två

Igårkväll så kunde inte maken komma hem med buss, om han inte ville vänta 1,5 timmar. Så jag erbjöd mej hjältemodigt och dumdristigt att ge mej ut i snöstormen och hämta honom.
Plogade mej fram med bilen genom snömassorna på Herrns väg, och vidare ut genom snömassorna på den backiga och slingriga Söderbyvägen. Det gick rätt bra, men så fick jag inga möten heller. Sen bar det ut på motorvägen. Där kunde man köra i hela 60-70 kilometer i timmen utan problem! Wow!
Tyvärr var det inte lika smärtfritt att köra av motorvägen. Avfarten hade nämligen försvunnit. Jag fick utgå ifrån skyltarna och lyktstolparnas placering, och lyckades på så sätt hålla mej på den osynliga vägen.
När jag kom fram till VH där jag skulle hämta Alexander, så hade hans tåg frusit fast. Jag fick vänta i en timma på honom. Han tyckte jag skulle åka hem igen och så fick han ta sej hem bäst han kunde... jag sa att no way att jag åker hem med oförrättat ärende, när jag kämpat så för att komma hit!
Till slut kom Alexander, och vi åkte hem. Då hade det ju snöat etter värre. Sista biten hem på Söderbyvägen var något av en mardröm. Jag körde i 20 och så oerhört försiktigt för att inte slira. Det var lager på lager av halkig snö och så is underst. Tyvärr fick jag dessutom flera möten på den extremt smala vägen (den har ju "krympt" pga snövallarna), men med extrem försiktighet så funkade det.
När vi väl kom hem var jag nästan yr i huvudet av att ha koncentrerat mej så hårt, och Alexander sa att han knappt hade vågat andas på hela vägen hem.

JAG HATAR VINTERN!