onsdag 15 december 2010

Tankar om spårträning

När hunden spårar på tävling så ska den markera pinnarna med figurant-vittring som ligger i spåret. Inga pinnar, inga poäng, oavsett hur bra hunden spårar. Bissen har varit ganska ovillig att ta pinnarna och det är nåt vi kämpat med på olika sätt. Nu struntar jag i det eftersom vi lagt tävlingsplanerna på hyllan och bara spårar på skoj, så då får han några högar med mat på vägen och en stor mathög i slutet istället. Mat i spåret tar han nämligen gärna - och om spåret inte på nåt vis var kopplat till mat (t ex genom att man belönar markering av apporter med mat) skulle han förmodligen vara ganska ointresserad av det.
Mary tog mat i spåret dom allra första gångerna hon spårade, sen började hon skita i det. Spåret blev så roligt, så jag tror man skulle kunna lägga en oxfilé i spåret bredvid hennes favoritleksaker, och hon skulle ändå bara betrakta högen med mat och prylar som nån vag distraktion på vägen, och knata vidare med näsan i backen. Jag försökte avsluta ett spår med en hel hög prylar, så att hon nästan skulle bli tvungen att på nåt sätt påpeka för mej att dom låg där, och sen skulle jag massivt berömma hennes markerande med godis, lek, bus, gos, ja allt vad jag hade. Men det sket sej på att Mary, när hon var igång med spårandet, hade absolut noll intresse för godis, lek, bus och gos, och bara tyckte matte var dum och taskig som hindrade henne från att spåra vidare. Så hur gör man för att få en sån hund att ta pinnar? Om hunden varken vill ha godis eller lek när den spårar, så blir det ju lite svårt att använda detta som belöning...

Det vanliga tipset är att helt enkelt träna massivt på pinn-markering utanför spåret, och göra massa apportstigar. Jag försökte mej på att göra en apportstig, och använde blomkrukor (som Mary av nån anledning är tokig i att bära omkring på) som apporter, som skulle belönas med både lek och godis. Men det var skitsvårt! Mary bara "ÅH SPÅR!" och ville sen spåra rätt på... när hon iaf redan undersökt noggrant med nosen hur apportstigen gick så kunde hon fokusera lite mer på blomkrukorna sen. Men det kändes verkligen som att jobba i motvind.
Det är klart att det funkar att göra såhär om man är tillräckligt envis... dom flesta ägare till riktigt spårtokiga hundar kämpar ju på såhär, och får till slut hunden att börja markera pinnar. Men jag tänkte att nog f-n borde det finnas nåt sätt där man slipper kämpa så hårt och tjafsa med hunden...

Så då tänkte jag att om hunden mest av allt vill spåra, så borde man väl använda "spåra" som belöning, istället för lek/godis/beröm. Om hunden först markerar pinne och sen får gå ett spår direkt efter, så borde man väl så småningom få upp glädjen i att hitta en pinne, när hunden väl lägger ihop två och två och börjar förstå att hittad pinne betyder att man får spåra.

Jag gjorde så att jag tog en stekgaffel som Mary känner igen eftersom vi övat apportering med den, och stack ner i snön vid vägkanten, så att den var tydligt synlig. C:a sex meter längre fram så gick jag av vägen och in i terrängen, och gick sen runt i lite kluriga kringelikrokar, korsade en stig, upp för en kulle, ner igen, fram till en hög vall som jag fick klättra upp för på alla fyra, och sen var jag på vägen igen. Sen hämtade jag Mary.
Vi promenerade vägen fram tills vi kom till gaffeln. Mary blev genast intresserad av upptäckten att "hennes" gaffel stod här ute i snön, och började nosdutta. Jag hade tänkt innan att eftersom man får ha vilka markeringar man vill på tävling så skulle jag inte bestämma nån markering i förväg, utan belöna så fort hon markerade gaffeln på nåt sätt. Så jag klickade och gav godis precis som jag gör när vi tränar små lydnadsmoment i andra situationer - men efter några duttar så tjoade jag och berömde, samtidigt som jag ryckte undan gaffeln och körde ner i min väska, och så galopperade vi fram dom få stegen till spåret och rakt in i terrängen. Sen fick hon spåra hela spåret runt, tills hon konstaterat vart jag gått upp på vägen och hem igen. Då var hon nöjd, då hade hon ju faktiskt fått "göra klart" spåret, och vi gosade och myste lite. Sen gick vi hem.

Planen är alltså att fortsätta göra såhär, tills hon blir jätteglad över pinnarna (eller gaffeln eller vad man nu har, man får ju variera lite) eftersom den betyder att det blir spår. Sen börja gömma pinnarna lite så hon aktivt får leta reda på den och markera, och sen spår. När hon väl kopplat "först pinne=sen spår" kommer hon säkert att försöka fuska förbi pinnen nån gång, men då får man väl helt enkelt hålla emot i linan och vänta ut markering. När det sen sitter klockrent med "först leta pinne, sen spåra" så tänkte jag att man går flera korta spår i rad. Och steget efter det är att liksom väva ihop dom flera korta spåren till ett långt spår med markeringar. Men alltid avsluta med att hunden får "spåra färdigt" (tillbaka till bilvägen, tillbaka till där man parkerat bilen, tillbaka till huset el dyl - iaf låta hunden spåra tills hon själv är nöjd för att hon har fått undersöka färdigt hur spårläggaren egentligen gick), och aldrig avsluta med en pinne. Dvs aldrig straffa hunden för att den tar en pinne. Det är ju annars ett vanligt problem som folk har med spårtokiga hundar - oavsett hur mycket bollar och korvbitar och gos och klapp man ger hunden för slutapporten, så börjar hunden undvika allt som kan misstänkas vara en slutapport - tar man den så straffas man ju med att dras av spåret.

Kanske verkar lite hybris att hitta på sitt eget träningsupplägg när man är grön på brukset som jag. Men jag har faktiskt några betydligt mer erfarna bruksare (folk som tävlar elit) som är nyfikna på hur det funkar att ha det här träningsupplägget, så det är lite av ett offentligt experiment jag gör här. :-)

3 kommentarer:

Helene & Grabbarna sa...

Ser fram emot att få läsa hur det går för dig med denna träningen!

Ett intressant upplägg som säkert kommer att bli bra :-(

Anonym sa...

It's very interesting Sofia, I like the fact that you are using her intelligence at play to develop her problem solving skills. And with this process she will also learn how you think too, and what is expected from her, that's very interesting and will forge a great tandem ;)

Anonym sa...

Så spännande! Jag tycker det är ett smart upplägg, det är ju logiskt på flera sätt! Väntar med spänning på hur det hela utvecklar sig. :)