Kastrerings-tankar

Alltså, med Mary och mej i gäststugan var hanhundarna vrål-hetsiga i huset. Nu är hannarna instängda på sovrummet (med en sladdrig dålig skjutdörr som dom säkert skulle kunna forcera om dom fick tid på sej, men jag är ju här och håller koll) och Mary i vardagsrummet/resten av huset, och alla är lugnare. Konstigt. Kanske misstänker dom att hon är ute och fröjdar sej med andra killar så fort hon inte är i huset?

Satan i gatan vad jobbigt det är att ha löptik och hanhundar. Fattar inte att det finns så många människor som hr det och tycker det är nemas problemas. Men dom har väl vant sej helt enkelt. Eller så har dom mindre knäppa hundar.

Nä, innan nästa löp blir det nog lite kastrerande. Verkar kanske enklast att kastrera Mary, som bara är en. Å andra sidan hade vi tänkt kastrera Bissen ändå, eftersom han haft lite erektions-problem. Ibland verkar hans snopp leva sitt eget liv, utan att ha juckat på nånting eller stimulerat sej på nåt vis så får han plötsligt erektion, och det verkar som om han också får lite ont i underlivet i såna lägen... såna problem hänger tydligen ofta ihop med förstorad/infekterad prostata, men vetten hittade inget. Dock hade vetten (en expert på hundars reproduktion och könsorgan) sett några "oförklarliga" fall som Bissens tidigare och kastrering hjälpte iaf. Så där fanns det ändå kastreringsplaner. Kollar man sen på Pietro är det så uppenbart att han inte ska ha valpar, eftersom han är född med en missbildning i halsen och lite vajsing på ämnesomsättningen som gör att hans kroppstemperatur börjar sjunka och han snabbt blir nära döden om han inte äter ordentligt med mat varje dag (upptäcktes när han var magsjuk och tappade aptiten i två dagar, och nästan dog). Logan är väl den som mest liknar avelsmaterial av killarna. Bra mentalitet och frisk, även om han är för stor för sin ras och har felaktig pälskvalitet. Men han har dessutom ett litet navelbråck, nåt man inte brytt sej så mycket om hos tibetansk spaniel tidigare och som är väldigt vanligt i rasen, men som rasklubben nu (och med rätta, tycker jag, finns knappt några andra hälsoproblem i denna väldigt friska ras) anser att man ska ta tag i. Logan är ju dessutom en extrem macho-man till hund, kanske skulle göra honom gott med lite mindre testosteron.
 När det gäller Mary däremot kanske hon är en blivande superstjärna. Det går ju inte att säga såhär tidigt, men Linda tyckte på många sätt att hon verkade vara den allra mest lovande valpen i kullen. Till slut valde hon ändå att spara en annan tik än Mary, eftersom Mary har lite felaktig färg. Men ända in i det sista, ända tills vi hämtade Mary var Linda lite osäker på om hon gjorde fel som sålde Mary... Anta nu att Mary blir en riktig superstjärna. En av hennes kullbröder har iofs konstaterat armbågsfel, men anta att resten av kullen blir friröntgad (inte helt osannolikt, då det ser väldigt fint ut runtomkring). Det skulle iaf verka surt att redan innan hon fyllde ett ha tagit ett oåterkalleligt beslut angående hennes reproduktion. Så jag tvekar inför att springa och kastrera henne bara sådär... Dessutom har vi pratat om (och nu kommer alla som sa "ja men ni kan ju inte ha tre hundar" inför Pietro och sen "ja men ni kan ju inte ha fyra hundar" inför Mary att sätta kaffet i halsen) att skaffa en tibbe-tik i framtiden (obs, framtiden, inte nästa år eller så) och ha en liten tibbe-uppfödning. Så då skulle vi ändå ha en fertil tik i huset.
Alltså lutar det lite åt att kastrera hela killgänget. Vi får se.

Ja nu bor alltså jag och Mary i gäst-stugan

Helt plötsligt är alla hundarna helt galet kåta. så jag gissar att det här är höglöpet som kom redan efter en vecka....

Hundarna jobbar. del 3.

One day Logan chases a bank robber.
Logan: Stop!

Logan: Gone!? No doors he may have entered... but gone!

But he dropped a note... with some mysterious yellow paint on.

Svåra spår med Mary

Jag och Mary åkte till universitetet. Jag skulle låna ett par böcker på biblioteket, och så la jag spår åt henne. Ett c:a 500 m långt spår med massa vinklar, över rinnande vatten, över asfalt och över ett fält där folk går hela tiden. Jag tänkte att nu jävlar i min lilla låda ska det väl bli en utmaning för henne. Och det blev faktiskt aningen för svårt. Hon fick kämpa hårt, och bitvis kollade hon rätt mycket på mej för ledtrådar och sökte sej åt det håll jag tittade. Får göra lite enklare nästa gång.
MEN nu till det väldigt positiva. Hon tog pinnarna med glatt humör! Det verkar som att när spåret blir såhär svårt, då är pinnarna nånting som faktiskt uppskattas, eftersom det är ett kvitto på att man är rätt.
Så nu är det bara att köra på med riktigt tuffa spår (om än inte fullt så svåra som dagens). Men det innebär ju att jag måste åka nånstans att spåra. Går man bara här i skogen så blir det helt enkelt inte särskilt svårt, även om man försöker hoppa över bäckar och korsa stigar och gå i vinklar.

PANG så kunde plötsligt inte hundarna sova i samma säng längre

Inatt blev det heltrassligt, jag har knappt sovit nånting. Logan skulle bara morra och tyckte att Pietro och Bisse inte skulle få vara i sängen, och när han till slut fåtts att acceptera att dom låg där skulle han ändå morra lite så fort nån av dom vände på sej eller bytte ställning.... Mary blev också nervös och trasslade runt. Och nu på morgonen ville Logan jucka på Marys ben, tog ett tag och några envisa tillsägelser innan han la ner projektet.

Nu sover dock alla hundar, av ren utmattning antar jag.

I natt blir det jag och Mary som sover i gäst-stugan!

Hundarna jobbar. del 2.

Bismarck becomes the world's most choleric gym teacher.
Bissy: Work home! Work away! Work this way and that! Move it!

Pietro becomes a psychologist. He gives the same advice to everyone.

Woman: I'm so depressed...
Pietro: Then you gotta find a friend who can clean your ears, and then lie together in front of a fire.

Mary Marvel becomes a miner.
Mary: Wohoo! I get to work hard underground and carry large wooden beams - can life be any better?

Mary i sina byxor

Mary ligger under köksbordet iklädd sina fina trosor...

Hundarna jobbar. del 1.

Alexander: How can we have so many bills to pay?
Sofia: I don't get it!
Logan: what is it?

Alexander: Dogs, we can't support you any longer...
Sofia: You gotta get jobs!

Logan goes back to his old extra job as a security guard (not security dog, but security guard).

Logan: Stop it, you hooligan! Or I'll scream your eardrums to pieces!

En finne på Systemet

Igår fick jag visa leg på Systemet. Det händer inte ofta nu för tiden. Och när det händer, är det nästan alltid en gamling i kassan (inte så konstigt - är man själv sextio, flyter väl tjugo- och trettio-åringar ihop). Men igår fick jag visa leg för en ung person i kassan.
Fast det kan ju bero på att jag fått en finne på kinden.

Mary med byxor

Mary har fått små byxor, s k tikskydd. Hon blev helt stressad av att slicka sej själv i ändan och försöka hindra att det droppade blod på golvet. Nu har hon tikskydd och trosskydd och har slappnat av. En del tycker man ska undvika tikskydd in i det längsta för att det skulle vara bättre för underlivs-hälsan att ha det luftigt, men nu blir det tikskydd. Får köpa några stycken, tvätta ofta, byta trosskydd ofta, så ska det väl vara lugnt.
Syster Elin skojade tidigare om att Mary var avundsjuk på Bissens vinterbyxor eftersom hon hela tiden ville stjäla dom och springa runt med. I så fall ska väl Mary vara nöjd nu, när hon till slut har fått byxor hon också.

Mary har börjat löpa!

Stora tjejen! Än så länge är dock inte killarna jätte-intresserade av henne... men när det börjar bli kritiskt ska hon och jag flytta ut till gäst-stugan några dagar hade vi tänkt.

Världens största hund?

Var ute med hundarna en sväng i kvällsmörkret. Mötte vad jag trodde var en stor hund. JÄTTESTOR hund såg jag när den kom närmare. Typ den största jag nånsin sett.
Fast det var ingen hund, såg jag när dom var ända framme. Det var ett par som var ute och gick med en ponny.

Mary och apporterna del femtioelva

Jag har gjort ett till pinn-uppletande med henne, och nu intresserade hon sej nästan direkt för att plocka pinnar och komma med till mej för lek, var bara en väldigt kort tvekan i början då hon verkade tänka att hon skulle försöka spåra rutan istället. Bisse tycker också detta är en väldigt rolig lek... Sen igår var jag ute med henne och Logan och spontan-"hittade" pinnar jag tidigare placerat ut när jag promenerat småkillarna. Den här gången var hon betydligt mera med på noterna än första gången jag försökte mej på den övningen, och vi busade ordentligt med varje pinne.
Om ett par veckor är det kanske dags att testa att spåra igen... då ska jag försöka placera ut pinnarna på ställen som är lite knepiga (hur f-n gör man ett spår som den här spårfantomen tycker är knepigt? (:-O Det blir en utmaning!) så att hon kanske blir glad av att hitta pinne, för att det betyder att hon samtidigt hittat spåret... Hm...

Mannen som pratar med pensionärer

The gran whisperer

Den fantastiska grenen

Likt en förorts-pitbull brukar Mary attackera träd och buskar här på tomten och slita loss pinnar och grenar. Från ett dött träd som ligger på gräset har hon lyckats få loss en rejäl gren, c:a 1,5 m lång. Nu verkar hon ha fått nån sorts fixering vid att springa runt med den i munnen. Igårkväll nådde fixeringen sin kulmen. Hon kutade runt huset med den där långa grenen i munnen varv på varv i en timma. Lyssnade inte på inkallning eller nånting. Till slut lyckades jag distrahera henne med en annan gren, och sen få tag i henne och bära henne in i huset (ja, det är ganska tungt, men det går).
Nu är den fantastiska grenen tryggt undangömd bland träden utanför hundstaketet...

Elschäfer. del 9.

The Jupiterians follow in aero planes, but the dogs are faster.

Logan: What are you gonna do now that you're free?
GSD fetus: Find a planet and build our own society.

Logan: One wonders what such a society will look like...
The end.

Söderkisar

Idag var det gossarnas tur att ta en promenad på Söder.

Den s k Örebro-mannen

Han är ju arier. Helsvensk. Tänk om han istället varit svart eller arab? Då hade bloggosfären översvämmats av folk som bara "ja i Sverige är det ju så politiskt korrekt klimat så man får inte säga som det verkligen är, men araber/svarta HAR ju verkligen inte samma syn på kvinnor som vi hederliga svenskar".
När får vi läsa första inlägget som analyserar Örebroares sjuka kvinnosyn?

Dumma hund

På stan idag fick Mary massa beröm och beundran för att hon var så gullig, söt och fin. Väl härhemma tuggade hon sönder mina nya gympa-skor. Jag (spontan reaktion när jag upptäckte detta): "Men jävla hund dom var ju nya!". Mary: "Men matte varför är du arg? Matte har jag gjort nåt fel? Matte nu blev jag jätteledsen!".
Förmodligen har hon inte lärt sej ett skit av att jag chockat gjorde ett argt utrop. Jag ska köpa nya gympa-skor och sen alltid förvara dom ovanpå städskåpet (=utom räckhåll för vår kära Mary Marvel.)

Mary på Söder

Mary i t-banan.

Vi gick förbi Vita Bergs-parken.

Jag försökte ta ett "kompis-kort" på mej och Mary, men det gick inte, hon bara tog fram huvudet.

Istället räckte jag kameran till en snubbe på ett café, som tog den här bilden av oss.

Jeppssonfamiljen krockar

Såhär blir det:

( förklaring )

Tankar om bilsäkerhet

När jag gick på körskola fick vi lära oss att för att se vad man "väger" vid en krock i 50 km/h, så multiplicerar man sin vikt med 50 (det är bara vid just 50 km/h som dessa siffror råkar sammanfalla, det är alltså inte så att man kan se vad man "väger" vid en krock i 70 genom att multiplicera med 70). Om jag krockar i 50 kommer jag och hundarna att utöva ungefär samma kraft som...
- Jag: En storväxt flodhäst.
- Mary: Ungefär världens största häst
- Logan: En riktigt stor ponny.
- Bisse: Mellanstor ponny.
- Pietro: Liten ponny.
När jag var liten körde man kampanjen "inga elefanter i bilen tack". Enligt min uträkning så blir det inte riktigt elefant-varning på nån av oss om vi nöjer oss med att krocka i en fart av 50, men en liten ponny är inte heller nåt jag vill ha inslungat i bakhuvudet.

Jag har varit på lite hundforum och diskuterat för- och emot sele respektive bur. Först kan vi väl alla gå med på att man ska köpa Allsafe om man ska köpa sele och Mim om man ska ha bur. Det mesta som finns på marknaden är ju inte testat öht (det gäller även om personalen i djuraffären lite svävande säger "jo... den här är krocktestad tror jag..."). Men vad är det testat för egentligen? Allsafe ska hålla och även klara hundens kropp från skador vid en krock just i 50. Det innebär ju förstås inte att det blir totalt osäkert om man istället krockar i 60, även om säkerheten minskar ju fortare man kör. Rimligtvis har hunden nån sorts chans att överleva iaf om man krockar i hög hastighet med Allsafe, medan den har typ noll chans om man krockar i hög hastighet med nån skitsele med plastspännen. Sen har vi då Mim-buren. Jag vet faktiskt inte om man testat hur själva hunden klarar att bankas in i Mim-gallret i olika hastigheter, eller om man bara kollat att gallret håller. Nån som vet? Men även här måste det ju finnas gränser för vad hundens kropp tål. En del förespråkar bur just för att det inte finns några garantier för att Allsafe klarar hundens kropp om man krockar vid hög hastighet, men hur klarar hundens kropp att mosas in i ett metall-galler med flera tons kraft?
Nånting som många verkar glömma också är att en bur, för att öht vara säker för hunden, ska vara rätt liten i förhållande till hunden. Den får inte vara så stor att hunden vid en krock slungas från ena änden av buren till den andra... Men många köper ju lite större bur för att det är bekvämare för hunden så länge man inte krockar.
Som en jämförelse så lärde jag mej på körskolan att man har en rätt hög chans att överleva om man krockar i 70 km/h med säkerhetsbälte (minns inte dom exakta siffrorna på rak arm). Men krockar man i 90 så är sannolikheten större att man dör.Inte för att säkerhetsbältet går sönder, men för att påfrestningen på kroppen blir så stor när den trycks in i bältet.

Själv köpte jag till att börja med allsafe för att jag hade en liten bil utan plats för bur. Nu har jag det mest för att jag har så många hundar. Skulle jag ordna det säkert för dom med bur, så skulle jag ju behöva ha tre små och en större bur i skuffen. Snacka om opraktiskt...

Man får väl helt enkelt köpa Mim eller Allsafe och sen försöka göra sitt bästa för att inte krocka...

Marys märkliga färg

Mary håller på och ändrar färg. Nu har hon blivit grå på den här lite längre pälsen som finns på baksidan av frambenen. Hon är också grå på insidan av låren. Både pga detta och på hennes enorma medfödda intresse för rådjur och älgar så börjar jag misstänka att hennes pappa inte alls är Hedeforsens Zpike utan en jämte. ;-)
(Skojar bara. Och det är fint att vara unik!)

Elschäfer. del 8.

Bissy: Here's your chance! If you touch the monolith you're gonna become fetuses who can fly through space in bubbles.
GSD: Do we have to become fetuses? You're not.
Logan: That's because we have a special deal.

The electro-shepherds take seizes the opportunity.

GSD: Better a space fetus than crushed inside Jupiter.

Space fetus 1: I'm so highly evolved!
Space fetus 2: Yes, and telepathic as well!

En stor jäkla älg!

Jag var ute och gick med Bisse och Pietro. Så ser vi hur bilarna står stilla på Söderbyvägen. Så ser vi anledningen. En stor jäkla älg står på vägen! Så travade den så sakteliga av vägen, och bilarna kunde köra igen. Men sen stannade den till och blängde på mej och gossarna! Sånt tycker jag är obehagligt. Älgar är ju så sjukt stora! Jag vände mej om och började gå lite åt motsatt håll. Då släppte älgen oss med blicken och travade vidare bort i skogen...

Mary är rumsren!

Hon var senare än nån av dvärghundarna varit, men nu vid ett halvårs ålder är hon till slut helt rumsren. Idag fick hundarna vara själva sex timmar pga våra jobb, men det gick utan problem. :-)

Lite kolla-på-hundar-utan-att-flippa-träning på BhK

Det verkar inte bli nån träning på Järva eller Huvudsta-fältet idag, så jag åkte istället till SSBK med Mary. Det gick oerhört mycket bättre. Hon voff:ade några gånger när hundar tittade rakt på henne och gick emot henne, men annars var hon hyfsat lugn. Dvs stor skillnad mot träningen för en vecka sen.
Jag slank också in på Grizzly för att köpa öronrens till Pietro, och passade på att väga Mary. 26 kilo! Stäfer!

Elschäfer. del 7.

Inside Jupiter the pressure is enormous.
Logan: How fortunate that we managed to pool our bubble-powers and create a protective giant bubble!
Bissy: Yes, it's amazing how one can develop new super-powers as the situation requires.
GSD: Can't you fly us back up?
Bissy: No, we can barely keep the bubble together...

Lower and lower they sink....

Pietro: Look, a monolith!

Uppletande idag

Gick ut med Mary och Bisse i riktning mot Berga. Sen vallade jag en liten uppletande-ruta på kanske 100 m2. Inte alls lika jobbigt nu när snön börjat försvinna... men jag längtar tills snön är helt borta och man inte alls behöver pulsa för att valla! Sen la jag lite pinnar i rutan. Så fort det är vallat ska Mary försöka spåra, men nu när våren kommer så kan jag ju göra vallade rutor oftare, så lär hon sej väl så småningom att det inte är nån idé... I alla fall försökte hon spåra ganska länge, hittade då och då några pinnar, lyfte upp dom lite men återgick snart till spårandet. Till slut tröttnade hon på att försöka spåra, och då valde hon en pinne att komma med till mej. Den lekte vi med ett tag, sen fick det vara klart.
Bisse, som inte har Marys spårfixering, letade rätt på pinnarna direkt och kom för att byta dom mot godis.
Och sen promenad hem igen.
Ganska lagom utflykt med träning i solskenet. (Övriga två hundar gick promenad med husse under tiden.)

Gick och plockade pinnar igår

...pinnar som jag lagt ut dagen innan. Mary verkade lite förbryllad över att det låg pinnar bara sådär, verkade inte koppla riktigt... men sen lekte och busade vi med pinnarna iaf. Får väl göra den här övningen lite då och då.
Idag och ska Bäs och Bus (=Mary och Bisse) gå ut och köra lite uppletande.

Elschäfer. del 6.

 

Mary: Amazing! I always thought that the GSD breed had been created by Max von Stephanitz and Artur Meyer! But in reality we came to Earth from the planet Jupiter!                                   

Bissy: Yes, it's very fascinating, but we must go now before we're discovered!                                 

All GSD:s FREEDOM!                                        

GSD: Right, there's no groouuund....                        

Alltså det är väl för j-a typiskt

Nu när jag faktiskt lagt ut några pinnar som Mary kan få spontant "hitta" på promenad i morgon, så börjar snön vräka ner. Suck.

Gå fint i kopplet

Det kom önskemål från syster Elin att jag skulle lära Mary gå fint i kopplet, så hon slipper få armarna avslitna om hon ska passa henne. Jag har tänkt från början att eftersom alla schäfrar jag träffat drar i kopplet så verkar schäfern ha nån sorts koppeldragar-gen. Alltså verkar det enklast att skita i koppelträningen, snarare än att försöka och bara bli frustrerad. Men nu börjar jag känna att Mary är lite väl stark och tung, och hon kommer ju bara att bli starkare och tyngre. Så okej, koppelträning it is.
Jag tänkte göra så att jag tränar "gå fint" med halsband, så får hon gå hur som helst när hon har sele. Detta för att jag absolut inte orkar vara konsekvent jämt. Ffa inte om man går i stan eller ett samhälle, där Mary är frestad att hoppa upp på alla spännande människor, gå in i alla butiker osv... För mej, som upplever det som en tuff utmaning att tugga tuggummi och gå samtidigt, blir det alldeles för jobbigt att samtidigt tänka på att hon ska uppföra sej i största allmänhet och inte hoppa och sådär, och tänka på att hon inte ska dra i kopplet. Nä, halsband och "gå fint" i stan och under andra extra-spännande omständigheter får vänta tills hon mognat lite.
Men att gå fint med halsbandet häromkring i sin vanliga miljö visade sej vara förbluffande lätt faktiskt. Jag gick i riktning mot skogen, stannade till och backade lite när hon försökte lägga tyngden framåt och dra (jag brydde mej inte om ifall kopplet blev sträckt, vill bara ha bort det där när hon lutar sej framåt och drar ordentligt). Beröm och gå framåt igen när hon inte drog. Vi gick så c:a femtio meter tills vi kom ut i skogen, sen fick hon springa lös. Det var igår. Idag gjorde vi samma sak, fast istället för att vända och gå tillbaks samma väg som vi kommit när vi nådde gamla Nynäsvägen, så fortsatte vi promenaden längs vägen i koppel. Det blev alltså i slutändan nån kilometer eller så som vi gick med Mary kopplad, och det var inga problem för henne att gå fint. Fick påminna några gånger bara. F-n vad komiskt, att det var så enkelt.

Tankar om spår

Igår tog jag ut Bisse och Mary för att spåra varsitt spår. Dom fick sitta uppbundna (Bisse med täcke och i en väska) medan jag la spår åt dom... kanske inte så smart, för Mary hetsade upp sej som sjutton och började yla och ha sej i förväntan. Hur som helst. Bisse fick ett spår med några mathögar i och en bit torkat kött på slutet. I slutändan jobbar han ju för mat, och om jag ändå inte ska tävla med honom känns det bara onödigt att hålla på med apporter i spåret (som han ibland velat gå över).
Det är kul, mina spår syntes ju tydligt i snön, men Bisse använde uppenbarligen näsan, pulsade ibland fram en meter till vänster om spåret och ibland en och en halv meter till höger, beroende på hur vinden legat.

Mary har på sista tiden självmant plockat pinnar när jag gjort ett minispår åt henne och släppt henne för att frispåra. Nu hade jag med mej ett antal pinnar som hon var otroligt ivrig över hela vägen fram till spårstället, hon skulle ner med nosen i min väska hela tiden och plocka upp pinnarna och bära på dom... Jag tänkte att det här går finfint. Jag la ett spår som var ett par hundra meter med fyra pinnar i. Men när Mary väl var i spåret så föll hon tillbaks i lite gammal spårgalenskap och ville skita i pinnarna. Jag höll in henne i linan och då tog hon dom iaf under stort bifall från min sida. Sista pinnen var svår tydligen, då fick hon nån sorts hjärnsläpp, och började testa sitt och ligg liksom för att kolla om det var tricket för att få spåra vidare... men till slut (efter att ha sett ut att faktiskt fundera lite och använda hjärnan) så tog hon pinnen och fick följa spåret till slut.

Nu ska jag gå igenom alla tips jag fått för att få hunden att plocka pinnar:
1. Belöna hunden jättemycket för att ta pinnar i spåret. Använd köttbullar, skinkost, kong, kamprep, vad som helst som hunden älskar.
Nu ska jag säga vad felet är med detta tips. När Mary väl är i spåret är hon inte det minsta intresserad av sånt som hon i vanliga fall är förtjust i, då vill hon bara spåra. Tips 1 var liksom det första jag försökte med, och Mary betedde sej bara som om jag var elak som försökte få henne att äta dumma godisar eller leka med dumma leksaker när hon bara ville spåra. Så tips 1 är säkert ett jättebra tips för många hundar, men ganska bortkastat på Mary.
2. En hund som älskar att spåra har stor jaktlust, alltså måste man spela på jaktlusten för att få hunden att plocka pinnarna. Det gör man genom att leka jaktlekar med pinnarna i spåret.
Felet med detta tips är väl ungefär samma som för tips 1. Om hunden har noll intresse för att leka, om hunden bara vill spåra, är det liksom lite svårt att få igång en lek. Förresten tror jag inte på det där med att spårandet skulle vara en sorts jakt för hunden. Jag tror iaf inte det gäller alla hundar jämt. Om Mary uppfattade spåret som en jakt på mej, så borde hon ju t ex bli extra sugen om hon ser mej lägga ett minispår. Då blir det ju synretning också. Men hon blir tvärtom extra triggad om hon inte sett vart jag lägger spåret. Tror mest det handlar om ren och skär nyfikenhet, nyfikenhet på vart jag har gått, en nyfikenhet som är så enormt stark att den kör över alla andra drifter. Det visas ju också på att hon är nöjd och själv tycker att hon "spårat klart" när hon ser vart jag gått tillbaks mot huset eller uppbindningsplatsen.
3. Öka intresset för pinnarna genom att leka massa pinnlekar utanför spåret,  berömma hunden jättemycket när den har en pinne, kasta pinne osv.
Detta har jag ju gjort och även om vi knappast är ända framme, så ser man ju att det fått en viss effekt iaf.
4. Bara vara vrålenvis på att hunden inte får gå vidare förrän den markerat apporten i spåret.
Så gjorde jag ju idag. Tror dock inte man ska hålla på och traggla för mycket såhär, det blir nog jobbig stämning i spåret om man ofta får hålla på och envisas med hunden. Man kan kanske ha som regel att hunden inte får gå förbi apporten utan att markera, men samtidigt ha som mål att inte hamna i såna situationer så ofta.
5. Lägga lite apportpinnar längs vägarna där man bor, och sen, när man är ute på promenad med hunden, så "råkar" man hitta pinnar och gör enormt stor affär av det.
Skam att säga så har jag inte testat detta tips än. Mycket pga att det varit så mörkt och kallt så det har varit jobbigt nog att gå ut för att promenera hundarna samt bära ved och gå till bussen och allt annat man måste göra ute, att det har tagit emot att gå extra-promenader för att lägga ut pinnar. Eftersom det dessutom har rått brist på direkta vägkanter att lägga pinnarna vid (direkt vid vägens kant har det ju kommit höga snövallar, och det känns lite opraktiskt att lägga pinnar i vägen där bilarna kör, så har det inte blivit av. Men nu under våren ska jag absolut göra detta. En kompis som kan väldigt mycket om spår hävdar att det gör stor skillnad.

Så, nu blir det för det första till att lägga pinnar längs vägkanten och spontant "hitta" dom, och sen leka med dom. Ska vänta ett tag igen med att testa att lägga ett nytt spår. Om man räknar bort dom små minispår jag gjort och släppt lös henne i, så var det över en månad sen jag spårade innan igår. Så jag väntar väl några veckor till och jobbar med spontant hittande av pinnar däremellan. Sen när jag väl gör ett spår ska jag försöka lägga pinnarna där hon ändå förmodligen har saktat ner och "tänker" lite extra. T ex låta spåret korsa en väg eller stig, och så en pinne precis innan spåret går in i terrängen igen.
Jag tror också att det är bra att aldrig ta hunden av spåret direkt efter en pinne. Om hunden älskar att spåra så blir det ju som ett straff för hunden, "nu tog du pinnen och då är det roliga slut". Jag tror det är bättre att alltid låta hunden "spåra klart" om den är riktigt spårtokig, i Marys fall då få följa spåret tills hon ser precis hur jag har gått för att komma tillbaka hem eller tillbaka till uppbindningsplatsen, och därmed fått sin nyfikenhet stillad.

Nånting som ska bli väldigt skönt med våren...

...är att slippa klä på Pietro så satans mycket kläder varenda gång han ska ut på promenad. Och ffa att slippa hålla på med hans skor, vars sulor måste rengöras och smörjas med några dagars mellanrum för att skorna inte ska bli stela och obekväma... Jaja, det kunde varit värre. Man får väl vara glad att bara EN av jycksen är jättefrusen iaf.

När Mary var på valpträff

Lånar lite bilder som uppfödare Linda tog. Dom är från Januari, så Mary är lite mindre där. :-)

Mary går i en läskig trappa:

Hela kullen (Alexander håller Lindas hund medan hon fotar):

Jag och Mary Marvel:

Elschäfer. del 5.

Logan: Hi, we've come to save you!
GSD: Amazing! Nobody has escaped this place for a hundred years!
Mary: What happened a hundred years ago?

A bunch of GSD:s from the power plant managed to tear off their shackles, and then steal an aeroplane.

By placing a hamster wheel in cock-pit and tying it to the propeller they managed to gain such speed that they escaped the atmosphere... Rumors say they reached an alien planet.

Drömmen om mopsvalpen

Jag drömde att Alexander ville ha en valp till i huset, han tyckte inte det räckte med Dunder-Bebisen (haha, måste vara en av dom mest verklighetsfrämmande drömmarna jag haft). Så han åkte och kollade på mopsvalpar. Det var en kull med alla tre färgerna i, fawn, svart och silver. Alexander bokade en silvervalp, för "vi har ju redan två svarta hundar och två som är rödbruna, vilket är nästan som gul". Jag försökte förklara för Alexander varför det
a) var en dum idé att köpa en ny valp öht, och
b) varför mops inte är nåt vidare bra rasval, för dom har ju mycket sjukdomar och svårt med värme då dom inte kan hässja normalt. Kommer ihåg att jag höll en hel föreläsning för honom om det här med extremt plattnästa hundar och värme...
Ganska skönt att vakna och upptäcka att vi "bara" har fyra hundar trots allt.

Mary och hundarna

Idag åkte jag, Mary och Logan för att träna på hundmöten med några andra vovverister. Jag tycker Mary har blivit riktigt duktig på hundmöten när vi går i tätort eller mitt i city, det är ytterst sällan hon skäller på andra hundar i såna lägen. Men här hemma är det en annan femma, där hon oftast ser hunden komma på långt håll och får gott om tid att spana in den och "ladda". Så lite organiserad övning på öppna fält tänkte jag kunde vara bra, här hemma är det ändå så sällan man möter nån annan hund så det är svårt att träna ordentligt.
För att underdriva lite lätt så blev Mary VÄLDIGT uppspelt över att, på ganska så nära håll, se dessa jättespännande hundar gå fram och tillbaka framför henne. Bilderna visar vilka stadier hon gick igenom:

Det sista stadiet innebar som synes inte heller perfekt uppmärksamhet på matte, men var ju ändå ett rejält kliv framåt jämfört med hur hon var i början. (Konstigt egentligen att ridhusträningen för två månader sen funkade så bra som den gjorde, men hon har väl blivit galnare sen dess helt enkelt.)
Det här blir liksom vardagslydnadsprojektet numero uno nu. Det här med att inte jaga rådjur verkar ju sitta bra, hon rättar t o m sej själv om hon skulle börja följa ett rådjursspår några meter, inkallningen är bra (två gånger har det hänt att en främmande hund har dykt upp, men hon kommer på inkallning då också, trots sin galna fixering vid främmande hundar), att öht följa efter mej och hålla koll på mej när hon är lös funkar bra (var ju också nånting jag fick träna in från grunden, eftersom hennes spontana idé var att springa på helt egna rundor), att vara hyfsat lugn och normal inomhus snarare än att riva hela bostaden funkar bra för det mesta. Så nu är det helt enkelt hundmöten som gäller... Vi ska ses och fortsätta träna på söndagarna då och då, mycket välbehövligt för våran del.

Typ mest misslyckade promenaden nånsin

Igårkväll skulle jag ta en promenad med "svarta blocket", dvs Mary och Logan. På med pannlampa, broddar och koppel på hundarna.
Tyvärr hade det blivit total isgata efter tö på dagen och sen plötsligt omslag till minusgrader, så jag slajdade omkring som f-n. Sen slocknade pannlampan för  batterierna tog slut, så då slajdade jag runt i mörkret. Sen mötte vi ett annat hundekipage mitt i mörkret, och Mary som varit så duktig med hundmöten blev ändå lite uppspelt och började skälla och rycka i kopplet och ha sej. Sen kom en bil. På nåt magiskt vis lyckades ändå samtliga trafikanter passera varandra utan olyckor, men det var f-n i mej på håret. Sen längre fram kom flera hundar och bilar. Då vänder jag och slajdade hem igen.

Idag ska jag och några medlemmar från vovve.net träffas och hårdträna på att passera andra hundar. Tror Mary behöver det, för även om det går jättebra nu att promenera med henne i stan/samhälle, så har hon problem med att möta andra hundar på t ex en lång grusväg där hon får syn på hunden redan när den är hundra meter bort och hon har världens tid på sej att gå och ladda.

KUNDE ha gått illa!

Jag fick mej ett litet skrämskott idag. Jag gick ut en sväng med Mary och Logan för att träna lite lydnadstricks samt göra ett minispår åt Mary. Mary fick frispåra som vanligt och tog pinnarna, nu verkar det sitta jättebra det där med att plocka pinnar. :-D Vid sista pinnen började dock Logan (som var bunden och för tillfället utom synhåll för oss) att skälla. Mary rusade iväg för att kolla, rusade tillbaka, tog pinnen, släppte den, rusade igen till den skällande Logan med mej efter. Det visade sej att en kvinna med en RR-valp gick förbi. Denna RR-valp är extremt nyfiken på Mary och vice versa. Mary satte av mot valpen, jag ropade, hon vände och kom tillbaks (duktig tjej!), och kvinnan lyckades så småningom släpa vidare valpen åt sitt håll ("valp" skriver jag, men han är nog över halvåret nu och rätt stark).
Då tänkte jag: SHIT om det istället hade varit en häst och ryttare (det rider ibland folk där vi var) som Logan skällde på! Och så rusade Mary fram till Logan, och så kanske hästen blev skrämd av en plötsligt framdundrande schäfer... hade ju kunnat hända allt möjligt!
Det var ju bra att jag fick mej ett skrämskott utan att nånting hände. Fr o m nu ska jag undvika en situation där Mary är lös och Logan bunden utom synhåll... just för att Logan börjar larmskälla om det skulle komma nån gående förbi honom, och då är det tydligen väldigt svårt för Mary att inte rusa dit och kolla vad hennes "brorsa" gapar om.

Jag ska börja göra ordentliga små spår i lina igen snart (snart är man förhoppningsvis av med den värsta snön också). Jobbar också mycket på markeringar av små påsklämmor, så snart kan vi nog göra lyckade små "Pietro-spår" också. :-D

Elschäfer. del 4.

The dogs soon arrive at Jupiter. It is populated by gaseous creatures.

Everything is kept up by propellers, since the planet is made of gas with no real surface.

And everything is powered by electricity from the power plant!
Logan: Terrible!
Pietro: They don't even try to hide the exploitation.