Den så kallade hutterkvinnan

En gång, för många många år sen, skrev Carl Reinholdtzon Belfrage en krönika i Nöjesguiden om kvinno-stereotypen "hutterkvinna". Anledningen till att jag fortfarande minns detta är att han med "hutterkvinna" satte fingret på ett fenomen som jag och några kompisar stört oss på, men inte haft ord för tidigare.
Jag försökte googla på "hutterkvinna", liksom på "hutterkvinna Carl Reinholdtzon Belfrage", men hittade inget... nä det är klart, den där krönikan kom väl för så himla många år sen att den inte finns på internet.
Här finns dock en perfekt illustration av begreppet.

Fria arbetstider på hösten

På sommaren spelar det väl inte så stor roll när man jobbar, det är ju ändå ljust hela tiden. Lika bra egentligen att sitta på ett relativt svalt kontor under dom allra hetaste middagstimmarna. Men såhär på hösten är det ju så mörkt hela tiden. Det var aldrig nåt som störde mej innan jag skaffade hund, jag har aldrig varit speciellt känslig för mörker. Men nu när jag har hund så tycker jag det är betydligt trevligare att promenera dom i solskenet än mitt i kolsvarta natten med pannlampa på skallen för att se nåt. Ute i bushen märker man ju av mörkret ännu mer än när vi bodde i förorten.
Då är det skönt att ha ett jobb där man iaf ganska ofta kan bestämma sina arbetstider själv.
Idag tog vi en lång härlig promenad mitt på dagen. Stannade till på vägen på ett fält och la spår, sen vidare. En fascinerande sak med Pietro är hur han blir mindre och mindre pjåskig med tiden. Nu var det lerigt på backen där vi spårade, så lerkockor fastnade både på mina kängor och på hundarnas tassar tills vi hade som veritabla snöskor av lera. Men Pietro lät sej inte störas, han spårade på. Duktig gosse! Dock verkar han också ha nån gräns, precis som Bissen, ungefär vid appell-längd på spåret... oavsett hur mycket han tränar verkar han aldrig riktigt bli mer uthållig än så.
Jaja, snart får jag ju en liten schäfer-tjej att träna med också. :-D Sen blir det verkligen spåra av!

Loganserie från tidningen

Jag bloggar ju ingenting numera... bara jobbar och väntar på schäfer-bebisen. Men jag borde ju hålla lite liv i bloggen iaf... Lägger in den här serien om Logan som varit publicerad i tibbeklubbens rastidning tidigare.
Nästa fredag! Då kommer schäfer-bebisen! :-D

SM i pistol och valross

SM i pistol och valross

Måste ju vara bästa "turkhitten" sen klassikern "Ansiktsburk".

Snö och on-off-dator

Vi har haft snö

Och datorn är lite on-off sen jag råkade hälla vatten på tangentbordet. Nu i helgen har den varit helt hopplös med tangenter som skriver av sej själva på gamla tangentbordet, så man inte har en chans att skriva det man själv vill... men nu är den snäll igen.
Jaja.
Får väl ta den till en proffessionell geek vid tillfälle.

Har just fått jobbdatorn fixad

...på "the department of geek" (jo, det står så på skylten utanför IT-killens kontor).

Jag: Ja alltså jag har nåt sorts problem med min dator, t ex kan jag inte skriva mejl från hotmail längre.
IT-killen: Jaha ja, jag ser att techno-babble techno-babble techno-babble.
Jag: Det är väl mitt fel för att jag inte uppdaterat programmen och defraggat och annat som man ska göra med datorn... jag kan ju inget sånt där, så jag bara skjuter upp det och skjuter upp det och det blir aldrig av...
IT-killen: Nä, det här felet beror på att techno-babble techno-babble techno-babble.
Jag: Det var alltså inte mitt fel att det blev strul med datorn? Är det det som du försöker säga?
IT-killen: Ja. Det var inte ditt fel.
Jag: Tack!

Demens-boende nästa?

Jag visste inte vart jag hade lagt min plånbok. Efter mycket letande hittade jag den i vedhyllan bredvid kaminen.

Sökträning i Täby

Tränade sök igår med Shadya, Luss och en tjej som heter Ulrika. Tyvärr gick det inte så bra, både Logan och jag var helt förvirrade. Logan började spåra djur istället för att söka, och jag fick älga ut i rutan och hämta in honom. Själv började jag ropa instruktioner till figgen mitt när Logan försökte söka, då han ska få jobba ifred. Det är verkligen inte bara hunden som ligger av sej när vi inte kört på länge, utan minst lika mycket matte! Vilken tur att jag ska ha en schäfer och inte en malle... det sägs ju alltid att schäfern är mer "förlåtande" - är det nån som behöver en förlåtande hund så är det väl jag, klant-arsle som jag är!
Och jag säger bara Shadyas schäfer Yessi - vilken liten missil genom skogen!

Bissen och jägarna (eller ännu en rapport om hur det går med Bisses skotträdsla)

Jag var ute och gick på en hyfsat lång promenad med hundarna. C:a fyra kilometer hemifrån, på en liten väg som går mellan fält och skogar, så såg vi ett helt gäng bilar stå parkerade. Lite udda, tänkte jag. Sen skulle vi ändå gå hemåt igen - men vi hade knappt hunnit vända förrän vi hörde flera gevärsskott. Det var väl jägare (och att rådjuren verkar helt hispiga nu kanske beror på att dom flyr från jägare hela tiden? - apropå gårdagens inlägg).
Bissen blev då rädd och tog ner svansen. Ville sen varken revirkissa, lukta vid vägkanten eller dra i kopplet, utan gick med slakt koppel och kollade då och då oroligt på mej. Vi knatade på i c:a 2,5 km på detta sätt. Sen avreagerade Bissen - och det var så himla lustigt, för det kom verkligen plötsligt. Det var ingenting särskilt vid just den punkten, vi var mitt på en väg som går genom en allé - men rätt som det är studsade svansen upp igen till normalläge, Bissen ruskade på sej, viftade på svansen, och sen började han dra i kopplet, lukta på backen och då och då revirstänka, precis som han brukar göra. Dom sista 1,5 km blev alltså en helt normal promenad för samtliga hundar.

Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva

Artiklar att läsas i ordning en regnig dag:
Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva
Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva
Flerfamiljshus har blivit ett sätt att leva
Studentlägenhet har blivit ett sätt att leva
Gruvschakt har blivit ett sätt att leva

Full rulle med rådjuren

Jag har spårat med gossarna idag. I förbigående kan sägas att jag nog inte kommer att orka lägga spår åt fyra hundar på en och samma dag, då får jag dela upp det. Näsarbete åt två av dom ena dagen och två andra nästa dag.

Alla hundarna blev rådjurs-distraherade. Jag vet inte vad det är med rådjuren, dom är helt hyperaktiva nu. Springer runt överallt i skogen och hoppar och far. Bisse och Logan tog fart och började dra iväg i sina respektive linor, och så fick jag bromsa och försöka återkalla dom till människo-vittringen, men båda gjorde klart sina respektive spår sen. Pietro (=den enda helt viltrena hunden i familjen) spårar ju alltid utan lina, och så kom det ett rådjur och skuttade förbi oss. Två sekunder typ så stod bara Pietro och glodde med stora tefats-ögon, och pedagogiska matte kom rusandes med stora älgkliv ropandes "BRRAAA!" och godismatade. Sen vimsade han runt lite i nån minut, innan han återupptog spårandet ordentligt.

Läget just nu

Har börjat jobba igen. Men det blir bara tre veckor till, sen är det dags för semester. Och schäferbebisen. Som vi går här och väntar på.

Självmord och egoism

Efter det fruktanvärda "flashback-självmordet" så dyker det förstås upp en massa genier som förklarar att felet med självmördare är att dom är egoister. Dom är egoister som bara tänker på sej själva, men inte bryr sej om sin familj och vänner, och hur jobbigt det kommer att kännas för dom när deras familjemedlem/kompis tagit livet av sej. Varenda gång självmord är på tapeten kommer den här åsikten upp.

Jag blir så j-a trött på det.

Folk som säger så - begriper dom inte vad självmord är? SjälvMORD heter det, eftersom man MÖRDAR sej själv. När man har begått självmord, så är man DÖD sen. Det är alltså inte riktigt jämförbart med att t ex förlöpa sina familj när vardagen blir jobbig och sen leva loppan med sin älskare/älskarinna, eller att plundra sitt företag när chefsjobbet blir tungt och dra till Bahamas för pengarna och låta andra människor försöker röja upp i röran man lämnat efter sej. För serni, när man begår självmord så hamnar man inte på Bahamas. Man DÖR. Lite skillnad. Men en skillnad som vissa verkar ha j-igt svårt att se, när dom sitter och gapar om vad hemska egoister alla självmördare är.

Vissa deprimerade människor tar livet av sej. Andra lever vidare, trots depression. Sjukvården försöker på olika sätt förebygga självmord, och man brukar då rikta in sej på patientens depression och ångest, på patientens välmående. Men om "det är så egoistiskt med självmord"-människorna har rätt, då är ju sjukvården fel ute. Om självmord är ett utslag av egoism, så skulle ju skillnaden mellan självmördare och andra ligga på det moraliska planet. I så fall finns ju ingen anledning att tänka på patientens välmående när h*n pratar om att h*n vill dö. Istället borde sjukvården dra igång en lång moralpredikan och förklara att bara usla och egoistiska människor tänker på det viset, och om inte moralpredikan räcker kanske instifta nån form av straff för alla som verkar planera saken. Har man blivit påkommen med en samling lugnande piller kanske det räcker med böter, men om man hindras när man faktiskt är på väg att svälja dom kanske man får ta till storsläggan och döma till fängelse, så den dumma egoistiska patienten förstår att h*n gjort fel och skärper sej. Vi kriminaliserar ju andra egoistiska handlingar som skadar omgivningen, så det vore bara logiskt.
Dumma sjukvården som inte fattar att felet med självmördare är deras bristande omtanke, utan tror att det handlar om lidande och depression. Dumma dumma dom. Tur att det finns en massa vanliga lekmän som vet bättre.

Allvarligt talat. Kastar man inte sten i glashus när man skriver på internet eller står och gapar bland folk att det är egoistiskt att begå självmord för dom tar ju inte hänsyn till andras känslor? Det är väl snarare människan som säger detta, som är en egoist som inte tar hänsyn. Egoist, eftersom h*n förmodligen får nån sorts ego-kick av att tänka på hur oerhört mycket bättre h*n är än dom där dumma självmördarna. Hänsynslöshet, eftersom det mycket väl kan vara så att nån som försökt begå självmord men blivit räddad, eller nån vars familjemedlem eller vän begått självmord och som inte vill höra att den döde var en dum egoist, hör/läser det h*n säger/skriver.

Så håll käften.

Vovvebebis-bilder!

Bodyfest

Var på makens och vänners arrangemang Bodyfest igår. Artikel i Svenskan La mej fyra i natt, så nu är man lite seg... Men eftersom jag alltid är chaffis numera är jag inte bakis, rätt skönt faktiskt. Man är ju en gammal tant och orkar inte hur mycket som helst.
Det var kul, utsålt och proppfullt. Jag blev lite nostalgisk och började tänka på när jag och min kompis Annette var i slutet på tonåren och strax därefter... vi gick på festivaler och försökte ta med handen på så många popstjärnor som möjligt. Om man typ nuddade vid nåns arm så fick man "popstjärne-extrakt" på handen, som man sen kunde borsta av i en burk.
Det var en kul sport bara för att det var lite knepigt. Så länge man inte har nåt tillträde backstage så är ju ens största chans att knöka sej längst fram på en konsert och göra nåt halv-hopp upp på scenen, eller försöka överraska nån som gett sej ut från backstage-området och vandrar bland besökarna som en vanlig människa. Nu har jag hungrig ätit på Front 242:s matrester och fått en obegriplig tillsägelse av Rickard 23. Jag kanske borde ha kastat mej fram och tryckt händerna mot hans jacka och tjutit "POPSTJÄRNE-EXTRAKT! MASSOR!". *S*

Jag är en klant

Jag spillde vatten över datorns tangentbord. Sen dess har den strulat. Vi köpte ett nytt tangentbord på Classe O och kopplade in (99 spänn), men att avaktivera det gamla verkar helt hopplöst. Nu är båda två liksom inkopplade. Detta skulle ju inte utgöra några problem ifall det gamla tangentbordet höll sej lugnt så länge man inte knappade på det, men tyvärr. < - knappen på det gamla lever numera sitt eget liv, och skriver som sjutton. Man kan få stopp på den genom att trycka ner den hårt och länge. Sen kan man använda datorn via det nya Classe-O-tangentbordet.
Klant-arsle jag är.

Gräddsås till pasta med svamp och spenat

Man behöver:
En liten tetra havre- eller sojagrädde.
En stor eller två små purjolökar.
Svamp
Vitlök
Spenat (eller grönkål)
Ev sparris (jättegott att ha med, men det blir gott utan också)
(Färdigkokta) Black eye-bönor eller svarta bönor
Olja
Salt
Grovmalen peppar

Skiva purjon och svampen och hacka vitlöken. Om det ska vara med sparris, ta bort det träiga längst ner och skär resten i lite kortare bitar. Fräs i mycket olja, salta och peppra. På med grädden. När det kokat upp, ha i spenaten (eller grönkålen). Låt koka upp igen. Ha sen på bönorna. Klart!
Ät med pasta.

Chiliröra

Den här maten brukar vi laga när vi inte har så mycket hemma förutom konserver, och dessutom vill ha nåt snabbt.
Man behöver:
Krossade eller passerade tomater.
Lök.
Paprika.
Majs.
Konserverade bönor, helst svarta och/eller röda.
Vitlök
Grillkrydda
Tabasco
Matolja.
Ris, matvete el dyl till serveringen.

Hacka lök och vitlök, och skiva paprikan. Fräs i rätt mycket olja. Ha på massa grillkrydda och ev lite salt.
På med tomat och mycket tabasco. Låt puttra ett tag. Ha sen i bönorna och majsen. Låt puttra ytterligare nån minut. Klart.

Världens mest mättande gryta med curry och sojakött

Ska skärpa mej och lägga in lite mer recept... :-)
Världens mest mättande gryta med curry innehåller följande ingredienser:
Ett paket sojakött
Lök
Champinjoner
Bananer
Skivad ananas (går iofs att ta krossad också)
En liten tetra havre- eller sojagrädde
Curry
Ketchup
Senap
Lite salt
Grönsaksbuljong
Jordnötter
Matolja till stekning
Ris, matvete el dyl till servering

Förväll sojaköttet i grönsaksbuljong.
Hacka lök och skiva svamp. Fräs löken och svampen i en hyfsad mängd olja. Ha på massa curry och litegrann salt. Häll på grädden.
Häll av buljongen från sojaköttet, och vräk i det i grytan. Klutta i c:a två matskedar ketchup och c:a två teskedar senap, och rör runt. Under tiden som detta puttrar lite (blir det för tjockt kan man späda med lite sojamjölk, vatten eller nåt) så skivar man ananasen och bananerna.
Ha i ananas och bananer, och låt det sen stå på ytterligare nån minut bara, och dra av från plattan. Rör ner så mycket jordnötter som du vill.

Ät.

Knäpp upp byxorna, rapa och jäs.

Spår och jaktlekar

...blev dagens små aktiviteter för jycksen. Även Logan kan faktiskt spåra, inte bara söka, med stor entusiasm, om han får hitta nånting att skälla på, snarare än att markera på nåt (enligt Logan) "tråkigt" vis.
Ja sen var det full rulle på tomten med jaktlekar och brottningsmatcher.

Stor hund i litet format

Väldigt ofta hör man ägare till små hundar säga att det minsann är en "stor hund i litet format". Men hur många raser stämmer egentligen in på detta? Pga att jag har (för)  mycket tid över just nu, så har jag nu suttit och googlat på alla (tror jag iaf?) raser som ingick i "dvärghundsgruppen" innan man gick över till FCI:s rasindelningssystem. Om man googlar "stor hund litet format" och sen skriver in en eller annan dvärghundsras efteråt, så får man upp hur mycket som helst.

Här kommer lite citat:
Affenpinscher
Från Zookolls rasinformation: "Affen är mentalt en ”stor hund” i en liten kropp."
Bichon frisé och Bichon Havanais
Från Bichonringens (rasklubbens) frågesida: "Det är en ganska tuff liten hund Bichoner, man hör ofta "mycket hund i litet format"."
Bostonterrier
Från Canis rasinformation: "Detta är en stor hund i litet format."
Cavalier king charles spaniel
Från Cavaliersällskapets (rasklubbens) hemsida: "Den är sportig och beskrivs ofta som en "stor hund i litet format""
Chihuahua
Titel på rasens fansida på Facebook: "Chihuahua - en stor hund i litet format!"
Chinese Crested Dog (kinesisk nakenhund):
Här får jag mest upp trådar på diskussionsforum, men kines-ägare på Allt Om Hundar, Bukefalos, vovve.net samt nån kennel som föder upp rasen kör samtliga med "stor hund i litet format"-sloganen.
Couton du tulear
En uppfödare skriver: "”EN STOR HUND I ETT LITET FORMAT”. Detta är inte en hund du skall laga special mat till och pjoska med då har du snart en som bestämmer över hela huset!"
Dvärgpinscher
En hel drös med kennlar: Det är en stor hund i litet format.
Dvärgschnauzer
Från dvärgschnauzerringens (rasklubbens) hemsida: "Epitetet ”stor hund i litet format” har sin grund i det intelligenta och tuffa, men godmodiga temperamentet."
English toy terrier
Hittar inget om detta på en snabb googling!
Fransk bulldogg
Flera uppfödare, kör med frasen, bl a såhär: "En stor hund men i ett litet format, sen låter de ju så underbart när de snarkar!"
Griffon belge, bruxellois och petit brabancon
Återigen, en del uppfödare kör med frasen...
King Charles spaniel
Inte heller denna verkar, enligt Google, vara stor inombords!
Lhasa Apso
Flera uppfödare kör med frasen.
Löwchen
Stor hund i litet format enligt diskussioner på Bukefalos och Zoonen.
Malteser
Hittar inget på en snabb googling!
Mops
Här verkar det faktiskt vara vanligare att beskriva den som "mycket hund i litet format", vilket många ägare gör på sina hemsidor.
Papillon
Många ägare har hemsidor och skriver detta, t ex Papillontjejen: "En papillon är en stor hund i litet format, så låt dig inte luras av dess storlek. Den kräver att få arbeta praktiskt"
Pekingese
Verkar inte heller vara stor innerst inne, av Google att döma!
Pomeranian (f d dvärgspets)
Rasklubben skriver: "Pomeranian är en stor hund i litet format". Alla uppfödare verkar säga samma sak.
Silky terrier
Hittar inget här heller!
Tibetansk spaniel
Rasklubben: "Tibetansk spaniel är en stor hund i litet format" Många uppfödare skriver samma.
yorkshireterrier
Både rasklubben och uppfödare kör med frasen.

Ja det var hela den gamla dvärghundsgruppen (tror jag iaf?, kan ha missat nån enstaka). Att små terriers ur terriergruppen alltid beskrivs med frasen "stor hund i litet format" tror jag redan ni märkt. Så vad ska då den stackare göra som vill ha en LITEN hund? Dom fem raserna ETT, charlie, malteser, peke och silky verkar vara vad man har att välja på. Men även den uppgiften ska kanske tas med en nypa salt. Jag har ju bara googlat och kolla dom första entrysarna som kommer upp. Jag kanske inte fick upp nåt relevant i toppen på Google-listan för dessa raser, bara för att dom är såpass ovanliga. Aningens mer grävande på google kanske skulle ge vid handen att även uppfödare/ägare av dessa raser beskriver dom som "stor hund i litet format"...

När vi fått hem våran schäfer ska jag säga till alla att det minsann är en dvärghund i stort format. *S*

Dagens lilla träningspass: Agility

Hemma på tomten. Tackar, Rusta! Bisse är den som verkligen tycker det är superkul att träna agility-moment. Men det gäller att han inte får chansen att göra fel flera gånger i rad. Om Bisse först går in från höger fem gånger och får klick, beröm och foderplupp, och sen går in från vänster två gånger och inte får nånting, så skulle man kunna tro att han då drar slutsatsen att höger var rätt och vänster fel. Men det gör han inte. Istället går han in i "testa-alla-beteenden-i-hela-världen"-mode. Lite knäppt. Så när han gör fel måste man på en gång göra det enklare för honom, t ex ställa en hink så att den är lite ivägen om han kommer från vänster. Jag börjar kunna det där nu... men det är inte klokt vilken fingertoppskänsla man måste ha med Bisse.
Pietro tycker det är skoj, men kan inte hålla på och göra varje moment hundra gånger som Bisse, för då tröttnar han (han är väl mer normal än Bisse på den punkten). Och Logan kom igång eftersom han fick skälla på mej efter varje hinderhopp. Ständigt detta skällande - det enda pålitliga knepet för att motivera Logan!