Jag var ute och gick på en hyfsat lång promenad med hundarna. C:a fyra kilometer hemifrån, på en liten väg som går mellan fält och skogar, så såg vi ett helt gäng bilar stå parkerade. Lite udda, tänkte jag. Sen skulle vi ändå gå hemåt igen - men vi hade knappt hunnit vända förrän vi hörde flera gevärsskott. Det var väl jägare (och att rådjuren verkar helt hispiga nu kanske beror på att dom flyr från jägare hela tiden? - apropå gårdagens inlägg).
Bissen blev då rädd och tog ner svansen. Ville sen varken revirkissa, lukta vid vägkanten eller dra i kopplet, utan gick med slakt koppel och kollade då och då oroligt på mej. Vi knatade på i c:a 2,5 km på detta sätt. Sen avreagerade Bissen - och det var så himla lustigt, för det kom verkligen plötsligt. Det var ingenting särskilt vid just den punkten, vi var mitt på en väg som går genom en allé - men rätt som det är studsade svansen upp igen till normalläge, Bissen ruskade på sej, viftade på svansen, och sen började han dra i kopplet, lukta på backen och då och då revirstänka, precis som han brukar göra. Dom sista 1,5 km blev alltså en helt normal promenad för samtliga hundar.
.jpg)
En pusselbit i taget…
23 timmar sedan
6 kommentarer:
Visst är det fantastiskt med hur de visar hur de känner, de små livens alla uttryck syns så tydligt när något händer som de inte gillar!! Skönt med fortsatt "vanlig" och härlig prommis för honom o alla andra!
Har ni också haft toppenfint väder idag? här har solen skinit och det har varit rätt varmt, om mitt i solen förstås!!
Nu ska vi strax basta!! ha en myyysig fortsättning på denna lördag!
Det är så himla skönt att kunna hjälpa sin hund ju mer man själv lär tycker jag, oavsett vilken "metod" eller inte-metod man använder, just att lära sig om signalerna de sänder ut är för mig som att vinna på lotto faktiskt.
Tror att du ändå hjälpt honom på något sätt, att inte göra någon sak av det som händer utan bara vara hjälper den osäkraste hund (min åsikt), där ju hunden då får besked om att du är trygg och inte osäker, så kommer de ur sitt snabbare liksom.
Vi har just fått gratis träning genom att våra grannar, muslimska turkar, haft världens ståhej utanför oss (de varnade oss igår om att det blir liv i luckan kring den här tiden idag då alla kommer med bilar och ska se brudparet gå ut till väntande bil) - stor trumma, o tutande bilar - först skäll (mest Fred) å sen lugnt o fint då ingenting i övrigt hände!!
Nu ska vi äntligen basta ;-)
Tänka själv är så bra uttryckt ... funkar nog alltid om man verkligen gör så (vilket du verkar göra)! När huvet är på så funkar det liksom, det är något vi själva fått uppleva alltsomoftast!
Att samla på sig lärdomar från alla håll och sortera in dem i sina egna "spara-fack" för framtida bruk, inte helt fel alls ...
nu nosgnugg o mys från familjen i Spånga!
Jag kan för lite om hundar för att lämna en vettig kommentar här :(....
Vad skönt att han kunde slappna av så småningom iallafall...
Svar: Jag har haft lite trassel med örat. Till och från i ca ett halvår har jag känt mig yr och jag har bortförklarat det med diverse saker som trötthet, dricker för lite, värmen och till och med panikångest.
Nu var jag hos farbror doktorn i tisdags och han konstaterade att gången mellan örat och svalget är igentäppt så därför är trycket i örat för högt och balanssinnet får ta smällen. jag får käka en kur med piller för det.
I går var första gången på mycket länge jag hade en yr-fri dag :-)
Känns fint. Ska jobba i morgon igen.
Han kanske också har guldfiskminne :)eller så fattade han att det inte var farligt. He he spindeldockskåp skulle nog skrämma iväg en och annan.
Skicka en kommentar